KickOut!

Har haft den traditionella tillika nödvändiga pedagogiskt utformade och väl arrangerade KickOuten.
Tackade av vårens Bosskonsulter.
Säsongens sista träff.
En sista Boulelagsstämma!
Inledde med god stämning och lite Catch up på kontoret.
Först på plats var samma unga man som alltid var först på plats, Joel - den lille parveln
I strid ström droppade sedan de små liven in.
Alexandra med andan i halsen, Teresia, Zebine och Charlie i klunga och Cecilia alltid med blommor i håret,
Lisa körde sin vana trogen på Krilletider.
Sist kom ungtupparna som ’som-drog-en-historia-om-att-de-trodde-att-de-var-något-i-bla-bla-bla-på-g’ - Calle och Tomas.
Yeah right!

Lekledare Carina hade delat in lagen enligt följande:
Bosses Bandidos
Freddans Filurer
Green Team
Pers Änglar
Torkels Typeroch
Team P.B

Ivrigt - med glada miner, smaskiga tilltugg och mängder av goda drycker kastade sig lagen över sina uppgifter.
Det krävdes starka påtryckningar och hot om extrastämmor innan vi i gemensam trupp fick hasta iväg till båten.
Nästa anhalt var Saltsjökvarn/Danvikstull och Boule&Berså.
Nu trodde förvisso Charlie att det hette Boule &Bers hela kvällen, men de e ok Challe.

Solen sken och grenarna var två – Frågesport och Boule.
Detta skulle bli en storslagen kamp, en fight och drabbning mellan förhands favoriterna Green Team, med golfnörden Grönlund i spetsen men framför allt för att de hade en egen Boulecalle i laget (och därmed avslöjade jag nivån på frågorna i frågesporten) och Team P.B (det kungligt självutnämnda Team Prins Bertil).
Bosses Bandidos kämpade väl, Freddans Filurer höll humöret uppe trots något oflyt i kasten, Pers Änglar tänkte lugnt och strategiskt och Torkels Typer lät kulorna rulla i baren. Typ.
Efter några stentuffa omgångar tog Team P.B hem segern – Grattis!

’But you can´t winn them all…’
Eter middagen avslöjade frågesportsöverkuckun vilket lag som ’got the brains’
Här vände vi på steken.
På en hedrade sistaplats (fniss) på Team P.B
Och på en förtjänstfull förstaplats – bossteamets egen härförare, taktikerna i Freddans Filurer.

Tack alla för en suverän kväll.
Game over
/Carina

P.s De sista bilderna är från Malmen (om nu någon skulle undra).
En reflektion från Projektledarna var för övrigt att de borde givit Tomas lite 'hostmedicin' inför stämmorna - den visade sig nämligen ha en oerhört positiv effekt på ordflödet.

Stampen

Någon gång i slutet av april var vi (nja, vi å vi – delar av gruppen är en riktigare benämning) ute på galej.
Närmare bestämt på Stampen.
En stor (och om sanningen ska fram… den enda) anledningen till varför vi hamnade på just Stampen var Lisa.
Lisa är (var) en av ’mina’ konsulter.
Lisa är (var) inte bara en suverän bossadministratör hon har även en framtid som artist.

Nej, jag skriver inte det för att vara schysst å snäll.
Inte för att imponera eller söka sympatier
Inte för att jag måste på ett enda sätt.
Nej, Lisa kommer att låta höra om sig.
Helt på egen hand.
Trust me.

Kolla in Lisa Halling eller om det är lisah på Facebook eller Youtube.
En grym artist, full av karisma som också kommer att vara förband åt bla. Timbuktu i sommar.
Stort.
Yes Box

In i elden
/Carina

Framme vid Påsken...

Jodå, det var ett tag sedan :)
Påsken kom, den var kylig, de beskådades, överlevdes och åts upp.

Jag tror i sanningens namn att jag aldrig har ätit så mycket godis någonsin, ever (om vi nu bortser från när det fanns 5-öres kola och 1 öres lakrits – då smaskades det för kung och fosterland).

Jag låter bilderna tala för sig själva.
Idel godis och mat Å så lite släkt.
Förstås.

Påskkärringen
/Carina

Fredagsambition

Jag gillar att vara duktig.
Min ambition är att vara en aktiv fredagsmailare, bloggare och twittrare.
Det sistnämnda knappt värt att nämnas.
Är en totalt värdelös Twittrare.
Cheeezzzus!
Vill ju så gärna visa hela världen hur kvick jag är i huvudet, klurig i tanken och rapp i käften.
Kan säga att det går sådär.
Hur jag än försöker faller orden platt.
Tung i skallen, långsam i tanken och ett bristande ordförråd känns stundom mer som mitt epitet.
I sinnet slänger jag ordvitsar runt mig, fnissar åt mina otroliga formuleringar och ler åt hur jädrans smart jag är.
Ja jösses!
Vilken jädra lustigkurre jag är.
Problemet är att dessa fantastiska inlägg sällan når min publik.
Oftast inte alls.
Bloggande började en gång i tiden med en oerhörd frenesi.
Det matades inlägg mest hela tiden.
Och efter varje dipp tog alltid energin och skrivlustan ny fart.
Den här gången går det trögare.
Hur gör dom – de där människorna som verkar ha en aldrig sinande skrivlust?

Ikväll ska jag på Farsta IBK´s årliga ledaravslutning.
Ut på sjön.
Det kan bli en svajig tillställning…
Söndag hoppas jag på vackert väder (det gör jag förvisso mest hela tiden).
Perre har högt flygande planer.
Tanken är Linköping och kolla flyguppvisning.
Det är Försvarsmaktens huvudflygdag och massa spännande plan ska svischa över våra huvuden.
Som sagt, vackert väder underlättar en hel del.
Näsan mot himlen aka solen. Liksom.

Söner har jag två.
Ingen aning om vad de har för planer.
Dagens överraskning…

Och-om-det-är-någon-som-undrar-över-vädret
kommer-det-att-lätta-upp-under-kvällen
Vi-har-ju-Sharksavslutning!

Solstrålen
/Carina

Å sen fyllde Katarina år...

Ja se tusan.

Enligt min bloggtideräkning är vi fortfarande kvar i mars.
Just dessa bilder avser den 23 mars.
Men har man bestämt sig för att fylla bloggen med en massa opublicerade bilder så får Ni.
Mina läsare helt enkelt finna er i det.
(Man kan även välja att inte läsa – självfallet hoppas jag att ni inte ser det som ett alternativ).
Sen kan man starkt ifrågasätta huruvida det ligger något intresse i att visa gamla bilder på människor som troligen inte är ett dugg intressanta för andra än för just dem som var med.
Men – bättre sent än aldrig (en devis som ligger som en röd tråd genom mitt liv).
Perres syster Katarina fyllde år, några fler än jag.
Det firade vi på Enskede Wärdshus.
En otroligt mysig restaurang men god mat och väldigt fin miljö.
Absolut värd att ta sig från stan till.

Grattis i efterskott
Typ
/Carina
Perre
& Co

Sharksens herrar

Som bekant ägnar jag en del av min fritid åt att sitta i sekretariatet när Farsta IBK´s herrar spelar sina hemmamatcher.
Bör tilläggas att förra säsongen var mer än lovligt trist.
Farstaborgen var stängd för renovering och hemmamatcherna spelades i den högst omysiga Sjöstadshallen.
Uddamålsförlusterna radades upp efter varandra och, sist men inte minst – laget bestod av en massa för mig okända förmågor.
Jag som är en vanemänniska av rang kände mig långt in på säsongen helt förvirrad och konfys över okända anhängare på läktaren och spelarnamn som för mig var totalt anonyma.
Länge sa jag till mig själv att ’nu får det vara nog – det här är absolut sista säsongen, börjar bli för gammal för det här – det är för jösse namn bara ’kids’ i laget’.
Trots att vi nästa säsong kommer återbördas till Farstahallen kändes beslutet oåterkallit.
-Men.
På sista matchen.
Efter slutsignalen kliver lagkapten Dennerby fram.
Han överräcker en fantastiskt stor vacker härlig bukett blommor.
Hostar fram något om att Herrlaget är glada och tacksamma för min insats och gärna vill att jag sitter där och tjattrar målgörare och reder ut utvisningsminuterna även nästa säsong.
En applåd utbryter.
Jag niger förläget och svamlar något säkert totalt oförståbart om att nöjet är på min sida och fattar helt ärligt fortfarande inte att blommorna var till mig.

I matchprogrammet fanns för övrigt följande text att läsa;
'Vi som följer Farsta vet att femmorna varierar, spelarna varierar, men en sak är sig alltid likt på våra hemmamatcher, sekretariatet där klippan Carina styr med trygg hand. Hon är värd en stor applåd. Utan eldsjälar som henne skulle vi inte kunna genomföra matcherna.'

Jag vad säger man…
Klart man smälter som en fura (eller om det var faller?!?)
Å nu när man kan läsa att ’gamla favoriter’ som Fischer och Kallis vänder hem kan man väl inte backa ur!
Kära söta små innebandyglin.
Klart att ’mamma’ med varm hand ska vaka och ta hand om er även nästa säsong (å Sasan du får skärpa dig, annars är det jag som tar dig i örat)

Count on me boyz!
The Seck Queen
/Carina
P.s Med detta bevisas att smicker alltid fungerar.
OCH bättre sent än aldrig – TACK
Stort jädrans tack bästa Herrlaget!

Fysisk var ordet

Guuu vad jag önskar att jag var en sån där friskus.
En sympatisk piggelin som älskade att träna, ta i, svettas och utföra diverse gymnastiska övningar.
Jag önskade att jag kunde hitta drivkraften alla talar om.
Den goda viljan om att komma i fysisk form.
I huvudet finns en önskan men tanken har hitintills inte lyckats bemästra min motsträviga lekamen.

Att läsa om andras träningspass och fysiska förmåga ökar tyvärr inte min motivation till att dra på de tajta funktionella trikåerna.
Nej tvärtom.
Jag blir enbart provocerad av alla löparbilagor i tidningarna och käcka uppmuntrande ord från entusiastiska personliga tränare.
Jag blir obstinat och trotsig.
Sätter mig oresonligt ned och bojkottar bloggar med smala människor som just funnit lyckan i en illadoftande träningslokal.
Jodå, jag känner till träningens alla fördelar – såväl fysiska som psykiska.
Blir bara så trött av att läsa dem.

Bästa Pelle har fyllt min garderob med praktiska ändamålsenliga färggranna kläder och på skohyllan står flera par lämpliga skodon.
Å tack Pelle – alla dessa saker gör faktiskt att önskan att utföra någon form av fysisk aktivitet ökar.
Dock inte till den grad att jag på något sätt har blivit beroende (ännu).
Någon gång i månaden gör jag alltid ett lika seriöst försök.
Jag intar Orbitrecken, stretchar muskler jag inte visste fanns och pustar högt och stånkar ljudligt.
Här om dagen var en sådan dag.
/Carina

En vacker fredag...

Inser att ett Fredagsmail inte behöver vara särskilt långt eller genomtänkt.
Ibland räcker det bra med ett par rader.
Som nu. Stod i morse som vanligt drömmandes i rulltrappan upp från perrongen.
Får en lätt knuff i ryggen och hör hur någon i en lätt irriterad ton säger ’Flytta på dig Kärring’
Kärring???
Flyttade mig beskedligt och lät personen kliva förbi. Kikar på mannen som just givit kommentaren och ser ryggen av en välklädd person i sina bästa år – å näe, han passade inte alls in på beskrivningen över någon som vräker ur sig den typen av okvädesord.
Men ändå... 
Blev så paff att jag inte kom för mig för att säga något riktigt snäsigt tillbaka.
Sen växte ilskan – blev riktigt irriterad.
Kärring för honom.
VA!!!
Klev ut i vänsterfilen och med raska steg skyndade jag efter drummeln.
Väl ikapp uppe på Klarabergsviadukten klev jag med snabbt fram för att säga något (som jag för stunden inte alls visste vad det skulle bli) – tog ett steg liksom för att preja honom.
Inför min manöver stannar han upp och tittar ner på mig.
Hör honom precis säga, ’men va fan den kärringen kan inte vara klok’ – Nu, precis i detta ögonblick inser jag att han talar i telefon… ’Flytta på dig kärring’ i rulltrappan var sannolikt inte alls till mig å förmodligen ingick inte ens något ’flytta på dig’ den meningen, det var nog bara jag som lade till. Liksom
Han tittar på mig, ber personen i telefonen vänta och frågar. ’Ursäkta, ville du något?’
’Nej, förlåt – jag trodde du var någon annan’
Säger jag med fånig stämma.
OK – säger den välklädde, ler och återupptar samtalet.

Imorgon ska jag ock Pelle till Landsort.
Statens Fastighetsverk öppnar upp en massa hemliga rum.
Hinner vi ska fler hemliga rum intas.
Vi ska dit.
Förstås.
Vi gillar ju hemliga saker.
Söndag är det mors dag.
Då ska vi bjussa mamsorna på Långholmens Värdshus.
Sönerna är väl inte att hoppas på
Hoppas mest att de ska må bra och passa på att njuta av det vackra vädret.
Nu e de tusan helg
Solstollen
/Carina

En bild säger mer än 1000-ord

Eftersom jag uppenbarligen för närvarande är så erbarmligt dålig på att skriva slog det mig att ’en bild säger mer än tusen ord’. Himla praktiskt.

Att jag inte tänkt på det tidigare???
Trots min skriftliga frånvaro har jag (oavsett av vad ni tror) inte legat som en sysslolös zoombi utan faktiskt varit hyfsat aktiv. Pysslat med ditten å datten. Varit ute och käkat, gått på bio för det var gratis (tror senast var en James Bond på 90-talet) och lite annat som jag för stunden inte kommer på.
Men för att bildmässigt komma ikapp måste vi förflytta oss till den 21 april.
Jag, Pelle, Åsa och Lasse hade tänkt oss en helkväll med ’On The Rocks Band’ – tyvärr verkade det som om vi var de enda som hade tänkt oss just det.
Vilket betyder att kalaset blev inställt.
Dock stoppade det inte oss.
Vi intog Oliver Twist och senare någon halvsunkig pub på söder.
Hur som helst var det en trivsam kväll – som jag minns det.

Partypinglan
/Carina
&Co
P.s varför Lasse inte fastnade på bild tänker jag inte göra någon djupare analys av, däremot kan jag intyga att han åt hyfsat - så även Åsa (om man nu räknar en halv hamburgare och fem pommes som hyfsat - självfallet helt utan alla former av dressing).

Men hur jädra svårt kan det vara???
Igen.
Vart tar alla dessa fredagar vägen?
Fredagar utan Fredagsmail – veckodagar utan blogginlägg?
Tankar som inte lyckas formuleras till ord, ord som inte klarar av att skrivas ner.
I mailkorgen ligger ännu ett vänligt men bestämt mail med förfrågan om jag lagt ner.
Med en smickrande ton över ert engagemang blir svaret nej.
Jag har bara låtit min lata och odugliga sida blomma ut i full frihet.

Är uppenbarligen inne i en extremt ineffektiv, oproduktiv och oföretagsam period.
Det är inte särskilt ofta det sker.
Gör mest ingenting.
Om man inte räknar jobbar.
För jobbar gör jag men de e tusan inte så kul de heller.
Eller jo det är det.
Äh ni fattar.

Denna vecka är det bara en kvar.
En stackars tapper konsult.
Känns märkligt.
All denna tid som liksom bara svischar förbi och kvar sitter jag som en jädra statist.
Snart är det dags att checka ut från bunkern.
Håller både tummar och tår över att jag ges möjlighet att köra vidare.
Behålla jobbet liksom.
Jösses – annars vore det ju som att allt mitt gedigna arbete läggs på sopen.
All tid, engagemang och entusiasm.
Den tanken känns väldigt sorgsam.

Solen skiner.
Det är kul.
Igår kväll bjöd vi på värsta grymma grillkvällen.
Lite av en fredagsfeeling faktiskt.
Å se där – ett leende sprider sig över ansiktet.
Äh vad tusan.
Jag kör vidare.
Kanske inte så ofta men nog skall jag väl klara av att klämma ur mig några rader med någon slags kontinuitet

Perre jobbar järnet nu under maj.
Jag går på lite på bolagsstämmoavvänjning.
Sebban och Camilla tänker bli lite seriösa – ännu en anledning att hålla tummat och tår.
Loppan ska försöka ordna lite runt sig han också – tårna och tummarna hålls om möjligt ännu hårdare.

På återseende
/Carina

Valborgsmässodag!

Men hur jädra svårt kan det vara???
Vart tog fredagen vägen?
Är visst måndag idag.
Valborgsmässsoafton.
Jag jobbar.
De här är inge kul.
Det är tusan inge kul alls.Alltså det faktum att de börjar droppa av nu.
Mina fantastiska konsulter.
Hitintills har de klarat drygt 30 bolagsstämmor och många återstår, trots det är dags för de första att sluta.
Känns märkligt när dessa braiga handplockade personer lämnar gruppen.
Checkar ut från bunkern.
Känns sorgsamt.
Minns det som igår när jag trevande intervjuade dem.
Har det redan gått tre månader – cheezuz!!!
Nu ska de ut i livet.
Stå på egna ben.
De små liven.
Så var man Grusgräsänka igen.
Det är inte så kul det heller.
I alla fall inte för mig.
Perre däremot lever livets goda grabbdagar på den årliga Bergslagsturen.
Tur att man har mamma som sällskap.
Loppan sällskapar för övrigt han också.
Nej, ingen date – menar att han hänger hemma.
Sebban hänger också hemma.
Fast hemma hos sig.
Ikväll bjuder vi på middag.
Lite av en fredagsfeeling faktiskt.
Imorgonbitti håller jag familjefanan högt genom att gå brandvakt mellan 05-06.
Bara så ni vet.
Over and out
/Carina

Skäms på sig...

Bland det värsta egenskaper jag vet är snålhet.
Dumsnålhet och girighet.Fy fabian för gnidna, giriga individer som bara tänker på sig själva.
I alla lägen.Må ni drabbas av pest och pina, rävskabb, skoskav, svamp och allt annat elände som kan tänkas trycka ner era självgoda miner.
’What comes around – goes around’
Bara så ni vet…
Läste om mor och dotter som varit tvungna att gå till domstol om en Trissvinst.
Tydligen hävdar modern att hon köpt lotten men överlåtit till dottern att skrapa den i TV-studion.
Det isig är inget märkligt.
Anledningen till att hon överlåtit skrapmomentet till dottern var att hon inte ville mista sitt bostadsbidrag om vinsten nådde myndigheterna.
Stoppåbelägg!
Här känner jag att modern har diskvalificerat sig för någon vinst överhuvudtaget.
Stick å brinn!
Vad är det för jäkla inställning?!?
Människan hade som minst vunnit 1,2 miljoner (nu blev de 3) och hon har mage att ’vara-rädd-för-att-mista-bostadsbidraget’.
Det är girighet!
Skäms människa!!
Skäms, skäms, skäms!!!
Vänligen ta bort Tantalorans bidrag för all tid och evighet, tack.

På lunchen blev jag lite religiös och tog en sväng till Klara Norra Kyrka.
Det är något fridfullt och vackert med kyrkor.
Jag gillar kyrkor
Kände att jag behövde det efter att läst om människosläktets snikna, gamiga,  tarvliga habegär.

Till freds
/Carina

Fredagsmys

Det pratas mycket om egen tid.
Tillfällena på egen hand eller tillsammans med väninnor ska vara många.
Man ska vara engagerad i sitt jobb, göra karriär, träna, gå på kurser, hänga på after work, utbilda sig, vara aktiv i föreningsliv och springa på styrelsemöten.
Det är säkert väldigt viktigt.
För en del.
Men jag undrar!
Vad hände med tillsammans-tiden?
Den viktigast tiden i livet måste väl ändå vara den tid man är med sin käraste?

En del verkar leva i förhållanden med minutanpassade scheman.
Det skall tajmas in för att hinna med alla måsten.
Då och då planeras det in en kvalitetshelg.
En helg då man ska ha mys.
Vad händer om pms:en skriker och helgen går åt pepparn?
Nej fy bubblan.
Jag tror på kvantitetstid.
Vardagstid!
Tror det är nyckeln till välmående.
Massor med tid tillsammans.
Eller en kombination
Stunder då man skrattar och kämpar ihop
Tysta stunder då man bara finns.
Att bara vara.
Ögonblick då man ser varandra i ögonen – och jag tänker att jag är fantastiskt lyckligt lottad.
Det behöver inte vara svårare än så.

Ser med tillförsikt fram emot en helg utan regn och snö.
Ja, jag är optimist – tittar ut och ser snöblandat regn.
Svär lite.
På lördag ska vi ut på stan med minimatsmänniskorna Åsa å Lasse (finns det åldersgräns på barnportionerna?!?)
Sebban håller på att slipa golv och fixar hemma.
Loppan fixar han också, dock inga golv.

Tillsammans
i helgen
/Carina
& Perre

Stämning!

OK, vi börjar med det första.
De som det blev lite dålig stämning av.
Som jag blev irriterad över.
Ruggigt irriterad.
Har på Campadre inväntat nästa Ceanniskampanj.
I förra veckan kom den.
Tittade ut lämplig sommarväska inklusive matchande sminkväska.
Betalade efter konstens regler via kreditkort.
Perfekt.
Kände mig väldigt nöjd!

Idag var jag inne på Campadres sida igen, mest för att se om det basunerades ut nya godbitar.
Döm av min förvåning då beställningen tillika min order är borta!?!
Ringer.
Nix – ingen order inlagd.
Jo, säger jag barskt.
Nej, tyvärr säger spolingen i luren.
Fast den kan ha tagit slut oxå, säger spolingen i ett hyfsat nonchalant ton.
Sur, arg och grymt besviken.

Suddar bort den dåliga stämningen, sätter på det professionella leendet, grabbar tag i stämmobagen och ger mig iväg till stämmolokalen.
Dags för kostymen från In Wear att göra sin debut.
Årets första stämma – Investor.
I egenskap av teamledare har min roll i år mer varit på hemmaplan än ute på stämmor varför det känns fantastiskt roligt att komma ut och idka lite social verksamhet.
Sorlet, stressen, förväntningarna ja hela stämmostämningen.

Stam, stam, stämma!
/Carina

Provade plagg...

Min ambition att lägga ut inlägg i samma takt som jag tänker ut dem.
Går sådär.
Senaste månaderna har det mest blivit utlägg.
Men jag tänker ut nya inlägg mest hela tiden.
Men det blir liksom ingenting av dem. Tankarna.
Så jag har sänkt ambitionsnivån rätt rejält.

De få gånger jag under lunchtid beger mig ut från mitt varma trygga kontor in i den vimlande storstadsdjungeln brukar det innebära att jag provar kläder.
Oftast på Åhlens.
Så även för någon vecka sedan.
Odd Molly. Förstås

Det första plagget som åkte på var ’Terrie dress’.
Storleken var 3 och priset 1299:-
Jag gillade den sådär.
Nej, det var inte min modell.

Plagg två som fick den äran att trädas på min fylliga kropp var ’Tadaa Long dress’.
Storleken var 2 – och kanske var det just storleken som gjorde att jag dissade den.
Alltså egentligen är den underbar men det där traktordäcket under bysten gjorde sig verkligen
inte. Hade föredragit att det inte blev så framstående. Blää...
Ska nog vid lämpligt tillfälle testa en 3a.
Priset 1599:- , vilket är helt ok.

Plagg tre var en t-shirt, ’All over tee’
Nu vet ALLA som hängt med i bloggen, sett mig live eller på annat har koll på hur jag klär mig att jag och t-shirts inte har mycket gemensamt.
Men se denna gång föll jag som en fura.
Tusan hakar – denna var ju cool.
Me like!
Provade storlek 3 – möjligen skulle jag välja en 4a om jag skulle köpa den, mest för att slippa hålla in magen varje gång jag använder den.
Sen kan jag tycka att priset på 499:- för en bomullstisha är lite i häftigaste laget…

Sen provade jag en 'Tadaa Dress'.
Döper direkt om den till 'Tant dress'.
I min mening - riktig tantvarning.
Tänk att något kan se så olika ut på en modell och på 'lilla jag'!?!
Ingen hit mao.
Priset var dock ok med 999:-

Slutligen.
En korrigering.
Refererar till tidigare OM-provning.
Ska jag någon gång köpa en jeansjacka för 1999:-
Ska det vara en Odd Molly.
Och med rabatt.
Yepp
It´s mine.

Happy Owner
/Carina

Typ, liksom fredag!

Typ och liksom är mina favoritvardagsord (har man helgord?)
De har en förmåga att smyga sig in lite typ överallt.
Det går nästan inte en mening utan att jag lägger in ett liksom.
Då och då kan det även smyga sig in ett ’ja, absolut’, eller ett ’ja exakt’
Andra ord som smyger sig in i mitt språk är kanske, ganska och faktiskt – ord som jag dessutom nyligen läste inte var särskilt väl valda ord om man tex. ska på en arbetsintervjuv.
Nu planerar jag ingen arbetsintervju. På länge (ni hörde - min nuvarande arbetsgivare!!!).
Tydligen förminskar dessa ord oss.
När man tänker efter är det en ganska (hmpf…där kom det igen) stor skillnad på att säga ’Jag är ganska duktig på Officepaketet’ och ’Jag är duktig på Officepaketet’.
Ett ord = stor skillnad!
Nu rimmar det illa med mitt ogillande att utmärka mig och säga att jag är duktig på något som jag vet att jag endast behärskar på en för mig okej nivå.
Borde lära mig av mina unga adepter som alla har påstått sig klara det mesta med bravur (vilket de iofs också (hyfsat) har gjort).
Trots min egen beskrivning av att endast vara ’sådär’ bra är jag jämförelsevis (faktiskt) tusan lika bra som de (nu pratar vi fortsatt Officepaketet), om inte bättre - japp så e de!

Mina andra favoritord ’ja precis’ alternativ ’ja exakt’ var tydligen inte heller bra.
Själv tycker jag att de är fantastiska ord som visar på mitt intresse för saker och ting.
Men nej nej nej – det här är ’big no no’, speciellt i arbetssökarsammanhang.
De uppfattas enligt expertisen som osäkerhet.
Men för mig är det precis tvärtom.
Det är jag tvärsäker på.
Märkligt.

Annars är det där med grammatik rätt intressant.
Jag som var rätt usel i skolan har i vuxen ålder insett att man klarar sig bättre i livet om man behärskar språket och har ett gott ordförråd.
Att klara språket så man kan förstå skriven och muntlig kommunikation kan tyckas självklart.
Det samma gäller att överföra en korrekt kommunikation från en till en annan person.
Näe – har nog en bit kvar.
Men vad tusan.
Sent kan man lära
Sent ska man lära

Liksom ba´fredag
Typ
/Carina

Jobbrunch!

En gång är ingen gång och två gånger är en tradition.
Jag gillar traditioner.
För ett år sedan hade vi en fantastisk Frukostbuffé på jobbet.
I veckan fullbordadels traditionen.
Minns inte vem som kom på denna mästerliga idén – host, host… kan bara konstatera att den var fenomenalt bra.
Eftersom buken fortsatt är svullen efter påskens alla läckerheter så var det bara att köra på, varför vara nyttig liksom?
Det dukades upp osannolika mängder med föda (som för övrigt räckte både till lunch, mellis och eftermiddagsfika) värdigt vilket bättre hotell som helst.
Där fanns flera sorters bröd, plättar, juice, ost, röror, ägg, brie, marmelader, sylt, grädde, köttbullar, skinka, korvar, grönsaker, färska bär och frukter osv. osv..
Jag skickar en stolt hyllning till ’gänget i bunkern’ för detta goda initiativ.

Herre jösses, nu börjar det bli dags att ta tag i matvanorna eller snarare matovanorna.
De senaste månaderna har jag spräckt dieter för flera år framåt.
Å någon nyttig träning har endast existerat i mitt bättre jag.
Ett jag som jag inte sett mycket av.
Hallå kom tillbaka ' I miss you!'
Känner att jag är en dålig människa.
En gourméjunkie som inte kan säga nej när en god camembert vankas framför nosen.

Läckergommen
/Carina

Glad Påsk... nåja...

Jag har slagit rekord!
Inte bara årsbästa och personbästa
Utan en toppnotering värd att skrivas in i historieböckerna.
Under den gångna veckan har jag i runda slängar tryckt i mig 5-10 kilo godis ’å-nej-frukt-är-inte-godis’.
Nu tror ni att jag överdriver.
Men nix pix – det här är kalla fakta.
Godiset har ersatt såväl frukost, lunch som mellanmålet.

Det är sällan jag är sugen på smågodis.
Jag köper sällan eller aldrig smågodis.
Det förekommer undantagsvis att jag går på reklammakarnas lockelser om nya styckbitar.
Det är egentligen endast vid ett tillfälle som muren brister.
När alla goda föresatser om att titta åt ett annat håll, ta en klunk vatten och karaktärsfullt meddela ’nej tack’ är som bortblåsta.
Ett tillfälle då barriärer rämnar och jag hopplöst faller.
Det är när de söta, läckra, goa, fina, fantasifulla, mysiga och kreativa godbitarna serveras mig på silverfat.

Ställs dignande överfyllda gotteskålar framför näsan på mig är det kört.
Veckors diet och nyttigheter är inte längre viktiga.
Jag vräker i mig allt, menar ALLT.
Det finns ingen hejd.
The candyman har helt kopplat greppet om min sinnen
Min hjärna skriker mer mer mer – min kropp säger nej nej nej.
Sockerbegäret tar över, mina händer är i hjärnans våld och tvingar i mig bit efter bit.
Jag proppar skoningslöst och brutalt min kropp full med allt som är av gele och tillräckligt färgglatt för att se lockande ut
För varje bit jag trycker i mig känner jag mig allt uslare.
Men lidelsen för det söta är för starkt.
Jag resignerar.
Lutar mig tillbaka, kippar efter andan och tänker att nästa gång.
Nästa gång då jäklar ska jag vända bort blicken, ta en morot och känna mig såå sund.
Jorusåattehh…
Att jag nu kommer rulla fram har jag en svag karaktär, butikernas extrapriser, Academic Work, Student&Workers, Fruktbudet, Euroclear, Randstad och en lång Påskhelg att tacka för.
Tack – jädrigt mycket tack…

Knubbiga men söta
/Carina
& Perre