Det där med namnet...

Har som bekant länge klurat på alternativ till det i mina ögon mindre roliga namnet Carina.
Som den ambivalenta person jag emellanåt är bestämde jag att lägga ut frågan på Bloggen, förslagen var Catinka, Calea och Cleo (även Catja och Catitzi har varit på tal)
Namnet Cleo kom helt spontant och otippat med, det har tidigare inte funnits med i tankegångarna (bortsett från att jag i min ungdom med kompisen Eva Olsson härjade och med fet tuschpenna ’taggade’ söderorts bussar med våra initialer ’CLEO was here’)
Efter att mina läsare sagt sitt visade det sig att jag var en Cleo, smakade på namnet och tyckte väl att det lät ok, ’säger alla att jag är en Cleo så är jag nog det också!?!’

Fyllde något tvekande i namnändringsblanketten, lade den vacklande på posten.
Senare samma dag berättar jag för Perre att jag snart kommer heta Cleo.
Perre som valt att stå utanför namndebatten hummade något.
Berättade att beslutet grundade sig på en omröstning på bloggen, Perre hummade igen.
Han harklade sig, böjde sig fram över bordet, tog min hand och tittade mig djupt in i ögonen (nåja, på ett ungefär…) och sa ’Men gumman, du är väl ingen Cleo, vad vet de som läser din blogg om hur du är i ’verkligheten’?. Du är en mjuk, speciell och känslig person, jag tycker att du är en Calea’.
Jag tittade tillbaka på Perre och sa, ’ja, jag vet – jag känner mig mer som en Calea… men de andra tyckte inte det å då blev jag så osäker och skrev Cleo istället’
PANIK, jag som redan lagt blanketten på lådan!!!
Nytt formulär skrevs ut - gjorde om och gjorde rätt.
Kastade mig i bilen till Skatteverkets lokaler på söder, lämnade denna nya blankett tillsammans med ett följebrev som förklarade min tillfälliga sinnesförvirring och att det var Calea som gällde, pust…

Så låt mig presentera;
Calea Carina Maria

Tack för ert tålamod
/Calea
Som fortfarande har Carina som tilltalsnamn…

Jag är tillbaka!

Här e ja,
något rundare, lite äldre, betydligt ’fattigare’ men så mycket rikare!

Har under min fredagsmails/bloggfrånvaro tillika semester i lugn och ro haft möjlighet att gå igenom den senaste tidens intensiva projektperiod.
Utan att på något sätt överdriva känner jag mig i det stora hela fantastiskt nöjd med allt – tänk vilken underbar fest det blev, osannolikt perfekt väder, otroliga vänner, sagolika tal och fenomenala presenter.
Jag blev ofattbart omåttligt glad över att en del för mig totalt otippade personer dök upp (ni vet vilka ni är). Mitt hjärta värmer och ett leende sprider sig i ansiktet när jag i efterhand går igenom dagen och kvällen – tusan hakar vad allt föll på plats bra!
Funderar dock lite över fynden som gjordes dagen efter, ni vet när man röjer och upptäcker smått oväntade kvarglömda effekter.
Tänker då till exempel på de snygga damskorna som låg kvar i trädgården – gick någon hem barfota?
Den singelstrumpa som låg under ett bord (hel), vem tar av sig en strumpa?
På gräsmattan i stora partytältet återfanns ett läppglans och en grådaskig t-shirt av herrmodell, bytte någon om eller gick man hem utan?
På toaletten på nedervåningen låg en cigarett (otänd) av märket ’Blue Label’ samt ett par (rätt snygga) bruna, trendiga solglasögon – någon som saknar dem?
I Loppans rum hittade jag ett par örhängen och en vit klänning (förmodar att det inte är hans men kan inte svära på att han inte har något att göra med dessa fynd…), på hatthyllan i hallen låg en svart sjal (där är jag mer säker på att han inte var inblandad).
I badrummet på övervåningen (där festen inte pågick) fann jag en oöppnad öl samt en välblandad drink (av doften att döma en GT), undrar förstås varför man valde att lämna dem och inte dricka upp dem, hmm…
Utav de mer ovanligare förfrågningarna vi fick under kvällen var att en gäst ville låna duschen, hmpf… (jodå det gick bra).
De mindre roliga fynden var alla glasbitar från krossade glas som återfanns på gräsmattan och i rabatten, mindre kul var även ett gäng fimpar som återfanns ungefär på samma ställen (hur tänker man då man fimpar på gräsmattan i någons trädgård, bara undrar…)
Men det mest märkliga var nog följande, på toaletten på nedervåningen stod det i en skål en ny, väl förpackad tandborste (ni vet i den typen av förpackning som nästan är omöjlig att få upp) – denna förpackning var uppbruten och tandborsten använd – öhhh va???

Reaktionen från grannarna har för övrigt varit odelad positiv, de kommentarer som hörts var att musiken upphörde ’för tidigt’, bandet var ju så jättebra (som om det inte räckte med livemusik fram till 01.00???).
Gräsmattan mår för övrigt efter omständigheterna väl.
Andra konstateranden är att bara för att man är ’ståuppare’ betyder det inte att det alltid är lätt att ’stå-upp’.
Nämnda person ringde dagen efter och efterlyste en plastpåse av modell ’Konsumkasse’, den lär bla. ha innehållit solglasögon och keps.
Ingen kasse har dock återfunnits och vid en genomgång och rekonstruktion av nattens händelseförlopp konstaterade vi tappra själar att personen ifråga sannolikt faktiskt hade med sig omnämnda kasse när han lämnade ’Casa de Skrattmåsen’ runt 04.10.

Tjockesmockmaja
/Carina

Å äntligen – bilderna från festen är upplagda (tackar Frallan för hans bidrag).
Du hittar dem här!!! (klicka på bildspel så spelas de upp i en följd)

Stängt för semester!

Nää gott folk, vad säger ni – visst är det dags att ta lite riktig semester!
Som bloggägare har man förmånen att kunna göra som man vill (min svärmor säger att man alltid kan göra som man vill, min mamma å andra sidan vill å det bestämdaste dementera det) Så jag tar mig den konstnärliga friheten att pausa bloggen under några dagar.
Bilder från festen kommer att komma, den som väntar på något gott… å så kom den gamle klassikern…

Later duds
Hav, salt och vatten
/Carina

Bland tång och lera

Wakeup call – festen är över!
Kvar finns massa minnen och mängder av tankar och funderingar över hur jag på bästa sätt ska sammanfatta hela chapparajset...
NI vet, allt var bara så rackarns bra, jag är/var så nöjd så orden räcker inte till, det var fabulöst, overkligt, vidunderligt och omåttligt häftigt.
Det brukar ju alltid vara något som går åt pipsvängen eller någon present som är ’sådär’, något man nickar vänligt åt och utbrister i ett ’åhh vad fin’ åt, och som man sedan artigt ställer åt sidan. Men här var inte (knappt) ett fel, så jädra otroligt (ok, ok… kunde inte låta bli att dissekera (så typiskt mig, aldrig bara vara nöjd) och lyckades hitta ett par detaljer, små partiklar som skulle kunna gjorts annorlunda – men jisses, sitta å grubbla över det...vad gör det om 100 år???)
De första gästerna anlände redan 14.00 och de sista gick 04.30. (förutom de som inte åkte förens på måndagen) – say no more…

Har sedan onsdags placerats på Kurortshotellet i vackra Varberg.
Trodde vi skulle vara här i 3 dagar – surprice!!!, min present från Perre blev att vi skulle vara här 8 dagar – min värsta grymma Pelle.
Här trivs jag och känner att jag blivit något av en SPA-junkie, en behandlingsaddict som efter en avslutad behandling skriker efter nästa, en beröringsnörd som bara vill ha mer, mer, MER…
Det kostar att fylla f e m t i o…
Från en bekväm lyxig hotellsäng med utsikt över havet tar jag mig friheten och gör något jag egentligen inte gillar (personliga Person talar) – slänger iväg ett kollektivt tack till er alla!
Tack för alla vänliga kommentarer, snälla komplimanger och vackra ord på vägen, de är noterade, sorterade och arkiverade.
Jag vet att jag den senaste veckan varit rätt osynlig på landets bloggar och jag hoppas att ni haft överseende med det, ska sanningen fram kommer jag sannolikt inte vara någon särskilt frekvent bloggläsare den närmsta veckan heller - men NI ska veta att jag läser alla lämnade kommentarer, tar emot dem med hjärtat, registrerar dem i hjärnan och läser dem med ett leende på läpparna.

Det är tur att det inte alltid är kul
för då skulle man inte förstå när man har det
/Carina

På allmän begäran
Me and my dress!

50 år...

Att fylla femtio kan vara pest
men jag ställde till med fest
det hurrades, skålades tills gränsen nåtts
jag är lycklig och fantastiska presenter det fåtts
Åldern tar nog ut sin rätt
men på vänner och kärlek blir man aldrig mätt,
Så för mig var den stora festen
ett minne där du var hedersgästen.

Herrejisses vad tiden går
Kan knappt fatta att jag idag blir 50 år
Bor på Kurortshotellet och gått jag mår
har fått mig en omgång både från hår, tår och lår

Tänk att det fanns en,
underbar person som gav mig chansen
Bjuder mig på underbart SPA
MIN Pelle han är bäst att ha!

Nu skall jag sluta surra
och för mig själv hela dagen hurra!

50 öringen
/Carro

Och på den fjärde dagen återuppstod hon...

Tänkte att det var dags att lämna ett livstecken =)

Tack – alltså, typ så jädrans mycket tack.
Festen var precis hur lyckad som helst.
Jag är överväldigad, mållös, förundrad, förbluffad, förstummad, häpen och ställd över att så många tog sig tiden att komma, över alla fantastiska presenter, över de fenomenala talen och över all glädje som de underbara ljuvliga gästerna delade med sig.
I dagarna 3 (söndagen räknas inte då var jag mer eller mindre icke kontaktbar och utslagen – inte pga det ni tror (dirty minds…) utan för att jag helt enkelt fortsatt var överväldigad, hade en träningsverk som jag sällan skådat och var allmänt slutkörd…) nej, de senaste dagarna har jag försökt att smälta hela kalaset och förstås (ni känner ju mig) städats och fejats – tagits om hand om kvarglömda saker, diskat runt 200 glas (inga plastglas här inte) och allmänt strävat efter att återställa ordningen.
Allt för att kunna lämna ett hem i topptrim till brorsan, vi drar nämligen, alldeles strax till Varberg och Kurortshotellet.

Utförligare rapport om festen, bilder från kalaset och info om morgondagens högtidsdag kommer, är bara fortsatt tämligen segtänkt...

STOR LYCKLIG KRAM TILL ER ALLA
Euforisk
/Carina

It´s partytime

Nix, idag är inte min födelsedag – den kommer på torsdag att tillbringas på mitt favorithak, Kurortshotellet i Varberg.
Varför njuta av bara en sak när man både kan ha fest och en stillsam, lätt tillbakalutad födelsedag – med denna planering får jag det bästa från två världar (jag e smart jag…)

Idag kommer man bli synad i sömmarna, dissekerad, iakttagen och betraktad.
Har hon rent hemma, hon som påstår sig vara en sådan pedant, är allt i färgmatchande skala hon som påstår sig ha sådan god smak, kommer maten smaka bra, hon som påstår sig ha köpt in schysst catering, kommer bandet vara så bra som hon säger - håller hon vad hon lovar?
Hjääälp, små sting av panik och ångest blandar sig med förväntningar och glädje.
Är just nu så sönderstressad så att jag är gråtfärdig…
Har inte duschat ännu och gästerna kommer om en timma – är detta god planering eller är det hysteri ?!?

Bandet har varit här och soundcheckat – sounds so nice =)
Men nej, allt är inte klart – förstås…

Let´s rock´n roll
/Carro



Slutligen – dagens värsta grymma helt galna överasking.
Perres Pappa Rolf med bror Egon står helt plötsligt utanför grindarna.
De är i ’normala’ fall hemmahörande i Dalsland och Bohuslän – fy fabian vad kul (å tror nog att jag såg Perre torka en liten glädjetår).

Det mesta är på g...

Flera månaders planering börjar nå sin final
Är det inte märkligt så säg å ena sidan känner jag en oerhört lättnad över att kunna lägga allt detta bakom mig å andra sidan börjar jag redan nu känna hur en viss saknad och sorg börjar leta sig fram.
Fröet om att ha en JÄTTEFEST såddes redan i januari, det har sedan vuxit fram både mentalt och verbalt för att nu (eller imorgon då) nå sin kulmen.
Att jag fyllde år (eller nåja, fyller år – födelsedagen är först den 15:e) var skälet till planeringen. Själva födelsedagen har sedan förpassats till det sekundära – nu är det fokus på fest/party ’el masse’!
Mer mat, mer dricka, mer musik och mer människor…
Yabbadabbadooo, tusan vad det här ska bli kul =)

Känner mig som en virrpanna på en indisk marknad – så mycket saker, så förvirrad så lite tid. Allt som ska göras allt som ska fixas och allt som kan gå fel.
Försöker febrilt ta mig tiden att njuta av cirkusen, vara cool ’äh, det som går fel blir fel, säkert bara jag som märker å solen går upp imorgon i alla fall’ – det fungerar i ungefär 3,37 sekunder innan kontrollfreaket inom mig tar över igen.
Allt måste vara perfekt, allt måste matcha in i minsta detalj, allt måste räcka och bli över och alla gäster MÅSTE ha sjudundrans kul’, det sistnämnda är förstås svårt att planera men jobbar som en gnu på att gästerna ska känna sig (propp)mätta, (super)nöjda och (jätte)belåtna – allt annat kommer jag naturligtvis att ta som ett personligt nederlag och ett stort misslyckande.
Antalet anmälda gäster ligger nu på dryga 80, känner mig hyfsat nöjd.
Finns det hjärterum så finns det …, har DU fått ändrade planer för helgen så är DU/NI självfallet fortsatt varmt välkomna hit.
Vill även passa på och tacka till er som under den senaste veckan har hjälpt mig att be till de högra makter som vädergudarna utgör, ni har gjort ett fantastiskt bra jobb så solen verkar vara med oss.

Perre börjar nå nivån snäppet över sönderstressad, hans tålamod drar i taket om minsta ’flugjäkel’ har nerver att sätta sig på honom – då vet ni ungefär nivån…
Sebban är alltid på G
Leopold har jag nu inte sett på 7 veckor (söker i minnet hur han ser ut), enligt uppgift på Facebook mår han bra och det finns ingen anledning till oro.

Så alla vänner
å alla jag känner
Later
/Carina

Drinklistan

Wroooooom – ett extra partytält inköpt
Wroooooom – urläcker hippeklänning (batik) som jag blev störtkär i på Maritza inköpt, självklart till ordinarie pris, why but why... (Maritza har nu 50% på OM, dock väldigt utplockat)
Wroooooom – mer mat (förutom cateringen) från Martin Ohlsson inköpt
Sakta börjar bitarna falla på plats
Perre och jag har dock fortsatt olika åsikter om vad som fungerar och vad som inte fungerar.
Jag ’klart man kan sätta upp ett partytält över scenen fast en stolpe kommer hamna i mitten, tjoff, tjoff så är det klart, hey what´s the problem?’,
Perre ’men Carro, det gååår inte, man måste, planera, rigga, fästa, bygga, mäta, notera, sträcka, tänka, klura, fundera, diskutera, ringa en vän, hamra, borra, spika och mäta igen, när det är gjort så kommer ändå en stolpe hamna mitt på scen – så, det gåår inte’.
Jag, ’men vad tusan, ALLT går, bara mer eller mindre bra’
Perre ’Nej, det kommer inte fungera, det är bara att inse’
Och så här kan vi hålla på, allt medans onda blickar kastats mellan oss…
I det här läget finns bara en sak att göra, ringa brorsan!
Som en parentes kan jag nämna att mina förenklade projekt brukar fungera alldeles utmärkt (mina bästa vänner är limpistolen och ’klutt’) å andra sidan brukar Perres fördyrande och framförallt fördröjande projekt bli något bättre (jag säker inte att de alltid blir det, men det kan bli det).
När det kommer till alkohol är vi dock rörande överens (så länge jag slipper whiskeyn…) – här nedan följer lördagens drinklista, några synpunkter?

DRINKLISTA ALÁ SKRATTMÅSEN!
Caleas (P2) - Vaniljvodka, Apple Sourz & Sprite
Carres Neck (Horses Neck) - Whiskey & Ginger Ale
Fidel Carro (Fidel Castro) - Mörk rom & Ginger Ale
Skrattmåsen (Seabreeze) – Vodka, Cranberryjuice & Grapejuice
Mojito alá Carina - Rom, Lime, Sockerlag, Sprite & myntablad
CLE (Cuba Libre) – Rom & Cola
Perre (Lennart) - Xante & Sprite
GT – Gin & Tonic
Screwdriver – Vodka & Apelsinjuice
Vodka Lime – Vodka & Roses Lime
Dry Martini – Martini, Gin & Oliv
Dessis Choice – Bara vanligt vatten

Barmästaren
/Carina

Scenen under handpåläggning

Mattältet under uppbyggnad

Smack on the head!

Svischade iväg till IKEA en sväng.
Körde kortrundan dvs. påfyllning av ljus, servetter och glas – so far so god.
Körde i lugnan ro Älvsjövägen hemåt, som den laglydiga individ jag är stannar jag vid rött ljus – BOOM, det gjorde inte han bakom…
Poff sade det i nacken, AJ - blev mest irriterad över att behöva avbryta telefonsamtalet som jag hade.
Ut och kolla, bilen helt ok – tack och lov.
Tog ’den ouppmärksamme bilförarens’ uppgifter och åkte hem, väl hemma tog den kloka sidan över och jag insåg att ett ’nackskott’ inte är att leka med.
Ringde SöS som rekommenderade mig att åka in och kolla, de upplyste även om Närsjukhuset i Farsta, ringde dit – fast kom fel eftersom jag inte tillhörde dem utan Carema, ringde dit – de rekommenderade mig att åka till SöS. Åkte till SöS.
Pratade med sjuksköterska, betalade i kassan, pratade med sjuksköterska som rådfrågade läkarpraktikant. Efter konsultation klassades min ’skada’ som en lättare trafikskada (no shit Sherlock, kände mig inte ens skadad), fördelen med detta var att jag hamnade i ’lightkön’ och hänvisades därmed till nytt väntrum.
En kort stund senare hörde jag mitt namn ropas och blev hänvisad till undersökningsrum, trevlig ung läkare kände och klämde på mig (självklart på ett professionellt men behagligt sätt), hans omdöme blev att jag skulle förpassas till röntgen.
Nya korridorer passerades på väg till röntgen, här fick jag erlägga en ny avgift och gavs möjligheten att avnjuta fotbollen på tv för en stund.
En röntgensköterska hämtade mig och ledde mig försiktigt till röntgenrummet (man skulle tydligen var försiktig med nackskador), jag röntgades i alla möjliga och omöjliga vinklar, avtackades och fick på egen hand ta mig tillbaka till den ’vanliga’ akuten.
Slutligen blev jag åter uppropad av trevlig uska som förde mig tillbaka till den tjusiga unga läkaren.
Han kunde konstatera att det bara var mjukdelar (å dessa finns det gott om) som fick sig en smäll, Voltaren i 10 dagar och jag kommer känna mig som 40 (kollade noga att kombinationen Voltaren och champagne fungerade tíllsammans - nema problema sa Mr. Cityakuten).

Besökets behållning var annars att jag hittade en likasinnad dvs. en Mollytoka som ramlat på cykeln i väntrummet (alltså hon hade inte cyklat i väntrummet utan satt där för att hon ramlat på cykeln, ähh – ni fattar).

The show must go on.
/Carro

If you can't beat them, join them

Vad gör man för att blidka alla grannar – bjuder dem på fest naturligtvis.
För någon dag sedan gick jag runt och lade ovanstående lapp i samtliga brevlådor i området, närmare bestämt runt 50 stycken.
På lappen finns all tillgänglig och nödvändig information som man som granne kan behöva samt att jag bifogade öronproppar.
Hitintills kan jag berätta att reaktionen hos grannarna har varit översvallande positiv, det tackar vi för (får se vad de säger på söndag...)

För ingen (tänkte lägga in ordet ’normalbegåvad’ här men vet att Perre starkt skulle ogilla det uttrycket så skippar det) granne kan väl efter denna informativa lapp ens komma på tanken att klaga, eller ?!?

Burning down the house
/Carina

P.s
Antalet personer börjar nu, sakta men säkert närma sig tresiffrigt – jublar, bubblar och tjoar!!!

Two down, one to go!

Visst har vi en underbar sommar.. you just have to love ´it
Klänningen med stort K är som bekant på plats (åter TACK Linda).
Har dessutom hittade skorna med stort S, de perfekta skorna !(lägger dock en brasklapp för ordet ’perfekta’ bävar nämligen inför uppgiften att gå i högre klackar än 2 centimeter, något jag inte gjort på närmare 20 år), men snygga är de och färgmässigt heeelt perfekta till ’The dress’ – tusan hakar vad jag kommer vara tjusig.
Nu återstår ’bara’ problemet att fixa frillan (för stunden mer lik en skurgumma från pilsnerrulle alá 40-tal än originalet självt, men på lördag - då jäklar...) - enkelt å snyggt ska det va…

Här hemma har ’Städbolaget Carperko’ bråda dagar.
Det fejas, lagas, målas, torkas, putsas fönster, dammsugs soffor och skakas mattor i en oändlighet.
Allt för att det på lördag ska vara alldeles extraordinärt tjusigt.
Antalet anmälda ligger just nu på strax över 70, yes yes yes – några till och mitt ’drömmål’ på 100 är i hamn =)
Har fått bandets ’riders’, som de ’rockstars’ de är så ingick en del faciliteter – dock förbjuder min tystnadsplikt mig att gå in på detaljerna…
Vädergudarna lovar 28 grader och växlande molnighet, helt ok med mig.

I övrigt står jag ’stand bye’ för att störta in till Mathilde, det så snart som de har den goda smaken att sänka reapriserna till 50%, fattar inte att det ska ta sån tid – menar hur svårt kan det vara???
(alla tips motses varmt)

Later
/Carina

Grattis MIN Pelle!

Idag är det en speciell dag, det är Perres födelsedag.
Pelle blir 43 (23 om du frågor honom) – jädrans vad tiden går.
Hade det inte varit för att jag ’råkar’ ha obehagligt bra koll på min egen ålder skulle jag tro att siffrorna spelar oss ett spratt.

Perre är mitt allt, mitt bästa, mitt liv, min dåtid och min framtid – love you!
Men vad köper man till sin älskade, en människa som har ’allt’.
Född fjärde juli, har fyra motorcyklar, fyra gitarrer plus förstärkare och mixer, två laptops, en bil och ett hus (de två sistnämnda i ett mer normalt antal).
Han har alla tänkbara ’raceskydd’, ’crosskydd’ och ’trailattiraljer’ (till detta krävs 4 garage…).
Han har inlines, cykel, träningskläder, skogsmullekläder, skor som i mängd konkurrerar med min gedigna samling, badmintonrack, tennisrack, bordtennisrack och två (!!!) golfset.
I garderoben hänger ett gäng klädsamma Peak och Sailrace och i byrålådan ligger moderiktiga t-shirts och snygga kallingar på rad.
På armen har han en schysst klocka och runt bröstet en pulsklocka, i fickan den ’senaste’ mobilen och så har han ju MIG å Dessi.
Perre ser helt enkelt till att skaffa sig det han vill ha =)

Grattis Perko
Puvs
/Carro

De håller sällan vad de lovar...

Du liksom jag har säkerligen någon gång fallit till föga för någon av de oändliga reklamkampanjer som härjar.
Det brukar vara saker som vi lockas tro vi inte kan leva utan eller undergörande piller som håller oss friska och pigga för all tid och evighet.
Jag är i normala fall oerhört restriktiv med att tacka jag på all form av erbjudanden som jag inte på egen initiativ tagit del av.
För en tid sedan blev jag uppringd av trevlig ung man från DN, då jag gillar DN så slog jag till på att ha tidningen i sex månader för 150:-mån (dock ifrågasatte jag starkt hans argument om att jag då fick den hem i brevlådan – no shit Sherlock…).
Tidningen kom och räkningen kom – nu var räkningen inte per månad utan en klumpsumma på närmare 900:-, lite irriterande.
Men den stora irritationen kom när jag som den planerande människa jag är skulle göra uppehåll, ’de e ok’, säger den vänliga säljaren – ’men ni har fem karensdagar’.
Öhh, va? – vadå fem karensdagar???
Jag ringer över en vecka innan vi vill ha uppehållet och får besked om att vi losar fem dagar?
’Japp, sådana är reglerna’
Det betyder att då vi i september gör nytt uppehåll tappar vi ytterligare fem dagar, det innebär i slutändan att vi under sex månaders prenumeration inte får någon tidning eller annan ekonomisk ersättning för 10 dagar som vi faktiskt betalat för!?!
De är faaasiken att gå på dessa erbjudanden

Här om dagen blev jag uppringd av en trevlig dam som ville ge mig en hotellnatt i födelsedagspresent.
Anade förstås oråd och att det fanns en hake, ’åhh, nej – ingen hake', det enda var att vi behövde betala för frukosten och middagen.
OK tänkte jag – en fri natt på hotell är aldrig fel och mat måste man ändå ha.
Erbjudandet damp ner i brevlådan och jag kastade mig över de olika mysiga hotellen.
Hmm, vänta nu – läser igen, ’den billigaste menyn går på runt 600-700 per person’, det betyder minst 1200:- - vadå gratis???
De e faaasiken med dessa erbjudanden.

Med DN - Live från solstolen
/Carina

Bilden får inspirera till sommar, sol å solstol

Presenter, gåvor, mutor, donationer och klappar

Är det någon gång man bör ha vett nog att sätta på sig ’diplomatkepan’ så är det nu.
Att i egna ordalag framföra lämpliga önskningar på gåvor till föremålet för festen anses i de allra flesta kretsarna inte vara särskilt fint, snarare oförskämt och i viss mån kanske även respektlöst.
Ok då har vi klarat ut det faktum att jag känner till reglerna och därmed besitter någon form av vett, etikett och uppfostran, nu över till väsentligheterna - vad jag önskar mig!
Med en vecka kvar till min största födelsedagsutmaning någonsin börjar nerverna spöka, oro för att det kommer för lite folk kvarstår, hoppas fortsatt på 100 (yeahh man…)
Vill ha en tillställning som det slår gnistor om, ett party man kan leva gott på de närmsta 50, stilla förvissad om mitt stordåd...
Åter till ämnet presenter…, att vara brutalt ärlig betyder också brutalt tråkig…
Presentkort är trist, lätt lite fantasilöst och ’fyrkantigt’, men då jag är en bedrövligt kräsen person så älskar jag just presentkort, det kan liksom aldrig bli fel.
Min presentkortönskemålsslista ser ut enligt följande;
Adeli Hudvård – sedan 10 år tillbaka mitt bästa vaxningsställe, Parima är fantastisk, hon kommer förhoppningsvis även på festen
Amazon Fotvård – är trogen kund hos Mia sedan 25 (!!!) år tillbaka
Kurortshotellet i Varberg – älskade Varberg som ligger oss varmt om hjärtat, det är här jag planerar att avnjuta själva födelsedagen den 15 juli.
The Body Shop – inget ställe har så underbara tvålar, väldoftande oljor och mjuka lotions, ren njutning…
Åhléns – skulle nog kunna drista mig till att säga att detta varuhus är det mest kompletta som finns, här hittar jag allt inom design, mode å mat - me like
Twilfit – favoritbutiken med ett underbart utbud av underbara underkläder.

Blommor älskar jag – fast just denna dag så står jag helst över!
Inte för att jag inte uppskattar dem utan för att vi någon dag senare åker bort så skulle inte kunna njuta av dem.
Nej då är det bättre med en flaska vin, denna kan avnjutas när som =)

Å festen då!
Vi kommer hålla till utomhus (men under tak), förbered er med myggolja, moskitonät och för ändamålet passande partykläder – vill även be om att ni i er dagliga aftonbön lägga in en önskan till vädergudarna om att fortsätta på det inslagna vägen.
Start från 17.00, bandet beräknas dra igång efter åtta, tanken är att man innan dess ska ha inmundigat mat (och för dansgolvet lämpliga mängder dryck).
Senare på kvällen finns en bar med en ’riktig’ bartender (wooow!!!), drinkarna säljs till självkostnadspris (lugn, vi bjuder på mat, öl å vin).
Skulle det finnas någon som har lust att säga några väl valda på den för kvällen uppriggade scenen så meddelar man det till Susse.

En hektisk vecka kvar!
Perre går nu på semester och fyller år på söndag
Sebban är på G
Leopold har jag nu inte sett på sex veckor, enligt sms mår han bra och det finns ingen anledning till oro.

Festfixaren
/Carina