Gott Nytt Fredagsmail!

Lämpligare rubrik än så blir svårt att hitta en dag som denna.
Hade även kunnat valt, Gott Slut.
Läste dock att man bör undvika just den det då den kan slå väldigt illa.
Ja ni fattar.
Möjligen kan man använda Gott slut på året.
Om man nu nödvändigtvis måste använda ordet slut.
Även om året nu är att anses som slut så är det också en början.
Alltså imorgon, vilket säkert är idag – beroende på när du läser detta.
De sista dagarna på arbetsåret har jag inte varit särskilt arbetsam.
Nu beror det inte på avsaknad av vilja, tvärtom – hade gärna satt tänderna i några spännande uppdrag. Om det funnits några.
Nu ska man förstås vara försiktig med vad man önskar.
’Note to myself, detta är ingen nyårsönskan och ge inget löfte som du inte har för avsikt att hålla’.
Eftersom de röda dagarna i år knappast varit till arbetstagarnas favör har den sammanhängande ledigheten således lyst med sin frånvaro.
Då gäller det att ta vara på tiden.
Njuta av det man tycker om.
Här om dagen kröp vi ner i sängen runt 17.00.
Där låg vi i vertikalt läge fram till 11.00 dagen efter.
Ungefär.

Ikväll blir vi hemma.
Vi trivs vansinnigt bra hemma, löjligt bra - för inte tala om vår bästa underbara fantastiska vovva som definitivt mår bäst i hemmiljö.
Det där med Nyårsraketer är inget för hundar. Whatsoever!
Dessutom har hon varit sjuk, den lilla Prinsessan.
Tack gode gud verkar hon nu vara på bättringsvägen.
Fy för den lede vad det skär i hjärtat när ens älskade nära och kära – hund som människa inte mår bra.

Brorsan & Co är för stunden i Barcelona, där inväntas tolvslaget för senare avfärd med värsta grymma lyxkryssaren runt i Medelhavet.
All lycka till dem.
Avundsjuk hehe… varför tror ni det?
Sonen den äldre, Sebban ska på skaldjurssupé på Hilton.
Hallå Sebb, ett par humrar i kavajfickan hem till mamsen.
Hur skulle det funka?
Sonen den yngre, Loppan har mer diffusa planer.
Nåja, vad är en Nyårsnatt...
Egentligen en alldeles vanlig, allmän, ordinär, konventionell och trivial natt.
En natt som andra.
Lite mer raketer och lite bättre på tv bara.

Med detta vill vi önska alla vi känner, alla våra vänner och alla andra spontana läsare av bloggen ett gott slut på 2011 och ett gott nytt 2012.
Satan i gatan – 2012, here we come.
/Carina
& Perre
Dessan

En riktigt God Jul till er Alla!

eCards at JibJab!

Fredag före dopparedan tillika Lopparedan!

Idag är det tomt(e) och öde.
Alltså här på kontoret.
Vi är några få tappra.
Det samma gällde på pendeln .
Ute är det mörkt och grått.
Lär vara årets mörkaste dag, det positiva är då rimligen att vi nu går mot ljusare tider.
Vilket känns bra mitt i detta mörka.
Gillar ljust.

Igår inhandlades de sista klapparna.
Känner mig hyggligt nöjd med årets inköp.
Inte för att de blev så många färre som det var tänkt. Men bra saker liksom.
Så här sitter man, dan före dopparedagen och kan inget bättre.
Att-göra-listan är hur lång som helst, dock innefattar ingen av punkterna något som går att utföra under arbetstid.

Ikväll ska vi slå in klappar, rimma, klä granen (om nu Perre lyckas hitta något grant exemplar) och sist men definitivt inte minst (möjligen yngst), det viktigaste av allt – gratulera en av mina älskade ungar. Leopold fyller 24.
Jösses amalia å dra mig baklänges vad tiden går. Tänk att den lilla parveln nu är 24.
Jag blir glad i hela hjärtat.

Helgen kommer att firas som den alltid gjorts.
Alltså vi firar alltid jul – och oavsett fortsättningen kommer vi med allra största sannolikhet fortsätta att göra det.
För det vill jag göra.

Julekram
/Carina
Perre
& Dessan

Secret Santa

Vår ’Boss’ kom med den glimrande idén att vi,
så här dagarna innan stora delar av gruppen går på en härlig, välförtjänt och njutbar julledighet skulle ha en egen liten mini ’Julleafton’.
Vi skulle tillsammans, som det glada härliga och vänligt sinnade kamratgäng vi är dela ut klappar 'The Secret Santa Way'.
Var å en inhandlade en fyndig klapp för i runda slängar femtiolappen.
Sagt och gjort.
Min klapp var väl sådär (vilket för övrigt var ett genomgående tema), däremot vann den stilpoäng på den eminenta inslagningen.
'BOSSen' själv utgjorde sedan Mr. Santa och delade med en mullrande tomtelik stämma (nåja...) ut klapparna till den förväntansfulla flocken.
Något förvånad fick jag mottaga den klapp som BOSSen ’him self’ hade inhandlat (vilket jag snabbt klippte på handstilen – ni vet, Carina Sventon).
Spänt, med allas blickar riktade mot mig öppnade jag paketet.
Och fann…
Just, en Vodoodocka.

Bara det att de stod BOSS skrivet på bröstet gjorde det hela lite scary. Cheezzus.
Jag har läst att utövare av voodoo i allmänhet är öppna för nya influenser och att ceremonierna är inkluderande snarare än exklusiva tillställningar.
Hmm, något positivt alltså. Eller, hur tänker jag här?
Dockorna bör avbilda personen i fråga men det är inte ett villkor för att magin skall fungera. Kön på dockan är dock ett krav.
Vänder och vrider på dockan och anser absolut att den trots sitt något androgyna utseende nog är att betrakta som en man – det står dessutom BOSS på den. Liksom.
Det dockan råkar ut för, sägs också hända personen som dockan representerar. Vanligast (i myten) är att sticka dockan med nålar eller att bränna den, det får således bli nålar eftersom det råder eldningsförbud på kontoret.
Den mest extrema formen av detta voodosektbeteende är den etnologiska bakgrunden till zombien, vilket egentligen är en förgiftad person som totalt verkar sakna fri vilja. Giftet ger alla symptom på att döden har inträtt (hmm, vår ’BOSS’ är en riktig gottegris – man kanske skulle bjuda på några 'godbitar efter jul'). Efter begravningen grävs 'liket' upp och ges ännu ett gift som försätter personen i ett viljelöst tillstånd. Sådana drogade personer användes på vissa håll (läs arbetsplatser) som extra billig arbetskraft (undrar om jag ska informera BOSSens BOSS om detta?).
Funderar på om ’Herr BOSS’ har den minsta aning om vad han egentligen givit mig och vilka effekter detta kan ha?
Frågar mig om han känner han till min nyfikenhet och intresse för svart magi???
Och framförallt mina kunskaper hehe…

Moohahhahhaaa
God Jul Herr Boss…
/Carina

Musbus

Förra julen överträffade jag mig själv genom att i oanade mängder göra julegotter.
Jag var helt magisk i mitt utövande.
Blev som besatt, det var knäck och kola, ischoklad och tryfflar i alla dess smaker, färger och former.
Jag gick från en obevandrad amatör till perfektionistisk eufori.

I år har jag inte varit riktigt lika lysande.
Med ett sting av dåligt samvete över uteblivet julpysslande bestämde jag mig här om dagen för att i alla fall snitsa ihop lite trillingnötter.
Jag rostade nötter, fixade och joxade.
Resultatet av mitt mästerverk ser ni här.

Stolt som en maskulin höna ställde jag ut de båda faten för att svalna i uterummet.
De gick inte in i kylen så det ’isolerade-uterummet-blev-det-perfekta-förvaringsstället’
Där har de i väntan på Julhelgen och den stora glufsardagen förvarats i en lagom sval temperatur.
Av en händelse kikade jag igår ut genom köksfönstret in i det ’isolerade-uterummet’
Öhh, vänta nu!!!
Har Perre varit och nallat???
Snabb koll och han var oskyldig.
Inga tecken på inbrott.
Inga tecken på strid.
Inga tecken på kladdiga nävar.
Men inte en enda ynka trillingnöt fanns kvar.
Kliade mig i huvudet.
Ett riktigt musterium.

/Carina Sventon

Jul, jul - strålande jul, eller?

Yepp – I am a Jullover!
I grund och botten.
I närmare 25 år har julen alltid firats i två omgångar.
Julaftonen har sönerna firat med sin far, vi med Perres släkt, Brorsan med frugans sida osv.osv.
På Juldagen har vi sedan förenats i en ’egen’ Julafton hemma hos oss.
En förträfflig lösning som jag gärna och ofta har rekommenderat till andra vilsna själar.
Jag har varit stolt över detta arrangemang.
Tills för några år sedan.
Saker och ting ändrades.
Perres mormor gick ur tiden, det samma gällde Morris och Anders.
Jag började känna en längtan av förändring.
De gamla ingredienserna som gjorde den gamla invanda lösningen så bra blev nu mindre självklara.
Det började gå upp för mig att den så praktiska metoden mest var praktisk för alla andra.
Jag var den som varje år vinkade av sönerna och med en tår i ögat och ett sting av längtan kikade på Kalle Anka.

Inte för att jag ville erkänna det, det var ju jag som startade 'Julafton/Juldagsarrangemanget'.
Okuvligt fortsatte jag hävda det smarta i att ha två 'Julaftnar' (vilket jag iofs fortsatt vidhåller 'kan' vara en optimal lösning).
Men det var något som år efter år fattades mig.
Jag vill fira jul på Julafton.
Jag vill vara med mina söner på Julafton.
Jag vill ha julen tillbaka!

Enkelt tänkte jag.
Det är väl bara att säga till att från och med nästa år firas Julaftonen på Julaftonen. Klart!
Trodde jag ja...

Grinchen
/Carina

Fredagsmail på en fredag!

Nu jädrar!
Nu slå man till med rätt mail på rätt dag även om tidpunkten ligger utanför arbetstid.
Hey – vad väntar ni er???

Idag var det stämma.
Tjusig och proper ’blippade’ jag av de tolv deltagarna.
Ja det var inte fler än så.
I det stora hela väldigt smått.
Fast i det hela stora säkert väldigt betydelsefullt.
Sen finns det saker i det lilla stora som kan vara väldigt irriterande.
Jag pratar om småsaker.
Irriterande pytte saker som ibland av outgrundliga anledningar inte släpper greppet om hjärncellerna.
Idag hamnar följande saker på irritationslistan.
Skulle kunna inleda med Carolas mellansnack, men gör inte det.
Istället nämner jag butiken Indiska.
Hade 20% på ett helt köp.
20% dras på samtliga varor utom en. Den dyraste.
Hur kan det bli så?
Irriterande.
Fick tillbaka en 50-öring i växel istället för en 10-krona.
Inte för att det är hela världen.
Men irriterande
Varför i hela fridens namn blandar en del bloggare in GIGANTISKA bokstäver i texten. Tror de att vi läsare ser vissa ord sämre?
NEJ!
De E Super Irriterande.
I Odd Mollybutiken på Freeport blev vi alla övertygade (å övertalade) att notera våra mailadresser för kommande utskick.
Som kompensation fick vi ett fett rabatthäfte med schyssta erbjudanden.
Samtliga butiker hade något att locka med dvs. ALLA utom Odd Molly.
Vad är det för snålfasoner?
Makalöst irriterande
Surar fortfarande

För övrigt har jag nollkoll på de som jag bör ha hundra koll på.
Syftar då på på mina vackra avkommor.
Perre har jag koll på
Vi har koll.
På varandra

Helg
/Carina

Grattis Brorsan!

Jag har bara en bror
En lillebror
Fast det var länge sedan han var mindre än jag.
Han är tusan den bästa brorsan man kan ha.
Jag är ohyggligt glad över att ha en sån bra brorsa.
Idag fyller han år.
48 jädrans år. Ja, jösses.
Tänkte bara säga grattis ’Mandelmässe-Nässe-Hässe’

Kram från stolt storasyrra
/Carina

Stjärnklart

Igår var det Julmingel.
Inte så mycket jul utan mest mingel faktiskt.
Ingen julmat alls, inga julsånger (sånär på att Carola nödvändigtvis ska blanda in Betlehem och ett gossebarn mitt i det hela!!!), ingen glögg och inga tomtar (om vi nu ska bortse från en å annan tomte som smakat lite mycket tomtedryck).
Dess mer skumpa, gåslever, delikatesser, glitter och glamour.
Yes I like!
Vi var på Stjärnklart.
Anders Berglund, sicken klassiker
Tommy Körberg, sjunger vidunderligt bra och fräck i mun som få. Pryda får hålla för öronen.
The Poodles, över förväntan, riktigt showiga. Blandade schysst hårdrock med vacker skönsång
Orup, ja – lite av en personlig favorit. Vilka låtar, vilka låtar.
Salem al Fakir, vad säger man – världsklass. Ett musikalisk geni som bjussar på sig själv.
Shirley Clamp, sångmässigt ingen favorit men en jädrigt cool och rolig tjej.
Carola, blunda Carina blunda – hon må vara vacker och sjunga som en gudinna men mellansnacket, jösses mellansnacket… jag klarar mig helst utan såväl prat, dramatiserade rörelser, överdrivna gester och minspel, uuurk...
Jädrar i havet vad jag har svårt för hennes 'artisteri'.

Å sent blev det.
Showen höll på till tolv.
För en kvällstrött 50+are var en sömnmässig katastrof nära.
Taxi hem.
Det var Stjärnklart ute.
Idag är jag trött - barnsligt trött!

När får man åka hem?
/Carina

Glad Lucia!

Konsten att glädja sina arbetskollegor
eller hur man mutar sig till några pluspoäng.
Alla knep är tillåtna så länge de håller sig inom lagens långa arm och inte innehåller alkohol, det läste jag i tidningen idag.
Pepparkakor sägs dessutom göra människor snälla.
Men nää, det-fanns-inga-’bak’tankar-med-just-detta-initiativ – förutom just att vara lite snäll och omtänksam i juletider.

På lunchen gick jag förbi en parkbänk där en kvinna som var att betrakta som något av en uteliggare satt och stortjöt.
Tårarna sprutade, hon hulkade högt och höll krampaktigt i sin kasse med ägodelar.
Lite besvärat gick jag förbi.
Väl inne i det stora varuhuset med överfulla hyllor och supershoppande julrusiga människor började jag få dåligt samvete och skämmas.
Varför satt hon där och grät så hjärtskärande, vad det något jag kunde ha gjort?
Bestämde mig för att gå tillbaka.
Nu var bänken tom sånär som på två tuggummituggande 13-åringar som fnissigt kikade på folk och såg allt annat än ledsna ut.
Gick tillbaka till jobbet och kände mig otillräcklig.
Sitter nu i ovisshet och funderar på varför denna kvinna var så ledsen.

Samariten
/Carina

Handmade by CLE

Torsdagsfredagsmail, de ni...

SUPRISE!
Fredagsmailet på en torsdag.
Jag slutar aldrig att förvåna mig själv.
Å sannolikt inte er heller.

Är som bekant en förespråkare för att man kan göra som man vill. I det mesta.
Nästan jämt.
Utom när det inte passar sig.
Fastnade vid en artikel där man tog upp vad som var tillåtet eller ej när det gäller sex.
Amerika sägs ju vara möjligheternas land, där inget just är omöjligt. Efter en titt på de olika delstaternas lagar bör dock uttrycket revideras. Rejält.
Hur jag hittade denna webbsida?
Hmpf…
1) En man får inte avfyra en pistol då hans kvinnliga partner får en orgasm. Denna lag är verksam Connorsville, Wisconsin.
2) Den enda ställningen som är accepterad enligt lag i Washington DC är missionärsställningen. Alla övriga ställningar är olagliga. Bara så ni vet.
3) I delstaten Washington finns det en lag som meddelar att det är strängt förbjudet att älska med en oskuld (även på bröllopsnatten).
4) Om en polis i Coeur d'Alene, Idaho, misstänker att ett par har sex i en bil eller annat fordon måste han tuta tre gånger och sedan vänta två minuter innan han kan närma sig bilen med paret i. Otroligt hänsynsfullt – om du frågar mig alltså.
5) I Harrisburg i delstaten Pennsylvania är det olagligt att ha sex med en lastbilschaufför i en vägtullshytt.
6) I Tremonton är det förbjudet för en kvinna att älska med en man inuti en ambulans. Utöver de normala anklagelserna som bör påfölja ett missbruk mot denna lag kommer även kvinnans namn att publiceras i lokalpressen. Mannen får inget straff.
7) Å andra sidan så i staden Ames i Iowa får en äkta man inte ta mer än tre klunkar öl då han ligger i sängen bredvid sin fru.
8) Och om hans andedräkt luktar lök, vitlök eller sardiner är han enligt lag förbjuden att älska med sin fru.
Lag och ordning i all ära.
Men ibland så…

I helgen ska Dessi mysa med sin mormor.
Sebban och Loppan, mina favoritsöner har väl som vanligt en massa för mig okända planer.
Å vi – jag och Perre, Perre och jag
Ska liksom bara…

Go west trallalallalaa…
/Carina

Så blev det liksom söndag

Inte förra fredagen, inte i fredags å inte igår heller...
Började få sms från oroliga vänner, mail från gamla bekanta och en spontan kram från flyktig sympatisör.
Vet inte hur ni fungerar men ju längre jag väntar dess svårare blir det att skriva.
Den bubblande fnissigheten inför de, i mitt eget tycke ofta oändligt fyndiga formuleringarna har den senaste tiden känts som ljusår bort.
Hallå, vart är ni?!?
Cheezzus. Ge mig luft!
Är det månne det idoga jobbandet som har tagit lusten att skriva ur mig eller är jag bara inne i en tillfälligt långvarig svacka?
Avundsjukt kikar jag in hos andra bloggare, kliar mig i huvudet och undrar vart de får energin från.
Mitt eget dygn består av sova, jobba, äta och för första gången någonsin upplever jag att det inte längre känns som en nödvändighet att öppna datorn när jag kommer hem från en arbetsdag.
Först lite märklig känsla, sedan ett sting av förvåning som ebbar ut i ett dåligt samvete för att övergå till en viss tillfredsställelse.
Man behöver inte öppna datorn på kvällen.
Man behöver inte öppna datorn på kvällen.
Man behöver inte öppna datorn på kvällen
Nix Pix inte alls faktiskt (känner mig på pannan och undrar stillsamt över mitt allmäntillstånd).
Men så är det dessa Fredagsmail.
Det är här som samvetet knackar på axeln och knäpper den late på näsan.
Min moraliska sida hävdar sin suveränitet.
Poängen är således att inte göra något uppehåll.
Något som jag verkar ha oändligt svårt att ta till mig...

Näe, dags att knåpa ihop några rader, mönstra på julskutan och ge mig ut i det böljande bloggandet och heta julrusch.
I fredags var det glöggmingel hos grannen.
Idag var det glöggmingel hos före detta grannen.
Trots en total hänförelse över stundande juletider känns det som jag ligger steget efter. Hela tiden.
Det var allt.
För idag.

/Carina
Den gryende

De där med namn...

Lika mycket som jag gillar att bli överraskad och få mina förutfattade meningar totalsågade, kapade vid fotknölarna och känna att saker och ting inte alltid är som man tror så älskar jag när mina inpräntade och redan fastslagna fördomar bli besannade.
Yes right!
Orden ’Vad var det jag sa’ känns ibland lite extra skönt att kläcka.Fast nästan ännu schysstare är att inte behöva säga dem utan bara njuta segerns tysta sötma när man får sina åsikter och tankar bekräftade.
Läste för ett tag sedan om en undersökning man gjort på Handelshögskolan.Den handlade om namn.Och inte vilka namn som helst utan det faktum att pojkar med y-namn oftare hamnar i kriminalitet.
Män som heter Conny, Ronny, Benny, Jerry eller Sonny i förnamn tycks löpa något större risk att hamna i fängelse och de bor också oftare i bostadsområden som har låg status.
’Vi fann ett samband mellan att ha ett så kallat y-namn och att befinna sig i Kriminalvårdens förvar, i fängelse eller samhällstjänst. Men vi har inte kommit fram till varför.’I studien undersöker de den utbredda föreställningen att vissa förnamn hänger samman med brottslighet och låg så kallad socioekonomisk status, det vill säga att de som bär dessa namn tjänar mindre än andra och oftare bor i sämre bostadsområden.
Jämfört med de vanligaste svenska namnen – som Lars, Mikael, Per och Stefan – löper personer med y-förnamn två och en halv gång så hög risk att förekomma i Kriminalvårdens register. Allt enligt den nya studien. Dessutom finns ett statistiskt samband mellan en stor andel y-namn i en kommun och en rad negativa socioekonomiska faktorer.
Han säger att en sannolik förklaring till att personer som heter exempelvis Conny och Benny något oftare hamnar i kriminalitet kan vara socioekonomiska bakgrundsfaktorer – det vill säga att föräldrarna har en lägre utbildningsnivå, lägre lön och mindre förmögenhet samt oftare är sjuka eller arbetslösa.
Y-namn är en vanlig benämning på engelsksklingande, manliga förnamn som slutar på y. Namnen var populära i Sverige under årtiondena före och efter andra världskriget. När namnen fortfarande var vanliga hos skolbarn associerade lärarna dem ofta med ”busungar”.
Tell me more. Liksom.Jösses behöva ha en studie för detta redan klarlagda fakta.
Å så säger man att namn inte är så viktiga.Tjåröbellabingbong va…
Namn: CarinaPopularitet: 1960-taletUrsprung: Kom till Sverige i slutet av 1800- taletCoolhetsstatus: Rasar utför på topplistanOmdöme: Från det latinska ordet carus som betyder "kär", i Italien betyder det söt./Carina

Mötesfredag!

Möten – jösses amalia vad mitt liv numera består av allehanda möten.
Man möter folk på pendeln.
Man möter folk på stan.
Man möter folk i butikerna, på luncherna och i hissen.
För att inte tala om alla jobbmöten.
Från att ha tillbringat mina första veckor i ett totalt mötesbrus där det sannolikt fastnade något mindre än det som flödade ut på andra sidan har jag slutat hyperventilera och tillockmed börjat förstå ett å annat jobbsammanhang och ana en å annan ’hot’ förkorting.
Dvs. - vilket jag tills idag i alla fall trodde.
Cheezzzus!
Efter en tvåtimmarsmangling är jag benägen att ta ovanstående påstående tillbaka.
Satan i gatan vad det droppades förkortningar och obegripliga uttryck.
Varför ska alla ’slides’ vara på engelska (så hon för att i nästa sekund upptäcka sin egen fadäs).
Alla mötesdeltagare nickade mycket instämmande och verkade vara med på noterna, dvs. alla utom jag som mest såg ut som dagens UFO.
‘Please, can someone be so kind as to translate the UFO down in the corner!?!’

Helgen ska avnjutas lugnt och stillsamt.
Vi ska bara vara hemma. Tillsammans.
Promenader, middagar, tända ljus, mys… host host…
Sebban och Loppan står för det oväntade, överraskande och oförutsedda.
Dock får det gärna ske på en nivå där jag på intet sätt kommer behöva vara obehagligt inblandad.
Ett spontanbesök ses däremot som något positivt.
Välkomna över boyz!
Älskade ungar

Helg hela helgen
/Carina

Job opportunity in Corporate Services

Så har jag det,
mängder med engelska titlar och anglosaxiska uttryck.
Först tänkte jag inte så mycket på det här internmailet, men så tänkte jag lite mer.
Jag tänkte att eftersom jag trivs så bra här och vet flera som är mellan två jobb så varför inte liksom.
För inte allt för länge sedan stod jag där och hade varit grymt tacksam för tips - så kan jag hjälpa någon annan blir jag glad.
Delad glädje är dubbel glädje
Här kommer således veckans tips!
"På mitt jobb söker man ytterligare en resurs till Corporate Services med start i början av 2012.
Tjänsten omfattar en rad olika arbetsuppgifter, både administrativa och praktiska. Det krävs att man är en positiv, flexibel, initiativrik och prestigelös person som inte är rädd för att jobba med olika arbetsuppgifter.
Jobbet omfattar bland annat:
Posthantering
Leverantörskontakter
Beställningar
Viss support avseende printrar och videokonferenser
och övriga inom Corporate Services förekommande arbetsuppgifter.
Har du frågor kan du kontakta mig så ger jag dig kontaktuppgifterna till ansvarig person.
Men... ansökan måste in senast måndagen den 21 november 2011. "

Jobbcoachen
/Carina

En sån där dag...

Vissa dagar är riktiga skitdagar.
De kan börja förrädiskt bra och utvecklas käpprätt åt helsike eller så börjar de åt skogen och vinner i längden.
Igår var en sådan dag. En som vann i längden.
Extra trött morgon och inga kläder som funkade.
I sovrummet försiggick ett stressat scenario med snabba byten i ett kompakt mörker för att inte väcka Perre. Resultatet blev något som jag lyckades känna mig obekväm i resten av dagen.
Förstås.
Dags att fylla på SL-kortet.
På Pressbyrån deklarerade personalen INGA kortköp, terminalen var kaputt.
Så typiskt.
Till kontoret.
Kom inte in i datorn. Den hade liksom behagat att stänga mig ute.
Varför var dock dolt i ovisshet.
Såvitt jag känner till har jag inte surfat på några otillbörliga sidor. Inte köpt lyxvaror via företagskortet eller för all del hackat mig in på någon kollegas mail. Suck.
Dagen fortsatte med utspillt kaffe och vattenstänk på opassande ställe. Say no more…
Reser mig för att hämta nytt vatten.
Klonk – mina glasögon damp i bordet, ner på golvet.
Där låg de. I tre delar.
Och där satt jag med endast ledsyn.
'Hej kollegor, jag måste gå ett ärende!'
Utan annan ledsagare än en lånad vit käpp fumlade jag mig till Åhléns City. Införskaffade nya brillor och jag kunde åter se vad jag såg.
Tillbaka såg att blixtlåset på mina nya stövlar redan är på väg att ge upp.
Sur som tusan.
Arbetsdagen avslutades dessutom med en mycket tragisk F1 olycka ;)

Väl hemma vände det. Det blev en bra kväll.
Bättre än på länge.
Vi tog en enklare butikskiksrunda.
Vi åt god middag och lade oss vid en tidpunkt som man för några år sedan hade skämts för att nämna.

Trötter
men inte butter
/Carina

Skulle kunna säga att det blev ett Måndagsmail, igen...

Kanske dags för namnbyte?
Börjar bli en dålig vana att Fredagsmailet blir ett Måndagsmail.
I helgen var det så illa så att jag allvarligt funderade på att ’pausa’.
Men vad tusan – hur skulle det se ut.
Så kan man väl inte göra.
Kör hårt Carro!

En månad på jobbet. Tänk vad tiden går.
En månad och olika outfits varje dag.
Nu börjar det bli en sport, liksom.

Fredagen kröntes med Bolagsstämma.
På väg dit stoppades jag och kollegan av en gigantisk filmkamera med dithörande ung man med mikrofon.
Micken trycktes upp i ansiktet med frågan ’Om du fick bli världsmästare i någonting, vad skulle det vara?’
Blixtsnabbt, utan betänketid svarar jag ’Hästhoppning’
Ehh, hästhoppning – hur tusan tänkte jag där?
Jag har inte suttit på en hästrygg på närmare 35 år.
Den unga mannen såg nöjd ut med mitt svar och ställde samma fråga till min kollega.
Hon svarade betydligt mer moget och genomtänkt ’Matlagning’
Hästhoppning, hmpf…

Fredagen fortsatte med tjejmiddag med tema champagne.
Jag och tjejmiddagar brukar vara lika synonymt som vatten och olja. Har aldrig känt att jag passat in.
Men tammetusan.
Jag är numera att anses som en vuxen och ansvarstagande kvinna med hög social kompetens.
Jädrar i havet. Det var tillockmed ganska supernajs.
Det här gör jag gärna om.
Däremot känns mitt deltagande på ’Ladies Night’ fortsatt som typ ett decennium bort.

Lördag var jag hemma och risig.
Ahh, för mycket skumpa tänkter ni.
Skulle kunna vara så.
Men icke, tror inte det. Inte denna gång.

Söndag var det seckdax igen.
Farstaherrarna bjöd härligt nog på en riktigt trevlig matinéföreställning.
Dock blev mina uppgifter så som att sköta musiken, vara speaker, sköta onlinerapportering, sköta vanlig rapportering, hålla koll på utvisningar och sköta klockan minst en sak för mycket. Även för ett seckproffs som jag.
Men förstås. Ingen skugga över mitt arbete.
Får jag säga det själv blev det ännu ett mvg, host, host...
Sen var det Examensuppvaktning för Johanna. Hon är nu klar med Handels.
Imponerande.
Trevligt och trivsamt.
Sen. Äntligen.
Bara vara.

Mitt bästa
/Carina

80-talet

Här om dagen var det dags att uppsöka frisören.
Det där kan låta som en spontan grej.
Men att besöka just min frisör är allt annat än en ’jag-känner-för-att-gå-och-klippa-mig-grej’
Här bokas tiden flera månader innan.
Har gått hos samma frisör i närmare 20 år med undantag för några snedsteg som alla alltid har renderat i att jag återgått till ’The one and only’, frisören numro uno.

Det fanns en tid då det där med att klippa sig kunde vara en skräckblandad upplevelse.
Ni vet man läste i veckotidningarna om trender och färger.
’Så får du kändisfrisyren!’
I modemagasinen hittde man drömfrillan och uppmanades att besöka sin frisör för vidare råd och vård.
Hur många av oss har inte kommit till salongen med en bild i handen i hopp om att kliva ut därifrån som Jennifer Aniston.
Men allt som ofta utan vidare samråd med frisören blev man uppföst i schamponeringen. Där blivit scrubbad och nedblött av en nervös elev med slappa händer och dålig andedräkt.
Man föstes ner i frisörstolen och kände stora likheter med en dränkt katt.
En trendig men ointresserad frissa klev fram och undrar om man hade några önskemål.
Fumlandes plockade man fram bilderna av hårikonerna Farrah Fawcett Majors och Pamela Ewing och mumlar något om att ’så skulle jag vilja se ut’.
Frisören som varken hade noterat min längd, kroppsvolym eller klädstil kammade det blöta håret och nickade, ’okej, det ska vi ordna’.
Bara sådär!
Och då på 80-talet då permenenten och locktängerna fanns i var mans hem gick det mesta att fixa till – nästan oavsett originalförutsättningar.
Efter några timmars behandling kunde man förhoppningsvis knalla ut med en volym som hade gjort Jackson Five avundsjuka och med en svepande lång lugg med locktängd uppåtböjd svish.
Det var tider
Å kan ni tänka.
Från frisören gick jag men en frisyr som hade platsat på vilket 80-tals dansgolv som helst, nynnandes 'What A Feeling' av Irene Cara.

/CLE
Goes the 80´s

Glasögon!

Det börjar bli rätt uppenbart.
Mina läsglasögon börjar inte längre räcka till.
Man skulle även kunna tro att minnet sviker eftersom jag fortsatt inte lyckats prestera något Fredagsmail.
Ibland är jag helt enkelt en oplanerat usel människa.
Osedvanligt ostrukturerad.
Lite schysst planering och mailet hade varit i hamn.
Men icke.
Nu skulle jag vänta in i det längsta och annat hamnade på agendan.
Hav förtröstan Fredagsmailslovers...
Man är ju inte mer än människa om än en emellanåt systematiskt planenligt ogenomtänkt sådan.

Så var det de där med synen.
Sedan flera år har jag behövt läsglasögon.
De har blivit mina ständiga följeslagare och syns allt som ofta placerade i pannan eller på nästippen..
Mobil, kreditkort och glajer – can not live without them…

Knallade glatt in i företagets matsal.
Den är tom sånär som en blond person längst bort vid fönstret.
I min suddiga tillvaro skiner jag upp och ’tror’ jag att det är en som jag ’känner'.
Går med glada stadiga steg fram och slår mig ned bredvid den person som jag då tror att jag är ’hejådume’.
’Hej där’, säger jag och inser i samma stund att det här INTE är den jag tror att det är.
Inser att det måste tyckas vara lite märkligt.
Nog för att jag kan vara en spontan men…
’Hej’, säger hon både misstänksamt och tveksamt på en gång.
Sedan dyker hon snabbt ner i sin bok igen.
Jag sträcker mig efter första tidning, vilket visade sig vara Financial Times.
Kändes 100% som jag. NOT.
Där satt vi ensamma. Tysta.
Kastade i mig maten.
Säger ett förläget ’Hej då’ och går med lika stadiga steg som när jag kom in nu ut från matsalen.

Sa jag att jag nog behöver mer än läsglasögon?
/Carina

Märks att det är mörkt på morgonen...

Mitt fynd!

När jag pratar fynd så menar jag F Y N D!
Ett fynd kan förvisso vara en sak som man inte visste att man kunde vara utan, ett plagg som man bara började älska från första användningen.
Ett fynd kan även vara en vara man länge sökt och nu hittade på rea eller så har en skön rabattkupong lämpligt ramlat ner i brevlådan.
Men när jag menar riktigt FYND så ska det helst vara ett rejält kap.
Ett grymt förvärv helt enkelt.
Något som slår plånboken med häpnad.

Jag gjorde ett sådant på Freeport.
Denna rätt oansenliga väst har vuxit från att precis varit värd sitt pris till att bli en superfavorit.
Från början fanns det något anskrämligt över den men vid närmre granskning var den rätt cool, häftig och otroligt mycket jag.
Alltså den e verkligen jag!
Men för att göra ett plagg till det verkliga kap, fynd, skatt, klipp eller klenod som jag är ute efter ska det också vara ett attraktivt pris.
Det var det här.
Ursprungsprislappen förkunnade 1895:-
Mitt pris 378:-

Jo man tackar
Fyndiga
/Carina

Halloween blaha blaha...

I vårt område bor en dam med amerikanska rötter.
Hon har med buller och bång tagit med sig Halloweentraditionen till grannskapet och självfallet ska det vara på den ’riktiga’ dagen dvs. igår.
I god tid förvarnas det om att traktens ungar utklädda till allehanda hemskheter kommer terrorisera oss boende och att vi kan få möjligheten att slippa det värsta buset genom att muta oss fria via att fullkomligt dränka barnen i godis. I massor.
Eftersom jobbiga ungar kan vara bland det värsta som finns inhandlade jag ett par kilo smågodis och hoppades därigenom att i framtiden få ha att göra med gäng snälla parvlar som kanske tillockmed kan tänka sig att hjälpa till med matkassar, kratta löv och annat lämpligt barnarbete.
Men så började jag tänka he he… skrattar bäst som skrattar sist liksom.
Häxgenerna började bubbla och hornen växte ut i pannan på mig.
I min illasinnade hjärna började planerna smidas.
Moohhaahhaa – självklart skulle jag skrämma ungstackarna tillbaka.
Letade snabbt upp de allra hemskaste masken som gick att uppbringa, drog den över huvudet och i ett hus endast upplyst av stearinljusens flammande sken inväntade jag barnaskaran.
Nu jädrar skulle ni få se på spöken och monster.
Gömde mig bakom gardinen och spejade ut mot gångvägen.
Å jag väntade
å väntade
å väntade.
Antingen hade de små liven helt enkelt avslöjat min plan eller så var vi huset som kidsen glömde.

Långt efter utsatt tid satt jag ensam i köket med i gigantisk skål med slemmiga ormar, sega råttor, dödskallelakritsar och kladdiga hjärtan i famnen.
Girigt kunde jag nu välja mellan godsakerna utan att behöva tänka på att artigt dela med mig.
Så det här var tacken alltså.
Planerande och handlande å vad hade man för det?
De e tusan att försöka ställa in sig hos ett gäng småfolk som inte är torra bakom öronen.

Häxan
/Carina

Hallå Halloween!

Måndag och en hel helg till ända.
En timmes extra sömn men inte tusan gjorde det någon skillnad.

Igår var det secktime igen, Sharks vs Hawks
Denna gång gick det bättre.
Men efter 0-0 i första var det på gränsen att jag började misströsta, att det ska vara så svårt...
Sen ordnade det upp sig.
Efter slutsignalen kunde en härlig vinst med 5-1 noteras.
Det tackar vi för!

I helgen gick folk lösa med diverse utstyrslar i tron att det var Halloween.
Men jag vet bätttre.
De e dag som det är dagen då man ska spöka ut sig, luras och leva rövare.
Så bara för er skull har Perre och jag satt ihop en liten video.

Håll till godo
Moohhaaahhhaaa...
DJ Carro
& Perkula

Personalize funny videos and birthday eCards at JibJab!

Fredag favoritdag!

Två veckor på jobbet.
Känns som längre.
Alltså i positiv bemärkelse.

En av arbetsverktygen jag fick var en IPhone.
Asschysst, en IPhone.
Inte illa.
Jag fumlar och pillar, drar och drillar.
Flyttar runt och tänker sunt.
Fast tusan hakar vi kommer inte riktigt överens.
Vi har liksom inte riktigt 'bondat'.
Trots att jag i den nya familjemedlemmens närvaro försökt tala tyst om min irritation över tvånget att ladda hem ITunes för att komma igång och min förbittring över att tvingas lämna kreditkortsnummer för grattisappar verkar den hålla på sin integritet.
Nix, den släpper inte in mig i Macs värld.
Skam den som ger sig.
Vänta bara –i helgen ska jag ta en rejäl bit av teknikens frukt
Då är det jag som är härskaren och kvar kommer bara ett äppelskrutt vara, moohahaaaaa…

I övrigt inget nytt i min värld.
Som jag väntat har den senaste tiden bestått av jobb, äta och sova – detta i en lika delar underbar ljuvlig kombination.
Helgen blir precis så stillsam som önskvärt.
Sönerna ska däremot säkerligen Halloweenpartaja.
Eller något ditåt.
I alla fall för den ena.
Den andra kände enligt uppgift inga större sympatier för den typen av hålligång (vilket för övrigt är ett synnerligen bortglömt användbart ord).

Lets helg together
/Carina

På vift!

Jag är så rökt.
Så jädrans bortkommen och tillgängliggjort.
Nätattacken växer dramatiskt – inte bara Bloggtoppen har drabbats.
Så var det med det ja!
Tillhör ju de lata, bekväma och godtrogna som gör det lätt för sig och har ett par tre olika lösenord som regelbundet används på flera olika webbplatser.
Dessutom klickar jag allt som ofta i rutan för ’kom ihåg mig’ på de webbplatser som jag med jämna mellanrum besöker. Det i sin tur innebär att jag med tiden totalt har glömt bort vilket lösenord som jag har på vilket ställe. Jösses.
Eller ska jag säga tillhörde.
Åkte på att byta en hel drös - utav de jag kom ihåg alltså...
Frågan är nu hur i hela friden jag ska lyckas komma ihåg alla nya?

Minns när vi för lääänge sedan var på Astrid Lindgrens Värld med sönerna.
På vår promenad kom vi fram till Törnrosdalen.
En i sönernas värld gigantisk vakt kliver med bestämda steg fram och med basröst säger, ’Lösen’.
Leopold tittar förtvivlat omkring sig och står tyst.
Vakten upprepar ’Lösen’.
Med tefatsögon säger han ’vet inte’.
Då böjer sig vakten fram och säger, ’Jag ska lära dig lösen’.
’All makt till Tengil, vår befriare – och glöm det aldrig’.
Jag har inte glömt.
Sannolikt inte sönerna heller.

Idag frukost på jobbet (igen).
Jo man tackar.
/Carina
Er befriare

Ball Breaker friday blev sen lördag

Jag är ingen ’high five:are’!
Inte alls.
Konstaterade verkligen det igår.
För de coola, festliga och tävlingsinriktade folket kan det te sig som en rätt naturlig gest.
En schysst ’high five:are’ är aldrig fel.
Men shiit pomfriits, jag kan bara inte på ett naturligt sätt slänga näven i luften och med ett glatt grin köra en handklapp på min medspelare.
Eeouu, de e ungefär en av de mest onaturliga gester jag kan tänka mig.
För att uttrycka min glädje brukar jag istället köra en kortare dans.
Den går ut på att böja armarna i vinkel, krypa ihop något och vicka på höfterna så att jag kommer i lite av en självgungning.
Men man får vara snabb eftersom hela glädjeprocessen brukar vara över på några sekunder.
Utom i de fall då jag kommit rejäl pendling, då vajar jag likt en sjöman en lång stund efter.

Mina talang att spela bowling är nästan obefintlig.
Ovanstående konstaterande gjordes då jag igår tillsammans med ett fyrtiotal supernajsa kollegor var på Ball Breaker.
Kan gott tänka att de stackars medarbetare som hade fått nöjet att vara i mitt lag såg mindre glada ut efter ett antal avverkade serier än innan liksom.
Däremot klarade jag den andra biten dvs. den som bestod i att dricka vin, mingla och äta mat fullkomligt galant.
Inte helt otippat.
Om jag får säga det själv.
Kvällens behållning rent sportsligt var att jag på ett för mig oförklarligt och turligt sätt satte en spärr.

Ja, så där har ni skälet till att det under gårdagen inte producerades något Fredagsmail.
Idag har det varit storstädning i Samfälligheten.
Perre är en klippa.
Jag är en dålig människa.
Leopold ägnar helgen åt att fräscha till sin lägenhet. Bra där.
Sebban däremot vilar från lägenhetspysslet.
Enligt egen utsago ska han visst chocka med att inviga tvättstugan imorgon.
Ja inte den här utan den hos sig. Det tar sig…

Lördagsmailsskaparen
/Carina

The Picture of truth

Ja ja, Mollyfans världen över har redan sett den.
Bilden som slår fansen med häpnad!
En bild som utrålar färger, värme och gemenskap.
För er som ännu inte har haft nöjet kommer här en kopia, ärligt stulen.
Här är beviset att Holknekts Angels finns.

Helgen till ära delades posten som President av två ärevördiga Odd Mollyfanatiker, 'The Doctor' och 'Biinah'.
Helt obemärkt står de där, mitt ibland oss andra.
De står där med makten i sina händer och ett ödmjukt leende på sina läppar.
Några av de samlade var sedan tidigare godkända,
efter denna helg är samtliga på bilden fullvärdiga medlemmar.

Efter många års sökande kan jag informera om tillvägagångssättet för att nå denna högst hedervärda position inom modevärlden.
Den som önskar vara med i denna positiva blogggemenskap börjar med att ansöka om att få bli hangaround. Det görs genom att under en längre tid mycket frekvent både blogga om Odd Molly och vara överdrivet aktiv med att kommentera på andra bloggar. I undantagsfall kan det även räcka med kommentarsdelen, detta är således första steget mot ett fullvärdigt medlemskap. Nästa steg är att hon, för det finns bara kvinnliga medlemmar, blir Prospect member.
I denna fas inbjuds man till kortare regionala träffar, en fika på stan etc.
Till sist, om du anses lämplig, röstas hon/du in som en fullvärdig medlem.
Och det är NU som du kan följa med på dessa Riksträffar.
Mingla med det vackra folket, dricka bjudskumpa och få giftbags.

Sisters live in peace
/Carina

Nystart!

Sällan har jag väl blivit så väl mottagen .
Blommor och blad, kramar å hyllningar.
Kände mig lite som en superstar eller som om jag fyllde år eller i alla fall hade namnsdag.
Det var ashäftigt och egot fick sig en rejäl vitaminkick.
Väntade till slut på den där förlösande knäppen på näsan som förkunnade att jag drömde.
Men den kom aldrig.
Säger bara JÖSSES AMALIA!

På tåget hem satt jag med ett löjligt leende.
Killen mitt över log tillbaka.
I min egen värld fortsatte jag att le.
Nu log jag ju inte mot honom – vilket han nog inte förstod.
När han nickade sådär lite ’hejjande’ insåg jag att jag hela resan suttit med huvudet på sned och en drömmande blick – rätt mot honom.
Bytte blixtsnabbt smilet mot en blick som mer undrade ’å vem e du???’.
Ångrade mig snabbt.
Ett leende kan man alltid bjussa på.

Väl hemma kom tiden ikapp mig.
Vänta nu…
Prestationsångesten blandades med hyllningsfraserna.
Vad var det alla hette, vilka gjorde vad och vad betydde alla förkortningar?
Vem skulle flytta vart och varför?
Och alla dessa engelska ord, regler och policys?
Hade jag egentligen fått med mig något annat än en massa förvirrad svårhanterad information?
Kände frustrationen...
Bestämde mig för att avvakta med ångesten tills jag har fog för att ta fram den.
Till dess är det njuta som gäller

Nyanställd
/Carina

Farsta IBK - Huddinge IBS

Det blev ingen bra start på innebandysäsongen.
Det blev katastrof.
I alla fall en mindre lyckad variant.

Med god marginal intog jag Sjöstadshallen – vilket isig måste ses som en mycket bra start.
Men sen började strulet.
Sjöstadshallen har inte mer än sisådär 5-6 år på nacken.
I mina ögon bör en sådan ny hall ha trådlöst internet, ett riktigt schysst seck och mer än en bra ljudanläggning
Ljudet var kasst.
Micken låg och surrade och störde.
Jag hade ingen täckning med mitt Telenor bredband, vilket är sjukt dåligt eftersom vi knappast befann oss i några djupa skogar.
Lätt panikslaget ringer jag Perre och han störtar över med vårt andra trådlösa alternativ, Tele2.
Samma usla resultat.
Pinsamt.
Mao ingen onlinerapportering.
Fast vet inte om det egentligen var det värsta.
Näe, det tyngsta för dagen var nog den svidande förlusten mot Huddinge och det faktum att Farstaspelare (ja ja… för mig å en massa andra f.d 'kända' Farstaprofiler) i stort sett var inblandade i samtliga Farstats hmf... Huddinges mål.
Sådant tynger ett Farstahjärta.
Hur skall detta månne sluta...

Då var kvällen hos Åsa & Lasse i lördags betydligt trevligare.
God MAT och framförallt MYCKET mat.
Icke att förglömma drycken.
Misstänkte att det skulle blir så.
Ibland får man nämligen 'äta upp’ sina uttalanden.
Rejält!

Imorgon börjar livet
Jobbarlivet.
Har packat väskan.

Lite Söndagsseg
/Carina

Yabba dabba freedaaa!!!

May I proudly present the new ’Team Leading Lady’!
Jepp Å yabba dabba dooo...
Skumpa till folket – skumpa till folket
Jösses amalia!
Har gått med ett fånigt leende på läpparna hela veckan.
Å då menar jag superfånigt.
Har nästan inte velat berätta utan nöjt gottat mig åt glädjen, myst och druckit skumpa.
Äkta vara dessutom!

Folk som sitter på sina feta fasta tjänster fattar inte lyckan över att få jobb.
Alla klagande individer borde ställas på backen för att lära sig och värdesätta sin tillvaro.
Helt enkelt uppskatta det de har.
Är det något jag kommer ta med mig så är det just det.
Visserligen är det (till en början) en visstidsanställning vilket är betydligt bättre än ingen tid å en massa fritid.
Sköter jag mig rätt blir det förhoppningsvis en lång tid.
Väldigt låååång…
Platsen är Waterfront Building å ja exakt – adressen är igenkänd.
Lycka.

På lördag ska vi på middag till bästa Åsa & Lasse (ni vet de där ’minimatsmänniskorna’), ska bli spännande och se vad de inte bjuder på den här gången hehe…
På söndag är det hemmapremiär för ’mina’ Sharksare.
Den renoveringsstängda Farstahallen har denna säsong bytts ut till Sjöstadshallen.
The seck is miiiiine…

Om tid ges besöker vi gärna Vi i Villa Mässan.
Nollkoll på sönerna.
De e tusan synd å skam.

Galet glad
/Carina

Love Forever

Dags att presentera det ena superfyndet som gjordes under shoppingdagarna i Göteborg.
Eller, fynd å fynd vet jag inte.
För att något i min värld ska betraktas som fynd ska det vara hett eftertraktat och minst till halva priset.
Fast ähh, blev förälskad i denna sak eller möjligen varelse (råder viss tveksamhet) så det får nog betraktas som fynd ändå.
Iofs ser jag ut som Chewbaccas syrra i den, men vad gör väl det när man känner sig som den coolaste bruttan i stan.
Även bloggkollegan Hilde blev betagen.
Vi plockade åt oss de sista exen och stolta som två lejoninnor spatserade vi runt i butiken, grrr….

Märket på koftan är ’Love Forever’.
Ett märke som sannolikt hade gått mig totalt förbi om det inte vore för just denna otroligt härliga skapelse.
Här om dagen var det dags för användning.
Står och tuppar mig framför spegeln när Perre säger ’vad är det där?’
På båda sidorna om kragen är det hål, helt enkel fabrikationsslarv.
I valet om att reklamera koftan, skicka den tillbaka och stå utan tog jag raskt fram nål och tråd.
Lite småpyssligt men lyckades få de två hålen åtgärdade.

Kände ändå att jag ville informera butiken.
Skrev ett mail och bifogade bilderna till ’Milk & Honey’ i Göteborg.
Svaret ljöd:
’Tack för info
Kul att ni besökte oss.
Tråkigt med koftan
Välkommen åter.’
I runda slängar. Typ
Vet inte vad jag hade förväntat mig för svar…
Men nog var det lite lamt?!?

Å hehe…
Apropå alla snälla kommentarer från just OM-träffen så tål jag både gullig, fina, söta och en å annan kram.
Jag e tuffare än vad somliga tror.
Kraaam
/Carina

Officiellt höst!

Hade tänkt att skriva en liten undran över vad som gör att vissa hyllar hösten.
Man blir mörkrädd.
Vissa är nästan fanatiska.
Lite mer specifikt vad är det ni gillar med hösten?
Är det mörkret, kylan, regnet, blåsten eller att se det gröna sköna vackra förvandlas till något torrt gult fult och skräpigt?
Frysa som en hund när man är ute med hunden!
Huttra vid tunnelbanan, stå med isande tår vid bussen!
Fatta att man måste kratta alla förbannade löv på tomten!
Skrapa rutorna på bilen!
Klä sig i otympliga kläder som alltid är för kalla utomhus och för varma inomhus.
Se ’fjortisarna’ glida runt i Canada Goosekopior och tunna Converse på fötterna?
Jag bara undrar liksom?

Men så var jag ute på morgonpromenaden.
Solen värmde, luften kändes krispig.
Ren och nästan förväntansfull.
Det var tyst och vindstilla sånär på svanarnas slag mot vattenytan när de lyfte mot den blå skyn.
Färgerna var magnifika och jag kom på mig själv med att spricka upp i ett leende.
Tusan så vackert det var.

Let the höst komma
/Carina

Fredagskväll!

Lägger en härlig helg i Göteborg bakom mig och ser fram emot en cool helg på hemmaplan.
Så nedrans kul när man överaskas.
Inte bara av strålande sol utan även av fantastiska människor.
Supernajs.

För er totalt insatta, insyltade och involverade i WF:s förunderliga värld kan jag… nej fel - MÅSTE jag skryta om dagens ’all time high’.
Utan fusk (that´s for sure) men med lyckosamma bokstäver fick jag 168 poäng för ett (1) ord.
Sicken lycka, kommer sannolikt leva på det ordet resten av min WF karriär.
Ordet då, ’KOJAT’!
Vad det betyder?
Inte det blekaste men lyckosamt var det :)

Tummar och tår, tummar och tår, tummar och tår!
Nej, ingen gymnastisk övning men ni får gärna - för min räkning hålla all världens tummar och tår.
I alla fall alla tillgängliga.
Med dessa tummars och tårs hjälp kan jag förhoppningsvis till nästa fredag informera om en positiv händelse.
Egentligen ogillar jag ’cliffhangers’.
De är fåniga, nästan lite nördiga.
Och irriterande.
Kan nästan bojkotta tv-program som avslutar med en ’i nästa spännande avsnitt’.
Mähh – berätta hur det går NU så kan vi gå vidare sen. Liksom.
Men sorry folks.
I detta fall är jag av nöd tvungen att avvakta tills saker och ting har fallit på plats.
Så hehe… en liten ’teaser’ var jag alltså bara tvungen att bjuda på…

Ikväll är det fotboll och Idol som gäller för samtliga familjemedlemmars räkning.
Imorgon råder det däremot en större utbud och variation på aktiviteterna.

Heja Sverige
/Carina

OM i GBG

Japp – det var precis som jag hade trott!
In i minsta detalj.

Inledde helgen med flyg från Bromma.
Landade i en ’tjocka’ som endast är möjlig i Göteborg.
Försökte locka med mig Javabruden in i dimman men hon var pömsig.
Så sova fick det bli.
Lördagens program var superspäckat.
Eller egentligen var det inte himlars tajt men de blev ändå det på något bakvänt sätt.
För att vi rockis skulle bli upptagna i Odd MollowSällskapet krävdes nämligen inskolning i de riter som Överste Mollyinnorna hade i sin kravspecar.
Lite som en nollning.
För att klara av dessa tilldelades vi inledningsvis boxhandskar.
Vilket var mycket uppskattat.
Därefter var det bara att skrida till verket.
In i prövningarnas värld.
Med risk för att bli utesluten och falla ner i Lindexträsket tänker jag här avslöja några av de hårda prov vi utsattes för.
Vi kontrollerades i stresshantering genom att precis när aktuellt färdmedel anlände skicka snabba sms till okända nummer.
Vi fick fysiskt utmanade övningar genom att bli ombedda att stiga av vid fel hållplats och på snabbast möjliga sätt lotsa oss fram till rätt butik.
Det experimenterades med vår fysiska form och tålamod i små trånga provrum.
Våra skygga, timida och pryda sidor exploaterades i brist på ovanstående provrum.
Vi testades att utan karta och kompass åka pendeltåg in i dimman och på egen hand sedan hitta hem igen.
Där bjöds både blod, svett och ja… tror tusan ett det även föll en tår.
Trött, svettig och utmattad lyckades jag uppbringa extra krafter och ta mig till kvällens tillställning på restaurang (med det passande namnet) Familjen - OCH det var där.
Precis exaktemente där som jag kände det.
Jag hade klarat provet.
Jag var med.
I am in.

Det blev utan tvekan fler ’hissar’ än ’dissar’
Det blev faktiskt uteslutande ’hissar’ (fasiken vad ska jag då skriva om???)
Om det nu var någon 'diss' att räkna med kom den sannolikt från min egen okontrollerade tunga… sorry folks… (det är sånt som kallas för gardering. Liksom).

Tack alla fina, söta, goa, vackra och fantastiska människor.
Extra tack till de goda initiativtagarna Bina & Mallan.
Dubbeltack till Javabruden för schysst boende.
Och min uppskattning till de butiker vi besökte.
Vin, skumpa och andra godsaker är ALLTID mycket välkommet.
Jädrar så insmickrande jag låter, men vad ska jag annars skriva när det faktiskt är precis så jag känner och hela helgen var just bra som den kunde vara.
No complains
What so ever

Stolt Mollysyster av första graden
/Carina
P.s Ser att detta är mitt 700:ande inlägg.
Jösses...

Fem av de tjugofem!

Inför helg Fredagsfix!

Hur många inköp har inte gjorts inför denna helg.
Hur många ben har inte rakats, vaxats och smörjts.
Hur många naglar har inte lackats, målats och polerats.
Hur många hår har inte klippts, färgats, tonats och slingats.
Hur många fötter har inte filats och hur många näsor har inte peelats.

Hur många har inte stirrat in i spegeln med pincetten i högsta hugg (mumlandes jag är inte rädd, jag kan flyga) i jakten på de perfekta ögonbrynen.
Hur många hakor har inte noppats (ehhh… e de bara jag?!?) och hur många makeupers har inte testats.
Hur många outfits har inte provats och hur många skor har inte gåtts in
Vi pratar inte singel kväll på Göta Källare, Ålandskryssning eller Ladies Night utan något för mig så ovanligt som en tjejträff/tantträff/kvinnoträff (you name it) för Odd Molly intresserade klädfanatiker.
Allt detta inte nödvändigtvis för att bräcka varandra.
Tror mest det är en önskan om att visa upp sin allra bästa sida.
Ska man fixa så kan göra det rejält!

Ska bli spännande. Tror jag!?!
Det ska minglas (jädrans, minns just att jag i något tidigare inlägg hävdad att jag är bra på sånt), det ska shoppas och floppas!
Jag kommer säkerligen slänga iväg en å annan oövertänkt kommentar.
Jag kommer säkerligen uppfattas som jobbig, märklig, snackig och platstagande.
Jag kommer säkerligen känna mig dum, blyg och vara lite av en panelhöna
Jag kommer säkerligen få med mig en massa härliga minnen.

Flyger ikväll – hem söndag.
Perre och Dessan får en hel helg för sig själva. Kvalitetstid.
Dålig koll på Sebban och Loppan.
Fast en inte allf för kvalificerad gissning är att son den äldre ska till Stockholm Beer Festival.

Lite Odd
/Carina

Dan före dopparedan!

Tog en vända bland de bloggande medsystrar som i helgen ska samlas.
Ivrigt planerades allehanda kombos.
Min obstinata sida funderade allvarligt på att köra H&M från topp till tå.
Bara för att jag kan.
Fast det kan bli fånigt och kanske uppfattas som nonchalant.
Och det vill jag inte.

Måste erkänna att jag har dålig (för att inte säga usel) koll på de som kommer, vet inte ens antalet.
Förutom Javabönan då, vi ska trots allt kampera ihop.
Känner mig förövrigt inte helt bekväm.
Håret är mellan två frisyrer.
Ordet träning har tagit timeout från min vokabulär
och garderoben känns bonnig och fantasilös.
Ähh, skärp dig – ta det som det kommer.
Allright!

Vilka kommer jag att hissa och vilka kommer jag att dissa?

Det skall bli kul att träffa Bina, en initiativtagande driftig person som är duktig på att få saker och ting gjorda. Gärna till sin fördel – vilket inte ska tolkas som någon nackdel.
Sen ska det bli kul att träffa Doktor Molly, en respektfull ekologisk tjej som verkar vara trygg i sig själv och sina åsikter (något säger mig att hon har ett finger med i spelet i val av middagen).
Det är i alla fall min känsla å hehe kanske är jag helt ute och cyklar och inte kommer ha ett enda rätt.
Det vore så typiskt mig.

Förbryllad
/Carina

Kräftisbilder!

En gång är ingen gång.
Två gånger en vana
Tre gånger en tradition.
Å tror tusan att vi är uppe i fyra nu.
Ännu en fantastiskt trevlig, rolig kräftskiva att lägga till handlingarna.
Vi åt och drag och drack och åt.
Inte för att bilderna är så himla mycket att hänga i julgran men tänkte ändå förära er med några glada miner, om inte annat för de fåtal släktrelaterade läsare som finns utanför landets gränser och som inte har nöjet att avnjuta kräftor.
Nu finns det annat gott för dem...
Tänk bara Italien å så finns det de som är sin egen kock, i Belgien
Gaahhh MAT MAT MAT!!!
Så nja, vi kan således njuta av våra ’klo’nade varelser med gott samvete.
MUMMA - Inget går upp mot den smakfulla smaskiga krondillsbeströdda svenska kräftan.
Nja, svenska hmpf… tyckte den bröt på turkiska – men vad vet jag?
E som bekant inte så språkbegåvad…

Bakom Sjöbloms dass
/Carinas

P.s
Ser att jag vid denna pressläggning idag har 19 unika besökare.
Tror tusan att jag är inne på ’all time low' - men någon gång ska ju vara den första...