Var utbjudna på släktmiddag igår, morbror Ragnar stod för det trevliga initiativet.
Platsen var båten Patricia och tiden var 18.00.
Då Perre var sen hem från sin konferens blev vi lite sena till middagen.
Vi äntrar entrén och vips är det en trevlig dam som säger, Eriksson?
Ja säger vi förvånat, pling – självklart har Gurli påpekat att vi ska ansluta.
Hänger in jackor och vandrar vidare, möts av en värdinna som frågar, Eriksson?
Jajjemen säger vi å tänker att det var tusan så välinformerade man var här.
En artig värd ansluter och frågar, Eriksson?
Ja, de e vi, å tänker att det var väldigt vad Gurli har gjort reklam för vår ankomst.
Vi får information om båten och tips om att ha uppsikt över handväskan på dansgolvet.
Tittar lite på den artiga värden och meddelar att, 'ähh – det blir nog inte så sent, det är ju trots allt bara en familjemiddag.'
Värden tittar leende på oss och säger att ’härligt att känna sig som en stor familj å man vet aldrig hur sent en sådan tillställning kan sluta’.
Han visar oss ned i båtens inre och visar med handen ut över en stor folksamling, ’här är ert sällskap och drinkarna finns i baren – ha nu en riktigt trevlig kväll’
Tittar på värden, tittar på Perre och tittar på värden igen, pling – hmm, Eriksson ja…
Öhh, hmpf… är detta möjligen Ericsson – företaget Ericsson???
Ja säger värden och tittar förvånat på oss.
Harkel, harkel det har nog blivit ett litet missförstånd här…
En stund senare var vi återbördade till sällskapet Wuscha.
Maten var kanongod och sällskapet alldeles jättetrevligt.
Perre lät dock meddela att ’det var helt ok men inte som på Grythyttan…’
Gormanderna
Carina
& Perre
lördag 12 december 2009
fredag 11 december 2009
Alla andra på jullunch...
En trist sak med att vara arbetssökande är att man inte blir bjuden på flotta Julbord.
Det vankas, julluncher, julbruncher, julbord och julfester på varenda i varenda gathörn och på varenda arbetsplats.
Nog svider det i den gröna avundsjukstarmen fast ofta är nog drömmen betydligt angenämare än verkligheten ;)
Perre med jobb har t.ex. varit på 2-dagars ’konferens’ och julbord på Grythyttan – jo jag tackar ja…., fint ska det va!
Det är alltså dit våra surt förvärvade skattepengar går, säkert har de suttit över en whiskey och kommit på nya fantastiska sätt att stänga länkar, broar, av- och påfarter, detta mitt under bästa rusningstid…
’Om vi stänger södra länken och samtidigt fäller ner bommarna vid infarten Söderledstunneln, smäller på ett vägbygge på Essingeleden, ser till att en lastbil tappar last på Stadsgården - fatta vilket kaos det blir’, City kommer stå helt stilla i timmar, kanske dagar - moohhahaa…
Själv får man sno ihop en skinkmacka till lunch – säger hon bittert he he…
Arbetssökande föresten, hmm – vart tog ordet Arbetslös vägen?
Tog det samma väg som städare när lokalvårdare klev in på scenen?
Har blivit lite av Traderaaddict.
För er som inte vet kan jag berätta att Tradera är en auktionssida där allt mellan himmel och jord säljs.
Mitt intresse riktar sig främst mot Odd Molly kläder, de är sjukt dyra i butik OCH tyvärr emellanåt ÄNNU dyrare som begagnade, yeahh right - sant å helt sjukt…
Att vara stolt och inte vilja betala överpriser på begagnade saker kan jag säga hitintills inte varit särskilt lyckat, har inte vunnit en enda auktion, så det var det där med stoltheten som bedrar visheten, hmpf…
Sitter och funderar över hur mycket jag ska fundera på hur det kommer sig att jag inte har fått ett enda pass på Top Cab under december.
Kommer fram till att det sannolikt är bäst att inte fundera så mycket över det…
Har det inte handlat väldigt mycket om djur denna höst.
Anna Anka, Tiger Woods och svininfluensan å apropå det sistnämnda.
Varning till alla kvinnor!
För att undvika svininfluensan måste vi neka att ha sex med morsgrisar, soffgrisar, skitgrisar, gamla grisar o alla andra svin...
Sprid detta vidare så vi får slut på svineriet...
Helgen då.
Ikväll middag med Wuschas på Patricia därefter hem till IDOL grand finale
Imorgon födelsedags/glögg tillställning hos brorsan
Perre jobbar dag, jag pysslar hem – helt enkelt en trevlig helg!
/Carina
Det vankas, julluncher, julbruncher, julbord och julfester på varenda i varenda gathörn och på varenda arbetsplats.
Nog svider det i den gröna avundsjukstarmen fast ofta är nog drömmen betydligt angenämare än verkligheten ;)
Perre med jobb har t.ex. varit på 2-dagars ’konferens’ och julbord på Grythyttan – jo jag tackar ja…., fint ska det va!
Det är alltså dit våra surt förvärvade skattepengar går, säkert har de suttit över en whiskey och kommit på nya fantastiska sätt att stänga länkar, broar, av- och påfarter, detta mitt under bästa rusningstid…
’Om vi stänger södra länken och samtidigt fäller ner bommarna vid infarten Söderledstunneln, smäller på ett vägbygge på Essingeleden, ser till att en lastbil tappar last på Stadsgården - fatta vilket kaos det blir’, City kommer stå helt stilla i timmar, kanske dagar - moohhahaa…
Själv får man sno ihop en skinkmacka till lunch – säger hon bittert he he…
Arbetssökande föresten, hmm – vart tog ordet Arbetslös vägen?
Tog det samma väg som städare när lokalvårdare klev in på scenen?
Har blivit lite av Traderaaddict.
För er som inte vet kan jag berätta att Tradera är en auktionssida där allt mellan himmel och jord säljs.
Mitt intresse riktar sig främst mot Odd Molly kläder, de är sjukt dyra i butik OCH tyvärr emellanåt ÄNNU dyrare som begagnade, yeahh right - sant å helt sjukt…
Att vara stolt och inte vilja betala överpriser på begagnade saker kan jag säga hitintills inte varit särskilt lyckat, har inte vunnit en enda auktion, så det var det där med stoltheten som bedrar visheten, hmpf…
Sitter och funderar över hur mycket jag ska fundera på hur det kommer sig att jag inte har fått ett enda pass på Top Cab under december.
Kommer fram till att det sannolikt är bäst att inte fundera så mycket över det…
Har det inte handlat väldigt mycket om djur denna höst.
Anna Anka, Tiger Woods och svininfluensan å apropå det sistnämnda.
Varning till alla kvinnor!
För att undvika svininfluensan måste vi neka att ha sex med morsgrisar, soffgrisar, skitgrisar, gamla grisar o alla andra svin...
Sprid detta vidare så vi får slut på svineriet...
Helgen då.
Ikväll middag med Wuschas på Patricia därefter hem till IDOL grand finale
Imorgon födelsedags/glögg tillställning hos brorsan
Perre jobbar dag, jag pysslar hem – helt enkelt en trevlig helg!
/Carina
måndag 7 december 2009
Morgonsnack med Dessi
Jag: God morgon Dessi, har du sovit gott?
Dessi: Jajjemen, som en prinsessa.
Jag: Jo, kan gott tänka mig det, du låg nämligen över alla kuddar med din nos flåsandes några centimeter från mitt öra.
Dessi: Ja, som jag sa – jag sov som en gudinna.
Jag: Jo, fattar, det är ok om du ligger med huvudet på kudden men tanken med att det ligger en filt i sängen är att du ska ligga på den.
Dessi: Jo just det, har tänkt på den där filten, jag tycker att den är lite sticksig, dunkuddarna känns mer som jag.
Jag: Sticksig??? Det är en fleecefilt och den är allt annat än stickig :(
Dessi: Ja, ja vad du är stingslig – se det positiva, tänk vilket grymt benutrymme du får i sängen.
Jag: Jo, sant…
Dessi: Näe, vad säger du Carina, ska vi ta en skogspromenad?
Jag: Strax, jag ska bara ta en kopp kaffe.
Dessi: Jag vill ha skogspromenad nu, nu, nu…
Jag: Tyst, du väcker Perre – han har jobbat natt och behöver sova - vi ska snaaart gå.
Dessi: Vov, Vov – jag vill ha skogspromenad, skogspromenad, skogspromenad.
Jag: Hysch, hysch, ja, ja – lugn å du måste vara tyst….
Dessi: SKOGSPROMENAD, SKOGSPROMENAD, SKOGSPROMENAD
Jag: Okej, okej – kom då så går vi
Dessi: Jajjemen, som en prinsessa.
Jag: Jo, kan gott tänka mig det, du låg nämligen över alla kuddar med din nos flåsandes några centimeter från mitt öra.
Dessi: Ja, som jag sa – jag sov som en gudinna.
Jag: Jo, fattar, det är ok om du ligger med huvudet på kudden men tanken med att det ligger en filt i sängen är att du ska ligga på den.
Dessi: Jo just det, har tänkt på den där filten, jag tycker att den är lite sticksig, dunkuddarna känns mer som jag.
Jag: Sticksig??? Det är en fleecefilt och den är allt annat än stickig :(
Dessi: Ja, ja vad du är stingslig – se det positiva, tänk vilket grymt benutrymme du får i sängen.
Jag: Jo, sant…
Dessi: Näe, vad säger du Carina, ska vi ta en skogspromenad?
Jag: Strax, jag ska bara ta en kopp kaffe.
Dessi: Jag vill ha skogspromenad nu, nu, nu…
Jag: Tyst, du väcker Perre – han har jobbat natt och behöver sova - vi ska snaaart gå.
Dessi: Vov, Vov – jag vill ha skogspromenad, skogspromenad, skogspromenad.
Jag: Hysch, hysch, ja, ja – lugn å du måste vara tyst….
Dessi: SKOGSPROMENAD, SKOGSPROMENAD, SKOGSPROMENAD
Jag: Okej, okej – kom då så går vi
söndag 6 december 2009
Barndomsminnen
Söndag och svärmor och svägerska var här på middag, trevligt.
Hade slagit till med en söndagsstek å det ska gudarna veta att det inte sker allt för ofta.
Kanske inte mycket till jul och 2:a adventsmiddag, men vad tusan – julemat kommer vi nog få i oss så det sprutar ur öronen sinomtid.
Inte helt otippat kom snacket in på när Perre var liten.
Helt plötsligt ploppar frågan ur mig, frågan som jag länge undrat över, ’vad är det som gör att vissa mödrar prompt måste mata sin omgivning full med barndomsminnen?’
Ångrade mig nästan i samma sekund som jag ställde frågan, hörde att den kom ut lite fel.
Menade inget mer än att jag faktiskt uppriktigt var nyfiken.
Är det så att man som mamma håller dessa minnen så kärt att man är rädd för att mista dem, rädd för att minnet av dem ska suddas ut så att återberätta dem om och om igen blir ett sätt att inte tappa dem?
Kanske är det så att man faktiskt minns att man berättat just denna historia tidigare men tycker att händelsen är så underhållande/unik att man vill berätta den igen?
Eller har man glömt att man berättat just denna händelse tidigare och vill ta chansen till ett scoop?
Eller är det helt enkelt brist på samtalsämnen?
Till en börja med är dessa anekdoter faktiskt fantastiskt underhållande, man suger i sig dem, man lägger dem på minnet och man ler åt dem.
Att återberätta saker är lite av ett kretslopp, vissa saker är kul, spännande och man får en unik möjlighet att delges en historia, jag gillar det.
Minns mycket väl när mamma skulle berätta små ’söta’ historier om mig som liten, en gång kul – två gånger dumt… å tänkte förstås ’sån ska jag inte bli’.
Kanske inte har lyckats helt och hållet i denna föresats, det ska jag väl villigt erkänna.
Så till Sebban och Loppan, hojta till när era blivande flickvänner/fruar börjar ledsna på och höra om när Leopold minsann ’hatade nyckelpigor’ eller när Sebban vägrade förstå att ’Djurgården inte mötte Sverige’ i elitserien – underbara minnen, som ska sparas, paketeras och garanterat återberättas ;)
Släkten är värst =)
/Carina
Hade slagit till med en söndagsstek å det ska gudarna veta att det inte sker allt för ofta.
Kanske inte mycket till jul och 2:a adventsmiddag, men vad tusan – julemat kommer vi nog få i oss så det sprutar ur öronen sinomtid.
Inte helt otippat kom snacket in på när Perre var liten.
Helt plötsligt ploppar frågan ur mig, frågan som jag länge undrat över, ’vad är det som gör att vissa mödrar prompt måste mata sin omgivning full med barndomsminnen?’
Ångrade mig nästan i samma sekund som jag ställde frågan, hörde att den kom ut lite fel.
Menade inget mer än att jag faktiskt uppriktigt var nyfiken.
Är det så att man som mamma håller dessa minnen så kärt att man är rädd för att mista dem, rädd för att minnet av dem ska suddas ut så att återberätta dem om och om igen blir ett sätt att inte tappa dem?
Kanske är det så att man faktiskt minns att man berättat just denna historia tidigare men tycker att händelsen är så underhållande/unik att man vill berätta den igen?
Eller har man glömt att man berättat just denna händelse tidigare och vill ta chansen till ett scoop?
Eller är det helt enkelt brist på samtalsämnen?
Till en börja med är dessa anekdoter faktiskt fantastiskt underhållande, man suger i sig dem, man lägger dem på minnet och man ler åt dem.
Att återberätta saker är lite av ett kretslopp, vissa saker är kul, spännande och man får en unik möjlighet att delges en historia, jag gillar det.
Minns mycket väl när mamma skulle berätta små ’söta’ historier om mig som liten, en gång kul – två gånger dumt… å tänkte förstås ’sån ska jag inte bli’.
Kanske inte har lyckats helt och hållet i denna föresats, det ska jag väl villigt erkänna.
Så till Sebban och Loppan, hojta till när era blivande flickvänner/fruar börjar ledsna på och höra om när Leopold minsann ’hatade nyckelpigor’ eller när Sebban vägrade förstå att ’Djurgården inte mötte Sverige’ i elitserien – underbara minnen, som ska sparas, paketeras och garanterat återberättas ;)
Släkten är värst =)
/Carina
fredag 4 december 2009
Skeptisk
Om det är gener, naturen eller erfarenheten som gjort mig till en genuin skeptiker till det mesta vet jag inte.
Kanske är det rädslan av att tro på något som sedan är en bluff och därmed framstå som korkad, vad vet jag?
Näe då är det enklare att ’safea’ och istället vara iskallt avvaktande.
En i raden av saker som jag direkt uppfattade som en bluff (vill därmed INTE framstå som synsk) var den text som var å varannan person på Facebook i somras satte som sin status ’JA så har ryktet tyvärr blivit sant. Från 1 augusti blir Facebook en betalningssida, det kommer kosta 21kr i månaden. OM du liksom jag droppar Facebook om detta sker, så protestera med att sätta det här på din status.. Hjälp dina vänner... kopiera och sätt in detta i din status.’
Klart att det inte var sant, minns att något liknande cirkulerade runt på MSN för ett antal år sedan, inte tusan skulle de ta betalt – det visade bara sig vara ett gäng ’roliga’ som mycket lyckosamt spred ryktet och sedan troligen garvade sig hesa över sina medmänniskor som gick på deras bluff.
Ett annat exempel på skeptiska människor är dessa för/emot vaccinering av svininfluensan, http://vaccinationsfaran.se/
Jisses amalia vad folk hittar på – nix, har inte och planerat att vaccinera mig, men det beror ej på någon skräckpropaganda utan på att jag inte tillhör någon riskgrupp så finner ingen anledning liksom…
Inte riktigt samma sak men någonstans i gränslandet är när vänner och bekanta med hull och hår fördjupar sig i alla dessa pyramidliknande försäljningsspel. Det kan vara naturmedel, tvättmedel eller potensmedel, det ena mer fantastiskt än det andra.
Och visst tror jag på dem, jag tror att de tror på vartenda ord som de säger.
NEJ, jag vill inte vara sarkastisk (även om jag har en tendens till att bli det), jag tror verkligen att en stark tro kan försätta berg.
Jag tror att om man tror på något, vill något eller önskar något kan man få det mesta att hända, no doubt!
Men snälla rara – försök därför inte få mig att tro på era ’fantastiska’ produkter, de må fungera för er och kanske gör det er till lyckligare själar – fungerar det så är jag uppriktigt glad för er skull.
Å kanske begränsar jag mitt liv genom att vara en tråkig innovationsfientlig misstänksam Fillifjonka...
Men mitt mål är att stå med fötterna på jorden och jag tror att ett hyfsat leverne, en allsidig kost och en varm jorderlig kärlek är framgången till ett långt lyckligt liv, INTE mirakelmedel…
Ni må säga vad ni vill, men för mig är dessa påhitt inget annat än olika varianter på pyramidspel.
Det tog mig många år att inse att om jag log så log världen tillbaka och leendet var inget hånleende utan ett varmt innerligt värmande leende :)
Det är inte klokt vad juletider kan göra mig sentimental, halleluja!
Värm varandra
Ta hand om varandra
Kram
/Carina
Kanske är det rädslan av att tro på något som sedan är en bluff och därmed framstå som korkad, vad vet jag?
Näe då är det enklare att ’safea’ och istället vara iskallt avvaktande.
En i raden av saker som jag direkt uppfattade som en bluff (vill därmed INTE framstå som synsk) var den text som var å varannan person på Facebook i somras satte som sin status ’JA så har ryktet tyvärr blivit sant. Från 1 augusti blir Facebook en betalningssida, det kommer kosta 21kr i månaden. OM du liksom jag droppar Facebook om detta sker, så protestera med att sätta det här på din status.. Hjälp dina vänner... kopiera och sätt in detta i din status.’
Klart att det inte var sant, minns att något liknande cirkulerade runt på MSN för ett antal år sedan, inte tusan skulle de ta betalt – det visade bara sig vara ett gäng ’roliga’ som mycket lyckosamt spred ryktet och sedan troligen garvade sig hesa över sina medmänniskor som gick på deras bluff.
Ett annat exempel på skeptiska människor är dessa för/emot vaccinering av svininfluensan, http://vaccinationsfaran.se/
Jisses amalia vad folk hittar på – nix, har inte och planerat att vaccinera mig, men det beror ej på någon skräckpropaganda utan på att jag inte tillhör någon riskgrupp så finner ingen anledning liksom…
Inte riktigt samma sak men någonstans i gränslandet är när vänner och bekanta med hull och hår fördjupar sig i alla dessa pyramidliknande försäljningsspel. Det kan vara naturmedel, tvättmedel eller potensmedel, det ena mer fantastiskt än det andra.
Och visst tror jag på dem, jag tror att de tror på vartenda ord som de säger.
NEJ, jag vill inte vara sarkastisk (även om jag har en tendens till att bli det), jag tror verkligen att en stark tro kan försätta berg.
Jag tror att om man tror på något, vill något eller önskar något kan man få det mesta att hända, no doubt!
Men snälla rara – försök därför inte få mig att tro på era ’fantastiska’ produkter, de må fungera för er och kanske gör det er till lyckligare själar – fungerar det så är jag uppriktigt glad för er skull.
Å kanske begränsar jag mitt liv genom att vara en tråkig innovationsfientlig misstänksam Fillifjonka...
Men mitt mål är att stå med fötterna på jorden och jag tror att ett hyfsat leverne, en allsidig kost och en varm jorderlig kärlek är framgången till ett långt lyckligt liv, INTE mirakelmedel…
Ni må säga vad ni vill, men för mig är dessa påhitt inget annat än olika varianter på pyramidspel.
Det tog mig många år att inse att om jag log så log världen tillbaka och leendet var inget hånleende utan ett varmt innerligt värmande leende :)
Det är inte klokt vad juletider kan göra mig sentimental, halleluja!
Värm varandra
Ta hand om varandra
Kram
/Carina
tisdag 1 december 2009
Så galet...
Brukar försöka hålla mina inlägg i en positiv anda, både för er skull och för min egen skull :)
Men den här gången blir det ett grått inlägg, ett inlägg där jag fortfarande lider av sviterna från förra veckans totala haveri.
Mår dåligt och är ledsen över hur något som var meningen skulle bli till det bättre ledde till upprörda telefonsamtal och en (f.d.) vän som fick för sig att jag medvetet varit dum och elak. Tyvärr fick jag inte en syl i vädret och därför inte en ärlig chans att återge det som var min och Perres tanke med vår handling.
I stora drag handlade det om huruvida vi skulle lämna bort Dessan nu när vi inte skulle resa bort under helgen. Det handlade också om otydliga ägarförhållanden och vem som hade rätt att bestämma vad.
Dessi är vårt hjärta, vår vovsa, vår bästis – det handlade inte om att vi tror att ingen annan kan ta hand om vår vovva utan om att vi inte vill vara utan henne, inte för en minut, inte för en sekund.
Nu kom en absolut oskyldig ung tjej ikläm, vilket både jag och Perre är ledsna för.
Själv mår jag mer än skit över samtalet som drog upp tusen och en saker och fick mig att känna mig som den egoistiske, elake och olycklige 25-åring som jag de senaste 20 åren jobbat på att eliminera.
Från hela mitt hjärta, kan hända vi agerade galet MEN att Dessan fick stanna hemma var INTE personligt gentemot någon annan, det var bara vi…
För övrigt så är det status quo när det gäller Telenor.
Positivt är att jag har fått lön, nåja ersättning…
Avslutningsvis en guldstjärna för en mysig lördag (med Dessi), vi gjorde Södertörn och avslutade på restaurang i Nynäshamn
Love
Peace
and understanding
/Carina
Men den här gången blir det ett grått inlägg, ett inlägg där jag fortfarande lider av sviterna från förra veckans totala haveri.
Mår dåligt och är ledsen över hur något som var meningen skulle bli till det bättre ledde till upprörda telefonsamtal och en (f.d.) vän som fick för sig att jag medvetet varit dum och elak. Tyvärr fick jag inte en syl i vädret och därför inte en ärlig chans att återge det som var min och Perres tanke med vår handling.
I stora drag handlade det om huruvida vi skulle lämna bort Dessan nu när vi inte skulle resa bort under helgen. Det handlade också om otydliga ägarförhållanden och vem som hade rätt att bestämma vad.
Dessi är vårt hjärta, vår vovsa, vår bästis – det handlade inte om att vi tror att ingen annan kan ta hand om vår vovva utan om att vi inte vill vara utan henne, inte för en minut, inte för en sekund.
Nu kom en absolut oskyldig ung tjej ikläm, vilket både jag och Perre är ledsna för.
Själv mår jag mer än skit över samtalet som drog upp tusen och en saker och fick mig att känna mig som den egoistiske, elake och olycklige 25-åring som jag de senaste 20 åren jobbat på att eliminera.
Från hela mitt hjärta, kan hända vi agerade galet MEN att Dessan fick stanna hemma var INTE personligt gentemot någon annan, det var bara vi…
För övrigt så är det status quo när det gäller Telenor.
Positivt är att jag har fått lön, nåja ersättning…
Avslutningsvis en guldstjärna för en mysig lördag (med Dessi), vi gjorde Södertörn och avslutade på restaurang i Nynäshamn
Love
Peace
and understanding
/Carina
fredag 27 november 2009
Massmessmiss!
Det här har varit veckan ’from hell’!
Tänk att något så enkelt kunde totalhaverera något så katastrofalt???
I måndags bestämde jag mig för att återuppta mitt gamla-gamla mobilnummer. Har under dryga 8 år inte använt numret men fortsatt att betala för det, månad efter månad, år efter år.
Så väck med det gamla och in med det nya, eller nygamla då.
Ringer Telenor, lätt som en plätt och 15 minuter senare finns en hänvisning på mitt gamla nummer och mitt nygamla 0709-94 07 65 is back in business!
Nu återstod att meddela mina kontakter i telefonboken om nummerändringen.
Skriver ett meddelande som lyder som följer: 'Hej, du får detta meddelande för att du finns i min telefonbok, det beror sannolikt på att vi känner varandra, har känt varandra eller vid något tillfälle har haft kontakt med varandra. Från nu har jag nytt nummer, nås numera på +46709940765.
Vänliga hälsningar Carina Liedholm-Ericlid'.
Tjoff, meddelandet sänt till de 350 poster jag har i telefonboken (är en sån nummersamlare, raderar sällan eller aldrig ett mobilnummer, man vet aldrig när det kan komma till användning).
Frid och fröjd – sätter mig i bilen och åker iväg till Top Cab för att köra ett 14-22pass.
Pip-pip, pip-pip, pip-pip, hmm börjar ana att något inte stämmer – min telefon fullkomligt bombarderas av tomma mms, efter en stund även av arga sms, ’Vad i hel%!&%!%te håller du på med???’ = totalkaos.
Startar om telefonen, tar ut batteriet, tar ut simkortet gör ALLT – inget hjälper :(
Under 20 timmar pumpar min telefon ut över 5000 tomma mms till mina kontakter.
Folk är förbannade, hysteriska, Telenor rycker på axlarna, jag är förtvivlad och står just nu med en mobilräkning på 10.500:-.!!!
Fortsättning följer…
Unionens A-kassa brukar ha vänligheten att skicka mig pengar en gång i månaden, dock inte denna månad.
Ringer och undrar vad som händer?
’Du skickade in dina kassakort försent’, får jag till svar.
’Kontrar förstås med ett tydligt svar nej!!!, vet att jag sände dem i tid’
Unionens medarbetare kollar och visst har de kommit in i tid, de är miss av dem, suck mer överklaganden fler telefonsamtal.
Denna vecka skulle vi avslutat med att åka till Ed.
Efter ett par dagar där var hotell beställt i Göteborg, besök på ett juligt Liseberg, shopping i Nordstan och promenad utefter Avenyn, hade sett fram emot det…
Av olika skäl så blev det inget Ed.
Av andra skäl bestämde vi oss för att lägga ner Göteborg.
Kvar bidde det en fingertutt…
Imorgon lördag åker vi och utforskar Nyköping, en stad lite närmre, lite mindre shopping och en stad man allt som ofta bara passerar (får se om det finns en skäl till det?)
Ja suck, vad är väl en bal på slottet ;)
Ha en bra helg
Själv ser jag fram emot Stadshotellets bubbelpool =)
/Carina
Tänk att något så enkelt kunde totalhaverera något så katastrofalt???
I måndags bestämde jag mig för att återuppta mitt gamla-gamla mobilnummer. Har under dryga 8 år inte använt numret men fortsatt att betala för det, månad efter månad, år efter år.
Så väck med det gamla och in med det nya, eller nygamla då.
Ringer Telenor, lätt som en plätt och 15 minuter senare finns en hänvisning på mitt gamla nummer och mitt nygamla 0709-94 07 65 is back in business!
Nu återstod att meddela mina kontakter i telefonboken om nummerändringen.
Skriver ett meddelande som lyder som följer: 'Hej, du får detta meddelande för att du finns i min telefonbok, det beror sannolikt på att vi känner varandra, har känt varandra eller vid något tillfälle har haft kontakt med varandra. Från nu har jag nytt nummer, nås numera på +46709940765.
Vänliga hälsningar Carina Liedholm-Ericlid'.
Tjoff, meddelandet sänt till de 350 poster jag har i telefonboken (är en sån nummersamlare, raderar sällan eller aldrig ett mobilnummer, man vet aldrig när det kan komma till användning).
Frid och fröjd – sätter mig i bilen och åker iväg till Top Cab för att köra ett 14-22pass.
Pip-pip, pip-pip, pip-pip, hmm börjar ana att något inte stämmer – min telefon fullkomligt bombarderas av tomma mms, efter en stund även av arga sms, ’Vad i hel%!&%!%te håller du på med???’ = totalkaos.
Startar om telefonen, tar ut batteriet, tar ut simkortet gör ALLT – inget hjälper :(
Under 20 timmar pumpar min telefon ut över 5000 tomma mms till mina kontakter.
Folk är förbannade, hysteriska, Telenor rycker på axlarna, jag är förtvivlad och står just nu med en mobilräkning på 10.500:-.!!!
Fortsättning följer…
Unionens A-kassa brukar ha vänligheten att skicka mig pengar en gång i månaden, dock inte denna månad.
Ringer och undrar vad som händer?
’Du skickade in dina kassakort försent’, får jag till svar.
’Kontrar förstås med ett tydligt svar nej!!!, vet att jag sände dem i tid’
Unionens medarbetare kollar och visst har de kommit in i tid, de är miss av dem, suck mer överklaganden fler telefonsamtal.
Denna vecka skulle vi avslutat med att åka till Ed.
Efter ett par dagar där var hotell beställt i Göteborg, besök på ett juligt Liseberg, shopping i Nordstan och promenad utefter Avenyn, hade sett fram emot det…
Av olika skäl så blev det inget Ed.
Av andra skäl bestämde vi oss för att lägga ner Göteborg.
Kvar bidde det en fingertutt…
Imorgon lördag åker vi och utforskar Nyköping, en stad lite närmre, lite mindre shopping och en stad man allt som ofta bara passerar (får se om det finns en skäl till det?)
Ja suck, vad är väl en bal på slottet ;)
Ha en bra helg
Själv ser jag fram emot Stadshotellets bubbelpool =)
/Carina
torsdag 26 november 2009
Morgonmys
Ligger i sängen,
ute börjar dagen ta över natten.
Lyssnar på Perre och Dessis andhämtningar, jag älskar de där ljuden.
Perre sträcker i sömnen sin fot mot mig, han trycker den mot mitt varma ben. Dessi sträcker på sig, ena tassen hamnar på min kind, en doftar gott, den doftar skog.
Ett leende sprider sig över mitt ansikte, jag njuter – det här är min stund.
Börjar i huvudet planera min dag, allt jag ska göra och i vilken ordning jag ska göra sakerna.
Känner att jag får ihop dagen bra, känner mig nöjd.
Sluter ögonen, kurar ihop mig under täcket, lyssnar på Perre och Dessi, ler, njuter.
Ska snart gå upp – ska bara vila en liten stund till…
ute börjar dagen ta över natten.
Lyssnar på Perre och Dessis andhämtningar, jag älskar de där ljuden.
Perre sträcker i sömnen sin fot mot mig, han trycker den mot mitt varma ben. Dessi sträcker på sig, ena tassen hamnar på min kind, en doftar gott, den doftar skog.
Ett leende sprider sig över mitt ansikte, jag njuter – det här är min stund.
Börjar i huvudet planera min dag, allt jag ska göra och i vilken ordning jag ska göra sakerna.
Känner att jag får ihop dagen bra, känner mig nöjd.
Sluter ögonen, kurar ihop mig under täcket, lyssnar på Perre och Dessi, ler, njuter.
Ska snart gå upp – ska bara vila en liten stund till…
måndag 23 november 2009
Nytt nummer!!!
Nu har jag under snart 10 år suttit och betalat för två mobilabonnemang men bara använt 1 - nu är det äntligen dags att göra något åt det.
Från och med NU så kommer jag åter att börja använda
0709-94 07 65.
Plingeling
/Carina
P.s
Hem har vi 08-940765
Perre har 0708-94 07 65
å ni börjar ana ett mönster :)
Från och med NU så kommer jag åter att börja använda
0709-94 07 65.
Plingeling
/Carina
P.s
Hem har vi 08-940765
Perre har 0708-94 07 65
å ni börjar ana ett mönster :)
lördag 21 november 2009
Kids på plan!
Denna vackra lördag var det match igen å inte gör det mig något att krypa in i Farstahallen trots att solen gassar utanför borgmurarna.
Som gammal ’seckräv’ brukar jag undvika att ha åsikter om domarnas insats, anser inte att det är min uppgift att bedöma deras bedömning på plan – men si ibland måste man få lägga in sitt veto, detta speciellt då min åsikt inte berör domarnas insats under spelets gång.
Tänker tillbaka och kan konstatera att jag suttit i sekretariat sedan -96, ett hyfsat antal år kan man tycka. Under alla de här åren har ingen domare haft åsikter på nedanstående.
Scenariot är följande.
Efter första perioden kommer domarna fram och vill att jag ska kryssa i rutan för ’Anmärkningsvärda förhållanden’, självklart säger jag och passar nyfiket på att fråga vad i de ’Anmärkningsvärda förhållandena ’ består ?
Jo, svarar han som käkat surdegsmackor och druckit citronte till frukost, det var en massa barn på plan i pausen !?!
Jag???
Har till 100% har förståelse för om planen ska vara tom i paust om den ska användas av spelare som behöver värma upp, just i detta fall räckte halva planen till det ändamålet, vilket det vanligtvis också gör.
En av de häftigaste sakerna på en innebandymatch är att se alla dessa små knattar skina upp som solar då de under periodpausen har chans att stå lite i rampljuset. De dribblar, fintar, fixar och gör mål, ett uppskattat pausinslag och säkerligen lite av behållningen av matchen för vissa.
Visst - det är inte domarna som satt reglerna men att agera paragrafryttare och hänvisa till regler och stadgar och inte ha förmågan att se mellan fingrarna på något som inte drabbar någon utan bara gynnar barnens lek och den allmänna trivseln har jag svårt att förstå.
Åter, behövs planen för spelare som faktiskt är där för att spela match så är det inget snick snack, planen ska tömmas på icke matchspelande personer – men annars…
Frågor på det?
Matchen då, suck…förlust i sudden med 6-5.
/Carina
Med barnasinnet kvar :)
Som gammal ’seckräv’ brukar jag undvika att ha åsikter om domarnas insats, anser inte att det är min uppgift att bedöma deras bedömning på plan – men si ibland måste man få lägga in sitt veto, detta speciellt då min åsikt inte berör domarnas insats under spelets gång.
Tänker tillbaka och kan konstatera att jag suttit i sekretariat sedan -96, ett hyfsat antal år kan man tycka. Under alla de här åren har ingen domare haft åsikter på nedanstående.
Scenariot är följande.
Efter första perioden kommer domarna fram och vill att jag ska kryssa i rutan för ’Anmärkningsvärda förhållanden’, självklart säger jag och passar nyfiket på att fråga vad i de ’Anmärkningsvärda förhållandena ’ består ?
Jo, svarar han som käkat surdegsmackor och druckit citronte till frukost, det var en massa barn på plan i pausen !?!
Jag???
Har till 100% har förståelse för om planen ska vara tom i paust om den ska användas av spelare som behöver värma upp, just i detta fall räckte halva planen till det ändamålet, vilket det vanligtvis också gör.
En av de häftigaste sakerna på en innebandymatch är att se alla dessa små knattar skina upp som solar då de under periodpausen har chans att stå lite i rampljuset. De dribblar, fintar, fixar och gör mål, ett uppskattat pausinslag och säkerligen lite av behållningen av matchen för vissa.
Visst - det är inte domarna som satt reglerna men att agera paragrafryttare och hänvisa till regler och stadgar och inte ha förmågan att se mellan fingrarna på något som inte drabbar någon utan bara gynnar barnens lek och den allmänna trivseln har jag svårt att förstå.
Åter, behövs planen för spelare som faktiskt är där för att spela match så är det inget snick snack, planen ska tömmas på icke matchspelande personer – men annars…
Frågor på det?
Matchen då, suck…förlust i sudden med 6-5.
/Carina
Med barnasinnet kvar :)
fredag 20 november 2009
Fredagsmys
Såja, då har man vilat sig i form ännu en vecka
Folk piper och klagar över gråvädret, själv ler och myser jag åt det fantastiska att inte behöva gå ut annat än med hunden.
För vad vädret anbelangar är detta helt underbart, alldeles legitimt att vara inne, alldeles ok med att tända tusen ljus och alldeles grymt att få bylsa in sig i allt vad ull, fleece och velour heter.
Den gångna veckan passade jag och Perre på att vara lite småkrassliga.
Febern drabbade Perre mer än mig å andra sidan har jag hostat/hostar som en storrökare uppväxt i någon gruvhåla i norra Wales.
Bra saker med att vara sjuk är annars att man bara får vara, kan kolla film i oändlighet och shoppa på nätet, handlade dock bara fem saker – har hört att handla sex på nätet är olagligt…. (ridå…).
Igår var jag så pass på benen att jag gjorde en utflykt till Sportnik.
Har inte varit där sedan jag slutade – har inte riktigt vågat/velat åka dit.
Tog tag i oron och kunde konstatera att det var jättekul att komma dit. Hade tänkt att stanna en kort stund men blev kvar hela eftermiddagen, fick en känsla av att tillhöra, att jobba och jag gillade den. I bilkön på väg hem var tankarna kluvna, kul att varit där och sorg över att inte ha ett jobb, att inte vara någon, att på något sätt ha förlorat lite av sin identitet.
Hörde att solen skulle komma imorgon, det passar perfekt.
Det är nämligen hemmamatch igen, Sharksen möter Sumpan.
Vill så här under pågående säsong passa på och tacka klanerna Carlström, Schibort och Dennerby. De är på många sätt föredömen, dels för att de ser till att föröka sig i en takt som gör att Farsta IBK inte behöver oroa sig för tillväxten och dels att genom sin ständiga närvaro match efter match se till att hålla publiksnittet uppe med minst en tvåsiffrig siffra.
Tack och kram till er!
Ikväll väntar ännu en helig fredag, Perres favvoprogram Idol betyder total kommunikationstystnad mellan 20.00-22.00.
Vet inte om ni har noterat det, men lite hjälte har man ju hunnit med att vara under veckan – klicka på länken här så får ni se mer!
Nu e de Fredag
Kram
/Carina
Folk piper och klagar över gråvädret, själv ler och myser jag åt det fantastiska att inte behöva gå ut annat än med hunden.
För vad vädret anbelangar är detta helt underbart, alldeles legitimt att vara inne, alldeles ok med att tända tusen ljus och alldeles grymt att få bylsa in sig i allt vad ull, fleece och velour heter.
Den gångna veckan passade jag och Perre på att vara lite småkrassliga.
Febern drabbade Perre mer än mig å andra sidan har jag hostat/hostar som en storrökare uppväxt i någon gruvhåla i norra Wales.
Bra saker med att vara sjuk är annars att man bara får vara, kan kolla film i oändlighet och shoppa på nätet, handlade dock bara fem saker – har hört att handla sex på nätet är olagligt…. (ridå…).
Igår var jag så pass på benen att jag gjorde en utflykt till Sportnik.
Har inte varit där sedan jag slutade – har inte riktigt vågat/velat åka dit.
Tog tag i oron och kunde konstatera att det var jättekul att komma dit. Hade tänkt att stanna en kort stund men blev kvar hela eftermiddagen, fick en känsla av att tillhöra, att jobba och jag gillade den. I bilkön på väg hem var tankarna kluvna, kul att varit där och sorg över att inte ha ett jobb, att inte vara någon, att på något sätt ha förlorat lite av sin identitet.
Hörde att solen skulle komma imorgon, det passar perfekt.
Det är nämligen hemmamatch igen, Sharksen möter Sumpan.
Vill så här under pågående säsong passa på och tacka klanerna Carlström, Schibort och Dennerby. De är på många sätt föredömen, dels för att de ser till att föröka sig i en takt som gör att Farsta IBK inte behöver oroa sig för tillväxten och dels att genom sin ständiga närvaro match efter match se till att hålla publiksnittet uppe med minst en tvåsiffrig siffra.
Tack och kram till er!
Ikväll väntar ännu en helig fredag, Perres favvoprogram Idol betyder total kommunikationstystnad mellan 20.00-22.00.
Vet inte om ni har noterat det, men lite hjälte har man ju hunnit med att vara under veckan – klicka på länken här så får ni se mer!
Nu e de Fredag
Kram
/Carina
onsdag 18 november 2009
Smådäckade men inte uträknade...
Måste säga att jag i lördags gjorde en smått heroisk insats.
Det då jag trotsade feber och hosta för att sätta mig i mitt älskade seck. En hemmamatch utan mig i sekretariatet finns (nästan) inte på världskartan, nej här trotsar vi sjukdom och elände för att göra sin plikt.
Att ’pojkarna’ sedan gjorde det onödigt nervöst var varken snällt eller bra för hjärtat. Slutresultatet blev 9-8 i Farstas favör, tack och lov för det för hade de inte vunnit denna match hade jag personligen gått ner och hostat var och en i ansiktet ;)
Ett extra tack till Herr Alvedon, Fru Noskapin och fröken Brun-utan-sol. Utan er hade jag aldrig klarat två-timmars sejouren i Farstahallen.
Efter matchen var det hem och anordna en ’nättare’ middag för 12 personer.
Vad sägs om fetaostfyllda lammfärsbiffar, souvlaki, lammkotletter, lammentrecote, lammfilé tillsammans med tzatziki, oliver i massor, grekisk sallad, klyftpotatis, ouzo, metaxa, baklava och avslutningsvis yoghurt med honung.
På söndagen däckade även Perre.
Sedan dess har vi legat här hemma - i varsitt soffhörn lite lagom eländiga för att ömsom sova och ömsom ta hand om varandra. Något positivt har ändå varit att vi har haft möjlighet till lite film ’catch up’.
Å nej, någon svinis tror jag inte att det är/har varit, tror mer på en hederlig rejäl höstflunsa =)
Nöff på er
/Carrecarre
å Perreperre
Det då jag trotsade feber och hosta för att sätta mig i mitt älskade seck. En hemmamatch utan mig i sekretariatet finns (nästan) inte på världskartan, nej här trotsar vi sjukdom och elände för att göra sin plikt.
Att ’pojkarna’ sedan gjorde det onödigt nervöst var varken snällt eller bra för hjärtat. Slutresultatet blev 9-8 i Farstas favör, tack och lov för det för hade de inte vunnit denna match hade jag personligen gått ner och hostat var och en i ansiktet ;)
Ett extra tack till Herr Alvedon, Fru Noskapin och fröken Brun-utan-sol. Utan er hade jag aldrig klarat två-timmars sejouren i Farstahallen.
Efter matchen var det hem och anordna en ’nättare’ middag för 12 personer.
Vad sägs om fetaostfyllda lammfärsbiffar, souvlaki, lammkotletter, lammentrecote, lammfilé tillsammans med tzatziki, oliver i massor, grekisk sallad, klyftpotatis, ouzo, metaxa, baklava och avslutningsvis yoghurt med honung.
På söndagen däckade även Perre.
Sedan dess har vi legat här hemma - i varsitt soffhörn lite lagom eländiga för att ömsom sova och ömsom ta hand om varandra. Något positivt har ändå varit att vi har haft möjlighet till lite film ’catch up’.
Å nej, någon svinis tror jag inte att det är/har varit, tror mer på en hederlig rejäl höstflunsa =)
Nöff på er
/Carrecarre
å Perreperre
fredag 13 november 2009
Scary friday
Fredag den 13:e, något skrämmande över det.
Bra med ett datum man kan skylla dagens elände på.
Ett exempel på elände är att jag som ALDRIG är sjuk just nu ligger nedbäddad i soffan, hostar och har muskelvärk (och det INTE beroende på fysisk aktivitet…)
Var på Arbetsförmedlingen igår, där hade de personalbrist ’el masse’, tydligen svininfluensan som härjade, mannen jag talade med stod och grymtade, bökade i pappershögarna, sa med skrovlig stämma ’nästa’.
Denna gång förgylldes besöket av att jag fick träffa ’min kompis’ från i somras. Han var lika chevaleresk som tidigare och tittade uppskattande på mig, blicken blev dock oförstående då jag efter 20 ansökningar inte ens hade fått komma på intervju – ’’Men, du har väl ett foto i CV:t”, sa han undrande. Japp sa ja, och började klura på om jag skulle ta bort det???
Hans senaste heta tips för att bli uppmärksammad i högen av ansökningar var att jag skulle be någon av mina personliga referenser att ring upp den arbetsgivare som jag sökte jobb hos.
Där skulle de berätta om min förträfflighet och på det sättet bana väg för just min ansökan.
Ja, vad säger man, alla sätt är bra utom de…
Igår kväll tänkte jag och Perre göra slag i saken och kolla film.
DVD på, film i, Play – ingenting händer.
DVD på, film i, Play – ingenting händer.
DVD på, film i, Play – ingenting händer.
DVD på, film i, Play – ingenting händer.
DVD på, film i, Play – ingenting händer.
Perre putsar filmen, kontrollerar alla sladdar, stänger av och sätter på elen.
DVD på, film i, Play – ingenting händer.
DVD på, film i, Play – ingenting händer.
Tre timmar senare har vi fortsatt inte fått igång någon film, vår DVD är mao KASS.
En eloge till Perre som i vanliga fall inte brukar briljera med ett tålamod av detta slag, är fortfarande stum av beundran.
Tänkte ligga och tycka synd om mig själv på förmiddagen, sen blir det preparering med Noskapin, Alvedon och div. andra medikamenter. Måste till ICA Maxi och storhandla, har utlovat Grekisk afton här hemma imorgon.
Ska bjuda på allt vad grekmat heter tillsammans med ouzo och metaxa, funderade på att bjuda på en drink, typ Geting, men hörde att man kan få biverkningar av den.
Innan den grekiska middagen har jag tänkt att ge glans åt secket i Farstahallen.
Näe, hua vad tiden går fort när man har det roligt och det trots att jag inte vet vart min klocka är som jag fick i present av mamma, funderar på att ringa SJ – de kan ju spåra ur.
Himla kul tjej…
Ha det gott
Ses i Farstahallen
/Carina
Bra med ett datum man kan skylla dagens elände på.
Ett exempel på elände är att jag som ALDRIG är sjuk just nu ligger nedbäddad i soffan, hostar och har muskelvärk (och det INTE beroende på fysisk aktivitet…)
Var på Arbetsförmedlingen igår, där hade de personalbrist ’el masse’, tydligen svininfluensan som härjade, mannen jag talade med stod och grymtade, bökade i pappershögarna, sa med skrovlig stämma ’nästa’.
Denna gång förgylldes besöket av att jag fick träffa ’min kompis’ från i somras. Han var lika chevaleresk som tidigare och tittade uppskattande på mig, blicken blev dock oförstående då jag efter 20 ansökningar inte ens hade fått komma på intervju – ’’Men, du har väl ett foto i CV:t”, sa han undrande. Japp sa ja, och började klura på om jag skulle ta bort det???
Hans senaste heta tips för att bli uppmärksammad i högen av ansökningar var att jag skulle be någon av mina personliga referenser att ring upp den arbetsgivare som jag sökte jobb hos.
Där skulle de berätta om min förträfflighet och på det sättet bana väg för just min ansökan.
Ja, vad säger man, alla sätt är bra utom de…
Igår kväll tänkte jag och Perre göra slag i saken och kolla film.
DVD på, film i, Play – ingenting händer.
DVD på, film i, Play – ingenting händer.
DVD på, film i, Play – ingenting händer.
DVD på, film i, Play – ingenting händer.
DVD på, film i, Play – ingenting händer.
Perre putsar filmen, kontrollerar alla sladdar, stänger av och sätter på elen.
DVD på, film i, Play – ingenting händer.
DVD på, film i, Play – ingenting händer.
Tre timmar senare har vi fortsatt inte fått igång någon film, vår DVD är mao KASS.
En eloge till Perre som i vanliga fall inte brukar briljera med ett tålamod av detta slag, är fortfarande stum av beundran.
Tänkte ligga och tycka synd om mig själv på förmiddagen, sen blir det preparering med Noskapin, Alvedon och div. andra medikamenter. Måste till ICA Maxi och storhandla, har utlovat Grekisk afton här hemma imorgon.
Ska bjuda på allt vad grekmat heter tillsammans med ouzo och metaxa, funderade på att bjuda på en drink, typ Geting, men hörde att man kan få biverkningar av den.
Innan den grekiska middagen har jag tänkt att ge glans åt secket i Farstahallen.
Näe, hua vad tiden går fort när man har det roligt och det trots att jag inte vet vart min klocka är som jag fick i present av mamma, funderar på att ringa SJ – de kan ju spåra ur.
Himla kul tjej…
Ha det gott
Ses i Farstahallen
/Carina
torsdag 12 november 2009
Inte så snabb...
I lördags var vi på 40-årskalas hos Åsa Gåsa.
Fick några bilder av henne därifrån, och här presenteras de.
Bild 1:
Föremålet för festen Åsa her self, ståendes med sina blonda lockar i mitten. För dagen uppdressad i ny tjusig blåsa, korsett (!!!) och högklackat, de senare endast under en stund.
Bild 2:
Jag, utav någon outgrundlig anledning hade jag fått för mig att jag var snygg i håret denna kväll, denna bild bevisar dock motsatsen, make up + hair = disaster, suck…
Bild 3:
Här flankeras jag och Perre av Åsas och min gamla RF/N3sport kollega LGO.
LGO lystrar även till namnet Lasse, någon som var mindre intresserad av att lyssna på Lasse i lördagskväll var Dessi.
Då Lasse har den goda smaken att bo söder om stan fick han den stora äran att åka med oss både dit och hem (Åsa bor i Täby Kyrkby). I bilen hem vände Dessi mycket demonstrativt honom ryggen och satt stint och tittade ut genom bilrutan.
Lasse försökte att locka och pocka med goda råd och tips.
”Du Deschi, jag schka lära dej att schkaru på fotboll så ere Bajen schom gäller. Men tänk på att schkaru till Schöööderschtadjun schkaru inte ha någon fickplunta mere, för på fotbollen blir man muddrad. Men schkaru på bandy shåå gåre jäääkligt bra å ha en plunta mese. Jag har med min plunta nu, schkaru se ren????. Jag tog meren för man vet ju aldrig om de serveras sprit på festerna nuförtiden, hö hö”
Dessi tittar bedjande mot oss i framsätet, vi säger lite överseende till henne, ’lugn gumman vi är snart hemma’, hon tittar lidande på oss och fortsätter att stirra ut genom fönstret.
Nåja, LGO kom hem och vi kom hem.
Vill passa på att tacka Åsa för en trevlig kväll och LGO för datorsupporthjälpen som han hade den otroliga vänligheten att assistera oss med i tisdags – guld Lasse =)
/Cshkaarina
& Päääree
Fick några bilder av henne därifrån, och här presenteras de.
Bild 1:
Föremålet för festen Åsa her self, ståendes med sina blonda lockar i mitten. För dagen uppdressad i ny tjusig blåsa, korsett (!!!) och högklackat, de senare endast under en stund.
Bild 2:
Jag, utav någon outgrundlig anledning hade jag fått för mig att jag var snygg i håret denna kväll, denna bild bevisar dock motsatsen, make up + hair = disaster, suck…
Bild 3:
Här flankeras jag och Perre av Åsas och min gamla RF/N3sport kollega LGO.
LGO lystrar även till namnet Lasse, någon som var mindre intresserad av att lyssna på Lasse i lördagskväll var Dessi.
Då Lasse har den goda smaken att bo söder om stan fick han den stora äran att åka med oss både dit och hem (Åsa bor i Täby Kyrkby). I bilen hem vände Dessi mycket demonstrativt honom ryggen och satt stint och tittade ut genom bilrutan.
Lasse försökte att locka och pocka med goda råd och tips.
”Du Deschi, jag schka lära dej att schkaru på fotboll så ere Bajen schom gäller. Men tänk på att schkaru till Schöööderschtadjun schkaru inte ha någon fickplunta mere, för på fotbollen blir man muddrad. Men schkaru på bandy shåå gåre jäääkligt bra å ha en plunta mese. Jag har med min plunta nu, schkaru se ren????. Jag tog meren för man vet ju aldrig om de serveras sprit på festerna nuförtiden, hö hö”
Dessi tittar bedjande mot oss i framsätet, vi säger lite överseende till henne, ’lugn gumman vi är snart hemma’, hon tittar lidande på oss och fortsätter att stirra ut genom fönstret.
Nåja, LGO kom hem och vi kom hem.
Vill passa på att tacka Åsa för en trevlig kväll och LGO för datorsupporthjälpen som han hade den otroliga vänligheten att assistera oss med i tisdags – guld Lasse =)
/Cshkaarina
& Päääree
söndag 8 november 2009
Farsdags söndag
De e Fars Dag idag.
Smög upp vid 11 (!!!) och försökte febrilt få Dessi att INTE väcka Perre – vilket kapitalt misslyckades…
Klädde mig och tog ’morgonvändan’.
Promenaden i bilder:
Hur har denna kommit hit???
/>
Hälsade på Familjen Svan
.jpg)
Grävde efter lite sorkar
Sen gick vi hem och bjöd Perre på kaffe på sängen, det till tonerna av reprisen av Idol.
Smög upp vid 11 (!!!) och försökte febrilt få Dessi att INTE väcka Perre – vilket kapitalt misslyckades…
Klädde mig och tog ’morgonvändan’.
Promenaden i bilder:
Hur har denna kommit hit???
/>Hälsade på Familjen Svan
.jpg)
Grävde efter lite sorkar
Sen gick vi hem och bjöd Perre på kaffe på sängen, det till tonerna av reprisen av Idol.
fredag 6 november 2009
Nu e de fredagsmyyys...
Fredagsdrinken serverad!
En superb Mojito
Tillbehör Faijitas, Guacamole å Tex Mex
Å så en vovva som ville vara med :)
Recuerdos
/Carranza
& Pascual
En superb Mojito
Tillbehör Faijitas, Guacamole å Tex Mex
Å så en vovva som ville vara med :)
Recuerdos
/Carranza
& Pascual
Effektiv vecka
Jädrar vad jag har varit effektiv denna vecka!
Vad jag har gjort?
Ingenting särskilt egentligen…
Bara sånt som jag alla gånger hade hunnit med under en alldeles normal arbetsvecka.
Känner att jag blir latare eller ska vi kalla det ineffektivare ju längre jag är hemma.
Ser mest problem med alla eventuella jobb, hmpf…
De ligger för långt bort!
De har inga flextider!
Man kan inte jobba hemifrån!
Man kan inte ta med hund!
Hur ska jag hinna tvätta, städa, pyssla hemma?
Dessutom känns uttryck som kreativ, självgående, utåtriktad, nyfiken socialt kommunikativ och ’open minded’ för stunden rätt avlägsna.
Suck, lat var ordet!
Hmm, läser igenom det jag skrivit och blir lite skrämd, vart är jag på väg?
Börjar VERKLIGEN bli dags att jobba.
Mer skrämmande är att jag faktiskt är aktiv och söker många jobb, alla där jag har ’rätt’ profil – men INTE fått någon respons alls!?!
Om inte jag är rätt, vad tusan är det för människa de söker???
Pratar vi lotteri eller?
Men, vem vet?
’Plötsligt händer det’
Äh, får blir några extra kronor på lotto denna vecka…
Intervjun förra veckan gick föresten bra.
Vet iofs fortfarande inte exakt vad jag ska göra, men det lät kul :)
Grejen är att de inte kan anställa förens 1 mars, så är jag fortsatt utan jobb då så tror jag att det här kan det här bli riktigt bra!
På lördag är det städdag här i området, håller tummarna för sol.
Ska också fira Åsa Gåsa som fyller jämt.
Hon påstår att hon inte har någon åldersnoja ändå skriver hon att hon fyl
ler -100?!?
Jisses amalia, att det ska vara så svårt att skriva att man fyller 40?
Jag hade varit glad över att skriva 40 på inbjudan ;)
Kram på er
/Carina
November och bad går utmärkt att kombinera :)
Vad jag har gjort?
Ingenting särskilt egentligen…
Bara sånt som jag alla gånger hade hunnit med under en alldeles normal arbetsvecka.
Känner att jag blir latare eller ska vi kalla det ineffektivare ju längre jag är hemma.
Ser mest problem med alla eventuella jobb, hmpf…
De ligger för långt bort!
De har inga flextider!
Man kan inte jobba hemifrån!
Man kan inte ta med hund!
Hur ska jag hinna tvätta, städa, pyssla hemma?
Dessutom känns uttryck som kreativ, självgående, utåtriktad, nyfiken socialt kommunikativ och ’open minded’ för stunden rätt avlägsna.
Suck, lat var ordet!
Hmm, läser igenom det jag skrivit och blir lite skrämd, vart är jag på väg?
Börjar VERKLIGEN bli dags att jobba.
Mer skrämmande är att jag faktiskt är aktiv och söker många jobb, alla där jag har ’rätt’ profil – men INTE fått någon respons alls!?!
Om inte jag är rätt, vad tusan är det för människa de söker???
Pratar vi lotteri eller?
Men, vem vet?
’Plötsligt händer det’
Äh, får blir några extra kronor på lotto denna vecka…
Intervjun förra veckan gick föresten bra.
Vet iofs fortfarande inte exakt vad jag ska göra, men det lät kul :)
Grejen är att de inte kan anställa förens 1 mars, så är jag fortsatt utan jobb då så tror jag att det här kan det här bli riktigt bra!
På lördag är det städdag här i området, håller tummarna för sol.
Ska också fira Åsa Gåsa som fyller jämt.
Hon påstår att hon inte har någon åldersnoja ändå skriver hon att hon fyl
ler -100?!?
Jisses amalia, att det ska vara så svårt att skriva att man fyller 40?
Jag hade varit glad över att skriva 40 på inbjudan ;)
Kram på er
/Carina
November och bad går utmärkt att kombinera :)
torsdag 5 november 2009
Berlinmuren
Med åren blir jag mer och mer intresserad av historia, har väl med åldern att göra då kan man tänka (snillen spekulerar…).
I dagarna för 20 år sedan föll Berlinmuren, närmare bestämt 9 november 1989.
Det här i sig är historisk händelse som definitivt bör uppmärksammas.
Våren -90 gjorde jag och Perre vår första Europa Around Tour, bla. besökte vi Berlin.
Vi ville förstås se resterna av muren men framför allt var vi ruskigt nyfikna på Reeperbahn, vilket vi var tvärsäkra på låg just i Berlin.
Snirklade oss runt med bilen genom hela Västberlin, krypkörde och studerade varenda gatuskylt, åkte hem till hotellet och lusläste den nyinköpta kartan – men ingenstans fanns Reeperbahn att hitta, skumt, mycket skumt tyckte vi…
Började spekulera i om det var så att Berlinarna skämdes över verksamheten som pågick där så man helt enkelt valt att ta bort gatan från kartan och rivit allt skyltar dit??? (vad sägs om den teorin..)
På kvällen ringde vi hem till mamma (mest för att meddela att vi mådde bra, förstås), efter en stund så host, host, harkel, harkel… öhhh, jo mamma – har du någon aning om vart Reeperbahn ligger???
Mammas leende hördes genom telefonen – ja visst, det ligger i Hamburg.
Varför undrar ni det?
He he, nåja, vi fick se Berlin, Brandenburger Tor, Gedächtniskirche (ni vet den bombade kyrkan som står kvar sedan 2:a världskriget) och resterna av muren.
"Ich bin ein Berliner"
/Carina
& Perre
Berlinmuren sedd från Västberlin 1986. Notera graffitin på västsidan och "dödzonen" mellan den första och andra muren, där hundratals flyende blev skjutna.
Perre 'Babyface' Eriksson plockar souvenirer från muren.
Carina 'Snyggaste-byxan-i-stan' Liedholm poserar vid murresterna
Observera Perres och mina matchiga kläder =)
I dagarna för 20 år sedan föll Berlinmuren, närmare bestämt 9 november 1989.
Det här i sig är historisk händelse som definitivt bör uppmärksammas.
Våren -90 gjorde jag och Perre vår första Europa Around Tour, bla. besökte vi Berlin.
Vi ville förstås se resterna av muren men framför allt var vi ruskigt nyfikna på Reeperbahn, vilket vi var tvärsäkra på låg just i Berlin.
Snirklade oss runt med bilen genom hela Västberlin, krypkörde och studerade varenda gatuskylt, åkte hem till hotellet och lusläste den nyinköpta kartan – men ingenstans fanns Reeperbahn att hitta, skumt, mycket skumt tyckte vi…
Började spekulera i om det var så att Berlinarna skämdes över verksamheten som pågick där så man helt enkelt valt att ta bort gatan från kartan och rivit allt skyltar dit??? (vad sägs om den teorin..)
På kvällen ringde vi hem till mamma (mest för att meddela att vi mådde bra, förstås), efter en stund så host, host, harkel, harkel… öhhh, jo mamma – har du någon aning om vart Reeperbahn ligger???
Mammas leende hördes genom telefonen – ja visst, det ligger i Hamburg.
Varför undrar ni det?
He he, nåja, vi fick se Berlin, Brandenburger Tor, Gedächtniskirche (ni vet den bombade kyrkan som står kvar sedan 2:a världskriget) och resterna av muren.
"Ich bin ein Berliner"
/Carina
& Perre
Berlinmuren sedd från Västberlin 1986. Notera graffitin på västsidan och "dödzonen" mellan den första och andra muren, där hundratals flyende blev skjutna.
Perre 'Babyface' Eriksson plockar souvenirer från muren.
Carina 'Snyggaste-byxan-i-stan' Liedholm poserar vid murresterna
Observera Perres och mina matchiga kläder =)
tisdag 3 november 2009
Borta bra...
Tyckte att vi/jag har varit hemma rätt länge nu, inte utanför stadsgränsen på… låt mig tänka… snart två månader.
Så raskt bokade jag upp en helg i Göteborg!
Sedan Liseberg började med julmarknader har jag suktat efter att åka dit, ser så fantastiskt vackert och juligt ut med alla dessa ljus, tomtar och julkaniner (!!!). Är dessutom en hängiven Göteborgsfan, gillar västkusten - hade det inte varit så förskräckligt dyrt hade vi gärna krönt kronan på verket med några dagar på Kurortshotellet i Varberg – men nix, det får vänta tills nästa sommar.
När jag ändå var i farten surfade jag in på Ryan Airs hemsida och ser att de återupptagit flygningarna till Bryssel.
Sagt och gjort, Skavsta-->Bryssel ToR bokat till i slutet av januari (har dock inte berättat för Perre ännu :), pris för själva resan 260:- för två, pris för att betala resan 220:- för två.
Att flyga med Ryan Air kräver en viss mental förberedelse.
Grundbiljetten = billig.
Bagage = extra
Gå före i kö = extra
Betala med kort = extra
Flygskatter = extra
Avgift för Internetincheckning = extra
Betalning serviceavgift = extra
Just våran flight var extra, extra billig – ni vet sån lockprisavgång.
Som den medvetne konsument jag är tog jag och gjorde en liten snabb jämförelse.
SAS vs Ryan Air, avresa lördag 5 december.
Ponera att du inte vill trängas, ta med en resväska osv.
Ryan Airs pris: 700:- (15 kilo bagage + resa till Skavsta)
SAS pris: 1000:- (20 kilo + avresa från Arlanda)
SAS rules :)
Nää – nu ska jag leta billiga biljetter till Rom he he…
Globetrottrarna
/Carina
å Perre
Perres kusin Paul
Så raskt bokade jag upp en helg i Göteborg!
Sedan Liseberg började med julmarknader har jag suktat efter att åka dit, ser så fantastiskt vackert och juligt ut med alla dessa ljus, tomtar och julkaniner (!!!). Är dessutom en hängiven Göteborgsfan, gillar västkusten - hade det inte varit så förskräckligt dyrt hade vi gärna krönt kronan på verket med några dagar på Kurortshotellet i Varberg – men nix, det får vänta tills nästa sommar.
När jag ändå var i farten surfade jag in på Ryan Airs hemsida och ser att de återupptagit flygningarna till Bryssel.
Sagt och gjort, Skavsta-->Bryssel ToR bokat till i slutet av januari (har dock inte berättat för Perre ännu :), pris för själva resan 260:- för två, pris för att betala resan 220:- för två.
Att flyga med Ryan Air kräver en viss mental förberedelse.
Grundbiljetten = billig.
Bagage = extra
Gå före i kö = extra
Betala med kort = extra
Flygskatter = extra
Avgift för Internetincheckning = extra
Betalning serviceavgift = extra
Just våran flight var extra, extra billig – ni vet sån lockprisavgång.
Som den medvetne konsument jag är tog jag och gjorde en liten snabb jämförelse.
SAS vs Ryan Air, avresa lördag 5 december.
Ponera att du inte vill trängas, ta med en resväska osv.
Ryan Airs pris: 700:- (15 kilo bagage + resa till Skavsta)
SAS pris: 1000:- (20 kilo + avresa från Arlanda)
SAS rules :)
Nää – nu ska jag leta billiga biljetter till Rom he he…
Globetrottrarna
/Carina
å Perre
Perres kusin Paul
måndag 2 november 2009
En elak jäkel...
Herre gud vad vi ändras och förändras och oftast, tack och lov till en klokare upplaga av oss själva.
Till utseendet kanske vi är oss lika men inom oss sker en ständig förändring och utveckling.
Den bild jag har av mig själv som ung och liten är att jag var en ogin elak jäkel som sällan eller aldrig kunde glädjas med andra och alltid försökte hitta en baktanke med mitt handlande.
Jag var mer eller mindre sur, vågade inte bjuda på mig själv, ständigt avundsjuk och livrädd för att göra bort mig och tog alla chanser jag fick att göra bort andra – inte så snällt men effektivt, folk skrattade – inte åt mig, utan med mig, för den stora fasan var att någon skulle skratta åt mig.
Vet inte riktigt varför jag var sån, jag ville inte egentligen, förstod inte att glädjas med andra, förstod heller inte att stötta andra var att stärka sig själv för egentligen mådde jag skit över att vara missunnande och dum..
Med åren blev jag mer och mer medveten om mitt otrevliga och egoistiska beteende – jag visste bara inte hur jag skulle ta mig ur den där bilden.
Som mamma blev det bättre, ödmjukheten började växa fram.
Men den stora förändringen kom med Perre – min älskade Pelle som har lärt mig så mycket.
Känner ingen annan som helt naturligt utan minsta betänkligheter kan glädjas så mycket med andras framgångar, som alltid litar på andra och som aldrig har några baktankar med sitt handlande.
Visst bubblar mina dåliga sidor fram ibland, då skäms jag som en hund.
Men, nåja… humpf…
Ville bara säga att jag är oändligt glad över att jag har Pelle och att jag är oändligt glad över att jag lärt mig att delad glädje verkligen är dubbel glädje.
Tack Perko
Din
/Carko
P.s
För några år sedan fick jag av 'mina' 87:or boken 'Konsten att vara snäll' - det för att jag alltid var snäll å omtänksam - brukar kika på boken ibland och le, jag älskar att vara snäll :)
Till utseendet kanske vi är oss lika men inom oss sker en ständig förändring och utveckling.
Den bild jag har av mig själv som ung och liten är att jag var en ogin elak jäkel som sällan eller aldrig kunde glädjas med andra och alltid försökte hitta en baktanke med mitt handlande.
Jag var mer eller mindre sur, vågade inte bjuda på mig själv, ständigt avundsjuk och livrädd för att göra bort mig och tog alla chanser jag fick att göra bort andra – inte så snällt men effektivt, folk skrattade – inte åt mig, utan med mig, för den stora fasan var att någon skulle skratta åt mig.
Vet inte riktigt varför jag var sån, jag ville inte egentligen, förstod inte att glädjas med andra, förstod heller inte att stötta andra var att stärka sig själv för egentligen mådde jag skit över att vara missunnande och dum..
Med åren blev jag mer och mer medveten om mitt otrevliga och egoistiska beteende – jag visste bara inte hur jag skulle ta mig ur den där bilden.
Som mamma blev det bättre, ödmjukheten började växa fram.
Men den stora förändringen kom med Perre – min älskade Pelle som har lärt mig så mycket.
Känner ingen annan som helt naturligt utan minsta betänkligheter kan glädjas så mycket med andras framgångar, som alltid litar på andra och som aldrig har några baktankar med sitt handlande.
Visst bubblar mina dåliga sidor fram ibland, då skäms jag som en hund.
Men, nåja… humpf…
Ville bara säga att jag är oändligt glad över att jag har Pelle och att jag är oändligt glad över att jag lärt mig att delad glädje verkligen är dubbel glädje.
Tack Perko
Din
/Carko
P.s
För några år sedan fick jag av 'mina' 87:or boken 'Konsten att vara snäll' - det för att jag alltid var snäll å omtänksam - brukar kika på boken ibland och le, jag älskar att vara snäll :)
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
