Så galet...

Brukar försöka hålla mina inlägg i en positiv anda, både för er skull och för min egen skull :)
Men den här gången blir det ett grått inlägg, ett inlägg där jag fortfarande lider av sviterna från förra veckans totala haveri.
Mår dåligt och är ledsen över hur något som var meningen skulle bli till det bättre ledde till upprörda telefonsamtal och en (f.d.) vän som fick för sig att jag medvetet varit dum och elak. Tyvärr fick jag inte en syl i vädret och därför inte en ärlig chans att återge det som var min och Perres tanke med vår handling.
I stora drag handlade det om huruvida vi skulle lämna bort Dessan nu när vi inte skulle resa bort under helgen. Det handlade också om otydliga ägarförhållanden och vem som hade rätt att bestämma vad.
Dessi är vårt hjärta, vår vovsa, vår bästis – det handlade inte om att vi tror att ingen annan kan ta hand om vår vovva utan om att vi inte vill vara utan henne, inte för en minut, inte för en sekund.
Nu kom en absolut oskyldig ung tjej ikläm, vilket både jag och Perre är ledsna för.
Själv mår jag mer än skit över samtalet som drog upp tusen och en saker och fick mig att känna mig som den egoistiske, elake och olycklige 25-åring som jag de senaste 20 åren jobbat på att eliminera.
Från hela mitt hjärta, kan hända vi agerade galet MEN att Dessan fick stanna hemma var INTE personligt gentemot någon annan, det var bara vi…

För övrigt så är det status quo när det gäller Telenor.
Positivt är att jag har fått lön, nåja ersättning…
Avslutningsvis en guldstjärna för en mysig lördag (med Dessi), vi gjorde Södertörn och avslutade på restaurang i Nynäshamn

Love
Peace
and understanding
/Carina