Bluffen Carina

Fick svar på ett jobb jag sökt igår.
Att söka jobb hör till vanligheten, att få svar hör dock till det ovanliga.
Svaret var att jag bland de 600 sökande inte gått vidare… vänta nu 600 sökande och ändå valde de inte mig – märklig arbetsgivare…
Senare igår blev jag uppringd av min kontaktperson på Arbetsförmedlingen och se här dagens andra ovanliga företeelse.
Detta var under mina 10 månaders arbetslöshet första gången jag talade med henne, har sökt personen ett några gånger men alltid utan resultat.
Hennes tips var att lista mina tio favoritarbetsgivare, ’jag har ingen favoritarbetsgivare, jag har bara favorit arbetsuppgifter’ – sa jag.
Min kontaktperson utbrast i ett högt tjuut och jag undrade vad som hände???
Vadå inga favoritarbetsgivare, klart man måste ha det – det har väl alla och det är dessutom viktigt för att kunna motivera sin ansökan.
’Jag motiverar hellre varför jag vill ha just de där arbetsuppgifterna’ sa jag i muttrig ton.
Nästa tips var att framställa sig själv i en bättre dager, ta fram sina goda sidor å så - JA JA JA, jag vet – man bör kanske snitsa till sig kunskaper något så att de framstår i ett bättre ljus men just detta gör mig livrädd.
Ta som exempel, mängder av arbetsgivare kräver mycket god engelska i tal och skrift, jag kan inte för mitt liv erkänna att jag har mycket god engelska i tal och skrift (ser just nu hur alla mina läsare tappar hakan och förbluffat tänker VA!!!, kan inte människan engelska, vilket jäkla stolpskott) – är faktiskt lite av en språkanalfabet.
Att söka en sådan tjänst, komma till en intervju, få frågan om engelskan (eller än värre att inte få frågan, jag har ju redan genom att söka tjänsten intygat att jag fixar engelskan) får mig att kallsvettas och känna mig som en första klassens lögnare.
För det är här, på den eventuella intervjun som jag får stå till svars för mina halvsanningar och konstruerade erfarenheter, minsta motgång, frågeställning eller tecken som inte riktigt är till min fördel tolkar jag genast som att jag är avslöjad, att min omgivning insett att jag är en stor bluff och därför nu tänker förvisa mig ur stan. Jag kommer bli fjättrad rullad i tjära och fjädrar utställd på stadens torg till allmänhetens beskådan och därefter få vandra ensam, övergiven ut i ödemarken. Där i den mörka karga, hårda ödemarken får jag betänka mina synder och sannolikt kommer jag inte överleva ens en dag så inkompetent och korkad som jag är…!!!

Vem har å andra sidan tid att jobba – högsommaren kom tidigt i år ;)
Dessutom gick inbjudan till årtiondets festlighet ut igår (tänker då inte på Prinsessbröllopet men något ungefär i samma klass), jag hoppas förstås att ALLA vill ta sig tiden och komma på denna något märkliga och förhoppningsvis minnesvärda baluns – 10 juli är det som gäller!
Hyssshhh, hörde något… ähh det var bara solstolen som undrade vart jag var =)

Förbluffad
/Carina