Förlust!

Har idag lidit en stor förlust.
Jag har förlorat en strumpa.
Ehhh, en strumpa???? – hör jag hur ni tänker.
Japp, en strumpa!
Det är med en viss stolthet jag kan förkunna att antalet förlorade strumpor under mina år i stort sett kan räknas på en hand.
Jag har ALDRIG förstått mig på dessa människor som hävdar att det finns underjordiska väsen som äter strumpor i tvättmaskiner, torktumlare eller för all del i tvättkorgen.
ICKE, sådant snack är förstås bara uppdiktad rappakalja och ett utryck för sitt egna slarviga sinnelag.
Jädrar anamma vad jag är präktig.
Fakta kvarstår, antalet förlorade strumpor är få.
Jag har sökt med ljus och lykta.
Letat bland dammråttorna under sängen och soffan. Sökt i gömmor och vrår men strumpan går inte att finna.
Lider med den nu ensamma varelse som ligger någonstans och känner sig bortglömd och utstött. Känner mig som en uslig. Nedstämd.
Som en som inte kan hålla ordning på saker å ting.
Nu vore det här inte hela världen om det inte var för att denna har en text broderad på sig vilket betyder att jag inte kan para ihop den med andra udda strumpor (klart att jag har en korg för udda strumpor, där lägger jag alla som blir kvar när någon gått sönder – på det sättet kan jag återvinna hur många strumpor som helst (å präktigheten når nu oanade höjder)).
Så, för första gången på många, många år lider jag nu en strumpförlust.
Äger för övrigt inga Odd Molly strumpor.
Förutom att jag inte riktigt har förstått när jag skulle använda dem skulle förlusten bli mig outhärdlig om jag förlorade någon av dessa dyrgripar.
Den potentiella sorgen vill jag inte utsätta mig för.
Därför kommer jag aldrig köpa mig ett par Odd Molly strumpor.

Strumplessen
/Carina