Humör

Trots att jag här om dagen utförde en gigantisk storhandling var jag idag tvungen att komplettera. Förstås.
Tog bilen till Centrum.
Gick mellan butikerna när en mobilsäljare kliver fram och frågar vem jag ringer med.
Ni vet. Ni kan typen.
’Vem JAG ringer med?’
Ja, säger han och mer eller mindre blockerar min väg, ’Vilken operatör ringer du med?’
Säljaren, en spoling knappt torr bakom öronen ler brett.
Jag ser att han tror att jag, ’Tanten’ framför honom inte har förstått frågan och han väntar ivrigt på att börja briljera med mobiltermer och abonnemangsformer.
Han fortsätter att le och väntar tålmodigt på mitt svar.
Men si han vet inte vem han har framför sig.
Det är nämligen få saker som kan göra mig heligt förbannad, påstridiga säljare är en av dem.
(Den andra är för övrigt irriterande telefonsäljare, dem brukar jag dock med varm hand överlämna till Perre. Han är något av specialist på att lura in säljarna i ett ’safe corner’ det genom att inledningsvis verka uppriktigt intresserad och ställa vänliga frågor, när han vädrar minsta osäkerhet slår han till som en hök. I de lägena är han INTE lätt att tas med, med intelligenta frågor hugger han som en kobra, han kan vara grym, hänsynslös och rent superjobbig. Efter en stund brukar den nu rejält möra och tillknycklade säljarna be om att få återkomma, vilket de aldrig gör…)
Tillbaka till mig.
Jädrar i havet, det bara blixtrar till och jag känner hur handen knyts i fickan.
Grrrr…. strunt i det du din din förb%&!&%.... lus.
Vet inte vad som far i med mig i dessa lägen men jag tappar totalt konrollen.
Blir förskräckligt arg, irriterad, otrevlig, tokig och blindgalen (jodå, klart jag vet att de bara gör sitt jobb) men jag blir obehagligt störd av just påhoppande säljare.
Innan adrenalinet tagit överhand och jag ställer till med en scen brukar jag hinna sansa mig.
Om jag inledningsvis är på ett strålande humör har jag numera lärt mig att hantera det hela genom glatt säga, ’Företaget betalar, så tyvärr’ och med stolta målinriktade steg vandra vidare.
Detta kan fungera, om förutsättningarna är goda…
Idag var inte en sådan dag och det enda totalt obegripliga jag får ur mig är ’Vaff%&!&?! spelhmpf.. de för jä&%!?!% roll, sköt du ditt så skÖ?&!&!? jobb så fix?!%¤!? jag min telf=!?!&%on’.
På grund av min puritanska ådra kan jag som bekant inte kan ta dessa kraftord i min mun så därför blir det mest ett ohörbart mumlande.
Men med ögon svarta som natten skickade jag giftpilar i atomfart mot den nu ganska frågande säljaren.
Efter att ha träffats av DEN blicken tror jag han förstod vad jag tyckte om hans fråga.

Den hemske
/Carina