CLE1960 - Instagram å jag liksom!

onsdag 2 februari 2011

Humör

Trots att jag här om dagen utförde en gigantisk storhandling var jag idag tvungen att komplettera. Förstås.
Tog bilen till Centrum.
Gick mellan butikerna när en mobilsäljare kliver fram och frågar vem jag ringer med.
Ni vet. Ni kan typen.
’Vem JAG ringer med?’
Ja,
säger han och mer eller mindre blockerar min väg, ’Vilken operatör ringer du med?’
Säljaren, en spoling knappt torr bakom öronen ler brett.
Jag ser att han tror att jag, ’Tanten’ framför honom inte har förstått frågan och han väntar ivrigt på att börja briljera med mobiltermer och abonnemangsformer.
Han fortsätter att le och väntar tålmodigt på mitt svar.
Men si han vet inte vem han har framför sig.
Det är nämligen få saker som kan göra mig heligt förbannad, påstridiga säljare är en av dem.
(Den andra är för övrigt irriterande telefonsäljare, dem brukar jag dock med varm hand överlämna till Perre. Han är något av specialist på att lura in säljarna i ett ’safe corner’ det genom att inledningsvis verka uppriktigt intresserad och ställa vänliga frågor, när han vädrar minsta osäkerhet slår han till som en hök. I de lägena är han INTE lätt att tas med, med intelligenta frågor hugger han som en kobra, han kan vara grym, hänsynslös och rent superjobbig. Efter en stund brukar den nu rejält möra och tillknycklade säljarna be om att få återkomma, vilket de aldrig gör…)
Tillbaka till mig.
Jädrar i havet, det bara blixtrar till och jag känner hur handen knyts i fickan.
Grrrr…. strunt i det du din din förb%&!&%.... lus.
Vet inte vad som far i med mig i dessa lägen men jag tappar totalt konrollen.
Blir förskräckligt arg, irriterad, otrevlig, tokig och blindgalen (jodå, klart jag vet att de bara gör sitt jobb) men jag blir obehagligt störd av just påhoppande säljare.
Innan adrenalinet tagit överhand och jag ställer till med en scen brukar jag hinna sansa mig.
Om jag inledningsvis är på ett strålande humör har jag numera lärt mig att hantera det hela genom glatt säga, ’Företaget betalar, så tyvärr’ och med stolta målinriktade steg vandra vidare.
Detta kan fungera, om förutsättningarna är goda…
Idag var inte en sådan dag och det enda totalt obegripliga jag får ur mig är ’Vaff%&!&?! spelhmpf.. de för jä&%!?!% roll, sköt du ditt så skÖ?&!&!? jobb så fix?!%¤!? jag min telf=!?!&%on’.
På grund av min puritanska ådra kan jag som bekant inte kan ta dessa kraftord i min mun så därför blir det mest ett ohörbart mumlande.
Men med ögon svarta som natten skickade jag giftpilar i atomfart mot den nu ganska frågande säljaren.
Efter att ha träffats av DEN blicken tror jag han förstod vad jag tyckte om hans fråga.

Den hemske
/Carina

9 kommentarer:

  1. hahaha!

    Underbart! Kan se det framför mig!

    Har en gång haft en påstridig säljare av abonnemang som började samtalet med att fråga om jag ville ha en telefon? Nej tack sa jag, jag är nöjd med min. Oerhört dum min hos säljaren som uppenbarligen inte trott att någon skulle svara så. "men...är du säker...vill du inte ha en telefon???"
    Nej, jag vill inte ha en telefon, jag har en jag är fullt nöjd med!

    Det var värt hur mycket som helst att gå därifrån leende medan säljaren såg ut som om hon inte visste vad hon skulle säga....hahaha.

    Ha det gött!

    /Fia

    SvaraRadera
  2. Ha en mysig onsdagskväll.
    Kram
    Hanna

    SvaraRadera
  3. Ha ha ha! Värst är när man kommer med två bångstyriga vrålskrikande barn och dom ändå kommer med ett glatt hallå-rop och vill diskutera telefoni. Då brukar jag säga "du har inte småbarn va?? När du får barn och ska gå och handla med dom så kom ihåg det här ögonblicket, då kommer du fatta hur dum din fråga är". Ibland säger jag bara "du om du ska kunna sälja något så måste du lära dig att känna LÄGET och just nu är det DÅLIGT". Telefonförsäljare brukar jag bli av med rätt snabbt genom att säga "jag är inte intresserad, tack" och lägga på.

    KRAMAR

    SvaraRadera
  4. När det gäller just mobiltfn försäljare säger jag till dem att jag har mobil genom jobbet och likaså maken. Har du barn undrar de då? Ja, men de är alldeles för små för mobiler. Visst blir man irriterad samtidigt som man vet att de gör sitt jobb.
    Ha det gott!

    SvaraRadera
  5. Haha :) Härligt och helt rätt! Jag blir tokig på försäljare som hoppar på en på stan (jag har bara mobil genom jobbet så jag brukar slänga iväg den infon med en gång i farten förbi dem). Hemma ringer försäljare stup i kvarten trots att vi är anslutna till Nix, men eftersom jag har F-skatt så rings det ändå. Brukar inte svara vid nr jag inte känner igen eller så svarar barnen och säger att mamma inte är hemma....nån gång har jag även varit barnvakt här i huset..:)

    SvaraRadera
  6. Underbart! Jag blir också skogstokig på de där telefonförsäljarna på stan. De är så fräcka. De går på barnen för att komma åt föräldrarna. Jag försöker att inte ens svara dem numera.

    SvaraRadera
  7. Finns det nåt värre än försäljare av den sorten?! Skulle vara dom som ringer då! Kram

    SvaraRadera
  8. Haha...på dem bara! ;-)


    Kraaaaaaaaam

    SvaraRadera
  9. Jag blev också stark påverkad och irriterad av uppringande säljare på de mest knasiga tider på dygnet.
    Men så ringde det en kille fr Telenor en kväll, jag tackade för hans samtal men meddelade även att nej tack vi är inte intresserade. Jag var troligtvis väldigt glad just den dagen, vilket var turligt...
    Det visade sig att han var en kompis till min dotter. Han och flera med honom jobbade extra där. Han berättade för dottern att jag var trevlig och att han var så tacksam över att jag behandlade honom med respekt.
    Jag har väl aldrig varit så glad över att jag inte fräste åt honom... hade skämt ögonen ur mig då. Vill man inte ha samtal så hjälper det att anmäla sitt nummer till Nix.
    Men att bli påhoppad av säljare på stan det står jag inte ut med, nej tack säger jag lite barskt och går vidare... då får ungarna säga vad de vill!!

    SvaraRadera