Hej då Emil!

Det finns inget humoristiskt, ironiskt eller roligt i en begravning och jag känner mig vilsen i mina ord.

Att begrava sitt barn måste vara bland det tyngsta en förälder kan utsättas för.
Det är inte så de ska vara, man ska ha dem med sig, hos sig hela livet.
Det är så det är tänkt och det var så jag kände idag.
Kyrkan var fullsatt, det var många som ville säga adjö.
Mest unga människor, alla mörkklädda – det var vackert.
Satt och tänkte på detta med klädseln.
Det blev så uppenbart, klart att det ska vara mörk klädsel, vi är alla här för att vi sörjer, saknar och vill hedra vår vän. Det är väl så självklart att klä sig i det finaste man har, i färgen som visar respekt, aktning men också sorg – svart.
Så vill jag ha det, högtidligt och med massor med vita blommor.
Blickade runt i kyrkan, såg förtvivlan, saknad och smärta, kände med dem, led med dem.
En del var kanske på begravning för första gången, många såg vilsna, osäkra och desorienterade ut. Vad gjorde de här?
De grät, en del tyst, andra högljutt, en del såg sammanbitna ut andra kramade om varandra, smekte varandra över kinden och allas tankar gick till Emil.
Mitt hjärta blödde, inte bara för Emil och hans familj utan även för de andra – alla dessa människor i början av sina liv som nu var tvungna att säga adjö till en jämnårig. Så fel, så dumt, så galet.
När det kommer till sorg är vi äldre mer beslutsamma, återhållsamma och koncentrerade, vi möter sorgen med vördnad och erfarenhet. De unga blir överrumplade, perplexa över känslan, chockade över livets vändningar. Deras sorg känns så mycket större så mycket mer öppen, sann och oskuldsfull.
Under Avskedstagandet fylldes kyrkorummet av tonerna av Metallicas ’Nothing else matters’, följt av ’Stairway to heaven’ och Stonesklassikern ’Angie’. Det var musik som i sammanhanget faktiskt kändes rätt, den kändes varm och skönt stämningsfull.

När vi klev ut ur kyrkan lös februarisolen blekt, lätta snöflingor lade sig som puder på marken. Tog ett djupt andetag.
Det var tungt, men ändå vackert.
Idag sa vi adjö till Emil - en glad, underbar kille.

Sköt om dig
/Carina
Stolt Lagledare Farsta IBK P-87