Fredag och träna?

Ni som följt mig ett tag känner redan till det.
För nytillkomna kan jag informera – jag hatar (även om ordet känns starkt) att träna.
Vet inte varför det har blivit så och tro mig, jag önskar att det inte var så. Och tro mig igen då jag säger att jag periodvis har försökt (försöker) att ändra på det.
Anledningen; jag gillar helt enkelt inte att svettas, har någon slags fobi mot det.
Folk må skräna om den fantastiska känslan som uppenbarar sig efteråt.
Okej, vet vad ni talar om men frågan är om den uppväger det obehag jag känner över en svettig kropp?
Man blir ful och luktar illa, lokalen stinker skunk och kläderna blir blöta och doftar urk.
Redan i omklädningsrummet uppenbarar sig min starka motvilja.
Varför i hela fridens namn ska alla träningskläder vara gjorda för kroppar som redan ser ut som Twiggykopior? (för er, en majoritet av mina läsare som inte vet vem Twiggy var kan jag berätta att hon var en extremt trådsmal supermodell på 70-talet). Allt, och menar då ALLT görs i obehagligt tajta material som smiter åt runt varenda kvadratmillimeter av min gräddfyllda kropp vilket gör att alla fettdepåer synligt exponeras. Är man hopplöst formlös är detta inte vad man vill se i de gigantiska väl utplacerade speglarna i träningslokalen.
Efter en stunds kämpande lyckas jag med konststycket att få på mig denna kroppsstrumpa till träningsdress, svettig som en travhäst - INNAN träningen ens har börjat.

Okej, kläderna på plats och träning igång.
Då uppenbarar sig alltid en smal, snygg, vältränad människa från Helvetet, jag ogillar starkt dessa perfekta personer som dessutom har mage (oftast extremt vältrimmad) att gapa om att ’kämpa och komma igen’.
Då blir jag ledsen, eller arg – allt beroende på dagsformen.
After avslutad självvald tortyr återstår den ultimata prövningen – att få av sig detta korvskinn till mundering.
Sen måste jag pusta och eftersvettas.
Därefter ska man duscha, vilket innefattar att blöta håret – man måste blöta håret!
Sen ska håret torkas och avslutningsvis ska man smörja in sig, klä på sig och ta sig hem.
Vips är detta 30-minutersträningspass uppe i en flera timmars förfarande. Minst.
Och skulle jag någon gång genomlida ett helt pass kan man sätta pengar på att jag får träningsvärk och inte kan röra mig på flera dagar.
Jag blir förpassad till att ligga hemma på schäslongen och äta choklad, känna mig eländig och älta att ’jag visste det, jag visste det’.
Därför gillar jag inte att träna.

Våga vägra väga
/Carina