Till mina Fredagsmailsfriends

’Hej, jag heter Carina och är en driven administratör’… ähh…
’Jag söker den av er utannonserade tjänsten som’… suck, trist…
’Är en positiv utåtriktat person som har lätt för att sätta sig in i nya arbetsuppgifter och situationer’… så himla käckt…
’Med rutin, plikttrogenhet, grundlighet och prestigelöshet är jag rätt kvinna för detta uppdrag’… host, host hyfsat pretantiöst…
’Passar för tjänsten då jag är noggrann, omsorgsfull och humoristisk’… hmpf, jorusåatteehh…
Gahhh !!! – Please ta mig ur detta arbetsökarträsk.
Ge mig ett trivsamt och välbetalt jobb nu. Pronto!
När jag är på det humöret känner jag att det är deras förlust när de inte ser min förträfflighet och inte min.
Sen blir man låg och känner sig värsta värdo. Ynklig.
Å så blir jag arg och irriterad.
För att återgå till ett lugnare sinneslag och återuppta evighetsjobbet med att söka jobb.

Imorgon börjar Perre jobba igen.
Vi har i år haft extremsen semester, eller i alla fall sen.. – en klar diss.
Höstig känsla, sommarfiken har börjat stänga, solen känns blekare och butikerna bjuder dunjackor.
En erfarenhet rikare gör att jag lugnt kan säga att ’mittensemester’ är att föredra.

Helgen då!
Kanske vankas det Samfällighetsskiva ikväll.
Vi får kanske långväga besök.
Vi ska kanske gratta svägerska Helena som fyller år (grattis, grattis i förskott).
Kanske får vi se sönerna – de älskade små liven.
Önskar dem inget hellre än allt gott och bra.
Om det nu innefattar att partaja och bränna cash så gör de det med den äran.
Någon ekonomisk uppfostran har jag uppenbarligen inte lyckats ge dem.
Fasiken.

Ett noggrant trevligt ynkligt
& prestigelöst Fredagsmail
/Carina