My love, my precious, my everything...

Det finns bara en sak i vårt hem som kan konkurrera med Perre om min totala uppmärksamhet (okej, kände att det blev fel direkt, två saker - datorn också).
Det finns bara en sak (okej, två) som kan få min odelade uppmärksamhet, som jag oavsett humör pysslar om, kolla status på i vått och torrt, ler när jag ser, matar med nyttigt pulver och lättsamt smeker över ryggen.
Yepp, tvättmaskinen – den älskade, den underbara, den vackra.
Husets viktigaste maskin.
Den som känner mig vet ABSOLUT vad jag talar om.
Ögonen blir blanka och det pirrar i kroppen.
Eeeelectroooohhhlux, känns nästan lite sexigt…

Dagen innan vi skulle på semester lade den gamla trotjänaren av.
Den bara vägrade jobba längre, den blinkade lite trött mot mig och trots lovord om mindre tvätt och mer mjukmedel bara nobbade den vidare engagemang..
Bara att inse, den var slut.
Det skar i mitt hjärta.
Perre som är en mycket förstående man förstod direkt dilemmat.
Han såg mina sorgsna hundögon och min darrande underläpp.
’Klart du ska få en ny gumman!’
Innan jag visste ordet av hade han åkt iväg och köpt en ny som skulle levereras tills vi kom hem.
Hemkomna hämtade bästa sonen Sebban den nya familjemedlemmen.
Han kopplade in och kliade den lite välkomnande under sköljmedelsluckan.
Under en vecka har den nu tjänat sitt nya hushåll.
Jag är full av beundran, den är så tyst, så snäll, så väldresserad.
Den berättar viktiga saker som tider och tvättmängd.
Den har på ett ypperligt sätt smält in i hemmet och hunnit ta hand om mina dyrbara OM-plagg, myst med mina koftor och rumlat runt med lakanen.
Jag är helt enkelt såld.

Tvättomaten
/Carina