CLE1960 - Instagram å jag liksom!

onsdag 10 november 2010

Shit de e onsdag!

Idag har jag gjort, hmm… låt mig tänka efter…
Jag har tammetusan inte gjort någonting alls – helt otroligt, ynkligt och bedrövligt, hade jag bara vetat bättre hade jag nog skämts nu. Massor.
Tid: 17:30
Plats: Soffan
Belysning: Dämpad med tända ljus
Klädsel: Morgonrock
Sällskap: Perre, Dessi och våra laptops.
Frukost: Naturell yoghurt, färska blåbär och paranötter
Lunch: Äggröra, bacon och grönsaker
Dagens diskussion: För ’hundrade gången’ – hur jädrans trivsamt vi har det hemma.

Allt underbart har ett slut, för min del börjar det dra ihop sig att åka in till söder och avnjuta lite komik.
Tackar ’bästabloggbaben’ Javabönan för reklamen jag fick hos henne.
Med tanke på hur nedrans svårflirtade folk och fä verkar vara är jag oerhört tacksam för all promotion jag kan få - tack för kaffet =)
Kvällens startfemma ser ut som lyder som följer:
PONTUS ENHÖRNING – Radio- och standuplegenden för många känd som ”Mr Comedy”
CILLA DOMSTAD – Parlamentet, Roast på Berns och mycket mycket mer
YVONNE JOHNSSON – Känd från TV3:s Comedy Fight Club och Gröna Lund
JANNE WESTERLUND – Humoristen från Hökarängen och drivkraften bakom Stockholm Live etc.

Har några fribiljetter till kvällen.
Känner du dig manad är det bara att slå en signal, 0709-940765.

Gääääsp
/Carina

Färgfunderingar

Vaknade (något som måste ses som positivt) men till skillnad från andra dagar var frågan som dök upp i mitt huvud, ’var tog brandgult och skärt vägen?’
Något märklig fråga kan man tycka.
När jag var liten sa man brandgult om orange och skärt om rosa. Det gör man inte längre.
Minns brandgult, färgen lät så mäktig, b r a n d g u l t - såg eldsflammor som slickade sig upp mot skyn, det var en vacker färg.
Att uttrycket skärt har ersatts av rosa känns på något sätt mer logiskt.
Sen har vi violett, säg det högt V I O L E T T – häftigt ord och läcker färg, föredrar när den går åt purpurhållet. Den ljusare nyansen av violett blir mer syren, fast syren låter som siren och det låter högt. Det är Inte kul.
Från 80-talet minns jag neongrönt, neongult och neonrosa – fasansfulla färger. Allesamman. Sträcker på ryggen och basunerar ut att jag endast använde dessa ’vägverksanpassade’ färger på accessoarer i form av halsband, sjalar och örhängen (nog så anskrämligt). Min fåfänga förbjöd mig (redan då) att använda hysteriska kulörer under den rådande discovågenm däremot anammade jag axelvaddar. Till 100%. Har man begåvats med flaskhalsaxlar är detta en utmärkt billig variant av axelprotes.
Nu gillar jag den smått diffusa tonen som på Odd Mollyspråk heter ’Almost black’.
Visst är den helt genialiskt, inte grå inte svart utan bara nästan svart.
Det är tammetusan så bra at jag skulle kunnat komma på den själv =)

Dansar i neon
/Carina


Året var 1985!

tisdag 9 november 2010

Förmaning

Det sista Perre sa till mig innan han med vinterdäcksprydd bil åkte till jobbet var att ’håll dig hemma nu, ge dig inte ut på vägarna’ – självklart svarade jag :)
Men ni vet hur det är… man har paket att hämta från Ellos mat som ska handlas och hund som måste luftas (Dessi gillar att åka bil. Mycket!?!).
’Vad tusan, sååå jädra halt kan det väl ändå inte vara, visst jag har sommardäck men de är toppenbra, nästan nya’
Kan bara konstatera att det var halt. Jättehalt.
På väg till bilen druttade jag på ändan två gånger (vi pratar inte stiletter utan UGG´s på fötterna). Det borde varit en vink om att INTE ge sig ut med bilen.
Jag kan vara fånigt envis.
Nu är jag hemma igen. Med en massa kassar. Både jag, bil och hund är helskinnade.
Men det var halt. Ruskigt halt.

Imorgon är det dags att skratta gott på Go Bananas Comedy Klubb igen.
Onsdagen bjuder på legenden inom radio och standup PONTUS ENHÖRNING.
Vi har även tjejen som har gjort raketkarriär det senaste året CILLA DOMSTAD och den småländska humorpärlan YVONNE JOHNSSON.
Avslutningsvis hackspetten från Hökarängen JANNE WESTERLUND.
Konferencier även denna vecka är SVENNE BRUNDIN.

Något moddig
/Carina

Ovationer

Lite hyllningar är väl aldrig fel!
Börjar med mamma som jag igår körde hem ’lugnt och säkert’ från Danderyds Sjukhus.
Efter hennes knäledsoperation (som gick bra) kommer hon vara konvalescent under 6-8 veckor – misstänker att hon kommer bosätta sig hos oss. Ett tag. Vilket vi tycker är mycket trevligt. (nix, ingen ironi där - det ÄR kul).

Idag firar vi Perres pappa Rolf som nått den aktningsvärda åldern av 75 år.
Han är inte mycket för att fira. Den där Rolf.
Present är därför skickad. Till Dalsland, de bor där (nähä...)
Presenten är dessutom till både han och fru. Hon blir 70 i april.
Vi gillar att å andra sidan att fira.
Man måste ta tillfället i akt, liksom. Dalsland eller ej.
Och skumpa är gott, man blir glad.
Grattis Rolf!


Sen firar jag ER, mina coola läsare.
Tack för den enorma respons som dök upp på bloggen efter gårdagens inlägg om vart man ska droppa sina kommentarer. Jesickens vad roligt.
Efter publicering av detta inlägg kommer jag personligen svara samtliga kommenterare, antingen i respektive blogg eller i bloggen – om tid gives kommer jag även besöka okommenterade bloggar och kanske kommentera. Först. Jag är inte den som är den, nixpix…
Det är så härligt när jag upptäcker hur stjärnklara svar och analyser jag ger. Det känns sunt att vara så tydlig mot sin omgivning, att vara förstådd, skarp och redig i sina svar.
OM det är någon som trots min uppenbara begriplighet ändå inte förstår kan jag tipsa om att slå upp ordet ironi i ordboken. Det kanske löser ett å annat.
Sen firar jag vädret.
INGEN kan väl ha missat SMHI:s klass 2 varning och än färre kan ha missat att när det vankas väder så vankar Carina ut.
På med regnställ. No Molly today. Storm here I come
Om det är någon som av en händelse undrar vad Perre jobbar med så kan ni kika här (det är inte han på bilden men stolen bakom är hans).
Och om det är någon som undrar över ’vem har skrivit det tjusiga kortet till Perres pappa’, så kan jag upplysa om det är jag.
Alla dessa värdelösa talanger som inte kan uppskattas av andra än mig själv, Begravningsbyråer och vänner när de behöver hjälp med födelsedagskorten.
Sökes: Arbetsgivare som är i behov av en något pedantiskt lagd kalligrafikunnig medelålders hundälskande kvinna med en fäbless för shopping, god mat och gillar möjligheterna med internet, okej?

Tjoohooo
/Carina

måndag 8 november 2010

Kommentera inlägg

Hmm, hur tusan kommenterar man kommentarer på bloggen bäst???
Har provat alla möjliga olika varianter.
En del svarar konsekvent på en kommentar skriven i sitt kommentarsfält i kommentarsfältet (ja, ni hängde med där va :) )
Själv sprider jag komplimanger, glåpord och hövligheter hej vilt omkring mig och måste erkänna att jag inte alltid kommer ihåg vart och hos vem jag har ställt mina frågor, vilket i sin tur gör det rätt meningslöst att ställa dem då man inte kommer ihåg att se svaren och svarsställaren svarar utan mening – solklart eller nattsvart, beroende på hur man ser det!
I vissa bloggverktyg kan man markera om man vill se uppföljningskommentarer. Det är bra.
Sedan en tid tillbaka har jag ändrat taktik. Enligt mig till det bättre. För alla.
Alla kommentarer skrivna av någon med egen blogg besvaras på dennes blogg, detta blir lite av en winwinsituation.
Denne får en extra besökare, svar på sin fråga och jag blir uppdaterad på det senaste. Helt suveränt.
Svårare blir det när besökaren inte har någon egen sida. Då försöker jag svara i kommentarsfältet vilket leder till att det kan se något märkligt ut för en ny besökare ’hmm, har hon bara svarat på två av de fem kommentarer hon fått – skum människa…’
Alla bloggare vet att det är VIKTIGT (å kul) att få cred för sina skrivna ord.
Har förstått att vissa endast lägger en kommentar om JAG har skrivit hos dem. Först.
Vad är det för fjanterier ?!?
Sprid era komplimanger, smicker (med reservation för överdrivet lismande som jag är extremt allergisk mot, det yttrar sig i exceptionell klåda, stora utslag och svåra glåpord), synpunkter och glädje över bloggvärlden oavsett om bloggaren besöker dig/mig eller ej.

Betraktaren
/Carina
P.s
Jag och min nya ’vad-den-nu-heter’ tillsammans med en rosa fin, men sticksig tröja ’vad-den-nu-heter’.


söndag 7 november 2010

I våra minnen

Det ska vara kul att läsa min blogg.
Det finns så mycket elände på jorden vi behöver inte inte läsa om det... hela tiden.
Gillar att framkalla ett leende men inläggen får även gärna ge tid till eftertanke. När så är läge.
Det här är ett sådant inlägg. Faktiskt.
Igår, tillsammans med halva Svenska folket besökte vi våra nära och kära som inte längre är med oss.
Att ens komma in på Skogskyrkogården var lite av armbågarnas kamp, jag har aldrig under mitt vuxna liv sett så många människor på en kyrkogård. Någonsin.
Hade jag inte vetat bättre skulle jag kallat det för ’folkfest’ (korvgubbar i mängder) eller möjligen ’själavandring’ då det var kö upp till minneslunden.
Där tände vi tre ljus.
Till min morfar.
Morfar gick bort när jag var nio, Morfar luktade cigarrill och älskade att läsa bibeln för mig och så ville han lära mig italienska. Som var såå trist, då.

Till min mormor.
Morris, bästa Morris – världens snällaste mormor som alltid liksom bara fanns där. Alltid.
Till min Farmor.
Farris som bodde på söder, bjöd på fiskbullar i hummersås, pepparkakor och kavring. Vi åkte spårvagn till Skansen, Waxholmsbåt i Skärgården och promenerade genom stan.
Nästa anhalt var Bollmora Kyrkogård.
Här tände vi två ljus
Perres morfar Hans.
Jag fick aldrig nöjet att träffa honom men han lär ha vart en bestämd och rättvis man med stort hjärta.

Perres mormor Ragnhild.
En härlig kvinna full med humor, alltid nära till skratt och med två rävar bakom varje öra.

Kvällen avslutades i Huddinge, St: Botvids minneslund.
Där är så vackert. Där väcks alltid en massa tankar. Och känslor.
Vi tände två ljus, ett var till våra små söner.
Per Jonathan, född 18 december 1998 i vecka 25 – lite för liten, mycket älskad, mycket saknad
Erik Theodor, född 10 juni 2001 i vecka 24 – lite för liten, mycket älskad, mycket saknad

Det var inte meningen att ni skulle vara med oss här på jorden.
Men ni finns alltid hos oss. I våra tankar. För alltid.


Vi ses i Nangijala
Carina
& Perre

Häxbrygd!

Som släktens självklara Familjen Addams var det givet att bjuda in tilll Halloweenmiddag (ja, Jag vet att detta borde ha skett förra helgen… men vem har sagt att Familjen Addams är perfekt???)
Häxa eller troll, troll eller häxa eller varför inte monster, för ett par av valen behövdes inte sen någon särskild utstyrsel hehe…
Pumpa inköpt, som jag inte ens hann skära till. Typiskt.
Maten blev å andra sida superb och alla åt och drack och drack och åt tills någon form av paltkoma infann sig (synd var att mamsen inte kunde närvara då hon låg på Danderyds sjukhus med benet i bandage efter en stor knäledsoperation).
Utav åtta möjliga somnade tre in som heffaklumpar i den stora soffan, där drogs det stockar och välmående suckar ljöd tills klockan slog tolv. När timmen var slagen var också maten smält så pass att koman bröts och gästerna på egen hand kunde ta sig hem till sina slott och kojor igen.
Själv är jag fortfarande mätt. Proppmätt!

Three switched witches watch three Swatch watch switches.
Which switched witch watch which Swatch watch switch?

/Carina





fredag 5 november 2010

Tusan så trevligt

Hon är väl en sjujädrars trevlig tjej - den där Linda.
Jag är mycket glad över att fått lära känna henne. Mycket glad.
Efter en från min sida något förvirrad vägbeskrivning plockade jag upp mor och dotter vid Slussen.
Därefter drog vi till Fredhäll och lämnade vovvan (alltså vår hund Dessi, inte Lindas dotter Moa) hos min svärmor (stort tack för hjälpen Gurli).
Då de långväga resenärerna var hungriga parkerade vi vid Västermalmsgallerian som både erbjuder spännande butiker (en OM) och några hyfsade lunchställen.
Mätt i magen och några shoppingkassar senare åkte vi ut till Barkarby Outlet.
Inte helt oväntat var där varken svinbilligt eller fanns ett makalöst utbud.
Mina gäster hittade ändock ett å annat plagg till schyssta priser som fick följa med hem till Lindesberg, misstänker att dessa kommer att presenteras på Lindas egen blogg.
Själv knaprar jag för närvarande på dörrkarmarna så shopping är det som jag minst borde ägna mig åt, men när jag hittade en underklänning med outletpriset 540:- minus 30% så kände jag ändå att jag bara inte kunde lämna den åt sitt öde utan förbarmade mig över den. Jag var liksom bara tvungen.
Det blev en lång härlig pratstund i Stockholmsköer innan jag i god tid kunde överlämna dem i Cityterminalens händer.
Ni (både du och den väluppfostrade goa Moa) är varmt välkomna tillbaka. När som helst.
Som sagt, hon är en sjujädrars trevlig tjej – den där Linda.

Linda forever
/Carina



Jag tycker att...

Jag tycker att det är viktigt att säga vad man tycker.
Men att stå för sina tankar behöver nödvändigtvis inte betyda att man måste delge ’alla’ sin åsikt. Hela tiden!
Jag är emellanåt rätt frispråkig och kan ibland i min iver över att förmedla vad jag anser och tänker gå till överdrift. Jag vet.
Det händer till och med att när jag säger det jag tänker så märker jag att jag inte alltid tycker så – märkliga jag…
Det här gör att jag ibland sätter mig själv i småknepiga lätt prekära situationer och allt som ofta får stå med mössan i hand och be om ursäkt för att jag tyckte att jag tänkte så rätt fast när det kom ut så blev det så fel, suckarnas suck…

I veckan har jag återupptagit mitt jobbsökeri (som om jag någonsin hade slutat?) börjar inse att jag inte är någon storsäljare (som om jag någonsin har trott det?).
Min jobbcoach har hjälpt mig att skapa ett nytt säljande CV, det kommer att göra susen. Absolut.
Här framstår jag i en strålande dager och det är svårt att förstå att en sådan extraordinär superb person som jag är utan fast tillhåll (om man nu inte räknar divanen i vardagsrummet som ’fast tillhåll’?).
Ett annat lockbete jag kan dra fram ur Odd Mollyärmen (förutsatt att jag kommer på intervju) är att jag numera har rätt till något som heter ’Nystartsbidrag’- ett helt fantastiskt erbjudande som ’ingen’ arbetsgivare kommer att kunna tacka nej till. Ever.
Det betyder att arbetsgivaren under mina första 12 månader som anställd får ett bidrag på 62% - japp ni läste rätt, ’de’ behöver alltså endast betala 38% av min lön, gissa en som kommer kräva en rejäl slant i månadsunderhåll (om jag då får jobb, förstås) hehe…

Ikväll ska vi ha en eftersläntrande Halloweenmiddag, Brorsan & Co + Gurli & Co – det ska bli kul, läskigt kul mohahaaaaa….
Mamma opererade knät igår och ligger på Danderyd, hon mår bra – får MMS:a henne bilder under kvällen =)
I helgen ska också ut och tända ljus hos våra kära och saknade.
Sebban ska visst på ’sån där’ stor technofest i helgen (igen) – denna gång i Linköping (tror jag???)
Leopold meddelade att han någon gång, ungefär varje skottår läser min blogg – stort, hedrad, kul (tror dock att han tog fel på skottår och kvartal, men de e helt ok ;)

Helgonet
/Carina

torsdag 4 november 2010

Sjukt roligt =)

Ann Westin, jag säger bara Ann Westin – nu pratar vi stand up!

Kan lägga ännu en lyckad Go Bananaskväll bakom mig, något färre folk än förra onsdagen men en fantastisk publik såg till att hålla stämningen hög.
Min favvo MC, Martin Lagos hade lyckats bli dubbelbokad så Svenne Brundin fick ta över konfrancierskepsen.
Han inledde med att presentera Mr. Jari Ruotsalainen direkt från Silja Line.
Janne W gör sitt finska alterego på ett lysande osmakligt sätt, det är inte för intet som den stökige, smått otrevlige och dryge finnen går hem hos publiken.
Nästa gäst var den något mer lågmälde, genialiske och väluppfostrande Soran Ismail, jag gillar honom – man kan helt enkelt inte låta bli att gilla honom, en nedrans trevlig kille.
Kvällens höjdpunkt, aftonens klimax, worth waiting for – Ann Westin
Jädrars vilken go människa. Alla kategorier!
Så rolig så jag kom på mig själv skrattades ohämmat högt å de ska gudarna veta inte sker varje vecka. Ser henne gärna flera gånger om, typ varje vecka.
Några fler som härligt nog skrattade högt var vännerna Anders och min namne Carina – kul att ni kom, ni är hjärtligt välkomna att höja stämningen fler gånger =)

Nej, gott folk, nu ska jag göra stan osäker med några kära vänner, eller nja. En kär vän med ung dotter.
Bästa tjejen Lindesbergsdamen Linda – har lovat att lotsa henne till huvudstadens något bleka motsvarighet till västkustpärlan Freeport dvs. Barkarby Outlet.
Kanske inte det mest glamourösa stället att visa turister till, med ett perfekt sätt att förena nytta med nöje på!


Värdinnan
/Carina
P.s Kära alla – sorry för mina bristande kommentarer de senaste dagarna, den där nedrans tidtjuven har varit i farten igen.
Tar tillfället i akt att tacka för de som lämnat några värmande hos mig. Kram.





onsdag 3 november 2010

Ständigt denna sista minut..

Varför är jag där. Hela tiden?
Har i stort sett haft hela dagen på mig att göra mig iordning (nu tar det förvisso ganska lång tid att tvätta frisyren och justera trolldragen) men en hel dag är faktiskt även i mina mått väl tilltagen tid.
Har (förutom min egen behandling) skurat badrum, varit och hämtat ett Mollypaket (now we talking, återkommer om det) och handlat middagsmat – middagen är numera intagen och uppäten.
Perre ligger fortsatt som en ambivalent sjöko på soffan och vet inte om han ska följa med ikväll eller ej, tråkverner…
Jag sitter och bloggar fast tiden är knapp, ska vara där typ sju, någon som känner igen syndromet???
Näe, dags att sätta kroppen i vaggning, ska bara hänga tvätt först, 'för jag har ju hur mycket tid som helst'. NOT!
Nu iväg till söders höjder och avnjuta dåliga vitsar och plumpa skämt – livet är väl ändå rätt härligt ;)

Livsnjutaren
/Carina

Traderaupprop!

Som skapare av Bluffbloggen (som jag för övrigt gärna vill slå ett slag för – håll med om att tanken är förbaskat bra, alla kopiesäljare uthängda på ett å samma ställe)
Eftersom jag är en erkänd motståndare till kopior, bluffbudsnick och ’säljes med Odd Mollypåse’ (den sistnämnda pinsamt irriterande)så hänger jag självklart per omgående, omedelbart bums ’right on target’ på Sanni Honey Bus uppmaning att Odd Molly fans landet runt ska hjälps åt att sanera Tradera.
Bort med alla uppenbara kopiesäljare, förbud alla fåniga annonser om att påsar medföljer (seriöst, finns det någon i denna värld som köper en HM-klänning pga att man får med en bättre begagnad genomskinlig plastpåse med Odd Mollylogga på – jag bara undrar???)
Jag skickar gärna budskapet vidare till alla andra läsare, köpare och spekulanter av Odd Molly och andra märkesvaror.
Har du liksom jag också fått nog av falska original och dåliga kopior som utan moral och etik snurrar på Tradera så kika på hennes inlägg här.
Mina damer och herrar – upp till kamp!.
När vi är inne på ämnet Tradera behöver jag lite vägledning i en moralisk fråga.
I jakten på nytt har jag sålt av några plagg bla. en Lovely Knit i bomull och färgen ljusrosa.
Sålde den då jag endast använt den vid ett par tillfällen samt att armarna var väldigt långa (ja, jag har korta armar en del Troll har det. Faktiskt!).
Det här var kofta nummer två i exakt samma modell som varit i min ägo(den första såldes, ångrade mig å köpte ny) då båda har varit betydligt mer ’sladdriga’ i modellen än mina andra och ganska bleka i tyget har jag tolkat detta som om att just denna kollektion/modell var det (någon som kan bekräfta?)
I annonsen skrev jag därför följande, varken mer eller mindre:
”Plagget är använt och tvättat inför försäljningen.
Koftan är för mig något långt i armarna.”
Fick igår ett mail från köparen med följande text ’ Fick tröjan idag..är nöjd men tyckte den var mer "välanvänd" än vad som framkom i beskrivningen..finns det något du kan göra på priset tror du?’
Hmm, den är inte särskilt välanvänd. Av mig. Den är i exakt samma skick som jag köpte den – det säger förvisso inte mer än att den var ’välanvänd’ då den anlände till mig i våras.
En möjligen befogad fråga av köparen, men vad gör man som säljare?
Köper man i befintligt skick?
Ska man återge pengar i good will syfte?
Vad hade ni gjort???

Rådvill
/Carina

Sökte genom hela datorn och hittar inte ens en bild med mig bärandes den :(

tisdag 2 november 2010

VIP Biljetter!!!

Tillsammans med Bokastandup.se och Helenes Krog har jag ännu en gång nöjet att presentera, GO BANANAS COMEDY KLUBB!
Denna gång drar vi till med följande fantastiska komiker.
Direkt från psykvård och sjukvård via Norra Brunn har vi Sveriges roligaste kvinna ANN WESTIN. Vidare presenterar vi kurden som var Sveriges yngste debutant i Parlamentet, nu på Sverigeturné SORAN ISMAIL. Lokalerna gästas också av internationellt finbesök, den finske labile, instabile komikern JARI RUOTSALAINEN. Samt avslutningsvis juristen som bytte lagar och förordningar till standupscenen SVENNE BRUNDIN.
Kvällens MC (det betyder konferencier) är the one and only MARTIN LAGOS.

Line up:
ANN WESTIN – Utsedd till Sveriges roligaste kvinna två år i rad.
SORAN ISMAIL – Parlamentet, Roast på Berns och mycket mer.
SVENNE BRUNDIN – Känd från Stockholm Live, Norra Brunn, Gröna Lund m.m.
JARI RUOTSALAINEN – Show i Las Vegas och mycket 'nära vän' med Janne W.
MC: MARTIN LAGOS – Sveriges absolut roligaste halvchilenare (den övre halvan).

SENASTE NYTT!!!
Fick besked om extra tilldelning av VIP-biljetter
Hör av DIG till mig per omgående 0709-940765
Showtime kl 20:00 på Helenes Krog Mariatorget.

Fixaren
/Carina

måndag 1 november 2010

Ullared

Här om kvällen gick säsongens sista avsnitt av Ullared - jag bara älskar fenomenet Ullared.
Det är måhända inte programmet för evolutionsgenetiker, kärnfysiker eller litteraturakademiker men det är en underbar skildring över hur vi vanliga tvåbenta varelser är och beter oss, vad vi älskar och vad vi gillar.
Det som slår mig varje gång jag sett programmet är med vilken värme som intervjuvarna ställer sina frågor – nää säger du, det är ju bara sååå pinsamt!!!
Nix pix och nej, titta igen och lyssna – frågorna är ställda med respekt och hänsyn, de intervjuade är normala människor precis som folk är mest, här är de dessutom nyktra (till skillnad från andra såpor), i blandade åldrar (till skillnad från andra såpor) och gillar att bjuda på sig själva (som i de flesta såpor). Majoriteten är inga glassiga storstadsbor utan landsortsfolk med härliga dialekter och som ser denna tripp till landets shoppingmecka som ett rent och sant nöje (även om en å annan make hävdar motsatsen).
Ullared vänder sig inte till Odd Molly köparna eller Stureplansprofilerna (min högst egna och sannolikt sanna teori), många verkar tycka det är så skämmigt att de hellre ljuger eller nämner det i samma mening som ’följde med kompis’ , ’var bara tvungen att se det med egna ögon’ eller åker dit och sedan 'spyr galla över företeelsen' märkligt.
Alla våra år i Varberg till trots har vi inte besökt orten mer än 4-5 gånger, men nu är jag såld och kan inte tänka mig en sommar utan en rejäl Ge-Kåsvända (numera är dessutom hela området en stor köpstad med flera schyssta outlets).
I somras passade jag på att samspråka med några inom personalstyrkan (för övrigt härliga människor).
Först och främst ville de klargöra att det var högst frivilligt att synas i bild och de var otroligt glada över att deras ’varuhus’ mitt i den Halländska myllan fått sådan uppmärksamhet. De jag pratade med var vanligt arbetande folk som stod med fötterna på jorden, de var väl medvetna om sina minuter i rampljuset och njöt till fullo av sin tillfälliga stjärnglans, den allmänna uppfattningen var också att ’tv-spektaklet’ går över men varuhuset består.
Så Ullared är inte en pinsam såpa utan en fantastisk nutidsskildring (säger förvisso rätt mycket om min egen litterära nivå).
Alla kan förstås inte älska företeelsen Ullared, men bara så ni vet - man behöver inte vara nördig och från Säffle för att ’go crayzy’ bland hyllorna.
Och oavsett ståndpunkt i denna shopoholicfråga bör man ha en förståelse och respekt för dem som lever med Ullared och för Ullared.

Ullared forever
/Ulla-Carina

söndag 31 oktober 2010

Mi and my seck

Efter närmare två bloggfria dagar är det dags att blåsa liv i liket.
Igår var det match i Borgen – min (o)vana trogen var jag självfallet på plats och skötte spakarna i secket.
Mina favvodomare blåste i pipan då Sharksens herrar mötte Uppsala killarna från Livets Ord.
Matchen var välspelad och ut Farstaögon en målmässig succé.
Satt som vanligt djupt koncentrerad och hade stenkoll på sekretariatet (tidtagarna undantagna), men några existentiella frågor dök ändå upp.
Till exempel var det deras herrlag eller 'herre'laget vi mötte?
På deras hemmamatcher betalar man kollekt istället för entré?
I pauserna serverar de en slurk rött och en oblat då?
Broderar åskådarna 'kors'stygn medan de ber om hjälp från högre makter ?
En av spelarna blev utvisad ett par gånger, undrar vad fadern och sonen sa om det?
När deras damlag spelar har de underbyxor eller 'tro'sor på sig?
När laget vinner och partajar loss har de då 'kors'fest?
Eller när det går riktigt illa, går det då helt 'fan'tastiskt?
Näe, man vet inte riktigt vad man ska tro?

Men för guds skull Carina, du är ju helt ’hopp’lös - hur gick det i matchen?
Jo enligt mina siffror, sett lite från ovan vann ’vi’ med behagliga 10-4.
Kanske hade motståndarna ett ’kris’tendomssnack efteråt.

I all välmening
Amen
/Carina

fredag 29 oktober 2010

Arbetssam fredag

Vilken härlig strålande fredag!
En sån här solig höstdag triggas våra sinnen igång på olika saker, Perre valde att bege sig ut på en ’sista’ mctur för säsongen (jag tror det när jag ser hojarna inlåsta med trippla lås nytvättade, nyservade och överdragna med mystäcken).
Alla ’normalfungerande’ människor hade sannolikt packat matsäcken och givit sig ut i skog och mark, men inte jag.
På någon ’Carinatypisk’ omvänd logik lockas jag av att dra igång någon form av inomhusprojekt när solen skiner.
Som idag – en total garderobsrensning, dammsugning av sängar och soffor, å en underbar känsla väcks.
Och som den vän av ’fascistordning’ jag är passades det även på att städa skrivbord och lådor.
Jösses hade det inte varit för min släktforskning är jag tämligen säker på att där funnits några tyska kopplingar för jag börjar ana att parollen, "Arbeit macht frei" är en hyllning till min mer arbetsamma sida (OBS, vill verkligen förtydliga att jag på intet sätt står för vad dessa ord innebar under 2:a världskriget – men det hoppas jag att ni fattar).
Jag är dessutom svag för uniformer (hehe), BMW och Tomten (han lär ju vara därifrån), däremot går öl, hockeyfrillor och tysk techno bort.
Imorgon lördag är det städdag i området, en trevlig företeelse som engagerar de flesta.
Själv ska jag som av en händelse sitta i secket i Farstahallen, nedrans ’otur’.
Herrarna (för den oinsatte Farsta IBK) ska möta Livets Ord IF, ja de e sant, Livets Ord har tydligen på något märkligt sätt lyckats få ihop så pass många skickliga innebandyspelare att man platsar i Div.1. Som kuriosa kan tilläggas att laget kommer från Uppsala och där finns redan en hel drös med storklubbar på hög nivå – herrejisses (eller vad som passar just i detta sammanhang).
Å apropå arbete går jobbet med mitt egna företag trögt, så-inåt-helsike-trögt – så nu vet ni det :(
Träffade min jobbcoach i veckan, en mycket trevlig, optimistisk och bra människa – cred för att hon fortsatt tror på mig (eller om det ingår i jobbet ?!?)!
Sebban knäppte iväg lyan i veckan, tusan vad roligt – kram för det :)
Loppan har jag pratat i telefon med - ja, det var jag som ringde.
Vad han skulle göra i helgen?, det hade han ingen aning om.

Arbeit bietet eine tabula rasa
/Carina

torsdag 28 oktober 2010

I området...

…där vi bor finns en riktig gringumma.
En rejäl ragata som gör vad hon kan får att sprida olust omkring sig.
Hon är så tråkig att mjölken surnar i kylen när hon går förbi, hon dricker säkert citronte till frukost, käkar taggtråd till lunch och små barn till middag. Är hon sugen på något till kaffe sätter jag pengar på att det blir bittermandel.
Egentligen tycker jag lite synd om henne, fy fabian vad trist liv man lever om man har sådant behov att ständigt vara otrevlig mot andra.
Här om veckan var jag runt och satte upp tjusiga affischer om Go Bananas i Stockholms södra förorter bl.a. satte jag upp en på den stora informationstavla som finns vid vår busshållplats – en person såg mig, en person.
Nu är just denna affisch bortriven, just denna… alla andra sitter vackert kvar men ’min’ affisch är borta, jag säger inte att jag vet vem som tagit ner den… men ’host host’, jag har mina aningar.

Härligt med folk med humor!
/Carina

Idag trött!

Det var verkligen jätteroligt att ha ett 12 man starkt bord bakom sig.Så, ännu en Go Bananas att lägga bakom sig.
I ärlighetens namn känns den äldre generationen ibland lite mer svårflirtad men glädjande kunde jag faktiskt ana lite fniss, skratt och emellanåt till och med några härliga gapflabb från ’mina’ gäster.
Helenes Krog var fullstatt, sånt gillar vi – maten serverades som vanligt på gigantiska fat, sånt gillar vi också.
Kvällens konferencier Svenne Brundin inledde, därefter tog Janne W över och första akten avslutades med Jakob Öqvist – utav kvällens aktörer var det nog Jakob som fick mest applåder från mitt bord, han e rolig, sånt gillar vi.
I andra akten var det dags före den otroligt trevlige och sympatiske Clayton Fletcher, det var inte svårt att fatta varför han är klubbkungen på Manhattan.
Den som sydde ihop kvällen var Thomas Järvheden (mannen med gitarren), en något trevande början som mynnade (möjligen nynnade) ut i en härlig avslutning.
Kom inte i säng förens närmare 01.00.
Då jag var sen igår (nähä… det händer ju nästan aldrig) tog jag bilen och var därför ’tvungen’ att pressa mig upp i morse för att åka med Perre in till stan och hämta hem min lilla bil.
Väl hemma kunde jag slockna om på soffan, värre var det för Perko som skulle ha utbildning hela dagen.

Trött
men lite lyxig

/Carina







onsdag 27 oktober 2010

I am on my way...

Att onsdagarna går i humors tecken vet ni ju vid det här laget!
Ikväll blir det lite extra kul (i alla fall för mig) då jag har ett bord för 12 – det är Gurli och co plus min mamma och co (i detta co inkluderas jag själv & co)
Kvällens första gästkomiker kommer direkt från New York, USA, klubbkungen CLAYTON FLETCHER.
Vi kommer också få njuta av fantastiskt rolige THOMAS JÄRVHEDEN som är aktuell med sin nya CD och turné ”Från Big Bang till Happy Ending”.
På scenen även JAKOB ÖQVIST känd från: Vakna med the Voice, Stockholm Live och nu senaste i Idols eftersnack.
Den här veckan vågar jag lämna skrattgaranti - om DU inte skrattar lovar jag att fixa en enkel resa till Polen ;)

Startfältet ser således ut på följande sätt:
CLAYTON FLETCHER – Jay Lenos favoritkomiker
THOMAS JÄRVHEDEN – Grillad, Raw, Extra Extra, Comedy Fight Club och Bobster
JAKOB ÖQVIST – TV4 Idol, Vakna med the Voice och ”Posh Spice”
JANNE WESTERLUND – Stjärnan från Hökarängen
Som konferencier ser vi:
SVENNE BRUNDIN – Juristen som blev rolig.

Showtime, som vanligt kl 20:00 på Helenes Krog Mariatorget
- kom dit vettja!
På G
/Carina

Lite mera kaffe...

Sitter här och slurpar i mig dagens tredje balja kaffe, jag älskar stora maffiga muggar med hälften kaffe hälften minimjölk (noga det där) kaffet får gärna vara smaksatt med vanilj eller hasselnöt, mums…
Som den credkrävande individ jag erkänner att jag är absorberar jag för stunden i mig varenda liten stavelse som goa härliga Javabönan skrev i sin blogg igår.
Ett av ämnena vi avhandlade när hon var här var faktiskt just behovet av bekräftelse, hon sa att hennes behov inte var så stort, jag sa att mitt behov (beroende på ämne) var gigantiskt (hmm, vänta nu… de var väl inte de orden som föranledde inlägget?!?) – hur som helst vill jag tacka ’el masse’ och skickar en javadoftande cyberkram till henne.
Å apropå Maria hade hon med sig dottern Esmeralda (så väldans vackert namn, jag hade för övrigt en faster som hette så).
Vårt första möte var som bekant i Solna centrum, jag studsade fram som en berusad guttaperkaboll och sa ’surprice’, Esmeralda tittade upp från sitt långa ostyriga hår, kikade på mig under lugg och sa ’Mamma sa att du skulle se ut som ett troll!’
He he, vad svarar man på det?
’Jaaa, men tycker du inte att jag ser ut som ett troll då?’
Esmeralda mätte mig med blicken, tänkte något och svarade ’nej, inte som ett riktigt’.
Nu kan man undra vad den gode mamman hade dragit för spökhistorier för den lilla dottern, och att inte se ut som ett riktigt troll tar jag i sammanhanget som en komplimang – för hua vad hemskt att skrämma slag på barn (vilket jag iofs (hehe) emellanåt faktiskt gör genom mitt barska sätt).
Väl hemma och avklarad lunch kunde jag inte låta bli ungens underbara långa hårman och sa så där som man brukar, ’åhh vilket fint hår du har, och vad långt det är’ (ett konstaterande som till ock med ett barn inser är rätt självklart), ja säger den unga ’det går ända ner till arslet’ (på bred dalmål).
Hmm, jag rättar förstås henne genom att i vänlig ton säga, ’du menar ner på rumpan’.
Hon tittar upp på mig, väger mig igen med blicken och säger ’Nej, jag menar arslet!’

Hur man än vänder sig har man ändan bak
/Carina