Arbetsförmedlingen Part Two

För ett antal veckor sedan gjorde jag som bekant min Arbetsförmedlingsdebut.
Kände det liksom på mig, (eller om det var på ÅsaGåsas inrådan) – hur som helst sa min magkänsla mig att det nog var dags att besöka denna tunggrodda arbetsfördelningsinstans igen. Sommartider i all ära men det har gått liiite väl lång tid utan att jag har fått någon slags signal om att jag ’finns’.
Det var med vånda jag var där första gången, skrev in mig men tydligen fullföljdes aldrig processen - jag blev aldrig korrekt registrerad, vilket jag, tills idag inte hade en aning om.
Lyckliga jag lufsade runt hemma i trädgården, förnöjd över att ha skött alla mina åtaganden som det innebär att bli arbetslös.
Mycket förlägen stod jag i denna färglösa lokal med två ’villiga’ arbetsförmedlare framför mig, de lyssnade på min belägenhet om att jag faktiskt hade varit där den 8 juli för att, vad jag trodde skriva och registrera mig.
Den ene av dessa två arbetsförmedlare var mer än lovligt flirtig av sig, kommentarer som ’Tjena kakan, står du här å smular’ eller ’VAA, är du född -60, hade satt en årslön på -70’ – droppades. Jag tittade förvirrad mig omkring, dolda kameran, Ålandsbåt vad är detta?
Som väl var fanns det en notering om att jag hade varit på plats den dag som jag bedyrade att jag varit där samt att jag mindes vilka jag träffat.
Så – tack och lov, det gick att lösa.
Hade varit oerhört tungt att missa 5 veckors A-kassa för att jag hade varit så slarvig, okunnig, nonchalant...
Får väl ändå tillägna något slags plus till Arbetsförmedlingen över det trevlig (!?!) bemötande jag fick idag, he he...