Let me introduce - BluffBloggen

Nu är den klar ... klar blir den aldrig!
Min något nedstämda ångestladdade sinnesstämning till trots har jag nu lyckats med konststycket att sätta ihop en sida där vi ärliga Mollyentusiaster ges möjligheten att lämna ett avtryck till eftervärlden.
Här har jag försökt samla ihop den info jag hitintills har fått om ohederliga säljare, falska kopior och namn som dykt upp lite väl ofta i 'fel' sammanhang.

Hela sidans syfte är att varna andra och behöver fortsatt hjälp med att fylla på listor och ärenden.
Så känner du att du har eller är på väg att bli lurade av falska oschyssta bedragare - LÅT OSS ANDRA VETA!!!

För att undvika onödiga tråkigheter så måste man vara inbjuden för att kunna läsa och kommentera - skicka ett mail till mig på bluffbloggen@gmail.com så skickar jag en invite.
BluffBloggen - here we come = )

Fluffan
/Carina

Bakis, skakis och tre dagar av ångest - oouuuiiiiii...

Precis exaktemente så har mina tre senaste dagar känts.
I fredags var det den årliga innebandyavslutningen, som vanligt trevligt som tusan.
Men… jisses amalia – jag vettetusan hur det gick till, fem ’ynka’ glas vin mellan 19.00-02.00 resulterade i en makalös obehaglig onykterhet.
Trots att jag inte (såvitt jag vet och minns) dansade på bordet eller sjöng oanständiga visor, så är jag säker på att jag var omåttligt pinsam.
I tre långa dagar har jag nu skämts som en hund över mitt rabblande och babblad.
Sedan i lördags ’morse’ har herr Ågren tagit patent på min högra axel och storgarvar förtjust åt min totala verbala urspårning.

Why, liksom why???
Hela lördagen låg jag nedbäddad, ensam (Perre var och åkte hoj), ynklig och mådde exakt så som jag förtjänade.
Kan hända blir det extra pinsamt att föra vidare detta till er, mina läsare – fast känner ett oemotståndligt behov av att förmedla och dela med mig av denna vånda, hualigen…
Gårdagen förlöpte annars väl med äldste sonen som kom förbi med vackra blommor till mamsen, sonen den yngre ringde framåt kvällskvisten, vilket jag får tolka som något oerhört positivt eftersom det hänt att han glömt sin mors födelsedag en å annan gång.
Mat intogs med Perres mamma och syster Katarina, min mamma var (inte så otippat) upptagen på annat håll.

Bilder från fredagen kommer här:












Fördärvad
/Carina

Fredagseftermiddag

Fredag och den årliga avslutningsutflykten med Farsta IBK står på programmet.
Det här är en trevlig återkommande tillställning med nya mål varje år och självfallet går dessa via Stockholms vackra vattenvägar - det brukar vara jag och 25 ’gubbar’ :)
Känner mig lite smånöjd med att ha ’uppfunnit’ själva idén och än mer nöjd över att den har övergått till en tradition inom föreningen.
På den tiden då man var betrodd med jobb vankades det alltid någon trevlig gemensam vår/sommarfest på sin arbetsplats.
Ni vet; ’Party party’ - chefen under bordet, lagerkillen som vill bryta arm, säljarna som stöter på kontorissan, receptionissan som hänger på killen i baren, kollegor som ska dissekeras, systemkillarna diskuterar projekten som inte borde blivit av och marknadsfolket som avhandlar löneskillnader.
Skulle ljuga om jag sa annat än att jag saknar den här typen av föreställningar - så, bäst att ta tillfället i akt och njuta när tillfälle ges (även om det närmsta man kommer överförfriskade kollegor och flirtande säljare är en å annan ledare på sniskan, DE å andra sidan är ingen gissning).

Har en automatisk koppling mellan min blogg och Facebook.
Det betyder att när jag skriver ett inlägg i bloggen kommer det per automatik upp på mina Facebookvänners sida (himla praktisk om det fungerade… å andra sidan lite trist eftersom man tappar besökare på bloggen).
Denna funktion verkar emellertid ha fått fnatt, ingenting – ingenting – ingenting, sedan rasslar det till på FB och blogginläggen rasar in, de som inte känner till kopplingen måste tro att jag har drabbats av ett totalt haveri och likt en förprogrammerad zombie suttit ett par dygn i sträck och med glödande fingrar pumpat ut inlägg (nu är detta inte så långt från sanningen, men mitt databeroende kanske vi inte ska gå in på nu).
Och apropå denna smått intelligensbefriade och för vissa vanebildande sida, Facebook så finns där mängder av mer eller mindre meningslösa applikationer (eller apps som de insatta säger, host, host).
Klickade på en av dem och fick fram att det är 3041 sökningar i månaden på Google efter 'Carina Liedholm-Ericlid', betyder det att jag är småkänd eller ökänd och finns det någon skillnad där?

Föresten, sorry för sent Fredagsmail .
Fick finbesök av Gurli och kusin Patricia från Belgien – när de åkte dök en kille från ComHem upp vilket resulterade i att internet gick ner å sen kom granntanten över, ja ni förstår vilket körigt liv man har som arbetssökande ;)

Partysugen, öhh sådär..
/Carina

Coming up soon – ’BluffBloggen’

På allmän begäran – snart i var mans dator.
Inom kort kommer jag kunna presentera en ny gemensam plattform där vi som har blivit blåsta av illasinnade personer på Blocket eller Tradera kan berätta om våra erfarenheter och förhoppningsvis varna andra för dessa ondskefulla individer vars enda mål verkar vara att stjäla pengar från ärligt folk.
BluffBloggen kommer vara en samlingsplats där du ska kunna se om den du misstänker inte har alla hästar hemma istället har en ko på isen.
Tvi vale och se upp ni ohyfsade tvåbenta varelser som utgör någon form av mänskligt liv - it´s pay back time!

Vad gör man när frustrationen är som störst, jo shoppar förstås.
Min gode vän och Mollybundsförvant AC/Ankan (ej att förknippa med WC Ankan) tog igår med mig till IKEA.
Hon skulle dit och fylla på förrådet av saker som man inte kan leva utan, då det bara var ett par veckor sedan jag var där och tillfredställde mina behov var min lista decimerad till noll. Men gissa vem som kom därifrån med tre fulla kassar och vem som bara hade med sig en…. just moí…

Bluffbloggsmakaren
/Carina

Överväldigad!

Utav alla de inlägg som jag skrivit utav alla de ord jag under krystade former fött fram har inget väckt sådana starka reaktioner eller genererat så många kommentarer som mitt förra inlägg om bedragare på Blocket.
Jag är glad, överväldigad och nästan förstummad (å det ska mycket till) över de varma ord som jag fått, det engagemang som det väckt samt fascinerad över hur många det verkar vara som faktiskt blivit lurade – vilket på något bakvänt vis känns bra (ja, inte att andra blivit blåsta utan mer för att jag inte behöver sitta ensam i skamvrån).

Å ena sidan är det trist att läsa om alla som blivit bedragna på sina betalda varor å andra sidan är det positivt att så pass många vågar ta bladet från munnen och berätta om sina erfarenheter.
Jag vill verklighen tacka för alla goda råd och tips jag fått, uppenbarligen är de två största skojarna ’Jenny Andersson – Örebro’ och ’Peter Sundström – Helsingborg’.
Nu vill jag gärna fortsatt tro att en klar majoritet både på Tradera och Blocket är ärliga människor och jag vill verkligen inte hänga ut folk med ärliga avsikter
Som den rättskaffens kvinna jag gärna vill utge mig för att vara (ja, drömyrket var polis som liten) tar jag gärna emot mail om misstänkta bedragare.
Då Blocket och Tradera tydligen inte vill/får gå ut med lurendrejarnas ’namn, nick och mail’ (få använder sannolikt sina riktiga namn) kan jag mycket väl tänka mig att ta på mig ’den hatten’.
För att publicera någons mailadress bör man vara tämligen säker på att personen ifråga inte har ärliga avsikter, känner inte riktigt till hur den juridiska aspekten på det hela ser ut men kan tänka mig att man kan komma runt det hela genom att använda sig av tex. ett lösenord för att komma åt den specifika sidan.

Vad tycker ni – ska jag skapa en ’lösenordsskyddad sidosida’ där man kan lägga ut sina dåliga Tradera- och Blocketerfarenheter?

/Babe Carina
– den modiga lilla grisen

Blåögd, blåst och bedragen!

Jaha, då kan man konstatera sin första blåsning, min första mollyknäpp på näsan och har följaktligen blivit av med godtrohetsoskulden.
Min inställning i livet är att man alltid ska prova allt minst en gång och att man ska lita på folk, basta!
Jag utgår helt enkelt från att folk jag har kontakt med är goda och ärliga i sina avsikter - å ja ja ja… Perre har redan haft en föreläsning för mig om betydelsen av ordet naivitet.
Men vad tusan, jag anser fortsatt att man MÅSTE ha som utgångspunkt att människor har ett uppriktigt och hederligt uppsåt, hur skulle världen annars se ut?
Tänk om alla gick runt tvivlande och misstrodda, blängde snett på varandra fulla av misstankar vid minsta konfrontation – den världen vill jag inte leva i!
Dessutom vimlar det av medmänniskor som faktiskt är fullkomligt sanna i sina gärningar men har svårt med kommunikationen, alla är ju inte lika verbala som jag hmpf…;)
NEJ, jag må vara naiv och korkad men lever i tron att ärlighet och öppenhet varar längst och ser som mitt kall att gå i bräschen för de ’Enfaldigas parti’.
För ett par veckor sedan fanns en annons på Blocket, en svart 327:a.
Hade mailkontakt med säljaren fram och tillbaka – tyckte att jag fick de svar jag önskade och betalade därmed pengarna, därefter slutade all kontakt och ingen vara kom (förstås).
Såhär i efterhand förstår jag inte riktigt hur jag tänkte…
Besatt av en svart 327:a innesluten i en tät mollydimma var jag så ivrig och tog ingen notis om alla de tydliga tecken på att det var något fuffens – är huvudet dumt får plånboken lida…Så för att ingen annan ska betala pengar till dessa bedragare följer här ALL info som jag har att tillgå.
1) På bilden ser ni den annons som jag gick på… enligt uppgift från säljaren var bilderna lånade (vilket de var eftersom exakt samma bilder fanns på Tradera för en tid sedan)
2) Säljarens namn enligt annonsen är Peter Sundström hemmahörande i Örkelljunga/Helsingborg.
3) Den jag hade kontakt med påstår sig vara denna Peters fru och kallar sig Thongbai Sundström.
4) De använder sig av ett konto på SEB-banken och mailadressen är thongbaisund@live.se
5) Högst sannolikt är att detta är samma Peter S som för en tid sedan var i farten och ’sålde’ lite andra OM-plagg bla en kappa nr:578 i storlek 3 (minns att det var lite bloggsnack om den annonsen eftersom även den bilden var hämtad från en Traderaannons), mailadressen som användes då var; piet82@live.se

Självklart är detta polisanmält samt anmält till Blocket.
Polisen informerade att de nyligen tillsatt en unik grupp som specialiserat sig på internetbedragare med fokus på Blocket och Tradera, då jag hade ett kontonummer att tillgå samt att Blocket hjälper till med IP-nummer så satte de stort hopp i att få fast lurendrejaren.
Håll tummarna för att de sätter dit denna skojare och sprid gärna detta vidare så inte fler blir av med pengar.


/Carina
Ny ordförande i de Enfaldigas parti - partiet för dig som är blåögd men inte enögd (återkommer med partiprogram inför höstens val)

När vi är inne på ungefär samma ämne kan jag passa på att göra reklam för denna sida,
http://oddmollykopior.blogg.se/

Grill hos Gåsa&Glasse

I lördags var vi hemma hos Åsa och Lasse.
De bor i Täby Kyrkby, till Täby Kyrkby är det långt.
Åsa lärde jag känna när vi för många år sedan jobbade ihop.
Först var vi nog inte så förtjusta i varandra, jag och Åsa - men med tiden har jag lärt mig att fullkomligt älska denna underbara människa och är glad över att jag trots mitt obstinata beteende gavs chansen till denna vänskap.
Åsa och Lasse är som sagt väldigt trevliga människor och bjöd på god mat och dryck.
Helt ohämmat undrade jag om det verkligen stämde med ett (1) grillspett per person, Åsa tittade lie förvirrat på mig och sa ’ja’ (lite som om hon inte riktigt förstod frågan).
Jag å andra sidan skämdes något (okej, inte tillräckligt mycket) och insåg att det nog inte är så konstigt med ett (1) grillspett per person utan snarare är det så att jag och Perre bör ta och titta över våra normala portionsintag på 3-4 grillspett (minst)…
Nåja, hemkomst vid 01.30 borgade för en trevlig kväll (nej den sena hemkomsten berodde inte på ett drive in besök på Mc Donalds) – tackar svärmor för att hon var kundvakt till Dessan och Tompe.

Mätt och belåten
/Carina
Note to myself; Åsa och Lasse har stora hjärtan men äter som möss och jag borde låta maten tysta mun :)

Man har väl inte alltid varit en ängel...

Jag har härmed nöjet att bjuda in alla kära
långa, korta, smarta, småkorkade, knipsluga,
superintelligenta, besserwissrar, pratkvarnar, tokstollar,
fotbollsnördar, innebandyfreaks, byråkrater, kreatörer, egoister, altruister, mytomaner, elitidrottare, servicemänniskor, gamla skolkamrater, gamla kollegor, kommande kollegor, Facebookvänner, bloggvänner, bloggläsare och sömngångare, gamla grannar, nya grannar, blivande grannar, hyperengagerade, blyga, vältränade, rundlagda, späda, schyssta, ytliga bekanta, smått obekanta, mina släktingar, Perres släktingar, nära släktingar, långväga släktingar
- ja till och med alla helt normala vänner
till ett sjudundrande födelsedagsfirande.


Välkommen Lördag 10 Juli 2010
Öppet Hus & Mat från 17.00
Liveband 'On the rocks band' från 20.00

OSA. senast 30 juni till;

Svärmor
Gurli Wuscha
gurli.wuscha@hotmail.com
070-717 58 58
Bäste/äldste vän
Susse Wells
sussta@hotmail.com
070-517 08 17

perre & carina, skrattmåsvägen 47, 123 49 farsta
08940765, 0709940765 cle1960@gmail.com

Bluffen Carina

Fick svar på ett jobb jag sökt igår.
Att söka jobb hör till vanligheten, att få svar hör dock till det ovanliga.
Svaret var att jag bland de 600 sökande inte gått vidare… vänta nu 600 sökande och ändå valde de inte mig – märklig arbetsgivare…
Senare igår blev jag uppringd av min kontaktperson på Arbetsförmedlingen och se här dagens andra ovanliga företeelse.
Detta var under mina 10 månaders arbetslöshet första gången jag talade med henne, har sökt personen ett några gånger men alltid utan resultat.
Hennes tips var att lista mina tio favoritarbetsgivare, ’jag har ingen favoritarbetsgivare, jag har bara favorit arbetsuppgifter’ – sa jag.
Min kontaktperson utbrast i ett högt tjuut och jag undrade vad som hände???
Vadå inga favoritarbetsgivare, klart man måste ha det – det har väl alla och det är dessutom viktigt för att kunna motivera sin ansökan.
’Jag motiverar hellre varför jag vill ha just de där arbetsuppgifterna’ sa jag i muttrig ton.
Nästa tips var att framställa sig själv i en bättre dager, ta fram sina goda sidor å så - JA JA JA, jag vet – man bör kanske snitsa till sig kunskaper något så att de framstår i ett bättre ljus men just detta gör mig livrädd.
Ta som exempel, mängder av arbetsgivare kräver mycket god engelska i tal och skrift, jag kan inte för mitt liv erkänna att jag har mycket god engelska i tal och skrift (ser just nu hur alla mina läsare tappar hakan och förbluffat tänker VA!!!, kan inte människan engelska, vilket jäkla stolpskott) – är faktiskt lite av en språkanalfabet.
Att söka en sådan tjänst, komma till en intervju, få frågan om engelskan (eller än värre att inte få frågan, jag har ju redan genom att söka tjänsten intygat att jag fixar engelskan) får mig att kallsvettas och känna mig som en första klassens lögnare.
För det är här, på den eventuella intervjun som jag får stå till svars för mina halvsanningar och konstruerade erfarenheter, minsta motgång, frågeställning eller tecken som inte riktigt är till min fördel tolkar jag genast som att jag är avslöjad, att min omgivning insett att jag är en stor bluff och därför nu tänker förvisa mig ur stan. Jag kommer bli fjättrad rullad i tjära och fjädrar utställd på stadens torg till allmänhetens beskådan och därefter få vandra ensam, övergiven ut i ödemarken. Där i den mörka karga, hårda ödemarken får jag betänka mina synder och sannolikt kommer jag inte överleva ens en dag så inkompetent och korkad som jag är…!!!

Vem har å andra sidan tid att jobba – högsommaren kom tidigt i år ;)
Dessutom gick inbjudan till årtiondets festlighet ut igår (tänker då inte på Prinsessbröllopet men något ungefär i samma klass), jag hoppas förstås att ALLA vill ta sig tiden och komma på denna något märkliga och förhoppningsvis minnesvärda baluns – 10 juli är det som gäller!
Hyssshhh, hörde något… ähh det var bara solstolen som undrade vart jag var =)

Förbluffad
/Carina

L'amore per Odd Molly

Då kan jag lägga Odd Molly riunione numero due (vet inte riktigt hur italienska kom in i det här sammanhanget kanske beror på den kontinentala härliga värmen?) till handlingarna.
I ett strålande vackert Stockholm mötte vi upp Amazonen från Höllviken, kvinnan som är gift med en huligan öhhh, vänta nu.. taliban var det visst. Pratar arabiska som en infödd och är skarpare än de vassaste knivarna i lådan – låt mig presentera urcoola Sanni!
Yes, precis så var hon, lång (ja, väldigt lång – kände mig som en rumpnisse bredvid), nordiskt sval och väldigt verbal, hon var rätt och slätt lätt att tycka om och enkelt att trivas i hennes sällskap.
Bäst att passa på tänkte jag och drog henne närapå runt stadens samtliga stadsdelar, med tiden blev det nog både skavsår på hälarna och i öronen – ja jisses vad jag har en förmåga att babbla på och råkar jag tystna för en stund (vilket oftast beror på att mobilen ringer eller damrummet kallar ibland samtidigt) så tog Ankan/AC över snacket, allt för att inte minsta antydan till tystnad skulle uppstå.
Med dessa Mollybruttor i släptåg och smakråd tog jag mig an Åhlens, dels för att jag älskar Åhléns isig och dels för att Åhléns är det enda stället där du faktiskt får bonus på dina Mollyinköp.
Nu var jag förvisso inte ute efter shopping utan för storleksprovning för ÄNTLIGEN skulle jag göra slag i saken och prova den klänning som står högst upp på min ’födelsedagsfestsklänningsfavoritlista’ nämligen en Up-to-me-ism Strap Dress.
Min kropp kräver en stl.3 och färgen chalk, nu fick jag prova en indigo och i storleken 2 (inombord utbrast jag iofs i ett spontant hurra när blixtlåset faktiskt gick upp, att jag sen inte kunde andas var en annan femma), tack var denna provning blev jag säker både på färg och storlek. Det andra plagget som stod på provlistan och som jag fullkomligt älskade var en Wigwam, har sett den på så många andra men aldrig provat den. Och JA det uppstod amore – så pass mycket amore att expediten mer eller mindre fick slita av mig klänningen och milt och försiktigt leda mig ut från provhytten.
Mer rea till folket =)
Kvällen avslutades med tapas, detta spanska favoritplock – till det, rosé – förstås! (utom då för tösen från frikyrkornas högborg Jönköping ;).








Tack för igår!
/Carre

If You done it once then you lost…

Här pratar vi Mollyfika, fast öhhh – det var just det där med ’fika’…
Surt kaffe och en svindyr seg (icke GI-mässig) kanelbulle, nej ska det vara något så ska det vara en schysst lunch/middag och ett glas rosse.
Inför dagens spännande träff med härliga häftiga funny honey Sanni Bunny kände jag att detta ämne kunde bli smått problematiskt, jag tänker vin hon tänker vatten, eller???
Man vill ju inte framstå som en mollyfierad förortsalkis när man får finbesök från de småländska skogarna.
De få gånger jag tar mig in till stan har jag på något sätt ’vuxit från’ fika åldern (som jag inbillar mig mer hör till småbarnstiden) och ser istället fram emot att mingla med en tjusig färgglad drink eller ett maffigt glas vin i näven - now we talking!
Nu dricker jag förvisso kaffe i rätt ansenliga mängder och har ingenting emot drycken isig, men kaffe inmundigas med fördel på förmiddagen och hey hey hey… solen skiner mina vänner…

Som sagt, premiär för att träffa ännu en av mina nya ’Mollyvänner’ - Sanni Bus
Det här med att träffa ’likasinnade kvinnor’ är onekligen en ny sida hos mig och erkänner villigt att jag gillar den.
Jag som alltid haft vissa anpassningssvårigheter och känt mig smått obekväm om antalet kvinnor i sällskapet överstiger en (1) tycker att detta är både utvecklande och nyskapande (ni ser på vilken nivå jag befinner mig - rodnar något).
Med mig in till stan tar jag Ankan/AC/AnnaCarin (ja kärt barn har många namn:) )
Vädermässigt bjuder Stockholm upp till VG och jag tänkte göra stan i följande stass (inte en Molly så långt ögat når)

Later
/Carina

Helgen som gått!

Dags att sammanfatta några dagars bloggfrånvaro och vad passar bättre än att göra det via ord och bild.
Fredag: Fick med mig Perre på en shoppingturné, förstås delvis för att den i allra högsta grad berörde honom.
I ett godkänt tempo klarade vi av Bauhaus, Plantagen, ICA Maxi och Systemet.
Med rätt humör, mätt mage och något att se fram emot är Perre det perfekta sällskapet att gå butiker med – detta förstås förutsatt att inte allt för många saker går emot, då kan den trevliga stunden snabbt förvandlas från mysig kvalitetstid till en total katastrofstund.
Och under några korta stunder kände jag hur orosvibbarna började pulsera, vecken i Perres panna blev djupare och tonfallet kortare, men se på tusan – solen lyckades ta sig fram mellan molnen och helheten blev väldigt lyckad.
Kvällen ägnades sedan åt att plantera i trädgården – några av resultaten kan beskådas här:



Lördag: Upp tidigt som tusan, gjorde 32 maffiga grillspett, egen coleslaw och potatissallad – städade och tog därefter plats i solen.
Perre for mest runt som en yr höna (möjligen tupp), stressad över att inte hinna klart med mat, papper och dryck (det först- och sistnämnda behövde han dock inte oroa sig nämnvärt för).



Innan gästerna’ anlände tog jag mig min tillflykt till stan.
Där mötte jag och Dessan upp Gurli.
Vi satt i Kungsträdgården, kollade in de vackra körsbärsträden, njöt i kvällssolen, strosade vidare utefter Skeppsbron fram till Slussen, åt en god middag inne på Järntorget och avslutade kvällen uppe i Fredhäll.





Framåt 01.00 ansåg jag (och framförallt Dessi) att min/vår karenstid var utgången och vågade oss därför hemåt. Närmade oss huset försiktigt med öron på helspänn (mest för att kunna dementera eller bekräfta eventuella grannars synpunkter)
Vad som mötte oss var sex stycken ganska högljutt kacklande 'herrar' som var ense om att de var oense om det mesta inom aktieaffärer - men i övrigt ganska stillsamma.
P.s 1) Rutigt, årets mönster
P.s 2) Ja, det var betydligt fler glas än personer
P.s 3) Om någon tycker att bilderna är suddiga så är dem det.


Söndag: Hundeländena (har just nu två, är hundvakter åt brorsans Tompe då de är i Spanien) väckte oss (läs Perre) runt 06.00.

Plockade ihop gårdagens rester (lät Håkan ligga kvar i ett av gästrummen).
Man ska göra saker man är bra på så resten av dagen gjorde vi mest ingenting.
På eftermiddagen kom Gurli, Katarina, Anna med sönerna Jacob och Simon förbi (premiär för de tre sistnämnda).
Senare på kvällen lyckades jag med bedriften att få över Leopold och Sebastian på middag – stort i en mammavärld!
Åt gott, kollade hockey och slocknade, vid det laget ansåg sönerna att vi inte utgjorde särskilt roligt sällskap lägre och smög hemåt i natten…


Over and out
/Carina

Squeeeze me in!

Hej på er denna klassiska klämdagsfredag.
Försöker ’trycka’’ ur mig något vettigt, inte helt lätt – vettigheter kommer inte av sig själv.
Hörde föresten att ’Kristi himmelfärd’ är inställd pga. av askmolnet…
För att inte tala om det stackars land som har fått ta hand om allt elände, nämligen Alaska hehe...

Ok, vi börjar om, surfar in på Facebook för att hämta lite inspiration.
Kan inte annat än att le åt alla mer eller mindre obskyra grupper som finns, härligt med människor med humor.
Generellt är jag en trist jäkel, tackar väldigt konsekvent nej till alla gruppinbjudningar för inte tala om alla dessa (hemska) spel.
Men så finns ’de andra’ grupperna, grupperna jag inte riktigt förstår mig på (eller förstår mig på fenomenet men inte behovet).
Några exempel är:
’Vi som älskar våra barn’
’Vi som älskar våra barn över allt annat’
’Vi som bryr oss om våra barn’
’Vi som tar hand om våra barn’
Osv.osv.
Men herrejisses – vad är det för människor som har ett behov av att gå med i en grupp som berättar att de älskar sina barn?
Jag behöver då inte gå med i ett kollektiv för visa/känna att jag tycker om mina ungar eller att de är det bästa jag har, undrar vem där är som känner så starkt behov av att bevisa för andra att man älskar sina avkommor högst av allt så att man måste gå med i en Facebookgrupp, jag bara undrar???
Kanske är det så att man som mamma känner sig ’otillräcklig’ och därför vill visa världen att ’jag minsann älskar och bryr mig om mina barn’ vad vet jag?
Fast för mig är det lite som att gå med i gruppen ’Jag har alltid bälte och kör som en kung’, ’Vi som inte tror att jorden är platt’ eller ’Vi som borstar tänderna varje dag’ – för mig är det mao självklart!
Däremot grupperna ’Jag älskar min mamma’ och ’Min mamma är bäst i världen’ är ju en heeelt annan sak :)
Så ja, då har jag höjt rösten idag också, grym jag är – låt dagen komma till mig…

Imorgon blir jag utslängd, men först efter att ha storstädat och lagat mat för sju personer… ;)
Det är med andra ord dags för Perre att vara värd för VPK´s (VärdePappersKlubben) kvartalsmöte.
Jag och Dessan får roa oss bäst vi kan – har ingen aning om vad vi ska göra, förslag?

Hemlös men inte rådlös
/Carina