CLE1960 - Instagram å jag liksom!

måndag 22 november 2010

Det går inte alltid hem...

Jag skriver inte alltid som jag gör och jag gör inte alltid det jag skriver.
Bloggen är mer ett uttryck för mina tankar än en dokumentation över varje steg jag tar.
Jag vet att detta med ironi är knepigt. Rent av jättesvårt. Ibland.
För mig handlar det om humor.
Man blir glad av humor.
Det är underhållning. För mig. Det har blivit lite av mitt signum.
Mitt förra inlägg var både självironiskt och rappakalja. Allt i en av mig sedvanligt blandning.
Tror inte alla förstod och uppfattade det.
Så tackar för de ’hejarop’ jag fått om att söka jobbet.
Vad som inte framgick var att jobbet var ett vikariat på en månad och att min s.k. ansökan icke var äkta vara. I alla fall inte så som jag skrev. Där.
Det vore iofs kaxigt att skicka en sådan ansökan. Men sannolikt rätt korkat. Och jag är yrkesmässigt inte särskilt kaxig. Tyvärr.
Jag själv ’skuggläser’ allt som ofta andra bloggar. Det så jag får ett ’hum’ om innehållet och utefter det ’hummet’ skriver jag en vänlig kommentar. Eller i alla fall en kommentar.
Ibland ironisk.
Känns som om de som lyckönskat mig har gjort det samma.
Inget fel med det. Surfar man runt på mängder av bloggar mäktar man inte grotta ner sig i varje skrivet ord. Jisses, vem orkar det???
Ja
– jag skickade iväg en ansökan. Sant
Nej – jag tror inte att jag har ett uns av chans. Glöm inte att jag verkligen inte har någon som helst erfarenhet av att skriva.
Såg på tv igår att så mycket som var fjärde svensk har en dröm om att ge ut en bok.
Jag hade ingen sådan dröm. Hade inte ens tänkt tanken.
Innan massa nedrans bloggare satte griller i huvudet på mig.
Faan ta er ;)


Platonisk ironisk
/Carina

7 kommentarer:

  1. Haha...nog fattade jag att du inte skickade i väg en sån ansökan. Nu så här i efterhand och med tanke på att jobbet bara var ett vik i en månad så tycker jag nog att du borde ha skickat in en ansökan likt den i bloggen. ;-)

    Det hade nog varit en chans att sticka ut i alla ansökningar de antagligen fick.

    Hoppas allt är bra, här är det som vanligt...mycket att göra.

    Kraaaaaaaaam

    SvaraRadera
  2. Nu var jag ju tvungen att läsa "din ansökan", haha.. Vääldigt bra skrivit..ironi när det är som bäst!
    Ha en bra dag!
    Kram

    SvaraRadera
  3. Haha... var ju såklart tvungen att läsa din ansökan. Helt fucking underbar, som jag garvar... Du får lätt lämna mig som referens. :o) Och synd du inte skickade in den, kunde mycket väl gått hem, det hade den absolut gjort hos mig.
    När det gäller din ironi så tycker jag att den går hem alldeles klockrent, kanske för att jag själv älskar den konsten. :o)
    Sorry att jag inte mailat dig än... det kommer, promise!!!
    Och eftersom jag är en sådan där Molly-ytling så måste jag ju bara kommentera din kofta; fick precis hem den själv. Love it! Måste dock tvätta den först så jag kan börja använda den. Sugen när man ser sin trendguru här ju.
    KRAM på dig tosse-troll ;o)

    SvaraRadera
  4. Ansökan var som Josanne skriver, helt underbar. Hade jag bestämd hade du hatt jobb direkt. Tack för ditt erbjudande om att hålla utkik efter stickade leggings, jag återkommer. Och visst vore det trevligt att se dig "live" i Ed;)
    Kram

    SvaraRadera
  5. Jag förstod ironin i ansökan, men tycker på fullaste allvar att det vore ett jobb för dig! Ironi=I like! Kram

    SvaraRadera
  6. M, fattade också och tänk att få vara en fluga på väggen, när "de" öppnar och läser..

    Sen får du faktiskt skylla dig själv gällande det där med bokdrömmen, skriver man som du, får man räkna med kommentarer ;)

    SvaraRadera
  7. Tack Anneli - känns skönt att man inte är ensam på ironins smala stig.

    Madde, ja - förmodligen hade de idiotförklarat mig per omgående.
    Okej, Åååågustpriset nästa hehe...

    SvaraRadera