CLE1960 - Instagram å jag liksom!

fredag 27 februari 2015

Bucketfriday!

Va… har du ingen Bucketlist!?!
Uttalandet kom från en yngre kollega.
Näe, svarade jag förvirrat och mina tankar gick till fenomenet Icebucket som huserade för något år sedan.

Men guuu… de har väl aalllaa, suckade den yngre kollegan.
Tänker att vad tusan ska jag med en ishink till !?!

Alltså, man måste ju ha planer liksom… fortsatte kollegan.
Klart man måste, sa jag och insåg att vi inte talade om en hink med iskallt vatten utan om en lista med saker att fylla sitt liv med.


Så du har ingen Bucketlist?, upprepade kollegan.
Njae, svarade jag och kände mig mycket gammal.
Därefter började kollegan ihärdigt och med stor entusiasm rabbla upp allt som fanns med på hennes lista.
Resor, äventyr och upplevelser blandades med strapatser och riskfulla uppdrag.

Jag stod kvar, låtsades som om jag både hörde och var intresserad men inget var sant.
Istället lät jag min egen fantasi dra iväg.

När jag för första gången hörde uttrycket ’Bucketlist’ tycket jag att det lät som en strålande idé.
Klart som tusan att jag skulle ha en Bucketlist.
Guuu vad coolt...
En Bucketlist borde ju alla ha.
Det borde liksom ingå som en livsstandard.
Punkter att pricka av för att i livets slutskede kunna säga att ’Yes I did it’

Glädjen rullade över mig och tankarna började likt en tornado snurra i skallen.
Jag skulle nu äntligen skriva ner de där sakerna som man annars bara snackar om.
Kände att listan kunde bli hur bra som helst.


Den första punkten jag kom på var att jag skulle lära mig sjunga.
Jag har alltid imponerats av de som kan sjunga, Perre tillexempel.
Sjunger heller än bra och efter några snygga påpekanden om just detta från ovan nämnda man så tillämpas denna konstart endast i ensamhet.
Drog en truddelutt och kände mig nöjd.
Men sen tog det stopp.
Klurade, fnulade och tänkte.
Seriöst.
Tvivlet började väckas.

Vad skulle jag med en sån lista till ?!?
Vad fanns där inom rimliga gränser att göra?
Sannolikheten att jag skulle ens kunna genomföra en hundradel av en sådan lista var helt osannolik.
Att skapa denna lista började vid det här laget kännas både patetiskt och rätt fånig.
Jag som är en riktig fegusling,  hysteriskt mörkrädd och inte klarar mig många timmar utan min älskade pincett och förstoringsspegel - vad skulle jag kunna genomföra mer än just lära mig att brista ut i rätt tonart tillsammans med Ted och Sol, vind och vatten.

Trams tänkte jag!
Varför skapa en lista som gör att man resten av livet kommer gå runt och ha dåligt samvete över saker som man vid ett svagt ögonblick lovade sig själv att göra.
Ähh, vi kan nog ha det bra här i jordelivet utan en massa måsten.
Det finns nog av dem som det är.
Sången får således fortsatt avnjutas i duschen.

Ha en bra helg på er
/Carina


lördag 21 februari 2015

Fredagskliv

Ibland vill jag bara hoppa av.
Kliva av livet.
Inte vara med längre.
Gräva ner mig.
Leva som eremit eller emigrera till söderhavet.

Eftersom jag har en sjukt livlig fantasi blir mina tankar ofta till min verklighet.
Självklart på gott och ont.
Extra jobbigt blir det då saker och ting inte går eller blir som jag tänkt och hoppats på.
Har min ostyriga men ändock kreativa hjärna dessförinnan blommat ut och skapat en konstgjord sanning, en hoppfull framtid och en lovande glädje blir alltid fallet ner på jorden så mycket hårdare.
Ena sekunden kan jag bubbla av förtjusning och upprymdhet för att i nästa inse att jag inte har någon plats här.
Det är fullt.
Lite som leken 'hela-havet-stormar', ni vet när man går runt ett gäng med stolar och när musiken tystnar finns inte plats för alla.
Det som jag uppfattar som min position visar sig hela tiden vara upptagen av någon annan eller om den ens har funnits.
Och så får jag börja om.
Hittar tusan inte min plätt, det ställe där jag kan göra nytta eller en den punkt där jag känner den uppskattning som jag emellanåt faktiskt känner att jag borde vara värd.
Jag söker och söker, spanar, rotar, gräver och letar.
Vrider och vänder på mig.
Försöker vara mig själv och försöker vara till lags.
Går min egen väg och försöker passa in.
Det blir liksom svårare ju längre jag lever.
Och jag som var övertygad om att det skulle precis vara tvärtom.

Vill jag prata så skvallrar jag
Vill jag diskutera så gnäller jag
Vill jag vara vuxen känner jag mig som ett barn
och vill jag vara liten känner jag mig gammal.

Ähh, sådär känner väl alla ibland.
Tvivlandes och osäkra
.
Kan hända.
Men nu är det jag.
Och nu är det nu.

Å det mesta känns skit.

/Carina
Den dystra

fredag 13 februari 2015

En fredag för de ensamma

Ja de e Carina!
Hej, jag ringer från Åkerby Herrgård och jag tänkte kolla vilken tid ni kommer anlända hit ungefär?
’Framåt fem’ – svarar jag och tänkte att det var en oerhört god service att kolla ankomsttid.
Önskar ni äta middag ikväll? – frågar damen i telefon.
’Hmm, ingen aning’ – svarar jag sanningsenligt eftersom vi faktiskt inta hade tänkt så långt.
’Det kanske vi kan bestämma när vi kommer fram?’ – undrar jag diskret.
Det går utmärkt, svarar den trevliga damen.
’Vilken tid stänger köket?’ – frågar jag å tänker att vi inte vill vara till besvär.
Hmm… kvinnan i telefonen dröjer något med svaret innan hon förkunnar att vi kommer att vara de enda gästerna så köket stänger då vi bestämt oss för om vi önskar middag eller ej.
Enda gästerna !?!
Jag sa ingenting, tackade för samtalet och lade på luren med en förunderlig min.
Tittar på Perre och berättar med en fnissande stämma att vi kommer att vara de enda gästerna, själva på hotellet liksom.

Min fantasi börjar genast skena iväg.
Den ena skräckscenen efter den andra rullar för mitt inre upp.
Ser den gamla herrgården där slottsfrun dog som änkefru i unga år och där hon nu lär gå igen när mörkret faller på och tystnaden ligger som ett stort vadd över bygden.
Plötsligt går det upp för mig att det dessutom denna helg är fredagen den trettonde, ett datum som även för en jordnära host host person som jag känns extra spänningsfylld.
Jösses, vart skall detta sluta…

Vi anländer till den vackra gamla herrgårdsbyggnaden.
Den ligger där, stilig och skön tronandes över bygden med sin över 100-åriga historia.
Månen lyser över den snöbelagda isen på Fåsjön och en strykkatta smiter runt hörnet.
Huset ser mörkt och övergivet ut.
Mäktigt.
Vi kliver ur bilen och går upp för trappan, trycker ner handtaget på den stora dörren.
Den är låst.
Hmm, märkligt.
De visste ju att vi skulle komma.
Vi tittar oss lite förvirrat omkring.
På dörren står en stor lapp om att reception och boende hittar vi i det huset som ligger en bit bort, mot höger.
Vi tittar bort och ser ett monument alla sent 70-tal, en byggnad som påminner om värsta sortens arkitektur.
Ni vet det årtionde då orden elegans, vackert och estetiskt var utplånade ur den svenska ordlistan och de hetaste inredningsdetaljen var plast och metall och det mesta ingick i färgskalorna brunt, orange och gult.
Besvikelsen drar som en isande februarivind över mig.

Vi checkar in och får ett rum som påminner om en dokumentär från kalla kriget, vi äter en middag värdig en bättre landsvägskrog och avslutar kvällen sippande ett glas vin sittandes i bastanta korgstolar i en relaxavdelning som skulle anstått vilken mexitegelvilla alá 80-tal som helst.
Ensamma.
Helt ensamma.
Ingen sekelskiftesmiljö, inget bibliotek som doftade malmedel,  ingen schysst chesterfieldfåtölj att dyka ner i, ingen öppen brasa och långt ifrån någon stämningsfull romantik.
Men vi var ensamma.
Definitivt helt ensamma.
Ensamma, solokvist och avskilda.
Möjligen lite lyxigt.
Möjligen lite märkligt.
Fast mest väldigt overkligt.
Å ensamt.

Romantikerna
/Carina
& Perre


lördag 7 februari 2015

Time to Catch up!

Köpte ni enkelbiljett till Spanien eller???
Frågan kom i ett SMS.
Det med anledning av den långa avsaknaden av Fredagsmail.
Å nej – ingen enkelbiljett.
Om det vore så väl liksom…

Jag log, kände mig smickrad och tänkte att det faktiskt är dags att göra en sammanfattning eller åtminstone ge ifrån sig något slags livstecken.
Okej.
Kör en resumé.
Ömma modern skulle fylla 75.
På sedvanlig manér önskade hon sig ingenting och ville absolut inte bli uppvaktad.
Yeah right....vis-av-erfarenhet-visste-jag-å-brorsan-att detta-inte-var-sanningen.
Att låta denna dag passera som en av andra födelsedagar skulle troligen betyda att vi skulle bli arvlösa och fördömda för resten av våra liv.
Man skulle också kunna säga att ’genom andra känner man sig själv’, host host... (bara så ni vet å riktar mig främst till släkt å vänner).

Med denna vetskap påbörjade vi vår planering redan i september.
Självklart helt utan mammas vetskap.
När hon önskade diskutera den kommande högtidsdagen suckade jag mest tungt och visade med all tydlighet att ’ja, du vill ju inte ha något särskilt så, så får det bli’

I lönndom planerades de dock för både festligheter och resa.
Jag kontaktade vänner från när å fjärran och bokade biljetter till sol och värme.
Brorsan bokade officiellt upp sig på annat den aktuella helgen och istället skulle vi – de närmst sörjande kommer över på en informell middag  helgen innan.
Men det kom några fler.
Ganska många fler faktiskt.
Tror att vi satte ett inofficiellt rekord av människor per kvadrat, det för en tvåa i Näsby Park.
Detta var alltså del 1.
I slutet av kvällen överlämnades således del 2, en gåva som berättade att hon på onsdagen skulle bli upphämtad för vidare färd mot okänd ort.
Tyvärr skulle inte bror med familj kunna medfölja utan hon skulle få hålla tillgodo med mig och Perre.

Onsdagen kom.
Vi hämtade upp henne och tog oss till Arlanda.
Först när vi skulle gå på planet droppade vi resans mål, Malaga.
Torsdagen kom.
Torsdag var likamed själva födelsedag.
Vi drack cava till frukost, cava till lunch, cava till mellanmål och mådde gott.
Tog oss tillbaka till hotellet för en stunds vila innan vi skulle mötas upp för middag på stan.
’Okej mamma, vi knackar på runt 19.00’
Dags för överrasktning del 3.
I smyg hade nu brorsan med familj landat och tagit in på samma hotell.
19.00, samlades vi under massor med fniss utanför mammas hotellrum, knackade på och brast ut i underbar skönsång ’Jaaaa må hon leva, jaaaa må hon leva…’.
Behöver jag nämna hennes reaktion?

Frid å fröjd.
Mamma mådde gott.
Solen sken och fredagen kom.
Allt var nästan perfekt.
Säger nästan eftersom det fattades två ynglingar för att vår lilla släkt skulle vara komplett.
Vi vandrade runt staden, satte oss på härliga utecaféer, drack mer cava, åt gott och mös i massor.
Framåt eftermiddagen intog vi ett torg i stadens mitt.
Satte oss ner för att avnjuta lite mat.
Vi var noga med att placera mamsen med ryggen mot torget.
Dags för överraskning del 4.

Efter en stund kommer de två, mina kära söner – Sebban och Loppan.
De ser oss.
Smyger sig fram.
Leopold med en karta i högsta hugg lägger handen på axeln på mamma och säger på bruten engelska, 'Excuse me, do you know the way to Täby?’
Mamma tittar på ynglingen med svarta Ray Ban Wayfarer, tittar på oss och säger ’Jag tycker att han säger Täby!’
Hon tittar tillbaka upp och inser att där står de, hennes förstfödda barnbarn Sebastian och Leopold.
Skaran var komplett.

Ja jädrar i havet vad detta blev lyckat.
Jag njuter fortsatt av att tänka tillbaka på resan.
Att för några dagar hänga med sin närmsta familj måste vara bland det bästa som finns på moder jord.
Heja släkten

/Carina


torsdag 15 januari 2015

Mamma 75!

Idag fyller min mamma 75 år.
I lördags firade vi mamma med en överraskningsfest!
Officiellt så skulle endast jag å brorsan med familjer hem till henne för en enklare middag.
Att vi var tvungna och fira henne redan då var (åter officiellt) för att Perre skulle jobba torsdag, fredag och brorsan med familj skulle bort.
Vad hon inte visste var att det skulle dyka upp dryga 20 pers till och vad hon inte heller visste var den present som vi skulle ge.
Nedan ser ni delar av den.
Och i skrivandes stund sitter säkerligen mamsen med en färgglad drink i näven och njuter av sol, värme och ett fantastiskt trevligt sällskap.

Marietta
Till vår älskade Mamma – Mormor – Farmor & Svärmor
 
Nu du sjuttiofem ska fylla, å vi dig lite speciellt tänkte hylla.
Du har ju nu hunnit en bit på livets långa färd,
klart det ska firas för det är du värd.

Hemma ska du inte längre vara, utan ut i världen du ska fara.
En tur med flyg ut i det blå, mot hemlig ort resan gå.
Inte så långt, inte så nära, gåvan är från dina nära och kära.
Till varmare breddgrad ska vi dra, där ska vi ha det riktigt bra.
Vi tror att detta blir alldeles rätt, för på resmålet är det lagom hett.
Maten kan vi låta lagas av andra, och ingen kan väl oss för det klandra.
Allt är betalt och klart, detta hela blir helt underbart.
 
I gott sällskap ska det ske, för Perre å Carina ska oxå me’.
De övriga tyvärr kunde ej närvara,
så du får nöja dig med dessa två bara.
Du får dras med dem allena,
men med på presenten är även Hasse & Helena.
Och vi kan lova dig att, du finns i deras tankar dag som natt.
 
På med brillorna och fram med kjolen,
nu lämnar vi snön och flyr mot solen.
Så packa nu väskan för på onsdag ska vi fara,
här i kyliga norden kan ju ingen vara.
 
Nu väntar några dagars härligt liv, för här kommer allt vara all-inklusiv.
Långt från slasket ska vi snart, frågan är nu bara - vart?
 
Kram å Grattis
önskar
Carina & Perre
Sebastian & Leopold
Hasse & Helena
Victor & Albin
 
 
 
 
 

tisdag 13 januari 2015

Håll till höger!

Men vaff...Uttrycket (och en betydligt starkare variant) används allt som ofta - dock mer av Perre än av mig...

Det finns ett ämne.
Ett ämne som tenderar att engagera mer än något annat diskuterbart under de senaste tjugofem åren.
Ett ämne som ständigt och jämt diskuteras, dissekeras och avhandlas.
Ett ämne som what so ever som engagerar, fängslar, fångar och intresserar.
Ett ämne som alltid är lika aktuellt hemma vid matbordet.
Ett ämne som ligger Perre så varmt om hjärtat att få saker kan konkurrera.Ämnet är trafiken i allmänhet och det faktum att folk som inte har förstått vikten av att inte hålla till höger borde inte få bege sig ut i trafiken alls.
Basta!

Så som den hängivna och solidarisk hustru jag är så tänkte jag nu passa på att delge er nedanstående artikel som jag kände på ett bra sätt beskrev vikten av att hålla till höger.

Det finns egentligen två typer av bilförare på en motorväg:
1) De som hela tiden irriterar sig på folk som kör långsamt i vänsterfilen.
2) De som hela tiden kör långsamt i vänsterfilen utan att tänka på det.För alla som befinner sig i grupp 2 kan vi dra lite fakta kring vad ni ska fundera på.
I Sverige ska man enligt trafikförordningen köra till höger:
”Vid färd på väg skall fordon föras i det körfält som är längst till höger i färdriktningen och som är avsett för fordonet”.
Det innebär förstås inte att man inte får befinna sig i vänsterfilen, eller mittenfilen när det är fler filer (problemen är faktiskt större vid trefiliga motorvägar) men att man ska befinna sig där så kort tid som möjligt.

Men är det verkligen så många som kör i fel fil?
Ja,
problemen blir faktiskt vanligare enligt polisen
Så varför ska du inte köra långsamt i vänsterfilen?

1) Du kan få böter.
Särskilt vanligt är det inte eftersom trafikpoliser oftast prioriterar andra brott, men det har börjat ges ut böter. Till exempel på den trefiliga motorvägen mellan xxx och xxx har polisen bötfällt flera bilister som kör för långsamt i mittenfilen.
2) Det stoppar upp trafiken och gör troligen att alla är mindre säkra.
Forskning visar att
trafikstockningar uppstår på grund av överraskande få bilar men effekterna sprids ut och blir stora. En bil som kör långsamt i vänsterfilen tillsammans med en annan långsam i högerfilen skapar fort problem som multiplicerar sig bakåt.

Nu hävdar vissa förstås att om de håller hastighetsbegränsningen exakt så behöver de inte flytta på sig och genom att hålla exakt hastighetsbegränsning så bromsar de potentiella fortkörare och gör trafiken säkrare.
Men baserat på forskning om hur olyckor inträffar så stämmer inte det. Att sakta ner farten och byta filer verkar faktiskt farligare än att köra för fort. Att
byta fil orsakar nästan 10 procent av alla olyckor på motorvägar i till exempel USA.
Samt att den största anledningen till olyckor inte är hög hastighet men att man
avviker mycket från övriga trafikanters hastighet.
En bil som kör 10 km i timmen långsammare än övrig trafik löper större risk att hamna i en olycka än en bil som kör 10 km i timmen fortare än övrig trafik.
Om långsammare förare finns i både vänster och höger fil kommer snabbare förare att köra fram och tillbaka mellan filerna. Men om de långsammare hela tiden befinner sig i högerfilen kan en snabb förare passare flera bilar på en gång och minska byten av fil som är en hög riskfaktor för olyckor.'

Så se för tusan till att håll till höger
/Carina

fredag 2 januari 2015

Första fredagen år 2015

Dra mig baklänges.
2015 – alltså 2015!
Siffrorna känns helt overkliga, som något ur en science fictionbok.
Ett årtal hämtat från framtiden – obehagligt på något sätt.
Fasiken, det var ju inte länge sedan jag var framtiden.
Och här står jag nu och fortfarande undrar över vad jag ska göra när jag blir stor.
Hallå!
Vart tog tiden vägen?
  
I sann nytt-år-å-oskrivet-blad-anda klurade jag på om jag skulle avge några nyårslöften.
Självklart Sickan, det gör jag ju varje år.
Finns det liv finns det hopp liksom.
Om jag håller dem?
Hmpf, nja… det med en mycket begränsad framgång.
Men jag är ju inte den som ger upp - host host…
Tror att jag ska ta upp det gamla löftet om att  förändra min livsstil.
Ni vet klassikern om att äta sundare, motionera mera, dricka mindre och utveckla mina dolda talanger.
Så jag ska hädanefter bara köpa ekologiska viner, äta svenskt kött och närodlade grönsaker.
Och så ska jag motionera mera.
Jag ska inte be Perre ta med saker till övervåningen utan vackert gå i trapporna själv när jag behöver något.
Det här går ju lysande.
Och så var det de där med dolda talanger.
Har jag några sådana överhuvudtaget?
Tänker så att de gråa håren får förnyad växtkraft.
I svagsinta stunder brukar jag inbilla mig att det i min rundnätta kropp bor en dold atlet, en blivande radiopratare eller en fantastisk författare (noterar att de två sistnämnda alternativen inte har särskilt mycket med vältränade atleter att göra).
Jag låter fantasin skena iväg i tankar om att hitta just min nisch i livet, att hamna rätt, finna den rätta hobbyn, fastna för yoga, bli en blivande guru med svaret på allt, hitta det rätta jobbet eller ännu bättre att det rätta jobbet hittar mig.
Ruskar på mig och inser att dagdrömma och att avge ett nyårslöfte inte är samma sak.
Ähh bara jag slipper fler ryggskott och håller mig hyfsat frisk och kry så är det väl rätt okej.
Det finns ju alltid de som har det värre, hmpf...
Fast egentligen tror jag inte på att börja året med en massa löften och tvång.
Fy fabian – ju fler löften dess större risk för att man bryter dem.
Nej ett nytt år skall börjas i glädje, med glädje, god mat (närodlad) och gott vin (ekologiskt) - och det där andra, det får komma med tiden...

God fortsättning på er alla
/Carina
Drömmaren


fredag 19 december 2014

Julehyfs

Tjooff – den vassa armbågen träffar mig mitt i solarplexus.
Jag viker mig och tittar förbluffat på den skrynkliga gamla damen till höger om mig.
'Man ska inte knuffas' snäser hon åt mig.
Själv tappar jag fattningen totalt och säger lätt flämtande ’De var inte jag’ (för det var inte jag).
'Skyll inte ifrån dig', väser damen samtidigt som hon slänger ut sin arm mot magtrakten på mig igen.
Men istället för att bli ursinnigt förbannad känner jag hur ögonen tårfylls och jag säger igen ’Men alltså det var inte jag’ (för det var verkligen inte det).
Ser på den gamla damen, kort och benig, skrynklig som ett russin och kläder som sett sina bästa dagar. Av hennes blick att döma var hon i skick dela ut fler smockor om bara lusten föll på.
Med en tår trillandes ner för kinden skyndar jag mig vidare i  folkvimlet.
Jag valde att inte bli upprörd, bara ledsen – det var liksom en sådan dag.

Julen är här.
Vare sig vi vill det eller inte så är det ett faktum.
Ja - Julen är här.
Själv har jag inte köpt en enda klapp.
Inte en endaste – funderar allvarligt på att hoppa över allt klappande...
He he, trodde ni på den?
Det skulle ju innebära att jag inte heller skulle få några klappar, och det skulle se ut det.
Klart som tusan att vi ska ha lite klappar.
Ingen jul utan paket under granen. Liksom.
Fast jag har ännu inte köpt några klappar å de e alldeles sant det.

Problemet är inte brist på julklappsuppslag utan avsaknad av resurser att inhandla dem.
Första lönen dimper väl sannolikt inte ner förens den 23:e. Halleluja...
Så i gammal sann jultraditionsanda lär jag likt en skållad iller fara fram butik in och butik ut - denna dag före dopparedagen. Å andra sidan går det då att fynda. Faktiskt.
Av erfarenhet vet jag att butikerna brukar vara rätt folktomma och i butikerna börjar man så smått sina reamärkningar.

Har alltid varit en juleälskare av rang.
Märkligt nog är ingen av mina söner det.
Funderar mycket över hur det har blivit så.
Klappar, tomtar och hysteriska julsånger i all ära – men det enda jag egentligen vill och önskar är…
Att vi ska tycka om varandra, krama varandra, hänga med varandra och bry oss om varandra.
Jag önskar att vi ska låta kärleken strömma över dem som vi anser vara förtjänta av den, lite spiller alltid över på dem som vi kanske inte tycker förtjänar den men tänk då att du faktiskt har gjort världen till ett lite bättre ställe...
Ta det lugnt, ta det coolt och med gott samvete få dyka ner i soffan – sova, slappa och njuta.
Det blir jul även utan hemlagade köttbullar, kalla grisfötter och långkokt julskinka.
Jag vill bara att alla ska göra det som känns bra och tänker då inte på de i mina ögon helt idiotiska att åka till varmare breddgrader.

Stäng av alla julgrinchens som envisas med att dissa julen.
Vänd ryggen åt dem som går runt och blir kränkta över all kommersialism.
Jisses, nog har vi ett hjärta stort nog att rymma denna härliga högtid en gång om året.
Håll i, härda ut och boosta med varma leenden.

Stå upp för julen.
Det är den värd.
Den blir ju liksom precis exakt det man gör den till


Såja - då har jag spridit lite julevangelium alá Carro över er.
God Jul till er alla
/Carina
Julspridaren

lördag 13 december 2014

Traderatankar

Ligger och surfar runt.
Hamnar allt som ofta på Tradera.
Gillar Tradera.
Vet inte om jag är lyckligt lottad som aldrig blivit blåst, lurad eller vilseledd.
Värre är det med Blocket, jag gillar INTE Blocket.
Så bortsett från att en del plagg kanske borde haft statusen välanvänd istället för oanvänd så är jag genom åren nöjd med mina köp.
Har testat att sälja via Facebookgruppen (om någon mot förmodan undrar vad det är jag pratar om så är det självfallet Odd Molly å ingenting annat än Odd Molly) men alltid fallit tillbaka till Tradera.

Men Tradera i all ära.
Det finns en del saker jag har funderingar kring.
Eller rent av stör mig på.
Jag pratar om 'Omdömessidan' och den poäng som varje köpare/säljare får respektive delar ut (i bästa fall) efter avslutad affär.
Jag har förvisso 4,8 av 5 vilket är helt okej – men min undran är vad som krävs för att man skall nå toppen. Bli en superfemma liksom.Inte för att det spelar någon större roll.
Är bara nyfiken...

Om vi börjar med ’Objektbeskrivning’ – kan man göra annat än att beskriva plagget med namn, mått, skick och material? - bara undrar...
Vidare till ’Kommunikation’, jag har alltid till 100% besvarat alla frågor, alla köp och alla sälj med blixtens hastighet (nåja), så varför ligger den stapeln inte på en solklar 5a?
I min värld är det nästan inte tekniskt möjligt att besvara mail snabbare än vad jag gjort. Japp så är det.
’Leveranstid’, har i alla fall av sålda varor skickat dem med vändande post (samma dag) som pengarna kommit på plats – bedömning 4,9 eeeee… vad förväntar sig en köpare mer än att paketet skall skickas omgående - bara undrar...
Slutligen ’Fraktkostnad’, jag använder mig alltid av Posten.
Gillar Posten, den fungerar klockrent, bra pris å snabb leverans.
Med snabb leverans innebär leverans till 99% dagen efter.
I hela landet.
Suverän service.
Tycker jag.

När vi ändå är inne på portopriserna.
Hur tänker ni säljare som drämmer i med fantasisummor för porto
Ett frimärke kostar 7 kronor, två kostar 14 kronor, fyra kostar 28 kronor osv osv.
Men vart i hela friden får säljarna summor som 43:- och 57:- från??? - bara undrar...
Det är helt enkelt sjukt hur vissa tar i – kom igen, hur svårt kan det vara att hämta en portoguide vid närmsta postutlämning, skaffa en hushållsvåg och kom ner på jorden. Tack!
Och som slutord.
Varför envisas vissa med att INTE lämna omdömen???
Jag gör det alltid.
Dessutom ger jag alltid högsta poäng om det inte är så att jag är rent av är missnöjd.
Pust, nu har jag fått ur mig detta också – vad skulle man göra utan bloggen där man kan ösa galla ur vad än som faller på.


I brist på dagsoutfit kommer här några dagens och tillika Traderafynd från svunnen tid.
/Carina
Tänkaren







fredag 12 december 2014

Host host fredag...

Här ligger jag å kan inget annat.
Däckad, knockad och utslagen.
Sjuk liksom.
Jag som med stolthet har förkunnat att jag är en sjusärdeles frisk människa.
En person som sällan eller aldrig är krasslig.
Någon att lita på när influensatider råder på arbetsplatsen och ett prosit är det vanligaste tilltalet på de kommunala färdmedlen. Jag har använt mig av min goda hälsa som argument vid arbetsintervjuer för en trygg anställning och jag har med glädje och möjligen något naivt förkunnat att jag alltid står vid min post det oavsett väder, vind och fysisk status.
Jag har till och med har stuckit ut hakan och med en dåres envishet hävdat att sjukskrivningar bara är för veklingar.
Jajjemen.
Det är jag det!

Men efter knappa tre veckor på nya jobbet var jag tvungen att vika ner mig.
Alltså jag vek ner mig.
Jag bangade ur, drog täcket över huvudet och satte på mig mitt favoritnattlinne - det där som jag bara har när jag känner mig riktigt eländig.
Och jag skäms.
Egentligen inte för att jag är sjuk utan för att det på något sätt känns som om jag farit med osanning.
Jag skulle ju vara frisk, välmående och med rosiga kinder och öppna armar ta emot mina nya kollegor.
Istället har jag hostat, harklat mig och känt mig illa till mods.
Att ringa och meddela sin frånvaro innebär dock en större ångest än själva sjuktillståndet.
Jag fullständigt tokogillar att sjukskriva mig.

Har tänkt på det där.
Funderat över det jobbiga i att sjukskriva sig.
Har undrat över varför just denna handling innebär en sådan bävan att jag, influensan till trots sitter med i skämskudde framför ansiktet och känner ångesten pumpa i ådrorna.
Svaret kräver ingen djupanalys.
Mentalt blir jag förflyttad till en period i mitt liv då jag med berått mod använde sjukskrivningar som ett enkelt sätt att få någon dag ledig eller två.
Jag använde möjligheten till frånvaro för bakisrekreation, nöjesturer och privata eskapader.
Tänk att detta lättvindiga förhållningssätt till sjukskrivningar runt de tjugo satte sådana djupa spår att jag femtio fyllda fortsatt känner mig som en lögnare när jag är sjuk.
Alltså när jag ÄR sjuk.
Höjer härmed ett varnande finger till alla yngre förmågor som eventuellt har letat sig hit, ’det-du-gör-idag-följer-med-dig-resten-av-livet’ det på ett smått obehagligt sätt.
Man skulle kunna säga att det är helt sjukt – hmpf…

Så nu ligger jag här.
Med sjukskrivningsångest, halsont och hosta.
En rätt oskön kombo.

Perre jobbar i helgen,
trist men okej
Sebban hänger numera i Eskilstuna. Typ
Loppan hänger i stan. Typ

Snörvel å hej
/Carina


fredag 5 december 2014

Back in business

Jobb ja.
Något av en ovan känsla.
Tacksam men ovan.
Märkligt dock hur snabbt man vänjer sig…

Ny arbetsplats innebär även möten, möten å som grädde på moset lite möten.
I det här fallet skulle jag närvara då en ny helt fantastisk produkt skulle förevisas.
Ett webbverktyg som företaget inte skulle kunna leva utan.
Det med funktioner som skulle väcka passion, lusta och skapa ett begär. 
Vi skulle häpna över dess förträfflighet och höja våra händer i skyn, böna och be om att få möjligheten att använda dess fantastiska funktioner.
Säljarna informerade, skrävlade och bredde på.
Själv sitter jag och försöker verka engagerad i den information som delges.
Som ny på jobbet förväntas man liksom det.
Informationsslidsen byts ut vart efter den entusiastiska säljaren verbalt hyllar produkten.
Den sista sliden kommer upp.

En sida full av punktlistor.
Som den sista raden står att denna tjänst är tillgänglig 24/7.
Jag fnissar inombords.
Bubblar.
Min hjärna går på högvarv.
Jag sitter och filar på den kommentaren – alltså den dräpande kommentaren som ska ta död på denna outtröttlige säljares högfärdighet.
För jösse namn – här står han och stoltserar över ett program och att de är så himla ’up to date’ å så har de inte ens uppdaterad information i presentationen.
Säger bara stor SUCK.

Tiden börjar rinna från mig.
Kommer inte på något riktigt dräpande och smart, får helt enkelt improvisera.
När säljaren med nöjd min nått fram till ’Frågor på det?’ släpper jag min bomb.
’Alltså, antingen ligger ni riktigt efter er tid, menar om tjänsten kom igång den 24/7 – det var liksom i somras host host…, eller så är ni väldigt före er tid om det är så att den inte kommer lanseras förens nästa år – hur tänkte ni här liksom?’

Samtliga i rummet tittar på mig.
Samtliga i rummet ler.
Samtliga i rummet är betydligt yngre än jag.
Den stilande säljaren ler lite extra och säger med ljuv stämma ’Alltså uttrycket 24/7 – eller Twentyfourseven som man också säger betyder att tjänsten finns tillgänglig alla dagar i veckan dygnet runt, året runt’
Fakta är att i samma stund som han vände sitt flin mot mig så visste jag.
Självklart visste jag.
Med rödblossande kinder mumlar jag ett.. ehh jo jag fattar.
Tusan KLART JAG FATTAR – har fattat hela tiden tyckte bara att jag skulle skoja till det lite.
Hmpf…. Jorusåattehhh…

/Carina
Back in business


onsdag 12 november 2014

Feedbackrapport för genomförd test

Japp - då har man i jobbsökarsammanhang fått sin dom.
Kom vidare i en rekrytering men efter att ha utfört nedanstående test tog det stopp.
Griniga typer.
Själv tycker jag nog att jag framstår som en ganska trevlig person, trivsam och cool liksom.

Dina styrkor:
Du är en riktig lagspelare. Du tycker verkligen om att jobba med andra och du tycker att teamarbete är viktigt. 
Därför tar du också hänsyn till andra, och hjälper och stöttar dom när du har möjlighet att göra det.
Du anstränger dig för att bidra till en harmonisk arbetsplats och undviker oenighet och konflikter på jobbet när det är möjligt. Du tycker det är speciellt viktigt att ha harmoniska och vänliga relationer till dina kollegor.
Det är viktigt för dig att andra kan lita på att du utför dina arbetsuppgifter.
Du är lojal och strukturerad i ditt arbetssätt.

Att vara medveten om/att tänka på:
Du gillar inte att ändra dina invanda rutiner (nähä), och du är vanligtvis försiktig med att prova nya arbetsmetoder (oups, shiit pommfritt - you got that right). 
Oftast behöver du lite tid på dig för att anpassa dig till nya omständigheter. Du undersöker noggrant nya arbetssätt innan du beslutar dig för att använda dom (yes, jag är en försiktig general).
Det är inte så viktigt för dig att bli personligt och yrkesmässigt utmanad på ditt jobb (rätt igen, inte karriärstypen precis). Du tycker inte att det är speciellt viktigt att tillägna sig nya kunskaper och färdigheter i jobbet (hmpf, jodå på den punkten håller jag INTE med). Däremot ser du andra möjligheter till personlig utveckling.
Du fokuserar mest på dina nuvarande arbetsuppgifter och du har ett ganska kort tidsperspektiv framåt i tiden. 
Detaljerna är viktiga för dig när du löser en uppgift. Du försöker se konsekvenserna av ditt handlande så långt det är möjligt.

Suck, smått obehagligt hur hyfsat väl saker å ting kan stämma.

Nåväl.I am what I am - and what I am needs no excuses.
/Carina
Den bakåtsträvande...



söndag 12 oktober 2014

Melody !?!

Your Hippie-name is - ta da...

Melody

Deep down, you're a true Hippie!
You're always a little dreamy and dance to the rhythm of your heart. What others find important in life, does not really bother you because you do what you think is right.
Hmpf... ehh va -  Melody...
Det kanske inte var det mest väntade svaret jag fick då jag gjorde testet om vad mitt hippienamn skulle vara. Men jaaa - ju mer jag smakar på det ju mer känner jag att det kanske skulle funka.
Melody - livet är ju trots allt fullt av olika toner, så varför inte liksom.
Trots allt så bor det en lätt flummig dagdrömmande livsbejakande hippie i min annars så välstädade,välorganiserade och välfyllda kroppshydda.
Happy sunday
/Melody