Mi and my seck

Efter närmare två bloggfria dagar är det dags att blåsa liv i liket.
Igår var det match i Borgen – min (o)vana trogen var jag självfallet på plats och skötte spakarna i secket.
Mina favvodomare blåste i pipan då Sharksens herrar mötte Uppsala killarna från Livets Ord.
Matchen var välspelad och ut Farstaögon en målmässig succé.
Satt som vanligt djupt koncentrerad och hade stenkoll på sekretariatet (tidtagarna undantagna), men några existentiella frågor dök ändå upp.
Till exempel var det deras herrlag eller 'herre'laget vi mötte?
På deras hemmamatcher betalar man kollekt istället för entré?
I pauserna serverar de en slurk rött och en oblat då?
Broderar åskådarna 'kors'stygn medan de ber om hjälp från högre makter ?
En av spelarna blev utvisad ett par gånger, undrar vad fadern och sonen sa om det?
När deras damlag spelar har de underbyxor eller 'tro'sor på sig?
När laget vinner och partajar loss har de då 'kors'fest?
Eller när det går riktigt illa, går det då helt 'fan'tastiskt?
Näe, man vet inte riktigt vad man ska tro?

Men för guds skull Carina, du är ju helt ’hopp’lös - hur gick det i matchen?
Jo enligt mina siffror, sett lite från ovan vann ’vi’ med behagliga 10-4.
Kanske hade motståndarna ett ’kris’tendomssnack efteråt.

I all välmening
Amen
/Carina

Arbetssam fredag

Vilken härlig strålande fredag!
En sån här solig höstdag triggas våra sinnen igång på olika saker, Perre valde att bege sig ut på en ’sista’ mctur för säsongen (jag tror det när jag ser hojarna inlåsta med trippla lås nytvättade, nyservade och överdragna med mystäcken).
Alla ’normalfungerande’ människor hade sannolikt packat matsäcken och givit sig ut i skog och mark, men inte jag.
På någon ’Carinatypisk’ omvänd logik lockas jag av att dra igång någon form av inomhusprojekt när solen skiner.
Som idag – en total garderobsrensning, dammsugning av sängar och soffor, å en underbar känsla väcks.
Och som den vän av ’fascistordning’ jag är passades det även på att städa skrivbord och lådor.
Jösses hade det inte varit för min släktforskning är jag tämligen säker på att där funnits några tyska kopplingar för jag börjar ana att parollen, "Arbeit macht frei" är en hyllning till min mer arbetsamma sida (OBS, vill verkligen förtydliga att jag på intet sätt står för vad dessa ord innebar under 2:a världskriget – men det hoppas jag att ni fattar).
Jag är dessutom svag för uniformer (hehe), BMW och Tomten (han lär ju vara därifrån), däremot går öl, hockeyfrillor och tysk techno bort.
Imorgon lördag är det städdag i området, en trevlig företeelse som engagerar de flesta.
Själv ska jag som av en händelse sitta i secket i Farstahallen, nedrans ’otur’.
Herrarna (för den oinsatte Farsta IBK) ska möta Livets Ord IF, ja de e sant, Livets Ord har tydligen på något märkligt sätt lyckats få ihop så pass många skickliga innebandyspelare att man platsar i Div.1. Som kuriosa kan tilläggas att laget kommer från Uppsala och där finns redan en hel drös med storklubbar på hög nivå – herrejisses (eller vad som passar just i detta sammanhang).
Å apropå arbete går jobbet med mitt egna företag trögt, så-inåt-helsike-trögt – så nu vet ni det :(
Träffade min jobbcoach i veckan, en mycket trevlig, optimistisk och bra människa – cred för att hon fortsatt tror på mig (eller om det ingår i jobbet ?!?)!
Sebban knäppte iväg lyan i veckan, tusan vad roligt – kram för det :)
Loppan har jag pratat i telefon med - ja, det var jag som ringde.
Vad han skulle göra i helgen?, det hade han ingen aning om.

Arbeit bietet eine tabula rasa
/Carina

I området...

…där vi bor finns en riktig gringumma.
En rejäl ragata som gör vad hon kan får att sprida olust omkring sig.
Hon är så tråkig att mjölken surnar i kylen när hon går förbi, hon dricker säkert citronte till frukost, käkar taggtråd till lunch och små barn till middag. Är hon sugen på något till kaffe sätter jag pengar på att det blir bittermandel.
Egentligen tycker jag lite synd om henne, fy fabian vad trist liv man lever om man har sådant behov att ständigt vara otrevlig mot andra.
Här om veckan var jag runt och satte upp tjusiga affischer om Go Bananas i Stockholms södra förorter bl.a. satte jag upp en på den stora informationstavla som finns vid vår busshållplats – en person såg mig, en person.
Nu är just denna affisch bortriven, just denna… alla andra sitter vackert kvar men ’min’ affisch är borta, jag säger inte att jag vet vem som tagit ner den… men ’host host’, jag har mina aningar.

Härligt med folk med humor!
/Carina

Idag trött!

Det var verkligen jätteroligt att ha ett 12 man starkt bord bakom sig.Så, ännu en Go Bananas att lägga bakom sig.
I ärlighetens namn känns den äldre generationen ibland lite mer svårflirtad men glädjande kunde jag faktiskt ana lite fniss, skratt och emellanåt till och med några härliga gapflabb från ’mina’ gäster.
Helenes Krog var fullstatt, sånt gillar vi – maten serverades som vanligt på gigantiska fat, sånt gillar vi också.
Kvällens konferencier Svenne Brundin inledde, därefter tog Janne W över och första akten avslutades med Jakob Öqvist – utav kvällens aktörer var det nog Jakob som fick mest applåder från mitt bord, han e rolig, sånt gillar vi.
I andra akten var det dags före den otroligt trevlige och sympatiske Clayton Fletcher, det var inte svårt att fatta varför han är klubbkungen på Manhattan.
Den som sydde ihop kvällen var Thomas Järvheden (mannen med gitarren), en något trevande början som mynnade (möjligen nynnade) ut i en härlig avslutning.
Kom inte i säng förens närmare 01.00.
Då jag var sen igår (nähä… det händer ju nästan aldrig) tog jag bilen och var därför ’tvungen’ att pressa mig upp i morse för att åka med Perre in till stan och hämta hem min lilla bil.
Väl hemma kunde jag slockna om på soffan, värre var det för Perko som skulle ha utbildning hela dagen.

Trött
men lite lyxig
/Carina

I am on my way...

Att onsdagarna går i humors tecken vet ni ju vid det här laget!
Ikväll blir det lite extra kul (i alla fall för mig) då jag har ett bord för 12 – det är Gurli och co plus min mamma och co (i detta co inkluderas jag själv & co)
Kvällens första gästkomiker kommer direkt från New York, USA, klubbkungen CLAYTON FLETCHER.
Vi kommer också få njuta av fantastiskt rolige THOMAS JÄRVHEDEN som är aktuell med sin nya CD och turné ”Från Big Bang till Happy Ending”.
På scenen även JAKOB ÖQVIST känd från: Vakna med the Voice, Stockholm Live och nu senaste i Idols eftersnack.
Den här veckan vågar jag lämna skrattgaranti - om DU inte skrattar lovar jag att fixa en enkel resa till Polen ;)

Startfältet ser således ut på följande sätt:
CLAYTON FLETCHER – Jay Lenos favoritkomiker
THOMAS JÄRVHEDEN – Grillad, Raw, Extra Extra, Comedy Fight Club och Bobster
JAKOB ÖQVIST – TV4 Idol, Vakna med the Voice och ”Posh Spice”
JANNE WESTERLUND – Stjärnan från Hökarängen
Som konferencier ser vi:
SVENNE BRUNDIN – Juristen som blev rolig.

Showtime, som vanligt kl 20:00 på Helenes Krog Mariatorget
- kom dit vettja!
På G
/Carina

Lite mera kaffe...

Sitter här och slurpar i mig dagens tredje balja kaffe, jag älskar stora maffiga muggar med hälften kaffe hälften minimjölk (noga det där) kaffet får gärna vara smaksatt med vanilj eller hasselnöt, mums…
Som den credkrävande individ jag erkänner att jag är absorberar jag för stunden i mig varenda liten stavelse som goa härliga Javabönan skrev i sin blogg igår.
Ett av ämnena vi avhandlade när hon var här var faktiskt just behovet av bekräftelse, hon sa att hennes behov inte var så stort, jag sa att mitt behov (beroende på ämne) var gigantiskt (hmm, vänta nu… de var väl inte de orden som föranledde inlägget?!?) – hur som helst vill jag tacka ’el masse’ och skickar en javadoftande cyberkram till henne.
Å apropå Maria hade hon med sig dottern Esmeralda (så väldans vackert namn, jag hade för övrigt en faster som hette så).
Vårt första möte var som bekant i Solna centrum, jag studsade fram som en berusad guttaperkaboll och sa ’surprice’, Esmeralda tittade upp från sitt långa ostyriga hår, kikade på mig under lugg och sa ’Mamma sa att du skulle se ut som ett troll!’
He he, vad svarar man på det?
’Jaaa, men tycker du inte att jag ser ut som ett troll då?’
Esmeralda mätte mig med blicken, tänkte något och svarade ’nej, inte som ett riktigt’.
Nu kan man undra vad den gode mamman hade dragit för spökhistorier för den lilla dottern, och att inte se ut som ett riktigt troll tar jag i sammanhanget som en komplimang – för hua vad hemskt att skrämma slag på barn (vilket jag iofs (hehe) emellanåt faktiskt gör genom mitt barska sätt).
Väl hemma och avklarad lunch kunde jag inte låta bli ungens underbara långa hårman och sa så där som man brukar, ’åhh vilket fint hår du har, och vad långt det är’ (ett konstaterande som till ock med ett barn inser är rätt självklart), ja säger den unga ’det går ända ner till arslet’ (på bred dalmål).
Hmm, jag rättar förstås henne genom att i vänlig ton säga, ’du menar ner på rumpan’.
Hon tittar upp på mig, väger mig igen med blicken och säger ’Nej, jag menar arslet!’

Hur man än vänder sig har man ändan bak
/Carina

Hallå tiden, anyone?!?

Det är helt galet, vem tusan har börjat sno min tid?
Jag minns då jag hade ett fullspäckat schema och ändå hann med hus, hem, ungar, jobb och mig själv.
I princip borde jag nu ha hur jädrans mycket tid som helst men något verkar ha hänt, någon eller några (börjar ana nå´n form av komplott) har systematiskt börjat stjäla en timme här och en timme där vissa dagar har denna utstuderat elaka varelse eller väsen börjat sno lång sammanhängande tid, det här börjar kännas smått olustigt.
För inte allt för länge sedan fanns där tid till att surfa, blogga, städa, plocka, träffa vänner, gå långa promenader, göra storkok och inte minst… söka jobb, tror ni att jag hinner hälften av detta nu??? – icke!
Det är sjukt hur dålig jag är på att utnyttja min lediga tid, det känns som om jag ligger steget efter med det mesta mest hela tiden.
Jag kan sakna den tiden då tiden räckte till alla, då tid inte var något problem men med tiden ändras ju allt och var sak har sin tid. Det kanske ligger i tidens anda att vi tidsoptimister lever i olika tidzoner och vår bästa tid är möjligen nu och min tid kommer väl tids nog.
Som i förmiddags, skulle träffa min underbara coach 11.15 vid Globen, min vana trogen sov jag till 09.00. Tvingade mig upp, fikade, gick en lång vända med vovvan, jag hade ju så nedrans god tid på mig…. Hem och kollade av mail och post, svisch - klockan var 11.00 och jag var sen.
Hemma vid 13.00, åt lite – satt och var 'nyttig' vid datorn, iväg och handla, svisch så är klockan 18.00 och jag har inte hunnit bädda, duscha eller förberett någon middag.
Nu hinner vi förvisso inte äta någon middag då Perre jobbar och inte kommer hem förens 19.00 vilket är samma tid som höstmötet för samfälligheten som vi bor i börjar.
Pust, som gammal föreningsmänniska vet jag vikten av att gå på möten men hualigen, fy fabian vad trist det ’kan’ vara och med dessa ord vågar jag tusan inte skolka.

Uppdatering 20:30 - jaha... då har man ändrat datum för mötet.
För en formalist som jag är detta en stor plåga i min ordningssamma värld :)

Tidsoptimisten
/Carina

3 x grattis!

Grattis efterskottsäger jag till min barndomsvän Susse (ni vet hon som skrev det smått fantastiska talet till mig då jag fyllde år), vi har känt varandra sedan hon låg i sin mammas mage vilket nu innebär 47 år. Genom åren har vi upplevt mängder och åter med mängder av skratt, tårar och bus, i lördags var vi där och officiellt grattade, i söndags fyllde hon år och idag har jag den äran att skicka iväg ett bonusgrattis (nu läser hon aldrig min blogg, men ja ja… gjort är gjort, grattat är grattat…)

Ett gigantiskt grattis till världens bästa Sebbe Bubbe Supersnubbe,
Här om dagen knäppte han iväg lyan, det svajade mellan köparna in i det längsta, det blev flera extra visningar än väntat och en realtivt utdragen budgivning - men igår blev det klart, slutsumman hamnade på smått fantastiska 1,9 miljoner…
Wow och jippiii, det blir en skön kontantinsats till nästa boende, tusan vad kul Seb – du är värd varenda krona.

Avslutningsvis ett grattis till mig själv – inte för att jag är så nedrans bra, tvärtom… de senaste veckorna har jag sviktat rejält när det gäller min arbetsmässiga tro på mig själv.
Nej, grattis för att jag fick förmånen att luncha ihop med mollyvännen Eva Solid, jisses en sådan trevlig bekantskap.
En underbar präst, fylld av värme, humanitet och en jädrans massa humor, dessutom visade det sig att hon gillar ironi he he å det gillar ju jag.
Tyvärr hann vi bara göra Åhléns tillsammans, de e ju med ungar som med hundar - man kan inte lämna dem ensamma för länge. Lotsade Eva mot Mathilde, hoppas att hon fann vad hon sökte där.
Tack till dig Eva för lunchen, trevligt sällskap och för att du hörde av dig.

Kram till er alla
/Carina

Strömavbrott

Vaknade av att Perre smög upp - vred på huvudet för att kika på den elektroniska väckarklockan, den var svart.
Instinktivt kände jag i hela kroppen att något var fel, mitt-i-natten, tyst och stilla, lite för tyst och stilla - något var generalfel.
Spärrade upp ögonen och allt var becksvart, tassade upp och ut i vardagsrummet. Blickade ut över vårt område, ett stort mörker mötte mig, gatubelysningen var släckt, husen var mörka och det enda som lös var ett milt månsken.
’Perre, vad är klockan?’
Tre, svarar han lugnt
’Det måste vara strömavbrott i hela området’ (no shit Sherlock).
Ja, det verkar inte bättre svarar han, tillbaka från sitt toalettbesök, lägger huvudet på kudden, och inom någon minut sover han igen.
Där ligger jag i sängen, klarvaken – ögonen är uppspärrade som tefat och öronen spetsade som på ett rovdjur.
Fantasin börjar skena iväg.
Tjuvar har slagit ut hela området för att kunna arbeta ostört.
Banditer smyger just nu runt här och letar offer.
Hmm, hyshh – visst hör jag något där nere, hjääälp de är redan här…
Kikar på Dessi som snarkar tungt på kudden mellan oss, okej det var kanske bara inbillning.
Ett knakade i skogen utanför får mig att spänna hela kroppen och till och med Dessi lyfter på huvudet, tvekar om jag ska väcka Perre – bestämmer mig för att låta honom sova.
Mitt emellan en konspirationsteori om att detta är ett upplägg mellan ryska maffian och Fortum så somnar jag också…
När jag vaknar igen är strömmen tillbaka, Perre på väg till jobbet och det enda som vittnar om nattens trauma är en blinkande väckarklocka.

Mörkrädd
/Carina

Fula saker

Visst vimlar världen av fula saker, speciellt sådant man kan ha på fötterna.
Förvisso ligger skönheten i betraktarens öga men när det gäller skodon och massproducerade saker som presenteras i allehanda reklamblad och glättiga magasin är dessa att betrakta som allmän egendom och jag vågar därför sticka ut hakan och såga några av dem vid lästen.
Ni som hängt med ett tag vet ju att jag är lite av en skofetichist och stöveldyrkare – dessa fakta gör mig förvisso inte till någon expert inom ämnet men anser nog själv att jag intar en ganska framskjuten position inom smakrådsfraktionen.
Så, till några för mig självklara fakta, vad är oestetiskt att ha på fötterna.
1) Bland det gräsligaste jag vet är draperade stövlar eller skor, ni vet säkert vilka jag menar, sådana med veckat skinn över foten och inte är snygga någonstans.
Denna typ av skor för mina tankar till blonderade öststatskvinnor med leopardmönstrade dressar och anskrämliga pråliga smycken. Jag vet inte vad som har fått de här damerna å tro att de genom att bära dessa avkommor till skodon kan locka penningstinna överblivna ungkarlar till diamanter och giftermål, hualigen!
2) Träskostövlar (sorry TFQofE), näe tror inte ens att de var snygga på 70-talet och på den tiden var man ändå villig att sätta på sig det mest märkliga saker på fötterna.
De ser osköna ur och inger känslan av att man inte riktigt har bestämt sig, vill man ha träskor eller vill man ha stövlar – stövlar, träskor, stövlar, träskor…. det är de som är frågan och frågar du mig låter man bli helt och hållet.
3) Slutligen, nu kan man tro att jag skulle dissa foppatofflor, platådojor, gladiatorstövlar eller höstens klumpskor från Acne (se bild) men nej, istället utnämner jag Skopunkten som en klar tredjeplatsare.
Det mesta i denna Lidlliknande ’Din Sko-look alike’ lågpriskedja går att klassa som vulgärt, groteskt och vedervärdigt, köp tre betala för två – det erbjudandet är lika attraktivt som Kapp Ahls och Lindexs köp tre smaklösa t-shirtar och betala för två. Billiga modeller i kombination med dålig kvalitet med… förstås, som det alltid finns i dessa sammanhang ett å annat ljuvligt undantag.
Andra rätt fula saker är haremsbyxor (förstod mig aldrig på dem ens när det begav sig), magväska (jodå himlars praktiskt men fasansfullt fult), bälte i midjan på runda kroppar (fult), för små kläder i allmänhet (jättefult), tröjor med en massa skräpig strass (känns Ålandsfärja), nageldekorationer (känns dålig smak), stringtrosor (vad sjutton är det för gubbsjuk man (för det måste varit en man) som uppfann denna lilla trasa från början???, det är inte snyggt, inte sexigt och definitivt inte skönt)
Nåja, jag är bättre på att dissa än att hissa och jag vet inte alltid vad jag pratar om, men jag vet att jag oftast har rätt!

Vidsynt
/Carina

Urban Explorer

Ett fantastiskt höstväder utanför fönstret.
Nej, jag pratar inte om klarblå himmel och frisk klar luft utan om murrigt regnigt kurigt och en lätt snålblåst – det kallar jag underbart väder.
Det är i sånt här väder jag gärna drar på mig stövlar och regnställ och tar sjumilasteg ute i skogen.
Perre är som bekant helt hookad på gamla platser, övergivna ställen och djur å natur i allmänhet.
Och som den sanna supporter jag är följer jag honom över stock och sten till världens ände.
Här om dagen, precis en sån duggig dag som i dag var vi och kollade in Beatebergspasset som är den största anläggningen i Södra fronten, den linjen består av ett antal fort, en mängd skyttevärn och en batteriplats (kanonplats). Enligt uppgift skulle denna anläggning, när det begav sig bemannas med en styrka om 3700 man, idag är den mest ett tillhåll för graffitikonstnärer.
Sen tog vi även en vända och kikade på Vargen, näe vi var inte på Skansen eller så utan vid den gamla atombomssäkra ledningscentralsbunkern söder om stan (finns för övrigt en tvillinganläggning i Sollentuna som heter Elefanten), här skulle Sverige kunna ledas vid en eventuell krissituation. Den var förvisso inte särskilt upphetsande eftersom det enda man såg var en järndörr in i berget och en hög mast på toppen – men med god fantasi kan man ana vad som gömmer sig där inne, mooohhaaahaah…

Utforskaren
/Carina

Nå, hur var hon då, den där Javabönan?

Bestämde att jag skulle plocka upp henne i Solna Centrum, snövädret till trots sladdade jag på sommardäck iväg från stadens södra delar till obruten mark norr om stan.
Vi hade bestämt att jag skulle höra av mig när jag var på plats.
Parkerade min lilla, numera lätt tilltyglade bil och satte kos mot centrumet – alla som varit i Solna Centrum vet att detta är ett gigantiskt inomhuscentrum som kan vara nog så svårt att hitta i.
Gick in genom svängdörrarna, framför näsan i den stora lokalen spikade jag dem, på en bänk såg jag ett yrväder till unge och en kvinna i röd LottaLotta som satt djupt försjunken i sin mobil, jag stegade fram ställde mig framför dem och säger med hög glad stämma ’SURPRICE!!!’, Maria tittade tveksamt upp från sin mobil och i blicken kunde man ana ett uttryck för ’vad-är-det-för-galen-stockholmare-som-kommer-här-och-gapar’, sen såg hon att det var jag =)
Tänk er filmen ’Masjävlar’, har för mig att en av dem hade denna ljuva dialekt (eller nja, i filmen hade väl alla det) och hade rätt bestämda åsikter och ett stort varmt hjärta – det var Maria, hon var precis så go som jag hade hoppats på och tänkt mig å söt :)
Nu har vi iofs talat i telefon ett antal gånger med det är alltid skillnad att ses i verkligheten.
Å så fick jag fina presenter, en ljuvligt vacker (och till köket matchande) ceriserosa orkidé och några läckra miniprydnadspumpor – tack allra snällaste.
Eftermiddagen avlöpte med hur jädrans mycket snack som helst och det var med ett leende på läpparna som jag återlämnade henne till Herr Odd Fellow.
Är det inte fantastiskt så säg, tänk att en blogg kan göra så att man skapar nya vänner , alldeles sannolikt hade jag inte fått förmånen att träffa denna människa om det inte varit för det förenade intresset för Odd Molly kläder OCH på måndag ska jag äta en Mollylunch med en för mig mycket spännande människa Eva Solid – jädrars vad livet kan vara trevligt.

Vännen
/Carina

Gå igång på!

Det finns vissa saker som jag går igång på, ni vet saker som man retar och irriterar sig på och som man bara inte kan låta bli att kommentera, (vi har alla små akilleshälar…)
En av dem är när folk säger att de har varit på eller ska till Kanarieöarna, öhhh va???
Okej, vad trevligt säger jag (självfallet i en lugn och ödmjuk ton) ska du ö-luffa?
Personen framför mig brukar då se smått frågande ut och svara nej.
Nehe, men vilken ö ska du till då?, (även om jag till 99% vet svaret så kan jag inte låta bli att fråga), min samtalspartner säger då (som jag redan visste) jaaa, Gran Canaria – men vad tusan, säg då det direkt!!!
Hur jäkla svårt kan det vara???, Kanarieöarna är en spansk ögrupp som består av sju större öar: Teneriffa, Gran Canaria, Lanzarote, La Palma, La Gomera, Fuerteventura, El Hierro (och sex mindre öar) åker man till Gran Canaria åker man till en ö i en ögrupp som heter Kanarieöarna, eller på spanska Islas Canarias, tänk att man ska behöva lära folk det om å om igen – vart tog geografilektionerna i skolan vägen, - suck ständigt denna tunga roll som instruktör och handledare åt livets vilsna själar.

Onsdagen på Helenes Krog var för övrigt en formidabel succé, den som inte hade kul då måste vara totalt humorbefriad (stackars människa), jag kan varmt rekommendera en ’mittiveckan’ utgång framöver – delad glädje är dubbel glädje, don´t forget OCH bokar du via mig så går ni två till priset av en vilket förstås är fantastiskt isig.
Sedan har jag likt en kamikazepilot shoppat lite OM på Tradera, hela köpet gick ut på att ett sälj slog in och det gjorde det, i alla fall delvis....
Nu gäller det bara att samköra det hela, sälja i Täby och köpa i Hässelby, eftersom det är kontanta medel som gäller ökar svårighetsgraden avsevärt – men då logistik är en av mina favoritsysselsättningar så ska det nog lösa sig.

Idag har jag varit hiskeligt upptagen, därav det sena inlägget, mer om det imorgon.
Annars är det en lugn helg, gratta barndomsvännen Susse imorgon, ut och lyssna på Perres barndomskompis band på kvällen.
Sebban hoppas på att kunna fira en lyckad försäljning (som i skrivandets stund ännu inte är klar)
Loppan ska… Loppan ska… - näe, jag har faktiskt ingen aning…

Nu är det fredag
/Carina

Men vad tusan...

Så var det dags igen – blev påbackad, för fjärde gången…
Under det senaste året har min bil vid ett tillfälle blivit kvaddad av biltjuvar, jag har blivit påkörd bakifrån vid två tillfällen och blivit påbackad framifrån två gånger.
Idag flög den kvinnliga föraren ur bilen helt skräckslagen, ’men guuu förlåt, jag såg inte dig – du har så liten bil’, förvisso en korrekt iakttagelse.
Att hon hade en bil modell större stadsjeep gjorde säkert sitt till.
Nåja, bilen är körbar och solen går upp imorgon igen.
Idag har jag slängt papper, glas och batterier, varit i centrum och bytt varor, lämnat in lotto (wow, vinst på 72:-, vad sägs om det – räcker sannerligen inte till självrisken…), handlat mat, lämnat post till Loppan, blivit påkörd, lämnat tvätt (ren sådan) hos Sebban, kommit hem, promenerat med vovvan och farit runt som en tetting med dammsugaren i högsta hugg.
Jag får nämligen celebert besök imorgon, från Gammelbo - i egen hög person, kvinnan som vigt sitt liv åt att vara ’Hemmagudinna’, är pärlspontens främsta företrädare, loppisfyndens egen härskarinna och sakkunnig på Odd Molly.
Hennes Fredrik, mer känd som Mr. Odd Fellow lotsar henne från de mörka skogarna i Bergslagen till den glittrande storstaden (Det finns dagar då Javabönan lämnar skogen, klär på sig sina Mollykläder och går på stadens gator som en vanlig kvinna).
Jag ska alltså träffa Maria alias Javabönan, bjussa på lunch och frottera mig – ska bli nedrans kul.

/Carina Palmer

Toppenkväll!

Vilken jädrans kväll – den klart bästa hitintills alla kategorier.
För det första, stället var knökfullt, för det andra publiken hade rätt inställning och för det tredje, komikerna var i sitt esse – helt enkelt en sjuhelsikes bra afton.
Min favorit konferencier Martin Lagos drog igång showen på ett suveränt sätt, han är duktig på sånt.
Därefter följde Kate Smurtwaite, hon gjorde ett toppjobb och hade några riktigt bra storys om hur engelsmän ser på svenskar.
Näste man till rakning var en kvinna även det Zinat Pirzadeh (kvinnlig rakning är säkert både vanlig och befogad i de trakter hon kommer från), här måste jag erkänna att-, trots hennes utmärkelser har jag haft något svårt för henne – eller snarare mest kanske hennes något gälla stämma. Så jisses vilken knäpp på näsan jag fick – Zinat var briljant och det vassa tonläget funkar betydligt bättre live än i radio, heder åt denna vackra kvinna som rakryggad på ett humoristisk sätt berättar om sin resa till Sverige och i Sverige.
I andra halvlek var det dags för Al Pitcher, engelskan till trots så är han fantastiskt rolig, ja alltså – menar att även en analfabet som jag hängde med i vändningarna. Al är på många sätt en kopia av Mr. Bean fast i en australiensisk upplaga och tammetusan mycket roligare (vid konfrontation utbrast han i ett glatt ’HELLO’, jag lät mig inte falla i någon trevlighetsfälla utan höll fast vid min plan och svarade vänligt ’hello’, log och vände bort blicken, det funkade - för det hade varit hejdlöst jobbigt att behöva säga 'Sorry Al but my English is so terrible so I dare not talk to you').
Slutakten var upplagd till Parlamentets trotjänare David Batra å säga vad man vill men denna skånske indier kan sina grejer.
Han hoppar mellan ämnen och publik på ett briljant kväll, bollar med ord och är- liksom jag ett stort fan av lappar (ni vet ’argalappentypen’), helt underbart.
Det var en sant nöje att få uppleva denna fabulösa kväll.

Nöjd å glad
/Carina

Helene själv i egen hög person, David B och Janne W

Martin Lagos

Kate Smurtwaite

Zinat Pirzadeh

Al Pitcher


David Batra

Onsdag 20 oktober

Ja då var det dags igen!
Fixat frillan (den uppmärksamme kanske ser att jag är nyklippt, ja ja… inga större förändringar, luggen lite snedare och längden lite kortare – gillar, trivs anser att jag passar i den här frisyren, basta!) och på med kvällsstassen.
Känns härligt att kliva ur myskläderna för ännu en helkväll på krogen.
En helt fantastisk kväll utlovas!!!
Inte nog med att vi har DAVID BATRA, ZINAT PIRZADEH och AL PITCHER idag på Go Bananas.
Vår eminente Janne Westerlund har lyckats ragga tag på ytterligare en komiker, KATE SMURTHWAITE som direkt från England kommer förbi och skojar till det.
Eftersom två av dagens komiker är engelskspråkiga kommer jag behöva anstränga mig till det yttersta för att hänga med i svängarna och vis av förra gången då Al uppträdde ska jag nog hålla mig till hälsningsfrasen ’hello’, le och diskret tassa därifrån.

Ikväll liksom förra veckan är Martin Lagos konferencier, vilket han gör med den äran.
Vi startar som vanligt kl 20:00, plats Helenes Krog vid Mariatorget.

Hello my name is…
/Carina

P.s
Nästa onsdag 27/10 kan jag redan nu locka med vi Clayton Fletcher från USA. Thomas Järvheden, och Idolaktuelle Jakob Öqvist.

Men alltså...

Åhh, suck, tusan jäklar förbaskat och jädrans – nu har jag gjort det igen!!!
Jag är en klok och planerande människa, har ett djupt rotat behov av stenkoll, organiserar det mesta in i minsta detalj men försöker även vara öppen för spontana upptåg.
Perre kan ibland tycka att jag planlägger lite väl mycket å andra sidan är han den förste att medge att mina planerade tilltag till 99% blir ofantligt lyckade.
För flera månader sedan bokade vi biljetter till Robert Gustafssons Show på Rondo i Göteborg, det till torsdag den 9 december.
I min hjärna planerades det att stanna i tre nätter, besök på Freeport, julmarknaden på Liseberg, shopping i Femman, promenader på avenyn, besök på museum OCH - inte minst ett centralt boende.
Via Coop kan man till ett mycket förmånligt pris boka in tre hotellnätter, jag kollade härbärgering i samband med beställningen av biljetten och det fanns då gott om rum kvar, överallt – jag borde ha bokat då…
NU kom jag på att det kanske är dags att kolla upp hotelltillgången, möts av en stor röd blinkande skylt som säger FULLT FULLT FULLT!!!
Hur fasiken tänkte jag här???
Trots min planerande ådra, mitt kontrollbehov och vetskapen om datum så har jag gjort det igen – inte bokat i tid =(
Därav suck, förbannat, förbenat, förbaskat, jädrans, helsikes sablars lumpmonster, tusan jäklar å fy bubblan vad gramse jag blir...

Ful, Sur, ledsen å irriterad
/Carina

Något vacklande

Jodå, lider fortsatt av en hårdsmält skrivkramp – den är av ett sånt illa slag att jag inte ens ids surfa runt och se vad som hänt i blogglandet de senaste dygnen.
Jag har inte lockats av det annars så pockande behovet av att följa mina medbloggande vänners utstyrslar eller observera deras vardag med allt vad det innebär.
Enda anledningen till att jag ändå betvingar mig själv till att skriva detta inlägg är att jag åter (igen) blivit så fantastiskt smickrad av den support ni mina läsare har givit mig när det gäller min skrivförmåga.
Herre jisses och heliga gud vilka fantastisk kommentarer och komplimanger jag fått, man kan ju nästan tro att man är bra…
Ska bara ta nästa Fenixfärja upp från gruvan (vilket kan ta sin tid) så ska jag ta en funderare på vad boken ska handla om.
Var faktiskt nere i bokhandeln idag för att hämta lite inspiration, kolla in kommande konkurrenter och kika på omslag.
Det gäller att göra research och som författare måste man ju vara proffs på allt du inget vet om allra minst en själv otroligt klurigt och knappt jag förstår hur det går till.
Stod och bläddrade bland pockethyllorna och fastnade vid Mia Skäringers bok ’Dyngkåt och hur helig som helst’, en bok i hälften krönikeform och hälften bloggform å yes!!! – här tror jag att vi har hittat min modell. Nu delar jag inte direkt Fröken Skäringers frispråkighet och är långt från den svordomskonstnär som hon är. När det gäller det verbala är jag hennes raka motsats, fånigt blyg och tyckte till och med att det var lätt pinsamt att skriv bokens titel, i min version skulle rubriken bli något i form med ’Småsugen och ganska okej ändå’.
Däremot delar vi ett dåligt samvete, prestationsångest och vacklande självförtroende.
Jag är gärna med på tåget om som krossar myten om den heliga superkvinnan som glatt leende håller alla bollar i luften samtidigt. Jag jobbade på -och i viss mån levde upp till den rollen under lång tid men med åren och erfarenheten har jag fått ett starkt behov av att uppmuntra alla att våga vara den man är.
Inte alltid det lättaste, men definitivt det roligaste.

Vill passa på att slänga ut ett STORT kollektivt tack till alla som varit här och läst och en liten ursäkt för att jag inte varit aktiv hos dig – var sak har sin tid, det gäller bara att hänga i.

Kram på er
/Carina

Ser tillåme alldeles eländig ut här på dagens...

Det där med en bok...

Tänk vad vänliga ord kan göra med en.
Först fylls man av dem, suger i sig dem och njuter.
I huvudet börjar tankarna ta form, ja – vad tusan, man kanske skulle skriva en bok ändå, jag menar tio personer kan väl ändå inte ha fel?
Bestämde mig för att njuta lite extra innan jag tog tag i nästa inlägg, det skulle jag inte gjort.
Resultatet blev skrivkramp, vad ska jag skriva om???
Får inte fram ett ord, i alla fall ingenting av underhållningsvärde.
Jag har ingenting att delge mina medmänniskor mer än jämmer och elände.
Åhh eeee, vem sjutton tror jag att jag är, skriva en bok – suckar djupt och inser att mina tankar börjar te sig rätt pinsamma.
Tio välvilligt sinnade personer har uppmuntrat till något som jag med all sannolikhet inte har kapacitet till och allt för att jag blev så fånigt smickrad av ett mail.
Här sitter jag med skämsigt blossande kinder.
Men ett genomsnittsbetyg i nian på strax över 2,0 var jag inte den mest lysande stjärnan i skolan.
Jag kan än i dag inte multiplikationstabellen, jag vet inte skillnaden på verb och substantiv å engelskan är på en 10-åringsnivå (inser här att jag med rätta sågar mig själv vid fotknölarna och att ni nu kliar er ni huvudet och undrar hur en så obildad person kan ha överlevt till dags datum - tur och ett uns av 'streeetsmarthet' säger jag!)
Min gamla lärare skulle förmodligen klappa mig vänligt på huvudet och föreslå att jag skulle leta lagertjänst eller återuppta den för 35 år sedan påbörjade frisörutbildningen ’för det är aldrig försent att avsluta en påbörjad kurs’.
Näe du Carina, ner i gruvan igen.

Modfälld
/Carina

Tur?

En del verkar ha sån nedrans tur med allt, de har värsta grymma jobben, de har de mest välartade barnen, de har hem som tagna ur vilket heminredningsmagasin som helst och de verkar ständigt vara glittrande glada, tur för dom liksom…
Jag vill också ha lite tur, jag tycker det är dags för Fru Fortuna att slå ner i min vardag (nu finns här alltid någon träaktig som hävdar att man har tur som bor i Sverige, tur att man är frisk, tur att man har familj och tur att man har en underbar man (nja, där måste jag nog lägga in en passus om att god smak och skicklighet har hjälpt till) bla. bla. bla…) och det finns ingenting som heter tur utan tur är frukten av ett hårt arbete, suck – vilka glädjedödare.
Okej, jag har kanske inte fysiskt slitit som ett djur men mentalt har jag jobbat, tänkt och funderat, har haft hjärngympa för flera verksamhetsår framåt, gills inte det?
Har även hört att turen kommer till dem som förtjänar den och att bra människor har tur, är jag en dålig människa?
Kan jag inte bara få de där ynka sju rätt på Lotto, hey – jag har trots allt sponsrat Svenska Spel de senaste tre decennierna, räknas inte det?
Eller varför får jag inte uppleva tv-reklamskänslan ’plötsligt händer det’ då jag skrapar veckans triss?
Dessutom, visst känns det som om det är ’fel’ människor som ofta vinner – de åker utomlands och shoppar fransk design och exklusiva importerade bilar.
Nej, jag tycker att det är viktigt att ge tillbaka, att låta pengarna stanna i landet.
Jag hade flyttat till Kurortshotellet i Varberg, köpt en Koenigsegg och investerat i Odd Molly :)

Dadaaaaa!!!
Grand Premiär för domänen http://www.fredagsmailsbloggen.se/ - hur coolt är det inte med en egen domän?
Mina bloggläsande vänner har fått för sig att jag skulle kunna skriva en bok, det framförallt efter gårdagens inlägg, bortsett från de inlägg då jag beskrivit Odd Molly klanens sektliknande träffar har jag aldrig fått så många kommentarer som nu, ooouuuuiiiiiiii – vilken grej =)
Beröm är en färskvara, sitter just nu och suger i mig och försöker konservera lite av den, men bok he he… tack alla söta, men då ska man ha något vettigt att berätta ;)
Helgen i övrigt är hyfsat späckad, imorgon är det ’secktime’ – Farsta IBK möter Tillberga från Västerås, jag speakrar och noterar, allt i vanlig ordning och på kvällen blir det middag hos brorsan på söder.
Söndag är det visning hos Sebban igen, vilket i sin tur innebär ännu en liten touch från moi´, på söndag har jag även bjudit över min pappa…
Loppan ska ehhhh… äh, kollar Facebook.

Lucky me
/Carina

Det kom ett mail...

Nu får jag förvisso ett och annat mail, men det här var lite speciellt.
Till skillnad från andra bloggare har jag varit rätt förskonad från anonyma kommentarer och trista brev.
Klickade ivrigt upp mailet, efter att ha läst fram till rad två kände jag hur en lätt hyperventilering startade.
En liten bit längre ner hade ansiktet istället spruckit upp i ett brett smile – det här var grejer det!
Som övertalig och suspenderad har min tid ägnats åt att hitta på totalt onödiga inlägg till bloggen, ni vet lite intelligensbefriade ’dagens’ blandat med filosofiska tankar om ’varför finns jag?’.
Så, tänk att denna intelligenta underbara, vackra, fotbollsintresserade (nåja) och fantastiska kvinna (för det bara måste hon ju vara) har uppmärksammat mina spontana enkla rader och därefter tagit sig tiden att komponera ett mail till mig, hur coolt är inte det ?
Visade stolt upp meddelandet för Perre, han tittade kärleksfullt på mig å sa, ’härligt gumman’ - dock anade jag en dämpad missnöjesyttring över att jag ville publicera men när han såg hur min lycklig min byttes mot hundögon och stor besvikelse gick han med på en kungörelse.
Efter kontakt och koll med författaren om offentliggörande tänkte jag nu delge er mailinnehållet.

”Hej!
Du känner inte mig, men jag tänkte att jag var tvungen att maila dig ändå.

Nu är det såhär att jag tycker inte om dig. Alls. Detta tog sin början i tisdags, när jag i pausen på fotbollen, satt och kollade lite på de bloggar jag brukar läsa, vilket är otroligt många, (ja, jag är också ett Molly-fan. Bl a ) man skulle nästan kunna tro att jag inte har ngt annat att göra, t ex jobba, sova, äta osv.
Hos en av dem, hade du lämnat en kommentar som fick mig att hoppa in på din blogg och följden av det blev att jag läste kronologiskt, vilket tog en stund, och därmed missade i princip hela andra halvlek!! Nu var det ju inte någon match att se egentligen, men jag satt dessutom och läste tills jag kom fram till senaste inlägget och då var klockan så mycket att jag insåg att det skulle bli katastrofalt jobbigt att komma upp och till jobb dagen efter. Därför tycker jag inte om dig!

Jag anser att det borde vara förbjudet att skriva på ett sådant sätt som gör att man omöjligen kan sluta läsa. Komma med så himla bra åsikter och inlägg hela tiden att man bara kan nicka, instämma, skratta, fundera och hoppas att många tar del av dem.

Någon smart person hade visst en åsikt om att du skulle skiva en bok. Det tycker jag att den personen hade djävligt rätt i. Det är en konst att kunna formulera sig som du gör och det är med all sannolikhet fler än jag som påpekat detta.
Så. Vad. Väntar. Du. På?

Med vänlig hälsning
Madeleine i Malmö”

Som mästare av ironi är dessa rader de underbaraste man kan läsa, det är till och med ironiskt att någon på allvar föreslår att jag skulle skriva en bok :)
Men tack snälla snälla
/Carina
Fylld av tillfredsställelse

Mys utan molly!

Jag älskar ironi!

Ironi innebär att det finns en skillnad mellan vad som sägs och vad som egentligen menas, sån är jag.
Det är svårt är att förmedla ironi på ett bra sätt, själv ser jag ironi i det mesta här i livet men när jag försöker få ner det på pränt märker jag ibland av kommentarerna att ironin inte alltid har gått fram.
Nu tillhör jag med den äran den ironiska generationen det kombinerat med att jag är en rätt simpel och obildad tangentbordflummande kvinna i övre medelåldern (vi pratar inte direkt någon Nobelpristagare i litteratur här) gör det hela svårt att avgöra om det är jag som inte kan förmedla eller om det är mina läsare som är ’ironibefriade’ (icke att förväxla med humorbefriade). Ni, mina läsare, åtminstone en majoritet av er, förutsätts vara införstådda i min ironiska ådra och att detta kan vara humoristisk, men behöver inte alltid vara det…
Att vara ironisk till sätt och läggning är kanske ett typiskt storstadsfenomen – vad vet jag???
Okej, en lätt förklarande utsvävning på dagens inlägg.
Ingen av gårdagens komiker på Helenes Krog hade den typiska ironiska fallenheten – men var kul i alla fall =)
Mr. King of Stand Up, Thomas Oredsson dominerade totalt på scen, vilken man – 64år och får ung som gammal att skratta hejdlöst.
Tyvärr blev Nour sjuk och var tvungen att hoppa av, det var synd.
Istället fick Svenne Brundin, Janne W och Martin Lagos några minuter extra i rampljuset, vilka de förvaltade väl.

/Carina
Typ…

Onsdag igen!

Så var det dags för veckans viktiga uppgift – svansa runt på Helenes Krog, dricka vin och fnissa hejdlöst, värre uppdrag kan man ju ha ;)
Ikväll får vi se Mr Comedy himself Thomas Oredsson och en av de kaxigaste kvinnliga komiker som finns, nämligen Nour El-Refai.
Samlar man ihop manskapet ser kvällens line-up ut på följande sätt:
THOMAS OREDSSON – The Godfather of Comedy, väldigt rolig
NOUR EL-REFAI – Känd från allt, överallt, hela tiden och rolig
SVENNE BRUNDIN – Världsvan, jurist, osannolikt rolig
JANNE WESTERLUND – Djurgårdare, alltid först med det senaste och alltid rolig
och
MC: MARTIN LAGOS – känd från bl.a. Comedy Fight Club och jätterolig
Showtime som vanligt kl 20:00 .

Och kan ni tänka, som av en händelse har jag några VIP-biljetter i byrålådan även till ikväll.
Kontakta mig på mobilen, 0709-940765 först till kvarn gäller!

It´s Showtime
/Carina

En fråga?

Hallå alla mina läsare, jag har en fråga till er!
Har klurat en del, suttit på kammaren och funderat, tagit långa skogspromenader och tänkt (allt detta utan att på något sätt gå till överdrift…)
Snart har jag bloggat i två år, en droppe i havet för vissa en hel livstid för de som är födda -08.
Frågan gäller mest, eller kanske bara de som själva bloggar, ni andra får naturligtvis också svara – för alla har vi rätt till en åsikt här i världen.
Så till frågan, ’Läser er partner din blogg?’

I mitt fall blir svaret nej!
Eller, nja/njo… med jämna mellanrum brukar jag slänga iväg frågan till Perre, ’har du läst bloggen?’
Han brukar då kika på mig, se något frågande ut och svara; ’Nej, är det något som jag bör känna till?’
Allt som ofta finns där inget särskilt att förtälja men som den förstående man han är brukar han efter min uppmaning plikttroget skumma igenom mina senaste inlägg.
Han läser och ler, fnissar och ger mig beröm för det jag skrivit – då blir jag glad, sånt är bra :)
Men nog vore det en smula kul om han läste bloggen lite mer regelbundet, för hey, hey hey… det är ju här som mina böner publiceras.
Jag försöker i mina inlägg då och då trycka in några förtäckta önskningar, dolda budskap eller riktade förhoppningar om både det ena och det andra – men icke, inte en enda reaktion, nattsvart liksom.
Nu är jag i ärlighetens namn något osäker på om detta fenomen är bra eller dåligt?
Så, låt höra – vad tycker ni?

I wish
/Carina

The Bloomers story

Efter gårdagens inlägg kan jag konstatera att Smallville Bloomers har delat Odd Molly Sverige i två läger.
På ena sidan står de enade, de frusna, de som in i det längsta gör allt som står i deras mentala makt för att försvara detta motbjudande plaggs existens och på andra sidan står jag =)
Denna vämjeliga om än exklusiva variant av cykelbyxor må vara både varma och sköna, men snygga – sorry Ladies men nej, nej NEJ!!!!
Bloomers skapades i mitten av 1800-talet i USA, som en rationellare dress för kvinnor och i protest mot dåtidens mode med korsetter, snörliv och långa, tunga kjolar som hindrade kvinnors rörelsefrihet. Proteströrelsen torde vid det här laget ha dött ut för länge sedan och vad mig anbelangar borde dessa kortbyxor för kvinnfolk i ock med långbyxornas intågande i den kvinnliga vardagsdressen gått samma väg.
Många äro kallade få är utvalda till att passa i dem, jag är sannerligen inte en av de.
Men om de nu är nedrans sköna finns en omedelbar risk i att bloggerskan i egen hög person inom kort kommer drista sig till att testa ett par, inte använda – bara testa… ty mitt motto är ’man ska alltid prova allt minst en gång’
Å apropå stilsynder så bara måste ni bara kika på denna, helt underbar och alldeles tvärfel – och med den bakvända logik som ibland uppstår blir det så helrätt. Med det menar jag att så länge någon till 100% kör sin stil kan ingenting bli fel.
Som ett bevis på att även solen har fläckar bifogar jag dagens bild, Carina i början av 90-talet.

I am bad
/Carina

Fem fel!

Såja, då har man vässat pennan rejält...
Efter helgens djupsinnigheter är det dags för lite kreativitet, listor hit och dit men ingen har tagit upp ’Odd Molly som jag aldrig skulle bära’ – nu har livet lärt mig att man aldrig ska säga aldrig och att bollen är rund å allting kan hända.
Men om vi utgår från här och nu kommer nu och här de plagg som ’jag inte förstår mig på’ (nu blir ni impade över mitt diplomatiska sätt att hantera orden va ;)
OBS!!! Innan namnen dyker upp vill jag på alla sätt förtydliga att jag inte vänder mig till någon specifik person och det inte är meningen att dissa någons klädstil, självfallet får alla klä sig som de vill – vilket inte behöver innebära att jag instämmer i smaken. Vill verkligen klargöra att listan är högst personlig och att mina val är mina vilket innebär att ett i mina ögon anskrämligt plagg kan funka på någon annan – så ta det för vad det är och för gudsskull INTE personligt om ditt favvoplagg återfinns här nedan (egentligen…, ska man behöva vara så här övertydlig för att ingen ska känna sig träffad, va??? – suck…)

Jag anser mig vara rätt elastisk i mina tankar runt kläder och hur man kan klä sig.
Gillar folk som sticker ut alá Peter Siepen, Alexander Bard, Tomas di Leva och Caroline af Ugglas (mest män, märkligt) – samtliga har gemensamt att de har ’sitt’ uttryckssätt.
Det dimper då och då ner plagg i Odd Mollydjungeln som jag har något svårt för – 'att alla kan klä sig som det passar betyder inte att alla passar i allt'.
1) Smallville Bloomers – fy fabian vilket oestetiskt plagg, ledsen… men kan inte tycka att dessa kasslerliknande kortbyxor är snygga någonstans, speciellt inte på normalkorta rätt stabbiga medelålders kvinnoben.
2) Tintarella blouse – hmm, hur tusan tänkte man här, en blus med inbyggd haklapp, dessutom i en rätt oskön färgblandning
3) Lotta Lotta jackan – ooups, nu kliver jag på många tår. Men i stort sett ALLA plagg där knytet är strax under bysten är så osmickrande för figuren att det borde förbjudas (ni som har size zero är undantagna), vill du se bred och frodig ut – köp en Lotta Lotta jacka!
4) Lite blue denim skirt – Odd Mollys gamla jeanskjol var en dunderhit, men vad är detta???. Nej, denna volangprydda fåniga sak med sprunn i mitten passar då inte mig i smaken…
5) 4 continent X-stich blouse – Okej, här har man en toppenmodell med 4 Continent X-Stitch tunikan, ’om vi tar och kapar den på mitten så att alla bärare ser ut att ha en bulle i ugnen, vad tror ni om det?’, om det tror vi inte, denna kortvariant av x-stichen blev inte något försäljningssuccé å det med all rätt.

Bubblaren i sammanhanget är årets t-shirt #389 Singles 3/4 top.
Såg en bild framifrån å tänkte ’ahh vill ha’, såg en bild bakifrån å tänkte ’är det här ett skämt eller?, vilken vuxen kvinna i världen vill gå med en tryckt glittrig rosett på baken, bara undrar..’ – den går tvärbort.

Får förmodligen förvänta mig en hagelskur med kommentarer som alla har argument med motsatsen på mina påståenden - se så de e fritt fram.
Vad som är jädrans lyxigt är att detta är min blogg, där mina tankar och åsikter framförs – hur coolt är inte det ;)

Ut med hakan
in med magen
/Carina

Hemska 80-tal, hemska strumpor, alldeles för kort kjol med värsta grymma oversize kavajen...

Röd rosett i håret och matchande röda plastörhängen, så nedrans cool...