Det kom ett mail...

Nu får jag förvisso ett och annat mail, men det här var lite speciellt.
Till skillnad från andra bloggare har jag varit rätt förskonad från anonyma kommentarer och trista brev.
Klickade ivrigt upp mailet, efter att ha läst fram till rad två kände jag hur en lätt hyperventilering startade.
En liten bit längre ner hade ansiktet istället spruckit upp i ett brett smile – det här var grejer det!
Som övertalig och suspenderad har min tid ägnats åt att hitta på totalt onödiga inlägg till bloggen, ni vet lite intelligensbefriade ’dagens’ blandat med filosofiska tankar om ’varför finns jag?’.
Så, tänk att denna intelligenta underbara, vackra, fotbollsintresserade (nåja) och fantastiska kvinna (för det bara måste hon ju vara) har uppmärksammat mina spontana enkla rader och därefter tagit sig tiden att komponera ett mail till mig, hur coolt är inte det ?
Visade stolt upp meddelandet för Perre, han tittade kärleksfullt på mig å sa, ’härligt gumman’ - dock anade jag en dämpad missnöjesyttring över att jag ville publicera men när han såg hur min lycklig min byttes mot hundögon och stor besvikelse gick han med på en kungörelse.
Efter kontakt och koll med författaren om offentliggörande tänkte jag nu delge er mailinnehållet.

”Hej!
Du känner inte mig, men jag tänkte att jag var tvungen att maila dig ändå.

Nu är det såhär att jag tycker inte om dig. Alls. Detta tog sin början i tisdags, när jag i pausen på fotbollen, satt och kollade lite på de bloggar jag brukar läsa, vilket är otroligt många, (ja, jag är också ett Molly-fan. Bl a ) man skulle nästan kunna tro att jag inte har ngt annat att göra, t ex jobba, sova, äta osv.
Hos en av dem, hade du lämnat en kommentar som fick mig att hoppa in på din blogg och följden av det blev att jag läste kronologiskt, vilket tog en stund, och därmed missade i princip hela andra halvlek!! Nu var det ju inte någon match att se egentligen, men jag satt dessutom och läste tills jag kom fram till senaste inlägget och då var klockan så mycket att jag insåg att det skulle bli katastrofalt jobbigt att komma upp och till jobb dagen efter. Därför tycker jag inte om dig!

Jag anser att det borde vara förbjudet att skriva på ett sådant sätt som gör att man omöjligen kan sluta läsa. Komma med så himla bra åsikter och inlägg hela tiden att man bara kan nicka, instämma, skratta, fundera och hoppas att många tar del av dem.

Någon smart person hade visst en åsikt om att du skulle skiva en bok. Det tycker jag att den personen hade djävligt rätt i. Det är en konst att kunna formulera sig som du gör och det är med all sannolikhet fler än jag som påpekat detta.
Så. Vad. Väntar. Du. På?

Med vänlig hälsning
Madeleine i Malmö”

Som mästare av ironi är dessa rader de underbaraste man kan läsa, det är till och med ironiskt att någon på allvar föreslår att jag skulle skriva en bok :)
Men tack snälla snälla
/Carina
Fylld av tillfredsställelse

Mys utan molly!