Sitter här och slurpar i mig dagens tredje balja kaffe, jag älskar stora maffiga muggar med hälften kaffe hälften minimjölk (noga det där) kaffet får gärna vara smaksatt med vanilj eller hasselnöt, mums…
Som den credkrävande individ jag erkänner att jag är absorberar jag för stunden i mig varenda liten stavelse som goa härliga Javabönan skrev i sin blogg igår.
Ett av ämnena vi avhandlade när hon var här var faktiskt just behovet av bekräftelse, hon sa att hennes behov inte var så stort, jag sa att mitt behov (beroende på ämne) var gigantiskt (hmm, vänta nu… de var väl inte de orden som föranledde inlägget?!?) – hur som helst vill jag tacka ’el masse’ och skickar en javadoftande cyberkram till henne.
Å apropå Maria hade hon med sig dottern Esmeralda (så väldans vackert namn, jag hade för övrigt en faster som hette så).
Vårt första möte var som bekant i Solna centrum, jag studsade fram som en berusad guttaperkaboll och sa ’surprice’, Esmeralda tittade upp från sitt långa ostyriga hår, kikade på mig under lugg och sa ’Mamma sa att du skulle se ut som ett troll!’
He he, vad svarar man på det?
’Jaaa, men tycker du inte att jag ser ut som ett troll då?’
Esmeralda mätte mig med blicken, tänkte något och svarade ’nej, inte som ett riktigt’.
Nu kan man undra vad den gode mamman hade dragit för spökhistorier för den lilla dottern, och att inte se ut som ett riktigt troll tar jag i sammanhanget som en komplimang – för hua vad hemskt att skrämma slag på barn (vilket jag iofs (hehe) emellanåt faktiskt gör genom mitt barska sätt).
Väl hemma och avklarad lunch kunde jag inte låta bli ungens underbara långa hårman och sa så där som man brukar, ’åhh vilket fint hår du har, och vad långt det är’ (ett konstaterande som till ock med ett barn inser är rätt självklart), ja säger den unga ’det går ända ner till arslet’ (på bred dalmål).
Hmm, jag rättar förstås henne genom att i vänlig ton säga, ’du menar ner på rumpan’.
Hon tittar upp på mig, väger mig igen med blicken och säger ’Nej, jag menar arslet!’
Hur man än vänder sig har man ändan bak
/Carina
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Gomiddag vännen!
SvaraRaderaSå glad du gör mig, vet du varför?
Så fort någon säger, det händer då och då, att Esmeralda pratar bergslagsmål så blir jag alldeles förstörd. Jag vill ju att hon ska prata dalmål.
Nu tror jag ju inte att du riktigt klarar av att höra skillnad men för mig är det en big difference. Vill ju inte att hon på nå vis ska prata som de gör i gnällbältet, allt blir juuuu såååååå dryyyyyyygt då. ;-)
I dag har jag sonen hemma så vi ska sätta lite fart på hans rum några timmar innan det är dags att hämta Musen. Fredrik är i Norge och kommer tillbaka i morgon kväll.
Till helgen är det fritidsgård igen, men det ska faktiskt bli kul och jag tänker utnyttja deras muskler till att flytta möbler. *hihi*
Lyckliga du som kan dricka så mycket kaffe, glömde säga dig att kaffet hos dig vara kanon. Har inte haft smaksatt kaffe hemma på flera år men nu ska här banne mig inhandlas för det är bara supergott.
Ha det nu mysigt resten av dagen!
Kraaaaaam
Haha, underbar unge!
SvaraRaderaMen du, minimjölk?! Det kan väl inte vara gott? Gammeldags mjölk - det är smaskigt i kaffet! ;) *låter som en konnäsör, men i själva verket är det mesta som jag dricker pulver från automaten i korridoren på jobbet*
Kram från V
Härliga ungar!! Kunde inte låta bli att storle när jag läste detta.
SvaraRadera~Ingrid
Hahahaha....barn är härliga!!!
SvaraRadera