Strömavbrott

Vaknade av att Perre smög upp - vred på huvudet för att kika på den elektroniska väckarklockan, den var svart.
Instinktivt kände jag i hela kroppen att något var fel, mitt-i-natten, tyst och stilla, lite för tyst och stilla - något var generalfel.
Spärrade upp ögonen och allt var becksvart, tassade upp och ut i vardagsrummet. Blickade ut över vårt område, ett stort mörker mötte mig, gatubelysningen var släckt, husen var mörka och det enda som lös var ett milt månsken.
’Perre, vad är klockan?’
Tre, svarar han lugnt
’Det måste vara strömavbrott i hela området’ (no shit Sherlock).
Ja, det verkar inte bättre svarar han, tillbaka från sitt toalettbesök, lägger huvudet på kudden, och inom någon minut sover han igen.
Där ligger jag i sängen, klarvaken – ögonen är uppspärrade som tefat och öronen spetsade som på ett rovdjur.
Fantasin börjar skena iväg.
Tjuvar har slagit ut hela området för att kunna arbeta ostört.
Banditer smyger just nu runt här och letar offer.
Hmm, hyshh – visst hör jag något där nere, hjääälp de är redan här…
Kikar på Dessi som snarkar tungt på kudden mellan oss, okej det var kanske bara inbillning.
Ett knakade i skogen utanför får mig att spänna hela kroppen och till och med Dessi lyfter på huvudet, tvekar om jag ska väcka Perre – bestämmer mig för att låta honom sova.
Mitt emellan en konspirationsteori om att detta är ett upplägg mellan ryska maffian och Fortum så somnar jag också…
När jag vaknar igen är strömmen tillbaka, Perre på väg till jobbet och det enda som vittnar om nattens trauma är en blinkande väckarklocka.

Mörkrädd
/Carina