I våra minnen

Det ska vara kul att läsa min blogg.
Det finns så mycket elände på jorden vi behöver inte inte läsa om det... hela tiden.
Gillar att framkalla ett leende men inläggen får även gärna ge tid till eftertanke. När så är läge.
Det här är ett sådant inlägg. Faktiskt.
Igår, tillsammans med halva Svenska folket besökte vi våra nära och kära som inte längre är med oss.
Att ens komma in på Skogskyrkogården var lite av armbågarnas kamp, jag har aldrig under mitt vuxna liv sett så många människor på en kyrkogård. Någonsin.
Hade jag inte vetat bättre skulle jag kallat det för ’folkfest’ (korvgubbar i mängder) eller möjligen ’själavandring’ då det var kö upp till minneslunden.
Där tände vi tre ljus.
Till min morfar.
Morfar gick bort när jag var nio, Morfar luktade cigarrill och älskade att läsa bibeln för mig och så ville han lära mig italienska. Som var såå trist, då.
Till min mormor.
Morris, bästa Morris – världens snällaste mormor som alltid liksom bara fanns där. Alltid.
Till min Farmor.
Farris som bodde på söder, bjöd på fiskbullar i hummersås, pepparkakor och kavring. Vi åkte spårvagn till Skansen, Waxholmsbåt i Skärgården och promenerade genom stan.
Nästa anhalt var Bollmora Kyrkogård.
Här tände vi två ljus
Perres morfar Hans.
Jag fick aldrig nöjet att träffa honom men han lär ha vart en bestämd och rättvis man med stort hjärta.
Perres mormor Ragnhild.
En härlig kvinna full med humor, alltid nära till skratt och med två rävar bakom varje öra.
Kvällen avslutades i Huddinge, St: Botvids minneslund.
Där är så vackert. Där väcks alltid en massa tankar. Och känslor.
Vi tände två ljus, ett var till våra små söner.
Per Jonathan, född 18 december 1998 i vecka 25 – lite för liten, mycket älskad, mycket saknad
Erik Theodor, född 10 juni 2001 i vecka 24 – lite för liten, mycket älskad, mycket saknad
Det var inte meningen att ni skulle vara med oss här på jorden.
Men ni finns alltid hos oss. I våra tankar. För alltid.

Vi ses i Nangijala
Carina
& Perre