Ullared

Här om kvällen gick säsongens sista avsnitt av Ullared - jag bara älskar fenomenet Ullared.
Det är måhända inte programmet för evolutionsgenetiker, kärnfysiker eller litteraturakademiker men det är en underbar skildring över hur vi vanliga tvåbenta varelser är och beter oss, vad vi älskar och vad vi gillar.
Det som slår mig varje gång jag sett programmet är med vilken värme som intervjuvarna ställer sina frågor – nää säger du, det är ju bara sååå pinsamt!!!
Nix pix och nej, titta igen och lyssna – frågorna är ställda med respekt och hänsyn, de intervjuade är normala människor precis som folk är mest, här är de dessutom nyktra (till skillnad från andra såpor), i blandade åldrar (till skillnad från andra såpor) och gillar att bjuda på sig själva (som i de flesta såpor). Majoriteten är inga glassiga storstadsbor utan landsortsfolk med härliga dialekter och som ser denna tripp till landets shoppingmecka som ett rent och sant nöje (även om en å annan make hävdar motsatsen).
Ullared vänder sig inte till Odd Molly köparna eller Stureplansprofilerna (min högst egna och sannolikt sanna teori), många verkar tycka det är så skämmigt att de hellre ljuger eller nämner det i samma mening som ’följde med kompis’ , ’var bara tvungen att se det med egna ögon’ eller åker dit och sedan 'spyr galla över företeelsen' märkligt.
Alla våra år i Varberg till trots har vi inte besökt orten mer än 4-5 gånger, men nu är jag såld och kan inte tänka mig en sommar utan en rejäl Ge-Kåsvända (numera är dessutom hela området en stor köpstad med flera schyssta outlets).
I somras passade jag på att samspråka med några inom personalstyrkan (för övrigt härliga människor).
Först och främst ville de klargöra att det var högst frivilligt att synas i bild och de var otroligt glada över att deras ’varuhus’ mitt i den Halländska myllan fått sådan uppmärksamhet. De jag pratade med var vanligt arbetande folk som stod med fötterna på jorden, de var väl medvetna om sina minuter i rampljuset och njöt till fullo av sin tillfälliga stjärnglans, den allmänna uppfattningen var också att ’tv-spektaklet’ går över men varuhuset består.
Så Ullared är inte en pinsam såpa utan en fantastisk nutidsskildring (säger förvisso rätt mycket om min egen litterära nivå).
Alla kan förstås inte älska företeelsen Ullared, men bara så ni vet - man behöver inte vara nördig och från Säffle för att ’go crayzy’ bland hyllorna.
Och oavsett ståndpunkt i denna shopoholicfråga bör man ha en förståelse och respekt för dem som lever med Ullared och för Ullared.

Ullared forever
/Ulla-Carina