Är det något Perre ogillar så är det när jag skriver ’pluttinuttiga’ saker om honom i bloggen. Därför jag gör jag inte det. Aldrig.
Det vore således dåligt och respektlöst av mig att nämna att han här om dagen tog med sig en käpp och spade ner i källarförrådet för att kunna försvara sig mot spindlar. Det vore rent av elakt att berätta om både pannlampa och ficklampa. Jag skulle heller aldrig beröra de kraftiga slag som han måttade mot väggarna innan han kröp ner. Det vore samvetslöst och styggt att nämna att jag skulle passa vid luckan så den inte gick igen och det vore definitivt gement av mig att berätta om rädslan för möss och råttor. Sådana tarvliga saker skulle jag aldrig skriva. Därför gör jag inte det. Aldrig.
Istället berättar jag stolt att han på egen hand (för jag bangade, förstås) kröp ner i den fuktiga obehagliga grunden, på knä kröp runt och som en mästare bytte batterier i den mätare som avgör temperatur och fukt i grunden. Det är min Pelle. En orädd karlakarl. Sådant berättar jag gärna. Och ofta.
Stolt
/Carina
*asg* var det ångestattack när han kom upp eller? Man kan nästan se fasan lysa ur ögonen på honom. *hihi*
SvaraRaderaVilken gullig gubbe du har! ;-)
Kraaaaaaaaaam
Nej, det är viktigt att inte lämna ut de små liven. Fint av dig:-)
SvaraRaderaHahaha...håller med TQOFE. :D
SvaraRaderahahaha . En matchomans kamp mot spindlar och råttor förevigad i ord och bild :D
SvaraRaderaJag gillar fosterställningen på sista bilden, men det är nog bara en jägares attackposition ;)
Kram från V