CLE1960 - Instagram å jag liksom!

fredag 14 maj 2010

Squeeeze me in!

Hej på er denna klassiska klämdagsfredag.
Försöker ’trycka’’ ur mig något vettigt, inte helt lätt – vettigheter kommer inte av sig själv.
Hörde föresten att ’Kristi himmelfärd’ är inställd pga. av askmolnet…
För att inte tala om det stackars land som har fått ta hand om allt elände, nämligen Alaska hehe...

Ok, vi börjar om, surfar in på Facebook för att hämta lite inspiration.
Kan inte annat än att le åt alla mer eller mindre obskyra grupper som finns, härligt med människor med humor.
Generellt är jag en trist jäkel, tackar väldigt konsekvent nej till alla gruppinbjudningar för inte tala om alla dessa (hemska) spel.
Men så finns ’de andra’ grupperna, grupperna jag inte riktigt förstår mig på (eller förstår mig på fenomenet men inte behovet).
Några exempel är:
’Vi som älskar våra barn’
’Vi som älskar våra barn över allt annat’
’Vi som bryr oss om våra barn’
’Vi som tar hand om våra barn’
Osv.osv.
Men herrejisses – vad är det för människor som har ett behov av att gå med i en grupp som berättar att de älskar sina barn?
Jag behöver då inte gå med i ett kollektiv för visa/känna att jag tycker om mina ungar eller att de är det bästa jag har, undrar vem där är som känner så starkt behov av att bevisa för andra att man älskar sina avkommor högst av allt så att man måste gå med i en Facebookgrupp, jag bara undrar???
Kanske är det så att man som mamma känner sig ’otillräcklig’ och därför vill visa världen att ’jag minsann älskar och bryr mig om mina barn’ vad vet jag?
Fast för mig är det lite som att gå med i gruppen ’Jag har alltid bälte och kör som en kung’, ’Vi som inte tror att jorden är platt’ eller ’Vi som borstar tänderna varje dag’ – för mig är det mao självklart!
Däremot grupperna ’Jag älskar min mamma’ och ’Min mamma är bäst i världen’ är ju en heeelt annan sak :)
Så ja, då har jag höjt rösten idag också, grym jag är – låt dagen komma till mig…

Imorgon blir jag utslängd, men först efter att ha storstädat och lagat mat för sju personer… ;)
Det är med andra ord dags för Perre att vara värd för VPK´s (VärdePappersKlubben) kvartalsmöte.
Jag och Dessan får roa oss bäst vi kan – har ingen aning om vad vi ska göra, förslag?

Hemlös men inte rådlös
/Carina

6 kommentarer:

  1. Jag hade inte heller mycket till övers för Facebookgrupper, förrän min dotter skaffade Facebook…. Hon blir med jämna mellanrum tvungen att gå ur några grupper, eftersom det finns en maxgräns på…. Jag vet inte? Många? Men iaf finns det HUR många underbart tokroliga grupper som helst att gå med i! Ett urval (ca 2 % kanske?) ur hennes:

    * Det man slickar på äger man !

    * Thats it, i am going to start eating healthier. Ooooooo.... cake.

    * Alla vi som tycker att man borde ha ett ö-råd i klassen

    *Abonenten du sö...... HÅLL KÄFTEN DIN IDIOT!

    * Alla barnen hade faceboook utom Siv hon hade ett liv.

    * Hates when you are mad at someone and they make you laugh.!

    * om måndag var en person skulle jag slå den i ansiktet.

    * Hellre tjock och mätt än smal och hungrig.

    LJUVLIGT!!!

    SvaraRadera
  2. Jag är med i Våga-Vägra-Facebookklubben! ;-)

    Kraaaaaaaam

    PS. Det måste vara mitt kortaste inlägg någonsin, men vinet tog just slut och jag måste fylla på. DS.

    SvaraRadera
  3. Hahahaha...jag är inte inne så ofta på FB. Är med i någon grupp men definitivt inte de du nämner ovan. pinsamt!

    Nu ska jag slå in lite paket och mysa med maken min. :)

    SvaraRadera
  4. Det faktum att dom flesta medlemmarna i gruppen "Vi som hatar mens" är män tycker jag är fascinerande! Kram!

    SvaraRadera
  5. Hej där solguden :0)

    Sitter med fötterna i solen och den bärbara datorn på magen i uteköket. Maken gör stallet och jag bara slappar...har liksom delar av mig kvar i semesterlunken :0)

    Jag har aldrig förstått mig på Facebook. Har en användare där bara för att kunna hämta rabatter (fy mig!) men är aldrig in där annars.

    Nu ska jag fortsätta göra ingenting...

    ~Livet i byn

    SvaraRadera
  6. Jag är livrädd för Facebook. Att gå in där är förenat med dödsskräck. För man hinner inte mer än klicka okej på lösenordet förrän det uppenbarar sig dårar från alla hörn... där de kräver uppmärksamhet i massor i alla möjliga rutor som bara ploppar upp.
    Det sjuka är ju att det är dårar jag en gång godkänt som vänner. Hur fan tänkte jag då??
    Värsta sköna bilden du bjuder på här by the way!!!

    SvaraRadera