CLE1960 - Instagram å jag liksom!

söndag 7 november 2010

I våra minnen

Det ska vara kul att läsa min blogg.
Det finns så mycket elände på jorden vi behöver inte inte läsa om det... hela tiden.
Gillar att framkalla ett leende men inläggen får även gärna ge tid till eftertanke. När så är läge.
Det här är ett sådant inlägg. Faktiskt.
Igår, tillsammans med halva Svenska folket besökte vi våra nära och kära som inte längre är med oss.
Att ens komma in på Skogskyrkogården var lite av armbågarnas kamp, jag har aldrig under mitt vuxna liv sett så många människor på en kyrkogård. Någonsin.
Hade jag inte vetat bättre skulle jag kallat det för ’folkfest’ (korvgubbar i mängder) eller möjligen ’själavandring’ då det var kö upp till minneslunden.
Där tände vi tre ljus.
Till min morfar.
Morfar gick bort när jag var nio, Morfar luktade cigarrill och älskade att läsa bibeln för mig och så ville han lära mig italienska. Som var såå trist, då.

Till min mormor.
Morris, bästa Morris – världens snällaste mormor som alltid liksom bara fanns där. Alltid.
Till min Farmor.
Farris som bodde på söder, bjöd på fiskbullar i hummersås, pepparkakor och kavring. Vi åkte spårvagn till Skansen, Waxholmsbåt i Skärgården och promenerade genom stan.
Nästa anhalt var Bollmora Kyrkogård.
Här tände vi två ljus
Perres morfar Hans.
Jag fick aldrig nöjet att träffa honom men han lär ha vart en bestämd och rättvis man med stort hjärta.

Perres mormor Ragnhild.
En härlig kvinna full med humor, alltid nära till skratt och med två rävar bakom varje öra.

Kvällen avslutades i Huddinge, St: Botvids minneslund.
Där är så vackert. Där väcks alltid en massa tankar. Och känslor.
Vi tände två ljus, ett var till våra små söner.
Per Jonathan, född 18 december 1998 i vecka 25 – lite för liten, mycket älskad, mycket saknad
Erik Theodor, född 10 juni 2001 i vecka 24 – lite för liten, mycket älskad, mycket saknad

Det var inte meningen att ni skulle vara med oss här på jorden.
Men ni finns alltid hos oss. I våra tankar. För alltid.


Vi ses i Nangijala
Carina
& Perre

12 kommentarer:

  1. Finns inte så mycket jag kan säga eller göra förutom att ge dig en stor kram via nätet<3

    SvaraRadera
  2. Vad fint du skriver. Jag ryser när jag läser om dina små söner. Kramar till dig.

    SvaraRadera
  3. Så fin bild med alla ljusen. Stor kram!!!

    SvaraRadera
  4. Hej!
    Vackra sorgesamma ord, döden som vi på olika sätt drabbas av och möter. Minnen, saknad som finns nära våra hjärtan och som vi tänder ljus för.
    Allhelgonahelgen med ljuständning och minnesgudstjäster får en allt större betydese för oss.
    Mina tankar och kramar till er och jag tänder ljus i morgon. Eva

    SvaraRadera
  5. Kanske inte meningen, men så fruktansvärt smärtsamt så ingen borde behöva uppleva det. Kärlek och tankar till er:-(

    SvaraRadera
  6. Ja, jag vet heller inte vad man säger..skickar massor med pussar o kramar i stället för ord.

    SvaraRadera
  7. Allt jag försöker skriva bir så fel så jag skickar en massa kramar till er. Visst är det så att alla man mist finns alltid i tankarna.
    Kram

    SvaraRadera
  8. Tack alla snälla :)

    Speciellt tack till goa Eva, låt ljuset brinna för våra små - det är vi tacksamma för.

    SvaraRadera
  9. Jag tycker om att det finns en dag då man kan extra tänka på de man förlorat. Speciellt med de små som aldrig fick bli stora.
    Känner med dig och tycker att du skriver så fint om allihop här.

    Kram från V

    SvaraRadera
  10. Fint skrivet. Svårt att mista sitt barn eller någon annan som står en nära. Kramar

    SvaraRadera
  11. Åh, vad fint skrivet om alla älskade som lämnat jordelivet. Särskilt går tankarna till era små pojkar. Skickar massor av kramar till er!

    SvaraRadera