CLE1960 - Instagram å jag liksom!

onsdag 10 november 2010

Färgfunderingar

Vaknade (något som måste ses som positivt) men till skillnad från andra dagar var frågan som dök upp i mitt huvud, ’var tog brandgult och skärt vägen?’
Något märklig fråga kan man tycka.
När jag var liten sa man brandgult om orange och skärt om rosa. Det gör man inte längre.
Minns brandgult, färgen lät så mäktig, b r a n d g u l t - såg eldsflammor som slickade sig upp mot skyn, det var en vacker färg.
Att uttrycket skärt har ersatts av rosa känns på något sätt mer logiskt.
Sen har vi violett, säg det högt V I O L E T T – häftigt ord och läcker färg, föredrar när den går åt purpurhållet. Den ljusare nyansen av violett blir mer syren, fast syren låter som siren och det låter högt. Det är Inte kul.
Från 80-talet minns jag neongrönt, neongult och neonrosa – fasansfulla färger. Allesamman. Sträcker på ryggen och basunerar ut att jag endast använde dessa ’vägverksanpassade’ färger på accessoarer i form av halsband, sjalar och örhängen (nog så anskrämligt). Min fåfänga förbjöd mig (redan då) att använda hysteriska kulörer under den rådande discovågenm däremot anammade jag axelvaddar. Till 100%. Har man begåvats med flaskhalsaxlar är detta en utmärkt billig variant av axelprotes.
Nu gillar jag den smått diffusa tonen som på Odd Mollyspråk heter ’Almost black’.
Visst är den helt genialiskt, inte grå inte svart utan bara nästan svart.
Det är tammetusan så bra at jag skulle kunnat komma på den själv =)

Dansar i neon
/Carina


Året var 1985!

7 kommentarer:

  1. *asg* been there - done that ;-)

    Skärt och rosa är för mig två helt olika nyanser, skärt är ljusar och rosa mörkare. Nu är ju det något helt personligt men så tänker jag.

    Kraaaaaam

    SvaraRadera
  2. Som tonåring på 80-talet så hade jag nog inte tillräckligt med vett för att hålla mig borta från neonfärgerna. Helst kombinerade med svart. Jorå nog kände man sig läcker.... *dansade i neon*

    Kram från V

    SvaraRadera
  3. Hej!

    Här har du en som fortfarande säger brandgult och mina kläder hänger i klädkammaren.
    Neonfärgerna missade jag helt men din eminenta rosett här ovan har suttit även på mitt huvud någon gång.
    Kramar från Eva

    SvaraRadera
  4. Jag köpte nog hela 80 tals konseptet med hull och hår:) Jättekul att du bjussar på bilder.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Haha... bara älskar det här inlägget! Ur flera aspekter... brandgult & skärt, vilka minnen som ploppar upp och som jag saknar de färgbenämningarna. Det var power i dem, Orange ocg rosa... vad fan är det i jämförelse liksom... bleka kopior.
    Och sättet du skriver! Love it! fast det vet du redan!
    Och absolut inte minst du på bilderna. Jag hade också gigantiska rosetter i håret, blev till och med stilbildare med det på sjukhuset där jag jobbade som vaktmästare på 80-talet. Och den där brandgula saken, tror ta mig tusan att jag ägde en identisk!
    Du är bara precis fett underbar! KRAM!

    SvaraRadera
  6. Bara måste skaffa en scanner så jag kan få in en massa nostalgibilder i datorn... Så jag kan bjuda igen... på gott & mest på ont... hehe... ;o)

    SvaraRadera
  7. Jag är nog lite svag för neonfärger än om jag ska vara ärlig. Köper ibland men används inte lika ofta. Brandgult, vilket roligt ord och jag använde det också men hade man frågat ungarna idag vad det var för färg så hade de kanske inte vetat. Jag ska faktiskt kolla ....

    SvaraRadera