Fagersjö tidig morgon

Vaknade när Perre gick upp, jag gör ofta det, vaknar alltså.
Ska han jobba dag ger han sig upp vid 05.00
Låg och drog mig, försökte somna om – ’för vad tusan ska jag upp och göra vid den här tiden?’
Klockan blev halv sex, halv sju och halv åtta OCH precis när jag bestämt mig för att ge upp kommer den – sömnen.
Den kramar om mig, värmer mig och jag låter mig villigt vaggas, sluter mina ögon och lockas tillbaka till John Blunds värld.
Vid halv tio vaknar jag av att Dessi slickar mig i ansiktet och påkallar sin uppmärksamhet.
Fräser lätt åt henne, ’Jaaa, jag kommer snaaart’.
Hjärnan är vaken och säger åt kroppen att röra sig – ingenting händer.
Ligger kvar och låter hjärnan planerar dagen.
Hjärnan är oerhört kreativ och kommer på massor med bra saker att göra.
Hjärnan säger åter till kroppen att kliva upp, kroppen lyder inte.
Min hjärna och kropp är totalt osynkade, de vägrar att kommunicera.
Ligger kvar och funderar över hur jag ska klara mig ur denna prekära situation.
Dessi löser det hela genom att åter hoppa upp i sängen.
Då som först ger kroppen upp kampen mot hjärnan och låter sig stapplas ut i badrummet.
Nu kan man tycka att detta är en rar liten anekdot från min vardag och så vore det om det inte är så att denna procedur upprepar sig i stort sett varje dag som Perre jobbar dag – fattar ni vilken kamp jag bedriver flera gånger i veckan – jissesamalia.

Idag lunch med Åsa.
Sushi med bästa Åsa.
Därefter promenad efter Liljeholmskajen med Dessan, mätt i magen och solen sken.
På väg hem svängde jag förbi Globen och hälsade på svägerska Katarina på jobbet.
Hem, exklusiv blodpudding till middag med älskade Pelle – åter mätt i magen.

Vaken & mätt
/Carina