Dallas

Zappade bland tv-utbudets kanaler – ibland undrar jag om det inte fanns ’mer’ att titta på när det var färre kanaler.
Nu glider jag förbi det mesta, orkar inte engagera mig i tunga dokumentärer utan klickar mig snabbt vidare till mer lättsmält underhållning.
Förr, då utbudet var mindre stannade jag gärna vid en film från 2:a världskriget, men inte nu – märkligt det där.
Nåja, nu var det inte just de jag skulle skriva om.
På en av kanalerna visades Dallas.
Alltså inte ett program om staden Dallas utan såpornas såpa, originalets original den klassiska TV-serien Dallas.
Serien som intog våra hem och hjärtan 1981 och handlade om familjen Ewing. En ’vanlig’ (nåja) familj som gjort sig en förmögenhet i oljebranschen men även bedrev boskapsuppfödning. En klassisk såpaserie som hade allt, full av intriger och maktkamper och alla var de samlade på Southfork Ranch i Texas.
Dallas var det stora samtalsämnet.
Pam var snyggast, Bobby hederligast, Sue Ellen mest tragisk, Miss Ellie mest godhjärtad och på jobbet diskuterades det om det inte var dags för en ’rak höger’ på ärkeskurken JR i nästa avsnitt.
Någon gång i mitten av 80-talet, axelvaddarnas storhetstid och i högfärdsgalenskapens peak anordnade Hemmets Veckotidning en look alike tävling, ’Vilka var Sveriges Familjen Ewing?’
Eftersom jag vid den här tiden hade haft lite reklamuppdrag fanns min bild på några bilbyråer.
En dag ringde man mig, ’Hej, vi på Hemmets Veckotidning har haft en tävling om vilka personer i Sverige som är mest lika kvinnorna i Dallas, vi utsåg dig till Pamela och tänkte nu kolla om du har lust att ställa upp som Sveriges Pamela Ewing?’
Öhh, va??? – övertygad om att någon drev med mig. Dock lät den kvinnliga reporterna i andra änden inte ett dugg skojfrisk eller ironisk (dessutom hade ironin ännu inte riktigt uppfunnits).
Tjaa, sa jag – varför inte liksom! (lite lätt smickrad ska väl erkännas).
Priset var ett SPA-dygn på ett av dåtidens bättre hotell här i stan, Stockholm Sergel Plaza.
Massage, ansiktsbehandling, frisyrfixning, makeup, klädprovning, fotografering och middag.
Jag var den enda från Stockholm, resten var förväntansfulla landsortsdamer som alla hade fått sin bild inskickade till tävlingen av vänliga vänner eller snälla släktingar.
Minns att Miss Ellie bevistade huvudstaden för första gången, att Lucy Ewing aldrig bott på hotell och Afton (tror jag det var) var blev tveksamade då det skulle bli reportage i tidningen (att det var en tidning som var anordnare hade tydligen inte framgått...) Själv tyckte jag att det var smått pinigt eftersom jag blivit uppringd medan de hade blivit omröstade.
En kul grej var det i allla fall.
Av bilder att döma lever Pam fortsatt på dallas öhh ehhh (palindromvarning) alltså sallad och behållit sin ungdom via plastikopererande make.
Själv har jag stoppat i mig det mesta utom just sallad och ansiktsbehandlingen jag fick denna dag har sedan länge förlorat sin verkan.
Serien lades visst ner -93.
Sådär ja, en liten anekdot från mitt liv.

Pamela Ewing
/Carina

P.s Näe, såvitt jag minns har det aldrig varit någon som sagt ’Titta, där går ju Pamela i Dallas’ när jag går förbi.
Suck, dessa tidningar...