Fredagskramper

Sitter här vid datorn
Dricker mitt kaffe, tar ett djupt andetag och försöker fokusera.
Surfar runt bland bloggar och nyhetssidor, allt i hopp om att finna inspiration till dagens Fredagsmail
Det går inte så bra.
Att det ska vara så svårt ibland.
Det krampar, tar emot.
Jag skriver ett par rader, redigerar, skriver några nya rader, funderar, klurar, googlar och letar info – suckar.
Känner mig degraderad, som en lite oduglig lort.
Hur jag än försöker får jag inte texten att falla i god jord. Jag saknar flyt, orden haltar sig fram, det finns ingen elegans, finess eller ironi i den över huvud taget. Känner hur frustrationen växer, kom igen nu Carro – leverera förtusan!!!
Jag ska vara ärligt och säga att det finns stunder i mitt skrivande då jag känner mig fullständigt enastående, då jag på allvar tror att jag kan ha förutsättningarna att kunna publicera något läsbart som fler än den ’inre vänligt sinnade kretsen’ skulle gilla och rekommendera.
I mina ljusa stunder blixtrar jag till, känner vinden i håret och orden flyter likt porlande vatten. Efter avslutad inspiration brukar jag luta mig tillbaka, läsa igenom mina fraser om och om igen, le åt att ’jag’ har tillverkat det mästerverk jag ser framför mig – ’tusan, jag kanske inte e så dum i alla fall’. Jag älskar de stunderna, den känslan som endast ett gott avsnitt versaler och gemener i en rätt komponerad ordning kan frambringa.
En lidelse för ordet och förnimmelsen av att ha presterat något som jag blir glad i hela kroppen av.
Det här blir bra, det här blir toppen!
Det är för dessa små stunder av total formuleringsharmoni jag genomlider denna nu pågående skrivkrampsångest.
Jag är ett offer för er uppmärksamhet.

I helgen jobbar Perre dag, båda dagarna, hela dagarna.
På lördag intar jag secket.
Farstaherrarna möter Hammarbyherrarna.
Vad småherrarna Sebban och Loppan ska göra alla dagarna har jag ingen aning om,
Helgen går fort, båda dagarna.

Dagvill
/Carina