Intervju och shopping

Var på intervju igår.
Kände mig inte alls nervös.
Hamnade där på grund av att en vänligt sinnad vän som uppenbarligen ännu har ett hopp om mig (tack Johan).
I egenskap av utvald och tillfrågad borde jag som normalbegåvad (!!!) individ känt en viss press på mig och en stark önskan om att ge ett gott intryck – men näe. Märkligt, e som jag e liksom.
Vad som skrämde mig mer var stan.
Det här uppdraget (som är ett vik) ligger mitt inne i city, mitt i smeten.
Stadens centrum, huvudstadens hjärta, känna pulsen bla. bla.bla…
Å vad ska jag där och göra?
Nä, ge mig jobb i en skön förort. Jag har gjort city, kan de där grejerna, har noll och inget behov av att hänga bland de vackra folket, exklusiva butikerna och läckra matställena.
En annan mindre bra sak är att möjligheten att ta bil är minimal, om man nu inte vill lägga hela lönen på parkeringsavgifter vill säga. JAG SOM ÄLSKAR MIN BIL!!!
Å hunden, vart ska jag göra av hunden, vår älskade vovva?!?
Nu sitter jag förvisso inte i den sitsen att jag kan kosta på mig att vara kräsen.
Är det någon godhetsfull arbetsgivare som vill ha mig är det bara tacka och ta emot.
Jobbet verkade dessutom vara rätt kul, väldigt mycket ’Carinig administration’, verkade nästan perfekt (förutom då att det ligger mitt i smeten och jag sannolikt kommer vara förpassad till något hemskt kommunalt färdmedel).
Men säger de att jag är välkommen står jag där med mössan i hand.

Då jag ’nästan’ hade fått ett jobb och dessutom befann mig mitt bland ’Odd Mollyhoods’ var jag förstås tvungen att kolla reor.
Mathilde hade ingenting kvar av intresse (bortsett från de jättefina Eden Melton Coat, som trots reaprislappen är för dyr för mig).
Traskade glatt vidare till NK.
Där hängde det dess mer.
Plockade på mig lite saker, en av dessa var en Lacie vintage - hittade en övergiven 3:a, tänkte nästan låta bli att prova den, den ser ju så bra ut på ALLA andra så självklart även så på mig, typ NOT.
Sicken kossa jag såg ut i den, besviken krängde jag av mig den och drog istället på mig en Plath Strap dress. Yes – såg sommar, ljumma vindar, solbränd hud, smalare midja och fina ballerina på fötterna. Den blev min.
Och som en favorit i repris, en lång Lovely Knit i grey.
Nu fanns endast storlek 2 kvar.
Provade, mannekängade i provrummet å nja… armarna okej, över axlarna okej, men – det var med nöd och näppe jag fick upp blixtlåset över bysten.
I min hagalna värld fick den följa med ändå.
Dock fortsatt tveksam om storleken… (någon som har en 3:a och bara behöver en 2:a???)

Mastercard
/Carina