Jag har fått en ny vän. Pendeln.
En gammal goding som kommit mig till heders igen.
Svisch tar jag bilen hemifrån till Älvsjö Station.
Svisch tar pendeltåget mig till Centralen och vips är jag på jobbet.
That I like!
Nu har jag förvisso inte hunnit uppleva en kall vinter med timmar av förseningar.
Men snälla, låt mig fortsätta att leva i den illusion av färdmedelsperfektionism som jag för närvarande upplever.
I brist på inspiration till bra motion uppmanas man allt som ofta att hitta tillfällen i vardagen att vara fysisk.
Läser man förbränningsstatistiken verkar promenader till och från bilen, kaffemaskiner eller mer fysisk ansträngning som att hämta pärmar i kontorsförråd inte rymmas inom ramen för god fettförbränning.
Idag gjorde jag en upptäckt.
Man behöver inte ta hissen till tredje våningen. Man kan ta trappan.
I chock över att den möjligheten fanns klev jag bara av farten in i hissen.
Under färden till min våning lade jag pannan i djupa veck och hade en kortare överläggning med mig själv.
När jag steg ur hissen och stod och fumlade med passerkortet tog jag ett livsavgörande beslut.
Från och med imorgon blir det trapporna.
Stairways to heaven
/Carina
Å en liten dagens...
De gånger jag bor på hotell tar jag alltid trapporna eftersom jag för det mesta suttit stilla på möte under dagen så då är det überskönt att få röra sig lite. ;)
SvaraRaderaSäger som våra barn när de använder en garderob med skjutdörrar och låtsas att det är hiss. Du vet när man t ex åker bil så ska det ju låta -wrooooom (säger man då) men vad säger man då när man åker hiss??? Jo våra telingar gick in och sa - hiss hiss hiss. =) Det är kanske så det låter???
När jag åkte pendeln så upplevde jag aldrig massor med förseningar vintertid, inte mer än något annat färdmedel så det är bara att tänka att det alltid går så där fort. Ifrån Älvsjö har du ju dessutom massor med "linjer" att välja på, alla två ;-)
SvaraRadera