Lättförtjänta pengar!

Var i Farsta Centrum för att uträtta ärenden.
Spatserade över torget då en medelålders dam stannade mig (ja, alltså i min ålder).
Ren instinktivt var jag på min vakt då jag starkt ogillar påträngande säljare, men då hon varken såg ut att komma från Greenpeace, ville ha en påskrift för Folkfront eller något annan obskyr förening bestämde jag mig för att stanna.
’Hej’, sa hon vänligt.
’Jag undrar om du vill tjäna 75:-’.
’Det tar bara några minuter’, sa hon fortsatt med ett varmt leende på läpparna.
Solen sken, helgen nalkades och då jag är i grunden är en vänligt sinnad själ stod jag kvar.
Räknade snabbt ut att detta skulle innebära en timpeng på i runda slängar 1500:-
Så för en obemedlad person som jag lät detta förstås lockande.
Absolut svarade jag, nu med samma breda leende som damen mitt över.
’Vi söker personer som använder mobiltelefon dagligen och betalar räkningen själv, stämmer det in på dig?’
Jag nickade ivrigt och hasplade ur mig ett jakande svar.
Kvinnan fortsätter, ’och så ska man vara invandrare eller i alla fall andragenerationsinvandrare’.
Jag ser lite frågande ut.
Damen lägger huvudet på sned och säger ’du är svensk va?’
Japp, säger jag (med en viss både lättnad och tvekan).
Tyvärr säger den rödlätta, då är du fel målgrupp.
Känner hur mina lättförtjänta 75 rixpiggisar far iväg.
Men, min morfars pappa kom från Italien – räknas det?
Nej, svarar hon vänligt.
Febrilt försökte jag hitta hål i hennes fyrkantiga förhållningsorder.
Men, men min mans ena kusin bor i Belgien och en annan i Rom och är gift med en italienare!
Hon lade huvudet ännu mer på sned, tittade något medlidsamt på mig.
’Nej, tyvärr – det gills INTE’.

Så var det med dessa lättförtjänta pengar.
För dagen var jag klädmässigt ovanligt Mollyfierad.
Lite av Lady in Pink – tillsammans med rosa underbara stickade UGG:isar.

Think Pink
/Carina