Valborgsmässoafton

Det finns vissa saker man inte talar om.
Livet är fyllt av ’heliga kor’, oskrivna lagar om ämnen man ogärna tar upp och saker man helst ska vara tyst om.
Exempel på detta är sin lön, sin psykiska hälsa, sitt sexliv eller för all del priset på vad man köpt och sålt saker för på Tradera.
I den här familjen är det Perre som är diplomaten, jag själv är en rätt frispråkig människa, kanske lite för frispråkig i vissa sammanhang.
Hade troligen blivit utslängd på ’två röda’ från Diplomathögskolan och har ingen karriär som opartisk journalist att vänta - fast jag har blivit bättre mycket bättre!
Men varför det är så ofantligt ’hett o hemligt’ att tala om sin lön, vi pratar inga stadshemligheter utan uppgifter som faktiskt mer eller mindre är offentliga – för mig är detta rätt märkligt…
Själv har jag varit stolt över min lön, jag var jublande glad över mina 32.000:- på gamla jobbet å andra sidan är jag nu muttrigt ledsen över de 10.000:- jag får ut som arbetslös – life goes up and life goes down, sånt e livet, inga märkligheter liksom… Har spontant frågat vänner om deras inkomst men får alltid ett mycket undvikande svar – skäms man, tror man att andra tar illa vid sig eller vad???
Som sagt, mycket märkligt…

Såja, då har man fått ur sig det också :)
Igår var vi på ett evenemang som tål att talas om – var och kollade/lyssnade på Janne Schaffer och co på Mosebacke.
Perre som avgudar denna gitarrguru fick sina lustar tillfredställda, jag hade innan trott att min behållning skulle vara mellansnacket – men jisses så fel jag hade. Medan Perka med sina känsliga öron försökte urskilja alla små riff satt jag och skrålade högt till Abbamedleyt och lät krokodiltårar falla till Gärdestads vackra ord.
Hela föreställningen var som en ända lång musikalisk orgasm, något knäsvag och med glansiga ögon klev vi ut från denna anrika magnifika fantastiska Mosebacke Teater, biljetterna var värda varenda krona – Schaffer you are my hero!

Idag är det Valborgsmässoafton (nähä…) och ikväll ska vi värmas av Samfällighetens egen majbrasa.
Minnen dyker upp från en svunnen tid då man barbent, med nyinköpt blommig sommarklänning, höga pumps och beige trenchcoat ’lagom’ lurig av ljummen La Garonne firade in våren på Grönan, detta var tradition det. Kommer också ihåg att vi under en period fick för oss att ta första doppet i Mälaren på Valborg, en otroligt korkad idé och förmodligen var det mer än ljummet dåligt vin som hade inmundigats då…
Ikväll har vi ’Tema Svärmödrar’, grillning och allmänt gott att äta.
I helgen jobbar Perre dag.
Å vad är det för odds på att jag inte har en aning om vad mina söner ska göra, nej just de…

Valrossmässobossen
/Carina


Middag å rosse på Kägelbanan Mosebacke - mums!

Lite Traderatankar

Hade här om dagen en svart 327:a på bevakning.
Döm om min förvåning när denna förvisso underbara blus drar iväg till ett slutpris på 1325:-!!!
Hallå vad händer, blusen var begagnad, iiiiiiiiiiii det är helt galna priser på vissa plagg!
Så säga vad man vill om dyra Mollyplagg men få andra klädmärken matchar andrahandsvärdet så som OM, jo jag tackar!

Är lite konfunderad över hur vissa säljare tänker.
T.ex. varför skriver man upp frakten till orimliga summor när vilken läskunnig människa som helst kan räkna ut det via Traderas sida?
Eller när man anger ett nypris som ’alla’ vet inte stämmer å ännu fånigare blir det då man på Campadre´s kampanjvaror skriver nypris – ’okej, men ’alla’ vet att DU betalade hälften…’ sådana här saker är ju för den observanta ganska, j ä t t e l ä t t att kolla.
Känner just nu igen flera plagg från Odd Mollyutförsäljningen, spännande att se vad de går för när man vet vad de såldes för hehe…
För ’no hard feelings’ till säljarna, det är trots att köparen som bestämmer priset.

Kan säga att jag ångrar som eff-ahhh-ennn att jag inte öppnade plånkan och köpte upp mig på en hel drös med potentiella plagg för lite Mollytrading, vilken nöt jag är - de bonuspengarna hade kunnat finansiera många kommande investeringar och fantasier
Själv går jag å drömmer om den ultimata festblåsan att fylla hälften av 100 i, har spetsat in mig på en ’Up-to-me-ism strap dress i chalk’, har aldrig provat den, bara känt å klämt (så typiskt mig, kanske inte ser klok ut i en sådan?!?) och har fått för mig att denna är den perfekta födelsedagsfestoutfiten, men 3.500:- nja…host, host… där går nog gränsen även för en firare som jag.

Åter till ämnet, eller ganska nära - har vid flera tillfällen försökt få kontakt med säljare på Blocket, 99% utan resultat.
Man undrar vad det är för neanderthalare som säljer via pseudonym, inte anger telefonnummer utan endast mail som dessutom ’aldrig’ besvaras’ å för all del inte tar bort sin annons efter att varan är såld.
Har en ’viss’ förståelse för om mail kommer in i mängder, men att inte orka klicka på ’svara’ och få ner ordet ’såld’ är både oartigt, ohyfsat och obelevat.
Fy fabian för sådan nonchalans!

Slutligen – rosa, jag har blivit kär i rosa.
Denna för mig smått obekanta färg har klättrat högst upp på min tio-i-topp lista.

Rosa forever
/Carina

Just ingenting...

Tror luften gick ur!
Hade stora planer på att visa lördagens klipp, kanske någon dagens samt min senaste Traderaklenod.
Men inte ett inlägg sedan i lördags å har heller inte orkat kika runt på andras bloggar – så kan det bli.
Till er som förhoppningsvis tittar förbi här i hopp om några nya förvirrade rader tänkte ja meddela att jag lever, är vid god hälsa och allmänt lat men har även varit lite snäll.
I lördags då vi var inne i stan och härjade var Perre vänlig nog att ta hand om Ankans hund Molly, nej just Merry – för det fick han jättefina tulpaner, han blev såå glad (eller om det var jag, svårt med närminnet ibland ;)
Stackars granntösen cyklade omkull utanför vår grind, mitt modershjärta sved och jag kände min medborgerliga plikt, klart som tusan att man kollade till henne (allt var okej) – dagen efter kom den unga ’damen’ med den sötaste lilla bukett blommor som jag skådat, tack Nikita :)
Snällhetspoäng:
Perre – Carina 1 – 1
Annars inget nytt under solen, eller njo… Perre har varit OERHÖRT effektiv i trädgården plus att han har städat hela förrådet – jag är DJUPT impad.
Själv har jag gjort mest ingenting, det gjorde jag igår också men blev inte färdig då…

Drönaren
/Carina

Debuten avklarad!

Då var debuten avklarad, Mollyträffsoskulden tagen och alla dialektförbistringar utredda.
Hade idag nöjet att träffa tre fantastiska nya bekantskaper.
Kontakten började lite trevande, fem minuter senare var snacket i full gång, härligt.
Shoppandet inleddes på Åhléns nya fina avdelning, mittemellan en ’Runaway dress’ och en ’Wigwam’ ringer min gamle vän Frallan (ni vet Rustamannen).
Frallan som gärna har ett finger med i det mesta undrade mycket passande om jag var intresserad av några biljetter till Odd Mollys provkollektionsutförsäljning, vänta nu… ’Finns det tigrar i Afrika?’, ’Är zebror randiga?’ eller ’Finns det vatten i havet?’, klart som tusan att jag var intresserad!!!
Då jag var i city, å han vid Gullmars hade vi ett litet problem.
Den rådige slänger sig förstås på första bästa rätta tunnelbana för biljettupphämtning.
JAG var alltså villig att offra liv och lem, hälsa och skönhet gå emot mina hårt inarbetade principer för att hämta dessa biljetter, det visar lite av Odd Mollys starka påverkan på mina sinnen (å vad gör man inte för att impa på sina gäster;)
Ynklig rädd ensam med handväskan hårt hållen i famnen satt jag där, folk stirrade på mig, lukterna välde över mig och jag mindes varför jag alltid tar bilen när jag ska ta mig från punkt A till punkt B
Nåväl, färden avlöpte utan incidenter och vi kunde fortsätta vår väg mot denna, för oss Mollyisters heliga plats, ett utförsäljningsmollymecka – ohh yeahhhh.
Å som vi fyndade =)
Fler butiker avlöpte varandra och en härlig lunch med tillhörande rosé intogs i solskenet.
Shoppingmatt men glad kramade jag om mina nya vänner.
No bullshit, jag gillade er verkligen – vilka underbara ’Mollydonnor’
Tack Anka… hmpf…AnnaCarin, tack Su.. hmpf..Josanne, tack Linda och tack ’lillasyster’ Ann-Sofie – det var ett sant nöje att träffa er.

Väl hemma gjordes en sammanfattning och ett snabbt konfererande med mig själv.
Tror jag att jag hamnade i Läge 1, ’Den lätt neurotiske babblaren’ (kämpade med Hegeforsarna),
Å mina nyvunna bloggande vänner briljerade inte en enda gång med produktnamn eller serienummer

#1960
/Carina

I´ts Mollytime!

Imorgon lördag ska jag på mitt livs första ’Mollyshopping’ – eller första å första…
Har genom åren lyckats prestera ganska väl på egen hand och på senare tid med hjälp av Anka…hmpf…AnnaCarin så själva shoppingen går säkerligen lysande.
Nej vad jag talar om är den första Odd Molly shoppingen i samlad trupp!
Tillsammans med ett par rödhättade nytatuerade dialektorerande supermollyfans kommer jag att gå i en färgglad kolonn genom stadens gator, tillsammans ska vi dissekera butikernas Odd Mollyutbud och sätta sprätt på leenden och lön.
I ärlighetens namn gillar jag helst att stå i provrummen själv (inget ’valk on fame’, här liksom), känner mig för egen del dessutom rätt stilsäker så ofta blir det bara förvirrande med andras ’goda råd’…
Fast tror just inte jag behöver tänka på någon provhyttsnoja, har för närvarande inga ’cravings’ som hägrar.
Å till saken hör att stadens kyrkråttor jämförelsevis just nu framstår som förmögna små rackare, nåja, man har ju de vackra plastkorten i plånboken och skiner solen kanske det måste luftas, humpf…, för de där OM-solbrillorna är ju bara sååå fantastiskt tuffa…
Men mest upptas mina funderingar av hur jag framställts via bloggen, tankeverksamheten går på högvarv, vem tror de att jag är å vem e jag öhh!?!
Tack vare mitt emellanåt okontrollerade ordflöde har jag på något outgrundligt sätt lyckats framstå som en intressant, galen och helskön person – hehe, moí???
På nämnda bloggande person finns två olika lägen.
Läge 1 - ’Den lätt neurotiske babblaren’; I detta läge hamnar jag allt som ofta när jag är lite nervös, har tagit på mig en för stor ’rock’ eller tror att jag förväntas vara underhållande. I läge 1 brukar även ordvitsarna avlösa varandra, Arne Hegerfors framstå som blek och omgivningen kan lätt störas av ett återkommande hysteriskt skrattanfall.
Läge 2 – ’Den dämpade iakttagaren’; Här hamnar jag om jag känner mig lite utanför, lite oinsatt, lite novis eller möter mina babblande övermän. Det finns mao en stor risk att jag på lördag landar som en mumlande panelhöna då jag sitter med ett gäng Mollyexperter som namedroppar produktnamn eller slänger sig med serienummer.
Sen finns det väl (tackålov) ett ’Läge 3’ – här är jag nog som jag är mest, en salig blandning av det mesta.
Nåväl, ser fram emot en lite udda lördagsunderhållning och klippan Sebbe offrar sin sovmorgon för att köra in oss till stan (tack Bubbe).

I morse fick jag dra iväg på brandkårsutryckning alá Leopold, den sonen må ha många goda sidor men ordet framförhållning och planering ingår inte i hans repertoar.
Men klart man ställer upp :), vad har man annars mammor till???
Med andan i hals kom jag sedan på två hjul till Parima, började känna mig som Chewbaccas syrra - så en vaxning stod högt upp på priolistan.
Nu är benen vackra som nypolerade golv så låt solens strålar flöda…


Kram
/Carina – Carro – Carre
Just name it, I´ll be there

Trädgårdsarbete...

Två plusgrader och snöblandat regn – vad kan vara bättre förutsättningar än dessa för lite avancerat trädgårdsarbete.
Perre som liksom jag är vän av ordning och reda har under sin vakna tid tillbringat den med att husera på våra ägor.
Efter två dagars slit råder det nu en exemplarisk fascistordning på våra 311 kvadrat.
Maskarna sorterade i storleksordning, knopparna noterade och gräsmattan minutiöst kammad - gud nåde det blad, det barr eller den kotte som stör denna nyvunna ordning.
Även jag har faktiskt varit med på ett hörn, drog fram stora bultsaxen och gick lös på allt från träd till buskar, kände mig lite ’wild and crazy’ när jag gick bärsärkargång över äppelträdet, risken är stor att det trädet aldrig mer kommer att bli sig likt…

Hemmansägare Eriksson i krattartagen

Måttligt road hund


'Ren' rabatt och välansat äppelträd (med betoning på VÄLansat)

Hertiginnan i acton, notera Molly-teen under trädgårdsstassen...

Arboristen
/Carina

Som lön för mödan fick Perre idag ett fint paket - en alldeles ny, alldeles häftig och alldeles egen Xperia X10. Lycklig som ett barn sitter han nu och fingar på sin nya leksak =)

Dofter å så...

Jag har så länge jag minns varit lite av en 'doftoman'.
Älskar dofter och de minnen som de framkallar (på gott och ont…).
När jag var liten brukade jag ta mammas scarfs till skolan, lite som en snuttetrasa, mammas parfym = trygghet.
På 70-talet kom detta med dofter på breda front, allt skulle lukta Timotej schampo, Alberto Balsam, Jane Hellen och kladdiga jordgubbsläppglanser.
När jag kom upp i tonåren fick jag min första egna parfym, Guerlains Shalimar.
Medans kompisarna stod och duttade med ’Date’ tog jag några droppar av den exklusiva Shalimar, den doften hängde med mig uppåt 20-årsåldern.
På 80-talet var det starka och söta dofter som gällde, gärna i krimskramsiga flaskor, ni vet som 80-talet var som mest.
Minns att jag köpte Opium (inte för att den doftade gott utan för att flaskan var snygg!!!), avslutade det årtiondet med Givenchys ”Ysatis” (som var en superfavvo).
På 90-talet var det istället dofter som var rätt neutrala, mycket natur, cederträ och citrus. Dåvarande favoriterna var Boucheron och Lancomes dofter – är det inte märkligt, man kliver in på parfymavdelningen, låter näsa och magkänsla bestämma och likförbaskat lyckats man pricka in den dyraste (måste ha näsa för det där…)
Under 00-talet har jag bytt dofter oftare än tidigare, mycket blommigt och friskt. En återkommande favorit har varit Issey Miyake´s dofter, utbrister härmed en högljudd suck =), dessa är underbara.
Har även mer utstuderat valt sommar/vinterdofter, de senaste somrarna har jag använt Burberrys Summertime och måste erkänna att jag varit barnsligt förtjust i Escadas bullelgumsdoftande serier.
Just nu, på 10-talet är det de rena, de nytvättade och de tvålrena dofterna som gäller.
Som många andra har jag fastnat för Cleans´s dofter, ’Simpley soap’ är min favorit – den stora nackdelen är (som jag känner det) att de dofterna dunstar fort.
Jag är inte den personen som lever med en ”signaturdoft” hela sitt liv. Har hört talas om de som bär en och samma doft i åratal å inte kan tänka sig något annat, respekt – but that´s NOT me!
För mig är det samma lika som att ha samma frisyr eller lika kläder jämnt och ständig – dag efter dag, år efter år, nej fy fabian, hemska tanke!
Jag är inte samma person då som nu och jag kommer inte vara samma person nu som om några år.
Allt är föränderligt, så även min lust till att dofta…

The Nose
/Carina

Traderafynd!

Hämtade här om dagen ut ett topp Traderafynd – en jättefin Hoodly Knit Short Tunic i rose.
Har sedan i höstas varit på vippen att klicka hem en Hoodly Knit Short Tunic i rose (vilket himla långt namn…), dock i storlekt 4:a.
När jag nu slog till var det på en 3:a och det till ett kanonpris, yes box – I like :)
Efter synande av tröjan blev jag lite konfunderad, något stämde inte.
Tröjan kändes förvisso helt ny men storleksmärket i nacken var alldeles trasigt (sönderrivet) och tröjan hade ett (helt ok lagat) hål på vänster sida fram, ungefär där man kan misstänka att en butik sätter sina larm….
Efter en stund var jag övertygad – tröjan var stulen!
Nu säger jag inte att den är stulen av den jag köpte den av (hon sägs ha köpt den på Tradera men den passade inte i storlek), men oavsett är den i grunden med största sannolikhet snodd!!!
Men nej, kommer inte ange mig som tjuvgodsköpare – it´s mine, it´s mine…
Den må vara super sticksig, ha armar gjorda för en gorilla men den är alldeles rosa och alldeles underbar.

Å pust, Sebban kom igår hem från sin lilla Amsterdamstripp, trött men helskinnad.
Nu kan man ana att en orolig mor inte får höra alla detaljer – å strunt i dem, han lever mår bra, har egen lägenhet och fyller 24 till hösten (nix, man slutar liksom aldrig att oroas…)
Loppan har jag (som vanligt) mindre koll på…
Antar att han inte vågar höra av sig i rädsla för att jag ska tvinga ut honom och övningsköra igen, hehe…

Hälaren
/Carina

Falangträff!

För en tid sedan berättade Linda från bloggen ’Life of Linda’ att hon och Josanne ’Odd Obsession by Josanne’ skulle till Stockholm den 24 april och efterlyste lite Mollyfikasällskap.
Jag som ofta är snabbare i handling än i tanke bjöd på stående fot in mig själv som värdinna för detta evenemang.

Genast började min tankeverksamhet gå på högvarv.
Hur länge skulle de stanna vad ville de göra?
Å vart ska de bo?
Perre jobbar natt så självklart får de ta varsina gästrum här hemma, yes – det blir bra.
Måste förstås bjuda på middag, men vad ska man bjuda på?, vad gillar de?, dricker de öl, vin eller vatten???
Men vänta… de kanske vill bo på hotell, lyxa till det hela, gå på flott restaurang med ett glas skumpa i näven?
Äh, det löser sig – men dagen då, vilka begivenheter ska jag ta med dem på?
Tror vi börjar med Slottet, kanske en tur till Djurgården å Gamla Stan, klart man måste vandra i Gamla Stan när man är på stadsbesök. Och varför inte en tur med Delfinbåtarna under stadens broar, Långholmen ja – där börjar det bli vackert så här års. Och Globen, den nya utvändiga hissen till toppen är ju ashäftig, den kan man inte bara missa och så avslutningsvis kolla av citykvarteren, förstås.
Så måste det fixas både matstopp och vätskestopp på vägen, men vart?
Det vimlar ju av krogar, barer och pubar i stan – känner mig lite vilsen i min egen stad, vart tar man med sina gäster någonstans?

Allt medan skisserna och planerna tog sin form i mitt huvud kände jag hur lyckan växte – JAG som tidigare endast rört mig i utkanten av Mollygänget skulle nu få träffa två av de tunga namnen, och stilmässigt (i mitt tycke) ett av de absolut tyngsta.
Jag skulle gå från att bara vara en hangaround till att bli en prospect, jag skulle på ett hedrande och försiktigt sätt ta ytterligare ett steg fram emot att bli invald till ’OM MC’ (Odd Molly Master Club) – lyckan var total!
Men hjälp, jag som inte har en endaste liten antydan till tatuering, kommer jag bli accepterad av dessa ’Mollydonnor’ eller kommer de se mig som en blek dansbandsnörd eller en fånig Stockholmsfjant?
Och hur ska jag kunna matcha dessa två ’Mollyister’ med min enkla standardutrustning?
En lätt oro i maggropen, slår bort tanken och kollar mailen, yes – mail från Linda.
Hmm… ’Okej, stannar bara över dagen, jag förstår, ok – bara några timmar, kommer vid tio å måste dra vid fyra, ja ja… önskar 100% fokus på butikerna, aj då – men visst jag fattar….’
Å där sprack de planerna, sicken missräkning i ett nafs degraderas jag från ’OM-vän med potential’ till en simpel ’H&M junkie’
Synapserna i skallen börjar åter ta fart, att ’bara’ vara lots och vägledare är kanske en del av testet?
Jaaa, så måste det vara!

Watch up Stockholm ’The Odd Dollys’ is in da town!
/Carina

P.s
Uppmaning - bor du i Stockholm eller ska till Stockholm lördag den 24 april, då är du välkommen att haka på.
Kravet är ett intresse för shopping och Odd Molly.
Maila eller ring mig för mötesplats.

Shoppinggurun
/Carina

Helg ljuva helg

Jaha, och vad ska man hitta på för underhållande till dagens ’Fredagsmail’ då?
Har gått igenom mailkorg och lite kommentarer på bloggen och kände att luften gick ur.
Små bagateller, förstås (eller tack å lov), bagateller som att jag ser en stor skillnad på ’öknamn’ och ’smeknamn’.
Öknamn är för mig något elakt, något man hittar på mest för att vara just elak. Ett smeknamn är däremot något (i de allra flesta fallen – bortse från Lars/Lasse, Charlotte/Lotta, Maria/Mia osv.) kärleksfullt, något personligt, något som har skapats för att ge en varm association till någon man tycker om – inget annat…
Fast det är väl som med så mycket annat – allt ligger i betraktarens öga.
Uppriktighet är inte att säga allt man tänker utan att mena allt man säger.
Whoopsi daysi – I di´d it again…

Och apropå aforismer – jag älskar dem, de har en underbar förmåga att kunna funka närsomhelst och ha en fantastisk träffsäkerhet.
En av mina bästa är, ’Äldre människor är egentligen bara yngre människor som levt lite längre’, grym eller hur?
Så ett tillkännagivande - Jag har bestämt mig!
Nu är det spikat klart, utrett och bordlagt, yes ma´m!
Ämnet har med god hjälp från nära och kära cirkulerat ett tag, jag har funderat länge och väl, om vad göra – hemma, borta osv.???
Fröet började efter mammas lyckade tillställning gro, så nu när jag ’snart’ träder in i den andra halvan av mitt liv så ska det firas.
Vi pratar ingen liten tramsig fika för de närmst sörjande, näe här ska det bli party.
Boka in lördag den 10 juli i almanackan redan nu, JA - du hörde!!! (mer info kommer).

Å apropå party – Sebban skulle ha flugit ner till Holland idag.
Skulle dit på ’raveparty’(!!!), med alla flyg inställda tog de bilen istället (en mors varningsklockor ringer hysteriskt…)
Vad Leopold ska göra i helgen har jag ingen aning om, men ska sannolikt INTE på något raveparty hehe…
Perre vet jag vad han ska göra – han ska på Endurokurs.
Ni vet, ’konsten-att-köra-MC-i-skogen-och-bli-så-skitig-som-möjligt’, fast känner jag min Pelle rätt kommer han istället sikta in sig på ’konsten-att-köra-MC-i-skogen-och-bli-så-LITE-skitig-som-möjligt’, smuts = usch…

Helg ljuva helg
/Carina

Mollyfika!

Igår kom Ankan förbi på en spontan ’Mollyfika’.
Ankan heter egentligen AnnaCarin och kallar sig mest för AC i kommentarsfälten.
Jag anser att AC låter lite småkyligt och då Ankan är en glad och pratsam person tycker jag att Ankan är det perfekta ’nicket’.
Tyvärr har hon uttryckt ett ogillande mot att bli kallad för Ankan – vilket förstås triggar min retfulla sida om möjligt ännu mer hehe…
Ankan - Ankan - Ankan - Ankan - Ankan - Ankan =)
Jag som aldrig varit särskilt förtjust i mitt namn och alltid suktat efter ett schysst smeknamn kan förstås inte förstå hur man kan dissa Ankan – aj, där kom en kaffekopp flygande, bäst å ’ducka’ *hihi*
Nåväl, så här ser hon ut ’Ankmamman AnnaCarin’

Hade tipsat henne om lite Mollyfynd, dessa hade hon varit och ’kvitterat’ ut, och som tack för mina tips fick jag vackra blommor :)
Resten av dagen satt jag och jäste i solen – herrejisses vad denna värmande tingest kan göra mycket gott, hela jag njuter och ett välbefinnande sprider sig från topp till tå.


På kvällskvisten var det dags!
En historisk händelse utspelades i Stockholms södra förorter.
Den smått förvirrade, charmerande och inför bilkörning lätt avogt inställda sonen Leopold var äntligen redo för sin första körlektion.
Efter några klassiska ’kängguruhopp’, några tjyvstopp och några ’oj,’det-var-visst-gasen-å-inte-bromsen’ upplevelser så körde vi framåtillbakaframåtillbaka en stund, topp!
Å får han bara träna några gånger (!!!) till så kommer han nog bli en ’excellent driver’ – ’that´s for sure’!

Solen, ahhh – nu kan man ana solen ute igen
Later
/Carina

Solresor

På varåvarannan blogg går det just nu att läsa om Solresors tävling.
Ni vet, marknadsför oss på DIN blogg så har du chans att vinna en resa.
Å jag e ju inte den som e den – även om tävlingsinstinkten i mig är decimerad till närmare noll så älskar jag att resa.
För 20 år sedan beställde jag och Perre en resa till Malaysia.
Med bara några dagars varsel så blev den inställd pga Gulfkriget, istället hamnade vi på Maldiverna (icke att förakta).
Men har sedan dess haft en längtan och nyfikenhet på detta fantastiska ställe – någon gång VILL jag dit!
Alla människor pratar Thailand och har man inte varit där minst tre gånger så tittar ’Thaivetsen’ på en som om man kom från en annan planet.
Vi har aldrig varit i Thailand och kommer sannolikt inte komma dit i år heller, det är säkerligen ett fantastiskt land men nu önskade jag mig till Malaysia.
Wish me luck =)

Carina
The suncatcher

Har du mött trollen på nätet?

Jaha, då var man avslöjad, röjd, blottad och genomskådad.
I DN berättar de utförligt om oss Troll, och det var inte direkt smickrande saker som uppdagades…
Bifogar delar av deras artikel.
”Själva ordet ”troll” härstammar ursprungligen från det engelska ordet ”trolling”, en fiskmetod, men också tråla eller hämta in. Det engelska begreppet leder också tanken till den nordeuropeiska sagoväsendet troll (japp, å här kommer jag in i bilden).
I dag är ”trollen” det gällande branschnamnet på de som på olika sätt förstör stämningen på nätet och i olika forum (öhhh, vänta nu – det är inte min tanke och avsikt :( .
Liksom med fiskmetoden använder sig "trollen" av ett bete för att reta bytet. På nätet är provokationen eller elakheten - betet på kroken – det som ska få andra debattörer att nappa (Nej, stopp, stopp – inte vara elak, möjligen lite retfull, men INTE elak :( .
Trollen av i dag uppträder anonymt och säger precis vad som helst till vem som helst (Fel igen, jag e inte anonym, jag e Carina i egen tre äpplen hög person, å säger inte alls vad som helst till vem som helst (host, host – nästan inte i alla fall) , nu börjar jag bli lite ledsen :(.
Trollen förekommer i alla de slag. Vissa är konsekvent konspiratoriska och andra sänder in bara korta meddelanden, typ: ”Vad ful du är” eller ”Du e knäppi huvudet” (VA!!!, det här börjar gå för långt – jag eeee ett SNÄLLT Troll, basta!!!).
I takt med att de elaka kommentarerna blivit allt vanligare har begreppet "troll" på nätet blivit en aspirant att komma in i akademins ordlista (bli en aspirant?, trodde mina förfäder för länge sedan hade befäst Trollens plats i SAO).”

Avslutningsvis vill jag å det bestämdaste ta avstånd från denna nya form av Troll – jag må se ut som ett, gå som ett men lovar å svär att mina avsikter i alla hänseenden alltid är goda =)

Trollska tankar…
/Carina

Vem tror hon att hon är???

Jaha, då har hon fått storhetsvansinne också!
Först skriver hon smått märkliga krönikor om Odd Molly i allmänhet och om dess sympatisörer i synnerhet. Hon tror att de mest ivriga anhängarna tillhör en sekt där man tillber den där Oddullah Holknekt och enbart lyssnar på Molly Philipsson.
Hon talar om sig själv i tredje person och har sedan mage att langa upp en massa bilder på sig själv på stortavlor och affischer.
Suck, herrejisses, vem tror hon att hon är den där Carina???

Idag är det avrapportering hos Arbetsförmedlingen igen.
Har sån nedrans ångest för det.
En del av de jobbiga i dessa samtal är att jag i grunden gillar att vara hemma vilket man INTE ska gilla, förstås…
Och egentligen har jag inte så dåligt samvete för att jag är arbetslös isig utan mest för att jag inte bidrar till hushållets inkomst, att jag inte har några arbetskamrater att smågnälla över, inga långledigheter att se fram emot och inget jobb att ’klä upp sig’ til.
Har snart varit hemma i 1 år, fatta så snabbt tiden går… hade förstås tänkt att göra något vettigt denna tid men vad har jag gjort – nada!!!
Trots mina idoga jobbansökningar, dagliga letande på nätet och bläddrande i diverse dagstidningar känns det som om jag måste förklara varför jag ännu inte fått något jobb – ’Jag, en kvinna i mina bästa år, socialt kompetent och allmänt alert!’
Självklart kommer de å fråga om jag har nyttjat mitt eget nätverk, vilket jag gör, har gjort å som iofs har bidragit till flera intervjuer – men med tiden börjar detta kännas som ’att försöka kränga begagnade bilar till min bekantskapskrets’.

Nä - bara att ta tjuren vid hornen
Later dudes
/Carina

Dressed for Success

Ibland har man för mycket tid, för mycket vin, ett sovande sällskap och en tv-tablå som inte gör en levande själ lycklig.
Så, vad gör man?
Jo tar tillfället i akt och i godan ro surfar runt lite sådär på måfå, döm om min förvåning när jag hittade bilder från Odd Mollys nästa kampanj – trodde de ännu var hemliga.
Denna gång känns det som detta otroliga klädmärke har gått ett steg framåt i sin utveckling.
Ibland inspireras stora märken uppenbarligen av vanliga människor som du, som jag, som mig.
För verkliga människors stordåd kanske inte är lika episka och spektakulära som de i modeoraklens värld. Men de betyder så oerhört mycket mer.
Man blir rörd, man blir glad!
Tänkte att när de ändå finns tillgängliga på nätet så är det är lika bra att delge er alla dem också.
Vad tror ni, kommer det bli någon succé ;)

Dressed for Success or disaster?
/Carina

Trädgårdsmässa bla.

Ser med en viss stolthet att min ’Bloggstalkerslista’ har utökats till antalet av sex.
En för mig (tror jag?!?) totalt främmande person med ’namnet’ The Queen of Fucking Everything har anslutit sig - har bara ett ord för det ascoolt!
Är man ’Drottning av allt’ så är det klart att man är hur välkommen hit som helst :) Smånördiga jag som inte är mycket för svärord (ja, ni vet det är min puritanska ådra som spökar) får väl därför ta det kanske något mindra tuffa ’nicket’ The Troll of almost everything – fast de e helt ok med mig =)

Igår var vi en vända till Trädgårdsmässan.
Hade tänkt inhämta inspiration till den lilla plätten som vi förfogar över och kanske hitta något uterum – men se icke, just den varan var det tunt om.
Däremot fanns där blommor i alla format och färger, urhäftiga ’lulllullgrejer’ i lantlig stil, snygga stilrena växtvarianter och fiskar (!!!).
En liten dröm är en trädgård i en härlig ’Lantlig vintagestil men influenser från Medelhavet’, låter väl enkelt å billigt, yeah right...
Nu kom vi hem med en pilkrans och en hink i zink – någonstans måste man ju börja.

Ikväll ska vi vara barn å hundvakter till brorsans avkommor (nåja hunden kanske inte är en direkt avkomma…).
Hade planerat in premiärgrillning men med regn i luften och en temperatur som visar 5 plus så blir det till att ändra planerna.

Trädgårdsmästaren
/Carina

Jag å vacker bakgrund

Magnoliaträd

Perres favorit

Å så fanns det gräsklippare i Perre size

Å en fantastiks blomsoffa

Fredag som innebär Fredagsmail

Hej ute i värden!
Var på en förutsättningslös arbetsintervju igår, det har nu blivit några förutsättningslösa intervjuer.
Förutsättningarna är de samma och jag fortsatt arbetslös…hehe…
Men jag är inte bitter… – herrejisses, jobb kommer jobb går å solen går upp imorgon ändå.
Men för att inte trilla av pinn helt gör jag nu ännu ett bloggförsök till jobbansökan.

Jobb sökes!
Extra för några timmar, för några dagar för någon vecka eller två.
Kan tänka mig det mesta inom butik, kontor, administration eller så.
Nog bör det finnas ett ställe som behöver en extra resurs,
är bra på en olika saker men har ej gått någon specifik kurs.
Kort eller långt vikariat – hör av er till mig innan jag blir för lat…
Såja, nu har jag varit duktig idag oxå :)

Men frågan kvarstår, vart ska jag ta vägen med livet?
Vad göra, vad vill jag göra och vad passar jag att göra?
Så mycket saker, så mycket vilja och så många tankar.
Minns en krönika av Amanda Widell, kände igen mig och tar mig friheten att låna delar så den blir ’my molly way’.
Jag kan längta efter att bo på landet, skaffa en massa hundar kanske häst, lufsa runt i en Prairie Dress och bara ägna dagarna åt djurens värld.
Men samtidigt vill jag sitta i en skybar i en häftig storstad och dricka Cosmopolitans bära en svindyr Once in a lifetime coat och känna mig som en naturlig del av ’Sex and the City’.
En annan del vill bo på en strand och leva hippieliv, klä mig i en Woodstock Robe vandra runt barfota med solbrända ben och sälja handgjorda smycken till turister. Men vips så vill jag bo i en fin och ordnad villa där allt är vitt, rent och funktionellt, där ska finnas alla tänkbara bekvämligheter så som induktionshäll, tvådelad ugn och espressomaskin, bära mina Lovely Knit´s och ha det allmänt strukturerat.
Nästa dag kan jag drömma om att åka på husvagnssemester, parkera vid en vacker sjö, grilla flintastek, dricka lådvin och ta på mig en värmande Kettle cardigan när kvällskylan kommer smygande. Men ’plopp’ så kommer suget efter att bo på fint hotell på Rivieran, flott ska det vara - champagne till frukost, champagne till lunch och champagne till middag, sätta på mig min Million Dollar Dress och titta ut över det vackra folket.
Dräkt eller slitna jeans, karriärsliv eller hemmaliv, dansband eller hårdrock.
Ja, där har ni dem, tankarna och drömmarna som rör sig i mitt huvud – ingen har sagt att det är lätt…


Flower Power
/Carina

My first stalkers!

En härlig varm känsla sprider sig i kroppen, fnissar till och klickar på de små nya ikonerna på min blogg, upp dyker spännande information och jag känner mig utvald, handplockad och speciell – jag har fått mina första stalkers!
Å nej säger du och börjar desperat vifta med armarma och plinga i varningsklockan som jag i mitt euforiska rus inte hör.
Stopp, en stalker antastar sina offer med brev, sms, mail och telefonsamtal, går det tillräckligt långt kan antastaren börja uppträda våldsamt och avundsjukt och börja riva dina surt förvärvade mollysar i strimlor.
Men nej, nej - mina stalkers består än så länge av tre tappra själar och deras enda laster (såvitt jag vet) är Odd Molly ’en masse’
Hitintills har de inte visat några som helst ursinniga eller psychopatiska beteenden, har följt deras bloggar och gillar det jag ser och skriver, de här verkar vara bra människor.
Hmm är detta möjligen tvivel och självförnekelse, är jag så desperat efter ’Mollyvänner’ att jag inte inser hur snaran dras åt?.
Men ähh, skärp dig - den dagen jag ser dem smyga utanför min bostad, tälta på slänten ner mot sjön och börjar koka kaniner till frukost så bör jag nog dra öronen åt mig.

För lite harmlöst internetrotande tillhör väl vardagen nuförtiden, eller?
Började faktiskt ifrågasätta mig själv här om dagen, e jag en stalker?
(För)-följer bloggar, langar in lite kommentarer, följer upp och följer med – hmpf, helt plötsligt kände jag mig som en pinsam snokare och på gränsen till en obehaglig psykopat.
Men det faktum att jag känner oro för om jag är en stalker torde ju vara ett tecken på att jag faktiskt inte är det, eller?

Näe, här med fastlägger jag att ingen oro föreligger varken för det ena eller det andra och att jag sannolikt inte kommer behöva skaffa besöksförbud för mina ’Mollykokerskor’ – I just love them… moohahahaaaaa…!
Så vill på mitt lilla något udda sätt tacka ’Ankan’, ’Javabönan’ och ’Sanni Bus’ för att ni har gått i bräschen för en ny generation av ’Fredagsmailsbloggsstalkers =)

Thanks
I've got a stalker yes I have hihi…
/Carina