CLE1960 - Instagram å jag liksom!

torsdag 27 januari 2011

Dallas

Zappade bland tv-utbudets kanaler – ibland undrar jag om det inte fanns ’mer’ att titta på när det var färre kanaler.
Nu glider jag förbi det mesta, orkar inte engagera mig i tunga dokumentärer utan klickar mig snabbt vidare till mer lättsmält underhållning.
Förr, då utbudet var mindre stannade jag gärna vid en film från 2:a världskriget, men inte nu – märkligt det där.
Nåja, nu var det inte just de jag skulle skriva om.
På en av kanalerna visades Dallas.
Alltså inte ett program om staden Dallas utan såpornas såpa, originalets original den klassiska TV-serien Dallas.
Serien som intog våra hem och hjärtan 1981 och handlade om familjen Ewing. En ’vanlig’ (nåja) familj som gjort sig en förmögenhet i oljebranschen men även bedrev boskapsuppfödning. En klassisk såpaserie som hade allt, full av intriger och maktkamper och alla var de samlade på Southfork Ranch i Texas.
Dallas var det stora samtalsämnet.
Pam var snyggast, Bobby hederligast, Sue Ellen mest tragisk, Miss Ellie mest godhjärtad och på jobbet diskuterades det om det inte var dags för en ’rak höger’ på ärkeskurken JR i nästa avsnitt.
Någon gång i mitten av 80-talet, axelvaddarnas storhetstid och i högfärdsgalenskapens peak anordnade Hemmets Veckotidning en look alike tävling, ’Vilka var Sveriges Familjen Ewing?’
Eftersom jag vid den här tiden hade haft lite reklamuppdrag fanns min bild på några bilbyråer.
En dag ringde man mig, ’Hej, vi på Hemmets Veckotidning har haft en tävling om vilka personer i Sverige som är mest lika kvinnorna i Dallas, vi utsåg dig till Pamela och tänkte nu kolla om du har lust att ställa upp som Sveriges Pamela Ewing?’
Öhh, va??? – övertygad om att någon drev med mig. Dock lät den kvinnliga reporterna i andra änden inte ett dugg skojfrisk eller ironisk (dessutom hade ironin ännu inte riktigt uppfunnits).
Tjaa, sa jag – varför inte liksom! (lite lätt smickrad ska väl erkännas).
Priset var ett SPA-dygn på ett av dåtidens bättre hotell här i stan, Stockholm Sergel Plaza.
Massage, ansiktsbehandling, frisyrfixning, makeup, klädprovning, fotografering och middag.
Jag var den enda från Stockholm, resten var förväntansfulla landsortsdamer som alla hade fått sin bild inskickade till tävlingen av vänliga vänner eller snälla släktingar.
Minns att Miss Ellie bevistade huvudstaden för första gången, att Lucy Ewing aldrig bott på hotell och Afton (tror jag det var) var blev tveksamade då det skulle bli reportage i tidningen (att det var en tidning som var anordnare hade tydligen inte framgått...) Själv tyckte jag att det var smått pinigt eftersom jag blivit uppringd medan de hade blivit omröstade.
En kul grej var det i allla fall.
Av bilder att döma lever Pam fortsatt på dallas öhh ehhh (palindromvarning) alltså sallad och behållit sin ungdom via plastikopererande make.
Själv har jag stoppat i mig det mesta utom just sallad och ansiktsbehandlingen jag fick denna dag har sedan länge förlorat sin verkan.
Serien lades visst ner -93.
Sådär ja, en liten anekdot från mitt liv.

Pamela Ewing
/Carina

P.s Näe, såvitt jag minns har det aldrig varit någon som sagt ’Titta, där går ju Pamela i Dallas’ när jag går förbi.
Suck, dessa tidningar...

14 kommentarer:

  1. Nix, för vet du vad som skiljer? Till skillnad från orginalets Bambi-i-strålkastar-skenet-från-en-långtradare-ögda sårade hjälplösa uppenbarelse lyser hela du glimten i ögat och skinn på näsan. DÄR har du skillnaden!=)

    SvaraRadera
  2. *asg* men herregud vad du har varit med om mycket ;-)

    Påminner mig om en anekdot från 80-talet någon gång då jag och en kompis är på Grand bland de något äldre herrarna och dansar en vardag. Min kompis uttryckte följande över min bakdel:
    - Du ser ju ut som Pam i Dallas i de där byxorna.

    Jag kommer faktiskt ihåg vilka byxor det var, ett par bruna utan fickor bak, köpta i London när jag var 17 år.

    Du kanske får ta med dig fotoalbumet när du kommer, jag bara älskar att titta på gamla kort.

    Jo, sa jag att jag hade en rose spoiler dress i min garderob. Den är tyvärr inte till salu, det är mitt viktmål. Alltså inte en bestämd vikt utan ett bestämt plagg.

    Nu ska jag tydligen sätta på en film åt Esme.

    Kraaaaaaaaam

    PS Kom just på att det var så märkligt när miss Ellie visades i bild, då blev bilden alltid suddig. Kan det vara för att man inte skulle se hennes rynkor tro, det vore väl konstigt om en gammal dam hade rynkor? *öh* DS

    SvaraRadera
  3. Men allvarligt, ni var ju super lika :D
    Undrar hur hon ser ut idag? Kommer det på nästa inlägg?? Joooo snälla :)
    DÅ OCH NU liksom...
    Dallas ja, min bror på 14 år hade samma frisyr som Bobby och alla tjejerna var sååå kära. Men idag skrattar vi åt det hela, vem vill ha en lockig lugg som står uppåt?
    Ha de

    SvaraRadera
  4. Haha! Alternativet till lyftningar är ju att spänna ut huden och på så sätt undvika rynkor.

    Jag hade nog min personliga favorit Pappa Jock, som minst en gång per program slängde ur sig - Wanna have a drink, "valfritt namn" (dock oftast Lucy).

    Hennes olyckliga kärlek med Ray Krebbs, drängen och senare Jocks oäkta son med alla de konsekvenser detta kunde fått, krävde nog en drink eller två.

    Vid närmare eftertanke framstår den svenska synden som relativt mild i jämförelse till incest på en höskulle i Texas, men och andra sidan någonstans måste ju kunderna till halmhattarna och banjon komma ifrån..

    Hälsa Perre

    Ciao

    Mr All Jolly

    SvaraRadera
  5. Ni är riktigt lika du och Pam. Nu vet jag att du är kändis på riktigt:)
    Kram

    SvaraRadera
  6. Ja, ni är ju lika! Du har ju för sjutton varit med om allt och lite till:) Kram

    SvaraRadera
  7. Häftigt! Klart imponerad alltså!

    SvaraRadera
  8. Jag undrar vilken tidning du kommer att förekomma i nästa gång. DI? DN? Topphälsa? Måste medge att du är/var väldigt lik Pam. Dallas var min absoluta favoritserie när det begav sig. Miss Ellie, Jock och Cliff Barnes. Good´ol 80´s. :)

    kram

    SvaraRadera
  9. Vilken rolig historia, du är full av överraskningar. 81 är det så länge sen? Jag följde också Dallas, jag tror faktiskt nästan alla gjorde det. Det fanns inte så mycket att välja på som du skrev.

    SvaraRadera
  10. Men gud det stämmer ju! Herregud vad grymt!!! Jag var Pam-fantast. Det var ju två läger - Pam eller Lucy. DE börjar väl snart spela in nya Dallas? Larry Hagman ska tydligen vara med som JR igen. Eh?!

    SvaraRadera
  11. Men Guuuuud vad du är/var "Pamela"!!! Jättelikt faktiskt! Och vilken GREJ att ha varit med om!
    Det närmsta jag kommit det var att jag var hårmodell en gång när jag var barnflicka och grannpappan drev ett "frisörföretag" och anlitade mig och sina egna barns barnflicka som modeller. Skitkul!
    Sen var Stor-Trollet modell för Lindex när han var bebis. Det var också en jättekul upplevelse!

    Ett tag (5-6 år sedan) hade jag väldigt långt hår. Aldrig utsläppt. Alltid hästsvans. En dag kom jag fram till jobbet med nytvättat UTSLÄPPT hår! Arbetskamraterna bara gapade!
    "Meh! Du har ju jättefint hår! Varför har du det aldrig utsläppt?"
    "För att jag ser ut som Lucy i Dallas!" sa jag och svängde så där på håret som hon alltid gjorde!
    Så fort håret torkat ordentligt åkte det snabbt upp i en svans!

    SvaraRadera
  12. Ja jisses!! Likheten är verkligen slående :) Det var på håret att jag inte skulle få titta på det vid min då ringa ålder, men sen var givetvis hela familjen fast. Pam var lätt favoriten, jag t o m försökte snörpa så på munnen som hon gjorde, men det såg bara konstigt ut...Ha en underbar helg, det tänker jag ha! (om sverige vinner handbollen)

    SvaraRadera
  13. Som jag sa tidigare, vilket CV! Jag tror faktiskt att jag minns bilden. Ni var verkligen lika :-) Jag älskade Dallas, satt bänkad med mamma. Missade sällan något avsnitt så länge jag bodde hemma.
    Hahahhaaa, Titta... Pam! Såklart de måste ha en bra rubrik!
    Varsågod, en "riktig" bild i bloggen ;-)
    Kram!

    SvaraRadera