Till minne av...

Jag brukar försöka undvika trista och sorgsamma ämnen i min blogg.
Världen består ändå av så mycket elände, jämmer och sorg, hellre vill jag förmedla glädja, leenden och positivitet.
Men ibland så.
Sitter här, har förberett allt inför kvällen.
Hör raketer smälla så det dånar över sjö och land.
Jag sitter och känner smärta.
Minnet av den där Nyårsnatten för sex år sedan blossar upp och tar över alla mina sinnen.
”Telefonen ringer, svarar glatt. Hör Leopolds förtvivlade röst, han gråter och skriker rätt ut ’Mamma Adde är död’”.
Han upprepar sina ord och jag känner min egen panik.
Vad har hänt, är du säker, var är du, är du okej?
Frågorna väller ut men det enda jag får till svar är att ’Adde är död’.
Deras gemensamma barndomsvän Andreas har fått en nyårsbomb i ansiktet och hans liv gick inte att rädda.
Jag förstår att Leopold är på Södersjukhuset, dit han och vännen, Patrick kommit.
Vi, tillsammans med föräldrar till killarna i fotbollslaget samlas hos en av familjerna.
Vi har socialtjänst och poliser på plats, de hjälper oss i vår sorg.
Alla kompisar sitter inklämda i ett rum där det enda som hörs är förtvivlan och snyftningar.
Där står vi, tysta.
Kramar om varandra, tänker på föräldrarna, gråter.
Allt är så overkligt.
Inte förens på morgonen skingras vi.

Den nyårsnatten förändrande nog oss alla.
Min egen uppskattning av raketer har förbytts till ogillande och avsky.
Denna kväll går mina tankar till Addes familj.
Andreas blev 17 år.

Ta hand om varandra i nyårsnatten
/Carina
Här hittar ni Addes Minnessida

Nyårsafton!

Dagen då året ska sammanfattas.
Löften ska tas, skumpan ska flöda - löftena flödar i samma takt som skumpan tas.
Det har varit ett okej år, mer än okej faktiskt. Jobbrist till trots.
Även om jag varit arbetslös – har jag inte varit sysslolös.
Inga allvarliga sjukdomar. Inga katastrofala missöden och inga tragiska familjekonflikter (tackålov).
Ett underbart hus. En fantastisk Pelle och en världsbäst vovva.
Även om året varit bra finns en stark önskan om att 2011 ska bli bättre. Mycket bättre.
Jobb ligger och gnager mer än lovligt.
Har sökt mängder men inte blivit påtänkt för ett enda. Det är på sitt sätt positivt.
För om jag fått jobb hade jag inte startat eget.
Att starta eget var kul och lärorikt dock inte så lukrativt. Fast det var ändå positivt.
För om det gått bra hade jag säkert inte kunnat legat här och käkat praliner hela julen.
Allt ont har alltid något gott med sig, gäller bara att hitta och förstå det.
Året kröntes av en fantastisk födelsedagsfest.
En f a n t a s t i s k födelsedagsfest (med risk för att verka extreeemt tjatig – tack ALLA igen).

Perre har fått det mindre roliga nöjet att jobba dagpass torsdag, fredag, lördag och söndag – det betyder en mycket stillsam Nyårsafton.
Hmm, undrar vad skillnaden är, när upphörde man att vara ett ’partyanimal’? (å har jag någonsin varit ett?!?). Dessan är dessutom ingen stor fan av raketer och smällare så för hennes skull (är det inte ungar så är det hundar) håller vi oss innanför hemmets trygga väggar.
Brorsan & Co kommer över.
Sebban är i Amsterdam.
Fick rapport därifrån igår att han tappat plånboken i en taxi.
Fick rapport idag om att taxichauffören hittat den och återlämnat den – tur som en tok och gott slut.
Loppan är i Idre.
Fick rapport därifrån att närmsta systembolag ligger i Sälen (no shit Sherlock, kunde jag berättat innan kido), nu blev de inte personligen drabbade då de bunkrat rejält redan i stan (man kan inte lita på landsbygdens skumpasortiment ;)
Gott Nytt År mina älskade ungar.

Sammanfattningsvis har vi haft ett bra år.
Jag och Perre.
Vi önskar er alla ett Gott Nytt År
Nyårskram
/Carina
& Perre
-Dessi-

Årets näst sista dag

Minns då denna dag innehöll en total shoppingyra.
Dagen före Nyårsaftonen brukade jag likt en skållad råtta fara affär in och affär ut i jakten på den perfekta Nyårsstassen.
Hela stan skyltade med REA men allt jag hittade var kalasblåsor till ordinariepriser.
Det skulle köpas nya skor med skyhöga klackar, strasshalsband och dinglande glittriga örhängen, aftonväska och någon läcker sjal att ha över axlarna å näe, det gick a b s o l u t inte att återvinna kläderna från förra nyåret.
Det här var förstås långt innan Herr Holknekt knäckte den lysande idén om att skapa Odd Molly, märket som funkar i alla väder (nåja, regn är inte att rekommendera) och vid alla tillfällen.

Förväntningarna på nyårsafton var alltid gigantiska.
Man skulle ha så nedrans kul.
Maten skulle vara av världsklass
Skumpan skulle vara exklusiv och välkyld
Humöret skulle vara på topp, alla skulle ska vara uppklädda, vackra och lyckliga. Förstås.
Förväntan låg i luften dagar innan.
Men hur blev det egentligen?
Antingen hittade jag inga schyssta kläder, en finne bestämde sig för att inta min näsa, mensen kom så jag kände mig som en tunna eller så blev det en riktigt, riktigt dålig hårdag allt detta resulterade i att jag kände mig som ett missfoster.
Musiken var kass, maten vidbränd, den tjusiga skumpan smakade kattpiss, en del blev för fulla, andra skulle berätta ’sanningar’ och han med stort H kom dit med annan dam.
Känner ni igen er?

Med åldern har jag blivit så absolut klok.
Inga fler förväntningar, myskläder, väl tillagad mat och god dryck allt i nära vänners lag.
Så Gott slut på er alla!
Gott slut, vad är det för trams.
Låter som om vi ska gå och dö hela bunten.
Fast kommer inte på något bättre
Så Gott slut – hörs imorrn (den dagen det tar slut, liksom)
/Carina

Till stan dá...

Idag var en bättre å dag.
Passade på att åka in till stan?
Så fick det bli (någon som känner igen scenariot?!?).
Idag följde Perre med.
Inledde med att (åter) byta Sebbans tröja och när vi ändå var på Åhléns lämpade det sig att visa Perre de fantastiska kreationerna som bara låg och väntade på att hamna i min ägo. Nu var han inte lika lyrisk som jag och såg allmänt vilsen ut bland Mollymjukisarna i sitt Haglöfsställ och Gore-texkängor.
Så jag fick gå tomhänt därifrån. Hålla den tummen hjälpte inte mycket, hmpf…
Tog oss sedan till butiken Red Devil, senast jag var där, någon gång i början av förra seklet var den affären fylld till bredden med schyssta vinterkläder. Nu liknande den mer en rätt ordinär modeaffär för människor i övre tonåren, mycket SVEA (vilka iofs har tuffa saker) – möjligen skulle de på mig utstråla en ’touch’ av Unni ’jag-kan-klä-mig-som-jag-vill-fast jag-är-50’ Drougge å andra sidan får man klä sig som man vill (vill gärna poängtera det).
Plockade vovvan ur bilen och stegade in i den snöprydda ljusbeklädda Kungsträdgården.
Jisses så fint där var, en underbar idyll som hämtad från vilken filmklassiker som helst, glada människor, skridskobana, ljuv musik och statyer täckta med mjuka snömassor .
Det här blev en bättre dag.

Stockholmaren
/Carina

Provnoja!

Gårdagen var inte min dag.
Hade tänkt en gemensam tripp, Perre var dock inte på sitt mest lysande humör och i dessa lägen är det bäst att inta stan på egen hand.
Skulle klippa luggen, kom fel tid – fick återkomma senare.
Tog mig under tiden till city, skulle byta storlek på tröja till Sebban. Önskad storlek slut.
Vad farao.
Gick bort till Odd Mollyhörnan för att lätta mitt hjärta.
Har inte provat så mycket av ’det nya’, det som alla andra redan kollat in, förbeställt, fått hem, använt, tvättat och använt igen.
Är inte så snabb alla gånger.
Plockade åt mig några godbitar som det var dags att bilda sig en egen uppfattning om, samtliga i storlek 3.
Började med Ka-Ching.
En underbar mjuk velourtunika som varit ruskigt nära att bli beställt osedd.
Den var precis lika härlig som jag hoppats och ett framtida köp är högst sannolikt.
Nästa plagg var något som jag tvärdissat, en Ka-Ching wrap.
Okej, jag erkänner jag anser att ett omlottplagg är bland det mest figurosmickrande man kan sätta på en något rundnätt storbröstad kropp. I detta fall hade jag fel.
Jösses vilken hit den var. Så nedrans snygg, den klättrade därmed blixtsnabbt upp i topp på ’Vill-ha-listan’.
Nästa totala förälskelse blev en Sweet-brier blouse – alltså, vilken vacker underbar blus. Är i normala fall ingen blustjej men denna var bara bäst. Helt underbar passform som säkerligen gör den mest oformliga kropp rättvisa (dock gör varken jag eller bilden den rättvisa).
En svindyr klänning är Saraband dress.
Absolut mycket vacker dock tajt över bysten och något lång på 1,64 Carina. Provade aldrig en 4a, men tror att den hade blivit för lång.
Avslutningsvis en blus som ’alla’ verkar ha köpte eller provat, en Timeless blouse.
Har sett att en del virat banden under bysten på ett för mig något märkligt sätt, upptäckte att passformen blev betydligt bättre om man löst knöt banden på ryggen. Gillade den generellt, dock något kort – skulle ta emot den om jag fick den, fast den hamnar inte på min ’måste-lista’.
"Men vad håller jag på med, vad är det för självppfyllande självplågeri att prova plagg efter plagg, det ena snyggare än det andra och veta att man i slutändan kommer gå hem utan??? "
I övrigt var Åhléns rea lika kass som vanligt.
Där fanns några Mah-jong och Fondra dresses för 995:- några blusar men ingenting som på något sätt var lockande.

Måste in till stan idag igen, suck
/Carina
p.s Hoppas ni noterar min undersökande journalistik med att notera namnet på plaggen jag provade.

Sätta saker på prov

Här sitter jag och våndas över brist på ämnen att skriva om så hade jag värsta upplägget serverat på silverfat i en väl dold mapp.
Jösses. Så typiskt - det hade jag helt glömt bort.
Hade en klädprovning som låg och väntade på att bli exponerad.
Långt innan jul äntrade jag huvudstaden och intog favorithaket Åhlle och dess provrum.
Gillar ju Åhléns, stora provrum, många provrum och ingen personal som stirrar på en och frågar hur det går var 30 sekund (just när det gäller klädprovning kan jag bli lätt irriterad över överhjälpsamma butiksbiträden). Dessutom har Åhléns (nej jag är (tyvärr) inte sponsrad, vilket man lätt kan tro då jag envisas med att åter och åter hylla Åhléns) vänligheten att då och då skicka ut 20% på valfri vara, vilket då (förstås) till 99% används till att förnya Mollygarderoben.
För första gången (tror sedan Odd Mollyintresset eskalerade) fanns där ingenting att lägga pengarna på, eller - klart att där fanns godbitar, men allt har sitt pris och jag har min plånbok, vilket oftast inte går ihop.
Jag provade å provade, fotade en del och andra saker han knappt komma på innan de i ett hu åkte av igen.
Alla plagg var till ordinarie priser och med ’endast’ 20% rabatt kände jag mig kräsen som tupp i hönshuset (eller möjligen höna i tupphuset, om det nu finns något sådant?)
Efter avslutad provning fick INGET följa med mig hem, eller njo… ett par treggings från St Tropez (med 20% rabatt).
Eftersom jag är smått usel på att komma ihåg vad kläderna heter får ni hålla tillgodo med mina kommentarer, namnet blir sekundärt å ni känner säkert igen dem.
Så här tyckte jag.

Provaren
/Carina

Underbar mjukaste mjuk tröja från HunkyDory (dyr), stl.L - perfekt i längd, en VILL HA!

En tunika jag var nyfiken på, över förväntan bra. Var rädd för att den skulle vara obehagligt osmickrande figurnära men icke, den satt toppen (bara man höll in magen så) - provade en 3a

Å så denna vackra skapelse, underbara broderier på ärmarna och jag störs inte alls av den råa kanten nedtill - dock mycket liten i storleken, provad en 4a

Men... största storleken till trots gick den INTE att dra upp - vacker på en späd kvinnokropp, galet fel på en småmullig medelålders knubbis.

Å så denna underbara kofta. Ännu en VILL HA (lite SKA ha faktiskt), storlek 3 sitter som en smäck.

Och så denna ljuvliga franskofa, jättefin både till vardag som fest - den fick pluspoäng. Provade min vanliga 3a (även en 4a som var på tok för stor).

Okej, den funkar när man knyter den smala tråd som nog ska vara ett skärp

Men, hmm - att knäppa tryckknapparna var mindre smickrande, inte särskilt vackert med en massa glipor. Fast den vinner ändå på något sätt, man kan ju ha den uppknäppt (det gäller ju att se lösningarna och inte problemet).

De gick bra, tack.

Nu står granen där, lite ensam.
Alla klappar utdelade.
Idag åts det sista av Jansson, några övergivna köttbullar, lite prinskorv och rödbetssallad.
Nu är det mellandagar – verkar som om de flesta jobbar.
Julen ligger ledighetsmässigt förbålt dumt i år.
Hemma njuter vi dock av ledighet, gåvor och resterna av chokladaskarna.
Julen gick bra. Fantastiskt bra.
Mat i mängder. Mat för det dubbla.
Julklappar i mängder. Mer än lovligt alla lågbudgetord till trots.
Fullt hus och fullt ös. Alla var här.
Tror tusan att samtliga var nöjda och belåtna.

Stockholm i all ära men det är inte särskilt ofta man tar sig in till city.
Här bor man i 'världens vackraste huvudstad'. Är man lat eller dum?
Hade köpt en del kläder i julklapp, sånt kan vara vanskligt och en tröja kräver storleksbyte.
Så imorgon ska vi in till stan en sväng, förutom lite klappbyte ska jag klippa luggen (inte jag då utan min eminenta frisör Annette, vilket hon gör gratis mellan klippningarna – heder där Annette).

Klänningen från Provrummet var toppen.
Fortsatt något schitzad över ’gardindraperingen’ nedtill. Färgen däremot är perfekt vilket även gäller armar och urringning.
Har tillbringar många timmar med att klicka mig runt bland webbutikernas reor, har funnit, farligt fina saker, fingrat, fyllt i, fantiserat och insett att jag åter befinner mig bland ’kyrkråttsfolket’ och ’tvingats’ klickat på ångra.
Fasiken fy bubblan vad fånigt fuskigt förargligt när det är så fantastiska fabulösa priser å jag har åter hushållit med pengarna som en påse nötter – vill så gärna ha, vill ha, vill ha, vill ha… måste ha...

Åsnan
/Carina

Japp, det är en God Jul

Idag, lugnets dag.
Jag, Perre, Dessi och en Julgran.
En fantastisk underbar Julafton.
Snö, minusgrader och en nygriljerad skinka.
Julmust, chokladaskar, nötter och tända ljus.
Imorgon Juldagen blir det en traditionsenlig Julafton i det Liedholm-Ericlid & Erikssonska hemmet.
Så har vi gjort i urminnes tider. Firat två Julaftnar, lite av ’the american way’.
Inte för det var tänkt just så, mer att den uppgörelsen var mest praktiskt. Himmelskt praktiskt för alla inblandade och inget stressande.
Nu har förutsättningarna för det arrangemanget ändrats. Inget varar för evigt.
Nästa jul är en ny jul i år är det vår Jul
God mat, Goda vänner, Godis i massor, Godsaker på bordet, en Godartad God dag – helt enkelt en riktigt God Jul till er alla.

Julekram
Tomtenissan
/Carina

Julkort

Att skicka julkort är en gammal fin tradition.
Missförstå mig rätt men inte tusan är alla digitala julkort man får via mailen lika roliga – okej, de är ett komplement men de ersätter sjuttsingen inte den handskrivna varianten.
Sedan mammutarnas tid har jag skickar julkort i mängder. Inte för en sekund har jag tänkt att jag ska minska på denna väl invanda tradition. Att de ibland först kommer fram långt in på det nya året må vara hänt. Men att de kom fram betyder att jag har skänkt JUST DIG en tanke (här vill jag passa på att lägga in en passus – jag har INTE skickat julkort till mina bloggande medbloggare, där gick på något sätt gränsen).
Vissa år har jag varit näst intill orealistiskt kreativ.
Då har jag pysslats med handskrivna kort, klippt och klistrat, sytt och limmat och varit osannolikt utopiskt uppfinningsrik
Nuförtiden gör jag det något enklare för mig – vilket inte betyder att de är sända med samma välmening.
Gör som vanligt en snabb överslagsräkning. Okej 30 blir bra.
Börjar skriva dem och inser att jag hade behövt 50.
Vilket i slutändan betyder att det i år blev tre olika varianter av julkort.
Ni kan beskåda dem nedan.

God Jul på er föresten
Julekram
/Carina

Leopold 23 år

Idag, fast den 23 december klockan 01.04 1987 föddes han, son numro due - Carl Leopold Ericlid.
Som liten var han en skinande glad liten parvel, alltid glimten i ögat – alltid nära till skratt (och det skriver jag inte för att man som mamma ’bör’ skriva det utan för att det är 100% sant)
OM jag får säga det själv (och vem skulle kunna hindra mig) en fantastiskt söt liten unge.
Loppan var rätt 'lätt' som barn, om än lite blyg, en sportig kille som även var en mästare på schack (nej, den biten har han inte ärvt av mig...).
Kärt barn har många namn och under åren har han fått heta allt från ’Peppolino’, ’Peppoll’, ’Peppe’, ’Leppan’, ’Loppan’ och ’Leo’.
Bland vänner är det Leo som gäller men för mig är det Loppan.
Denna numera 23-åriga unga man har vimsat runt en hel del.
Det är inte alltid lätt att bestämma sig och var sak har sin tid och en mängd andra floskler som gör det hela mer hanterbart.
Det är mest som mamma man är orolig (enligt sonen överdrivet ängslig, på gränsen till hispig) att ens barns liv inte går som på den räls man hade föreställt och hoppats på – för det är det man vill, att det ska gå så nedrans bra, att allt ska flyta på. Helst spikrakt. Förstås.
Nemas problemas liksom.
Idag fyller han år (dan före doppareda´n, taskig tajming morsan).
Ikväll blir det mat och traditionsenlig uppesittarkväll.

Grattis högt älskade Loppa
/Mamma

Klappat och klart!

Efter att ha upplevt årets mörkaste natt så vänder det – nu gott folk går vi mot ljusare tider.
Fast med all denna vackra snö är det allt annat än ett stort mörker, tvärtom – det är ljust och fint, såg ni föresten alla häftiga ljusfenomen som uppstod tack vare snön och den stränga kylan?
Helt makalöst fantastiskt vackert.
Igår var jag på en gränslös julshopping.
Svisch in i en butik, letade upp det jag skulle ha och svisch ut å så samma procedur i nästa butik å nästa å nästa.
Allt jag skulle ha fanns inte i Farsta Centrum så var tvungen att bege mig till Globen men de hade inte heller det som jag sökte så nu åker jag på att åka in till city i alla fall. Något jag hade hoppats slippa.
Slår nog rekord i år. Tror aldrig någonsin att jag köpt så få julklappar som i år. Det här borde vara en positiv sak, men varför känner jag mig då lite otillräcklig?
Å tänk en annan sak – att man alltid hittar en massa ’fynd’ till sig själv när man ska köpa till andra. Märkligt det där.
Den som kommer få flest klappar i år (från mig) är den som önskat sig minst dvs. min Perre.
Han är värd dem alla.
Jag känner ingen annan människa som helt otvunget kan ge bort sista brödsmulan till någon mer behövande, någon som alltid ger med ett stort hjärta och som aldrig kräver något tillbaka, någon som så uppriktigt kan glädjas med andra som han. Att han sen kan vara ett riktigt surkart, extremt ambivalent, är extremt mån om den bästa kvaliteten, ordning och reda på gränsen till överpedant är en helt annan historia ;)

Provrummet är extremt snabba.
Paketet på plats redan idag.
Återkommer med provning.
Idag har jag också varit i stan. Jag är helt jädrans slut, snacka om att city är en energislukare.
Alla klappar är nu inköpta - det gillar jag =)


Energilös
/Carina

God Jul från oss (klicka på bilden så kör vi...)!

Provrummet...

Men tusan, jag gjorde det - suck...
Jag som ståndaktigt varje dag viftat bort Provrummet.se´s erbjudanden med att ’nix, ingenting för mig’ föll idag dit.
Kunde bara inte motstå denna fina klänning som heter Maddox i färgen Kamel, ska bli mycket spännande att se hur den kommer sitta på, är lite tveksam till draperingen i nederkant – som väl är kan man alltid skicka tillbaka sakerna (vilket i så fall inte kommer vara den första gången - varken ever eller just därifrån).
Får väl se det som en julklapp till mig själv då…
Idag ska annars de första ’riktiga’ klapparna inhandlas.
Som vanligt har alla inblandade tjatat om att vi inte ska ha några presenter och som vanligt struntar jag högaktningsfullt i denna rappakalja.
En jul utan paket under granen – vad är det för jul?
Däremot kan jag gott instämma i att de inte behöver vara dyra och exklusiva, den tiden (om än ekonomiskt temporärt) är förbi.
Alla ska självfallet ha en klapp, jag ser det som lite av en mänsklig rättighet.
Vad önskar jag mig då???
Förra året fick jag en underbar rosa Alpaca kofta av Perre så något Odd Molly i år igen skulle sitta fint (får man föreslå en Ka-ching pocket dress i rosa eller begie?). Fast där spricker förstås tanken med ’något ekonomiskt litet’.
Något litet, hmm… en Iphone är ju ganska liten :)
Fast presentkort är ju alltid bra. Inte så kul kanske, men bra.
The Body Shop, Åhléns, Twilfit är favoritställena.
Kom på ett silverhjärta och ett par riktigt schyssta varma vantar/handskar oxå.
Men just, min ring - på alla ställen i hela världen tappade jag den fina briljanten i den ring jag fått av Perre när vi var på Ullared (alltså ringen var inte inköpt på Ullared men tappade stenen där) - jag önskar mig så gärna att ringer återfår sin stjärnglans.
Å ett jobb, det vore tusan så bra. Inte så kul kanske, men bra.

Shopparen
/Carina

Campadre utförsäljning

Idag har jag träffat Herr Konsult.
Ni vet mannen som, trots min bristfälliga affärsplan gav mig godkänt, det så jag fick en möjlighet att starta eget – Calea´s.
Fick 6 månader, ja – alltså att får igång verksamheten på, lite väl kort tid men bättre än inget. Nu var det således dags för halvtidsrapport.
Jag berättade om min förträfflighet, om hur bra firman går och vilka enorma summor jag har fakturerat.
Vidare informerade jag om hur företaget gjort sig känt för en bred massa, om hemsida och reklammaterial, om framtida marknadsförings och utvecklingsplaner, hur jag tänkt expandera och kanske till och med ta mina idéer utomlands.
Efter detta lysande möte var jag förstås på något sätt tvungen att belöna mig själv och vad kunde passa bättre än att Campadre idag hade sin utförsäljning.
De lockade med massa kläder, skor, accessoarer, sport och heminredning från grymma varumärken - 50-80% under ordinarie priset.
Som den svaga själ jag är när det gäller shopping var en inspektion av utbudet ett måste.
Lägligt nog inträffar deras utförsäljning precis innan jul (sicken tillfällighet och överraskning, hmpf..). Jag hade hoppats kunna köpa en å annan julklapp – för något borde man väl hitta?!?
Stället var smått kaotiskt, rörigt och allmänt oorganiserat.
Jag kom ungefär en halvtimme efter öppningen men fick känslan av att de flesta godbitar redan hade gått.
Där fanns dock en del Odd Molly, bl.a. stickade klänningar från Sovereign kollektionen (ni vet de som fanns på en kampanj), lite korta lammullskoftor och några t-shirts. Sen fanns där Odd Molly bikinisar i massor, jag menar MASSOR. Alla möjliga färger och modeller, alla till det facila priset av 20:- per del – nej skojar inte, de kostade 20 spänn per del.
Så är man smal som en sticka och planerar att åka till varmare breddgrader var detta ett riktigt fyndläge.
Stirrar Odd Molly på mig så stirrar jag tillbaka, alltså något var ju bara tvunget att följa med hem.
Bikini var bara å glömma och det andra var för smått.
Men så hängde där några härligt gula och lysande rosa Yarnbard Cardigans – snodde åt mig en rosa 4a.
Den är, måste jag erkänna lite stor, så ska fundera på om den får stanna.
Sen ’åkte jag på’ att köpa en ljuslila frottéliknande klänning från ett företag som heter ’House of Lola.se’ – förutom att den bara fanns i XL var priset på 100:- så bra så det bara var att slå till.
Någon som känner en billig sömmerska???

VD
/Carina

Skottår?

Dagen idag såg jag ut så här.
Min fina gråa blus med vackra broderier, inköpt på Freeport i somras (å namnet ja…, tusan att jag aldrig lär mig det)
Storlek 2, vilket funkade rätt okej i somras… det har hänt lite grejer sedan dess, om vi säger så här ’trång över armarna är nu bara förnamnet’.
Till det den matchande nya #528 Alpaca mix long cardigan (å se där, ett namn jag kunde). Trots hundväder blev hundpromenaden på grund av tidsbrist något begränsad, efter avslutad vända var det dags för dagens första utmaning – skotta fram min bil.
Skotta är inte min grej. Kände mig lätt insnöad.
Det är vid sådana här tillfällen man gärna velat ha mamma något närmre (nej, inte för att hon skulle skotta), att i värsta vinterväglaget ta sig från Fagersjö till Näsby Park tog närmare en timme.
Hämtade upp henna och körde vidare in till (tillbaka till) stan.
Hemma hos brorsan brukar det vara något av bohemernas paradis - men inte till jul.
Till jul händer något där hemma. Till denna högtid görs deras hem om till ett enormt Disneyeldorado.
Här finns en gran med stora röda rosetter, kulor, glitter och annan grannlåt som hade fått Piff och Puff att ¨go crazy’.
En perfekt dekorerad öppen spis som Kalle Anka hade blivit grön av avund på.
Juldukar, julporslin och julglas allt i Walt Disneyanda – rätt häftigt faktiskt.
Tog mig sedan på vintriga vägar tillbaka hem (brorsan fick den äran att skjutsa mamsen tillbaka till Täby).
I skrivandets stund är jag återbördad till mitt eget förlovade land (eller nåja, soffhörn).

Jag vet, jag tjatar å tjatar – MEN, eftersom detta inte händer så ofta så MÅSTE jag få passa på att hylla denna underbara vinter.
Tänker konsekvent vägra lyssna på alla illvilliga typer som spyr ve och fasa över snöskottning, kyla och brist på framkomlighet.
Jag ÄLSKAR det här och tänkte fortsätta att göra det och jag är helt säker på att det var exakt den här typen av vinter som Odd Molly designerna tänkte på när de skapade alla ljuvliga koftor.

Vintervärstingen
/Carina